Senaste kommentarerna i forumet

Pratar med jobbarkompisar som verkar vilja ha mer spännande liv än ”vardagslunken” Det är den lunken jag gillar..För mig räcker det med lite miljöombyte ibland, men annars en go vardag med lite pyssel i hus och hem..Ett jobb man tycker om..Att ha en hjärtevän som man trivs med gör livet gott...??

Jag vaknade pigg och glad. Gick ut med min hund 30 min innan morgonkaffet. Jag sitter gärna ute och dricker mitt kaffe, i lugn och ro. Lite pyssel med hemmet, innan långa promenaden i skogen. Mer "spännande" än så är inte mina dagar. Fixat mat, läst och såg sen en film. Nu väntar jag på John Blund. Jag trivs bäst när mitt liv lunkar på utan drama, inga stora känslor. De kan riskera min nykterhet.
kanske ska jag byta ut mitt nickname till mellanmjölk ????

Hoppas på en god natts sömn och att jag vaknar på gott humör utvilad. Mer begär jag inte av morgondagen.
Pöss

Tack för svar Nordäng67!
Ledsen att höra att du känner igen dig och har liknande föräldrar.Jag önskar för din skull att de kan ändra på sig, men förstår att man kanske inte ska hoppas alltför mycket på förändring. Tack för att du delar med dig!

Mina barn är inte så stora än och vet inte riktigt hur det är ställt, vill skona dem samtidigt som de ibland undrar varför de inte träffar honom så ofta ( som andra barn gör med sina mor/farföräldrar.) Det är sorgligt att jämföra och se vilken kontakt andra barn har med sin morfar/farfar.

Jag har svårt att sätta gränser om jag inte svarar när telefonen ringer, får så lätt dåligt samvete. Behöver jobba på det. Men känner mig just som en papperskorg.

Ja Pilla, gemenskapen här är vacker och läkande.

Vi är inte ensamma om våra tankar om livet och hur livet formar sig utan alkohol.

Det går, det går upprepat som ett mantra. Det går att sluta dricka och sen öppnas ett helt nytt liv. Som att bli pånyttfödd, lära sig umgås med sig själv och sina egna tankar på ett klarare sätt.

Märker nu som nykter alkoholist att jag får mer av min omgivning än det jag ger och det är en fantastisk känsla :)

Tack för svar Backen123!
Al-anon är säkert hjälpsamt, har funderat på det. Men det är inte rätt tid i livet att ta tag i det. Känns bra att kunna skriva i detta forum.

Jag ligger i badkaret och läser här på forumet. Nu är jag så trött så jag knappt orkar gå och lägga mig.?
Ha en go helg nu Andrahalvlek och VaknaVacker!? Natti

Gott med nyfångad makrill?
Vilken tuffing du är. Jag hade åkt till vc med kroken i fingret. Huvva? Tror jag det att du är trött...
Själv tog jag en höneblund tidigare ikväll. Så nu är jag pigg?
Sov gott o kram?

Jag tycker du har läget väl under kontroll Se klart.?Det här med tålamod är något som växer sig starkare och starkare, det har jag märkt själv. Förr ville jag jämt fixa saker direkt, NU! Hade inget tålamod att vänta och fundera ut en bättre lösning.Väldigt många sådana saker blev inte så bra i efterhand. Det är bättre att som Ah skriver, sova på saken i stället för att gå och irritera sig. Eller helt enkelt lugnt tänka positivt. Det fixar sig alltid, på ett eller annat sätt.

I dag har jag monterat upp och börjat fylla vår trädgårdpool. I början av nästa vecka ska det ju bli högsommarvärme. Och då får vi passa på att njuta.☀️ Och växterna kommer växa så det knakar.

Kram

Jag och min pojkvän har haft en paus från varandra i ca 2 månader. Det började med en kaosfylla som fick min partner att gå över gränsen. Han har kommit till insikt att han behöver hjälp och startade en behandling för ca 2 veckor sedan. Under vår paus har jag bråkat med honom varje gång vi haft kontakt och han blir istället arg på mig för att jag skäller på honom istället för att stötta honom.
Men! Jag kan inte hjälpa det. Jag är så fruktansvärt arg på honom samtidigt som jag känner att han är min själsfrände och inte kan vara utan honom. Jag är arg för att han har skyllt sitt drickande på mig, jag är arg på de 4 st (vad jag vet) återfall han haft under dessa 2 månaderna vi haft paus. Jag är arg för att han inte kan erkänna hans ageranden mot mig. Jag är arg för allt och tänker hela tiden att jag kanske borde göra slut, för min egen och hans skull. Hur blir jag av med den här ilskan? Jag vill inte längre vara arg men jag har förstått att jag kanske måste vänta ut honom innan jag kan ta upp mina oförätter.
Vi ska ses om några dagar för att se hur vi ska fortsätta och jag vill inte att det mötet ska sluta upp med att jag skriker ut, det är slut!
Hjälp mig

Några har träffats, i vintras tror jag. Och nej, det finns ingen inre krets. Men flera har hängt här länge, följts åt länge. Då blir man tajta.

Det är bara att fortsätta skriva, läsa och kommentera hos andra så blir du en i gänget också! Fokusera på att hitta sådana som har kommit lika långt som du. Då kan ni kämpa ihop!

Kram ?

När man tränat mycket på att bryta negativa destruktiva tankar med positiva tankar kan man bli som jag, helt gräsligt positiv.

Häromdagen spillde jag halva kaffekoppen över tidningen. Först tänkte jag ”fan också”. Efter en sekund tänkte jag ”nu kan den här dagen bara fortsätta bättre, och det är ju tur att jag läser tidningen i print och inte på padda.”

Det går numer helt automatiskt. Driver min omgivning till vansinne nästan ?

Kram ?

Upplevt det så många gånger att jag alltid försöker sova på saken. Svåra beslut, svåra problem, starka känslor som ilska, besvikelse, vanmakt. Jag sover på saken och det mesta blir mer nyanserat nästa morgon.

De flesta problem löser sig plättlätt nästa morgon. Det beror på att den kreativa hjärnhalvan under sömnen går in och frispejsar lite, ”tänker utanför boxen” liksom. Den logiska hjärnhalvan sover vidare under tiden, eller nåt.

På tal om att ”försvinna bort” så kan jag verkligen rekommendera mindfulness och/eller meditation. Att hamna i ”mitt emellan-landet” är magiskt häftig. Inte vara vaken, inte sova - befinna sig mitt emellan.

En kvart där funkar liksom som att reseta hjärnan. Kräver dock rätt mycket träning, men det är en häftig sak att lära sig.

Ska också prova Oddbirds prosecco. På min 4 månaders-dag ?

Kram ?

Att du har slutat dricka och har varit nykter i flera år tyder snarare på att du tar stort ansvar för ditt eget liv och välmående!

Har dejtat en massa killar de senaste åren och typ alla har haft ett osunt förhållande till alkohol. En av dem var till och med svårt alkoholiserad. Inte bra för mig, och nu känns det ännu mer omöjligt när jag varit nykter 4 mån och tänker så förbli.

Du vill inte träffa en partybrud som dricker osunt. Du vill träffa någon som liksom du tar ansvar för sitt eget liv och välmående.

När jag börjar dejta igen kommer jag stolt att berätta att jag är nykter, för att jag tidigare har haft ett osunt förhållande till alkohol. Några detaljer behöver jag inte delge någon.

Kram ?

Det låter fruktansvärt smärtsamt. Men jag har väldigt låg smärttröskel å andra sidan ? Däremot låter en heldag på havet lovely ❤️ Hade själv varit så trött att jag somnat stående tror jag.

Imorgon åker jag med döttrarna till Sturkö och matar guldfiskarna ?

Kram ?

PS ) Missade ditt inlägg om grillfesten imorgon som du tackat nej till. Bra gjort. det e enormt viktigt för sånna som du och jag.. ( och säkert många andra på forumet) att lära oss att säga NEJ.. inte säga JA för att alla andra ska bli glada och nöjda.. det VI behöver och inte behöver.. e minst lika viktigt om inte viktigare i grunden. Bättre du stannar hemma och tar hand om DIG imorgon äna tt gå någonstans där din nuvarande styrka sätts på prov den inte behöver just nu. ;). Ville bara säga det. Kram

Är bra seg nu efter att gått upp kl 03.00 i morse, tillbringat 8 timmar på havet med fiske och ägnat kvällen åt att sätta upp vår pool. Dessemellan rensat egenfångad makrill och lagat till fredagsmiddagen.

Lyckades också med bedriften att under fisketuren sätta en fiskekrok djupt i vänster pekfinger. Det går att klanta sig fast man är nykter.? Pga hullingen finns inget annat alternativ än att trycka ut kroken på ett annat ställe i fingret och knipsa av hullingen. Det gör ont men har varit med om det flera gånger förr.

Så nu är jag så där härligt trött som man kan vara efter en dag full av aktiviteter. Men jag vaknar väl som vanligt först av alla i morgon bitti. Det gör ingenting, jag vaknar pigg och glad utan en tillstymmelse till bakfylla.? Nu blev det glatt inlägg igen, men jag har inget annat att skriva om för tillfället. Livet leker för mig just nu.

Ha det bra!

Jag tror att rädslan för ångesten är nyckeln. Att inte bli rädd när ångesten kommer. Du behöver inte tänka positivt utan bara neutralt. ”Okej, nu fick jag ångest men det går snart över”.

Så gjorde jag med min panikångest i alla fall. Stod i kassan på Ica och ”tänkte neutralt” medan svetten rann. ”Nu fick jag ångest men det går över och det syns inte utanpå.”

Det gick förstås inte över första gången. Jag fick utsätta mig för det kanske 20 gg. Jag visste att jag inte skulle dö. Jag visste att det skulle gå över om jag bara kunde kontrollera andningen.

Djupandas lugnt - andas in och räkna till 5, pausa räkna till 2, andas ut räkna till 7, pausa räkna till 2.

Det syntes förstås att jag svettades, och min blick var nog galet stirrig. Men jag stod kvar. Det är två år sen det hände senaste gången.

Jag tror på positivt tänk i alla lägen. Att bryta automatiska negativa tankar med neutrala eller positiva tankar. Låta intellektet vinna över det omedvetna.

När det var som värst malde min skalle på oavbrutet ”hata, hata, hata mitt liv, helt meningslöst, skitjobbigt, helt värdelös” osv. Så destruktiva tankar.

Jag kunde då inte tänka positiva tankar. Så jag försökte tänka neutrala tankar ”jag mår dåligt men nu plockar jag ur diskmaskinen”, ”jag skalar potatis, steker köttbullar, 12 köttbullar”. Inga värderingar, bara neutrala beskrivande tankar.

Efter ett tag kunde jag tänka lite mer positivt ”solen skiner och det är varmt och skönt” osv.

Usch, ångest är skitjobbigt. Men jag tror att Marcus är något på spåren. Kolla inlägget fler gånger.

En sak har jag lärt mig om ångest. Undvikande försämrar alltid ångesten! Hur jobbigt det än är - undvik inte.

Kram ?

Som ses i verkligheten och lär känna varandra på riktigt?
Jag har varit med en kort tid, läst en del och funderar...
Hur gör jag för att " komma med i gänget" ?

Fina rader som berörde mig väldigt mycket . Du får gärna finna tröst i att jag känner samma problem som du ... för det är när någon verkligen förstår !!!! Hur det känns ... det e DÅ man kan börja känna att det finns hopp.. så känner jag i alla fall... att man inte e knäpp .. för man är inte ensam ❤️ Vi hjälper varandra ❤️.. kvällen blev ok jag åt en massa ?❤️ Mycket framtida prat med maken och vad vi behöver fixa i livet osv.. nu utslagna framför Netflix . Skriver mer utförligt imorgon till dig ?. Jag hoppas du e ok och att sömnen blir riktigt bra för oss båda . Stor varm kram ❤️

Det funkar inte alls....
Dricker allt jag kommer över, bara typ 3 glas än så länge
Planerar inköp imorron
Ingen motivation alls

Tack Andrahalvlek, jag tittade på videon. Gillar honom verkligen och jag håller med honom i mycket. Ska titta på hans andra videor också. Det jag har svårt att förstå är att om vi inte är våra tankar, vad är vi? Eller menar han bara de negativa tankar relaterade till ångest. Om vi inte är våra tankar, hur kan jag då tänka annorlunda för att minska ångesten? Han säger: sitt med ångesten. Okej, det kan jag göra men det betyder inte att ångesten minskar. Sen får jag ångest över att jag ska tänka på fel sätt så att ångesten blir värre. My brain is a mess. Det här är anledningen till att jag drack. Minska ångest, sakta ner tankarna, vara i nuet, inte behöva tänka innan jag ska säga något. Absolut den största anledningen. Det hjälpte i stunden, det måste jag ge skiten.

Sen är det såklart inte hållbart i längden och det är ju därför jag har slutat. Men ja, jag känner ingen direkt förändring i ångesten. Den håller i sig. Nu är ju det här en konstig tid och vi kan inte göra normala saker osv. kanske blir det bättre när saker bli mer normala och jag kan samla på mig mer nyktra erfarenheter och situationer. Ibland blir jag bara så trött på att inte kunna slappna av i huvudet. Då tar man ju till andra saker som alkohol, droger osv. Jag får väl erkänna här att jag har rökt en del weed de senaste två månaderna. Lagligt här. Jag började alltså göra det när jag slutade dricka. Har bara gjort det ett par ggr innan. Jag skulle inte säga att det har ersatt alkoholen för det är inte alls samma sak, men det finns väl en anledning till att jag började med det när jag slutade dricka. Att ha någon sorts escape från racing thoughts. Sen spelar jag mycket videospel också. En annan sorts flykt, det funkar rätt bra men jag kan inte sitta och spela varje dag i flera timmar. Så vill jag inte leva heller...

Lite flummigt men kändes skönt att skriva ner i alla fall. Tack igen AH, uppskattar det verkligen!

Idag är jag nykter - 65 dagar.

Verkar vara rätt grym, men det kan ju inte jag veta. Du är inte trasig men föreställningen om vad som är normalt (dricka) är skev.
Jag fattar verkligen det sociala och dejtinglivet, men vi dricker ju sällan Festis på tetra ? cola eller a-fria alternativ finns ju många och ursäkta för att låta som en gammal farmor men även a-fria drinkar är goda och ser ju likadana ut även om jag inte vill förespråka att man måste vara som alla andra. Och precis som du skriver, behöver du inte mörka om någon frågar.
Hör gärna av dig och berätta hur det går.

och har älskat känslan av att vara bedövad av värktabletter ( hänt några få gånger i livet).
Och vid ett tillfälle gjorde jag slut med en man jag dejtade ...när jag var berusad. Det var sex/sju år sedan och en av de första gångerna jag drack och fick en minneslucka,
På morgonen vaknade jag och hade ö h inga minnen av kvällen. När jag pratade med mannen i fråga så sa han att jag uttryckt mig stringent och att han inte hade upplevt mig berusad.
Det var en väldigt omskakande upplevelse (jag hade inte riktigt erkänt för mig själv - då - att jag hade problem....och efter det tillfället så såg jag faktiskt till att inte bli lika berusad.Sedan dess har jag inte haft den typen av totala minnesluckor).
I vinet ligger inte sanningen - nej!
Nej - men det var samtidigt helt rätt att göra slut med den mannen:-) Det förstod reptilhjärnan ...och mitt stupfulla jag ...ett bra tag innan jag vågade erkänna och uttrycka det på nykter bas.
Och ibland tänker jag att alkoholen varit så viktig för mig eftersom jag i ngn mening är kontrollerad ...och Ibland har svårt för att låta känslorna styra ( samtidigt som jag upplevs extrovert och spontan ....det är komplext:-)
Tänker att detta med att sluta dricka alkohol är första och avgörande steget.
Och sedan finns det hur mkt utveckling som helst!

Hur är det med dig? säger jag till mig själv. Idag har jag haft ett par rätt tuffa möten som tagit mig väldigt personligt, hänger ihop med värderingar, hur vi ska arbeta och med vilket mått av kvalitet. Jag känner mig väldigt mån om att hålla mig professionell och liksom vuxen, men jag blir ledsen och känner mig överkörd. Är väldigt vilsen i att ta mig igenom detta utan någon bedövning. Det har inte främst med jobbet att göra utan diskussionen drabbar mig och jag har svårt att hitta lösningar. En MKT ovan känsla att vänta ut och ha tålamod istället för att snabbt åtgärda/lösa.
Idag tog jag helg lite tidigare och utan ett gram dåligt samvete. Jag är helklar med veckans timmar och min gräns för arbete i relation till vad företaget betalar mig är uppnådd med råge.
Haft vänner här på drinkar, jag dricker då ett a- fritt gott bubbel som jag tror Andra halvlek tipsat om, Odd bird, apropå känslor..
Men ovanpå allt, och så mycket viktigare - så känns det varje dag, är den investeringen och det jobb jag satsar på att vara nykter.
Samt min lilla unge som fått ett eget barn.
Dessa två saker utklassar jobbet såklart: känslorna kring konflikt och problem är dock inte jobb utan min egen utveckling som jag önskar komma vidare i.
Så allt är som det ska. Precis allt. Krånglig och bra, som i en god vetefläta. Nykter idag. Kram klokisar med flera.❣️