Senaste kommentarerna i forumet

Kanske vila...och bara vara med dig själv?

Kram ❤️

Jag läste din kommentar redan i förra veckan och blev så glad av den, men svarade inte just då och nu har det redan gått en vecka till. Men tack, tack för kloka ord och för att du reflekterar tillbaka mina tankar så... bra? Träffsäkert, känns som du förstår precis.

Mitt svalnande intresse för att logga in här kvarstår men ändå är jag sugen på att göra en sån här liten veckologg. Kanske fyller det mer en loggboksfunktion.

Jag har haft en ganska vilsen vecka rent känslomässigt och har inte helt koll på vad det är som pågår. Vet inte om det är sommaren, livet på senaste, gamla saker jag behöver hantera eller löpande saker som händer. Känns som att det finns stoff så det räcker åt allt det. Samtidigt är jag tillfreds och helt OK och även glad mellan varven. Lever just nu på ett sätt som är okej eller snudd på bra enligt mig själv och tidigare erfarenheter. Ökar på alkoholintaget nu när sommaren är igång, jag "släpper" på det där med ingen alkohol i vardagsveckan till exempel och dricker mindre eftertänksamt när jag dricker. Tänker att det hör perioden till och att det är okej nu när det finns ett mellanrum mellan hur jag drack förr och mina "nya vanor". Men får vara på min vakt. Som tur är uppskattar jag mina nyktra dagar så pass mycket att jag känner att jag kommer behålla dom, och tycker alkoholens konsekvenser blir mer och mer uppenbara. Högre ångest och mer bakfylla och sånt. Igår drack jag överstyr, mådde inte så bra och drack "medvetet" mer i ensamhet och det slutade med att jag grät i över en timme sent inpå natten. Som att allt jag har att vara ledsen för bara multiplicerades gånger hundra. Märkbar effekt alltså.

Det blir som en kraftansamling i att kämpa på med mina egna problem och jag blir så trött på att också älta allt om och om igen. Vill gå vidare och framåt i livet men tycker det är segt. Måste hitta ett sätt att gå ner ett steg i volym och våga bara vara okej.

Min vecka 28 får börja imorgon, tisdag, denna vecka för idag blev ingen jättebra start. Men allt är ändå okej. Kram på er!

Bättre start på semestern kan man nog inte få tror jag ? Så skönt att klockan inte ringer imorgon. Du har också verkligen jobbspurtat!

En bok? Nja, en studiecirkel kanske är lagom att leda ? Jag är väldigt folkbildande i mitt tänk, brinner verkligen för att dela med mig av vad jag själv lärt mig. Som ni nog märker...

Ikväll hittade jag en ny bra dokumentär på youtube: ”Club Sobriety”. Helt i min anda! Ett gäng med nykterister intervjuas för att berätta hur de gick tillväga. Helt vanliga människor. Positiv förstärkning - lyfta positiva exempel.

Men ibland tänker jag att jag nog behöver glo på något annat, en Netflix-serie eller nåt ?

Kram ?

Andrahalvlek...

Fick till mig för länge länge sedan att man behöver vara nykter sex veckor innan det klarnar i hjärnan...

Tre månader innan kroppen har återhämtat sig....

Är du arg på mig Andrahalvlek?

Kan inte AmandaL få svara själv?

Jag är nog inte rätt person att säga att det är ingen baggis att föda barn men det är värt det...eftersom mina barn är adopterade...för det var värt allt!

Jag tänker att from nu...så slutar jag skriva här...för det blir bara fel.

Kram t er alla❤️

Vi hörs någon gång❤️

Vinden viner utanför och jag sitter i soffan med en kopp te och tittar på gamla komediserier på Netflix. Känns som att hösten har kommit i början av juli.

Fast jag klagar inte. Dagen har flutit på bra med jobb på dagen och ta hand om barn på kvällen. Att tänka på alkohol har det inte funnits tid till. Skönt.

Hejsan! Tack för din senaste kommentar i min tråd och för alla tidigare också för den delen.? Du har hjälp mig med många saker under min tid här, och har alltid en lösning eller ett råd att ge. Och go humor också! Väldigt viktigt i nykterhetsarbetet tycker jag. Man måste kunna skämta lite mitt i allvaret.?

Du har inte funderat på att skriva en
bok om din faktametod? Du skriver ju bra och mycket, och älskar ju att hjälpa människor med problem. Skulle bli en bästsäljare tror jag.?
Och så skulle du ju kunna dra ner på ditt jobb, som jag tror att du i grund och botten vill göra. Kanske t.o.m. skulle kunna lägga ut Youtube-klipp. Det kan man tjäna bra med pengar på. Fast då får vi ju inte nämna dig här mer förresten, inte bra.?

Nä, allvarligt talat, jag tror det hade passat dig. Fundera på saken.

Jag somnade som en stock efter räkmackan, blev en åt helsicke för lång höneblund.? Men det gör inget, för nu har jag semester!

Kram

Precis som du så beslutade jag mig också för att ta en paus från alkohol, tre månader var mitt mål. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, den sociala som drar igång festen, vinet i solen, och dessutom att det inte hunnit gå så snett ännu, men att man ändå känner att man måste panikbromsa. Jag ser det som att vår instinkt är klokare än vi själva. Ungefär som att djur flyr när de känner doften av brandrök, de behöver inte vänta på elden för att förstå faran. Men det kan ändå göra det svårt, och man lurar sig lätt att tänka att det inte var så farligt, men egentligen vet man.. Känner också igen mig i att egentligen inte ens vilja dricka, men ändå tycka att det väl är något man behöver i sitt liv. Eller tyckte, snarare. Det som är så bra med att åtminstone först tänka sig en begränsad nykter period är att det inte känns så slutgiltigt och skrämmande, och under tiden hinner hjärnan ställa om sig, man lär sig mer om alkohol, och så smyger känslan sig på av att verkligen inte ha någon lust att dricka, och att man inte längre sörjer alkoholen. Tiden får saker att falla på plats. Och jag har märkt att de vänner jag brukar ha roligt med är det lika roligt att träffa med alkoholfritt i glaset. Det samma gäller för de där speciella stunderna, alkoholfritt rosé funkar lika bra. För mig har det hjälpt att läsa mycket om alkohol, boken Se klart tipsade om är jättebra! Och alla klipp på Youtube som Andra halvlek nämner ger också mycket.
Ta en dag i taget och lita på din grundkänsla, som verkar vara lättnad och glädje över att slippa all skit som alkohol ställer till med...

Ja, vad gör väl ett regnoväder när solen skiner inifrån. Grattis till semester, grattis till ett helt f****ng halvår! ????.
Så himla glad för dig, Torn. Sån hjälp du är för mig och på något vis en skyddande arm över axlarna, det känns tryggt att du är här, ödmjuk och glad att vi delar avrese-biljett.
Njut av din kväll, allt du kan. Och av allt liv som kommer. Minns nån filosof som sa att vi skulle vända på begreppet ”tiden går”, som att den går ifrån oss. Och istället tänka att den kommer. Känns väldigt rätt en sån här dag! Världens varmaste kram kommer här! ??

Hon är i Ullared och shoppar sig fattig, så henne kan du inte förvänta dig något svar av ikväll.

Kram ?

Jäkligt bra jobbat!!??..Så gott att även få mumsa på världens godaste macka, som frugan gjort åt dig?..Och ha nu en underbar semester, trots att regnet piskar mot rutan..Efter regn kommer solsken..Varm kram?

Det är verkligen svinviktigt att säga ”nej” direkt till alkoholdjävulen när hen börjar viska i örat. Börjar man ”leka med tanken” är det kört!

Bra att du stod emot! Framgång föder framgång. Och du slutar dricka för din egen skull, det är så viktigt att tänka på. Självsnällhet borde bli ett nyord 2020 tycker jag.

Kram ?

Den rastlöshet du känner är abstinens. Så enkelt är det. Så länge du inte genomlider den abstinensen så går den inte över. Du blir lugn när du dricker för att du föder drogen, och sen får du abstinens igen efter ett tag.

Det tar tio dagar innan alkoholen lämnar kroppen helt. Så länge har man fysisk abstinens.

Sen har man den psykiska abstinensen och alla vanor att hantera också, under lång tid.

Nej, det är fan inte lätt att sluta dricka. Men det är värt det. Jag lovar ❤️ Det är ingen baggis att föda barn heller, men det är också värt det ?

Kram ?

Jag hoppas verkligen att du ska bli hjälpt av AA! Perfekt med en grupp för enbart kvinnor, män har en tendens att ta sådan plats i rummet ?

Jag bor på en liten ort, det utbudet finns inte här. Och jag har hittills klarat mig bra med det jag kallar ”faktametoden”.

Kram ?

Nu har jag varit på mitt första AA möte och jag upplevde det väldigt positivt ? Det var ett kvinnomöte med ca 10-12 deltagare och inte alls så högtravande som ryktet säger. Nu har jag iofs gått på ACA möten tidigare för min med beroende problematik och det var ganska snarlika och ACA jobbar ju också med 12 steg så det kändes tryggt och välbekant. Jag kan rekommendera att prova?

Jag ska nog skriva här varje kväll...många gånger gör jag det inte...för jag skäms...för att ni andra som jag följer..har tio dagar, en månad, fem månader, sex månader...och jag skäms för att jag inte klarar det....och de råd som jag får av er...jag vet ju det...jag vet...att jag ska bestämma mig...jag vet att jag ska hålla på med fakta osv osv...likväl så är jag inte där ni är...trots att jag vet...och jag vet att jag inte har bestämt mig till hundra procent ....men jag vet att det finns ABSOLUT inget annat alternativ.

Idag klarade jag det nästan helt och hållet...det var ca 20 minuter kvar tills systemet skulle stänga...så dumt av mig att tro att jag skulle klara fem dagar på raken. Hur som helst..så funderade jag varför jag inte höll inte hela vägen ut?? Finns egentligen inget försvar...ingen förklaring ...mer än otrolig rastlöshet inombord...och tristess...eller var det tristess?? Kanske enbart rastlöshet?

Om ca tre veckor ska jag kolla mitt levervärde och mitt blodtryck...innan dess ska jag ha kollat hur möjligheterna är att få antabus...måste jag gå via soc...måste det ske en utredning...men framför allt ska jag få ner mina värden.

Har tankar och planeringar inom mig...vill inte berätta om dem...för det känns så pinsamt om jag inte fixar det....men den första enkla planeringen är väl att skriva här varje dag för att klara den...och framför allt skriva varje kväll efter att systemet har stängt..

Så om du orkar ..och vill...så behöver jag dig... och jag ska skriva..men om du har tröttnat så förstår jag:)

Allt gott:)

Vet inte varför eller varifrån de här osnälla tankarna kommer..Ser på mitt senaste inlägg och vill hånskratta åt mig själv. "Glad och tacksam att jag känner mig ur alkoholens grepp"..Jo, jag tackar ja..Hybris. Vem tror du att du är Fibblan..? En liten plutt bara. Vad då ur..? Nu när alla negativa och självdestruktiva tankar försöker slå rot, vill jag ju inget hellre än att döva dem..Men jag gör inte det. Jag har bestämt mig. Försöker betrakta det som händer nu, som drakens patetiska försök att övertala mig att jag är värdelös, att jag inte kan och att det hela är ett meningslöst och "dömt att misslyckas projekt"..

Ville bara få ur mig lite av det som snurrar, så det inte ska ta över mig. Jag vet vad jag tror på egentligen. Jag vet att alkohol inte löser någonting. Den gör endast det motsatta. Orkar bara inte med mig själv. Vill krypa ur mitt skinn och lägga det brevid. Så känns det nu.

Men jag stannar kvar i känslan. Flyr inte. Det kommer inte kännas så här för alltid. Kanske och mest troligt kommer jag ha mer kraft imorgon igen. Trött och sliten. Mens på det. Hoppas, hoppas jag får sova gott i natt. Vet ju logiskt att jag får bättre sömn utan alkohol. Men nu har jag haft några nätter med sämre sömn. Svårt att komma till ro.

Nåja, som sagt. Inget blir bättre med alkohol. Lugn i den övertygelsen. Och ångesten är mild jämfört med vad jag upplevt förut. Så jag bidar min tid. This too skall pass..??.
Kram
/Fibblan ?.

Kan tänka mig att om det är motigt med möten någon gång, kan funka att läsa och skriva här..Och även som du gör Femina, kolla på dokumentärer om alkoholism och dess följder..Kram?

Tack, för att du tittade in!

Har kikat lite på din tråd också och du har fått utstå en del. Samma här! Men det konstiga var att jag då när ALLT hände var jag nykter. Jag drack inte en droppe på tre år. Sen tycker man ju ett ett glas inte skadar, men sedan accelererar allt i ett rasande tempo som man inte kan styra över. Eller vill??

För mig funkar det bara att helt avstå! Tidigare har jag inte haft med min man på det spåret, han har nog inte fattat hur illa det är ställt, men nu har jag hans fulla stöd för jag tror att han förstått.

Jag säger inte att du skall avstå helt om du inte känner dig redo för det. För det är det man måste känna sig, REDO!

För mig måste det gå så långt att jag når botten eller nästan i alla fall. Och botten ser så olika ut för oss alla. Min botten liknar inte din. Låter kanske luddigt, men det är för mig enda sättet att försöka beskriva våra olikheter i likheten. Och likheter är väl en onormal alkoholkonsumtion?

Min tredje dag är snart till ända och jag sitter här med mitt glas Tonic Water zero med massa is och citron ? Älskar det! Gillar inte Cola så mycket, för sött. För mig gäller det att hitta alternativ som jag gillar. Min man däremot tar ett glas vin, men jag skall säga att det rör mig inte i ryggen. Faktiskt! För jag har bestämt mig! Det är här jag kan ta tillvara på de positiva effekterna (ja, det finns såna också?) av mitt kontrollbehov.

Så ta en dag i taget. Var inte för hård mot dig själv! Och det är bara att kämpa på?? Ny dag imorgon, nya möjligheter!

Kram

Jag tittade på den idag. Men går man in på Youtube och söker på "alcohol" får man upp en massa dokumentärer i ämnet så det finns att göra... ?

?

Lunchade med min mamma idag. Älskar sushi! ???

Skulle nog behövt åka iväg på mötet ikväll men latmasken tog överhanden och skyllde på otvättat hår, eventuellt mer regn och min rumpa verkar ha fastnat som en magnet i sängmadrassen! Men det går utmärkt med en långpromenad till köket bredvid och förse sig med lite gottis! ???☕

Dag 12

Idag kommer min lilla dagsnotis på kvällen, morgonen regnade bort och jag sysselsatte mig hemma med allt möjligt. Skrev in i min egen dagbok på morgonen att jag skulle låta bli, och lite hur jag kände och tänkte.

När regnet precis hade slutat skvala tog jag min joggingtur och fick lite luft. Skönt.

Dock är ju faran inte över, när jag skulle åka å hälsa på en kompis (med bil) kom massa tankar, som jag till slut fick säga nej till. Det gick ju bra, och efter en stund släppte suget. Det går verkligen inte "leka med tanken", då börjar den ju växa och helt plötsligt...

En sak som fick mig att backa ur var att jag faktiskt låtit bli i snart två veckor, och sen att jag hann tänka hur jag skulle må i morgon. Dvs trött. skippa träning. Ingen, verkligen ingen (förutom ni här) hade behövt veta något. Men även det gjorde mig lite missmodig, ska jag flyta iväg bort i ruset, eller komma kravlandes tillbaka.. Jag hoppas jag hade gjort det senare valet. Jag såg också för mig i min inre blick hur jag skulle gå där på bolaget stirrig och sen i kassan skamsen, "jaha, nu är jag här igen". Skönt att jag slapp det idag. Det går tydligen välja bort en del frestelser från kompis A.

Nu när det börjar vara lite bättre väder ute så blir det en långpromenad, lyssna på vad naturen gör.

Låter svinjobbigt, men du verkar ha hanterat det bra utifrån förutsättningarna.

Hur kunde du ens dricka? Då kan ju vad som helst hända. Eller slås den funktionen ut helt då? Den funktionen som gör att allt helst ska vara som du har planerat.

Klart att du förstår att det är jättesvårt för oss andra att förstå. Svinbra att du kan sätta ord på det! Vi vill ju förstå.

När din mamma svarar dig med en lösning på problemet så är det fel svar förstår jag. Vad behöver du för typ av stöd just då? Bekräftelse på att allt är för jävligt? Inga ord utan mer en stark hand på din axel?

Min yngsta fick raseriutbrott när hon var liten. Hon har sk autistiska drag. Det var inte lönt att komma nära henne ens. Inte säga något, inte göra något. Bara finnas i närheten, och fånga upp henne när hon började gråta och ville bli tröstad.

Numer händer det sällan. Jag försöker alltid förbereda i god tid. Hon har svårt för att avsluta aktiviteter, kan bli utbrott om hon tvingas till det utan förberedelse.

Är du inte bara trött och sliten kanske?

Kram ?

Jag har haft en sån fruktansvärd eftermiddag. Inget har hänt, och det kanske är en del i varför det har varit jobbigt. Har haft ångest delux, varit rastlös men samtidigt trött i huvudet, RLS delux, grinat för minsta lilla, får inget att gå ihop, känner mig så ensam och oälskbar. Känner att jag har missat så mycket i mitt liv pga. A och det gör mig så ledsen, så innerligt hjärtskärande ledsen.

Jag vet att jag kan dippa såhär, det vänder snabbt ibland. Triggern i dag var att jag inte hade en ingrediens hemma när jag skulle laga mat så maträtten inte gick att laga, då föll allt och jag blev sådär tom i huvudet/fick ett mindre sammanbrott. Ringde mamma och hon är ju "vanlig" så hon sa bara "ja, men åk och handla". Dessvärre funkar inte sånt för mig. Jag kan inte bara åka och handla när jag är jättehungrig/hangry, helt oförberedd, i panik. Ibland undrar jag om någon verkligen känner mig och hur jag funkar? Och om det finns någon mer som mig?

Fick i mig lite lunch ändå till slut men det var inte lätt att ställa om. Nu i efterhand så vet jag hur knäppt detta låter för alla som läser, jag är medveten i situationen också, men jag är så f*cked up :( Men det är okej, det kunde vara värre, jag kunde vara en sån som dricker också.

Men jag har trots sammanbrottet gjort bra val, och som jag skrev tidigare i dag så är min ängel större och starkare än djävulen. Har ingen längtan efter flaskan eller godisskålen, men kroppen skrek i princip efter det. Gick tillslut ut trots att jag var så trött, nu är jag hemma och känner mig fortfarande trött men ok.

Känner annars för att gråta, men alla känslorna ska ut och jag är väldigt känslosam nykter, det vet jag.. och speciellt nu i början innan hjärnans substanser har balanserats efter giftet jag har tillfört.

Det positiva är dock att jag är stolt över mig själv ändå och hittade massor av smultron när jag var ute och gick och det gav mig vardagsglädje :)

Du ska bli nykter för din egen skull, och du har kraften inom dig om du bara bestämmer dig.

Jag tror på varje individs inneboende kraft i kombination med kunskap och vilja.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kan jag så kan du!

Kram ?

Jag har listan i skallen med mina topp 5-fyllesynder. Händelser som delvis sträcker sig långt tillbaka i tiden, men ändå i vuxen ålder.

Händelser som jag knappt vill tänka på, men som just därför är nyttiga att tänka på. Vi alkisar har en förmåga att sticka huvudet i sanden. Om man inte tänker på det, eller pratar om det, så har det knappt hänt. Jo, det har det!

Tack och lov har jag varit förskonad från svårt sug. Tankar fick jag ofta i början ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men de tankarna har jag snabbt kunnat sopa undan genom att tänka ”okej, men nu dricker jag inte vin längre så då får jag hantera den här känslan på annat sätt”. Det har funkat bra. I snart 5 månader.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?