Senaste kommentarerna i forumet

Tack Andrahalvlek, jag tittade på videon. Gillar honom verkligen och jag håller med honom i mycket. Ska titta på hans andra videor också. Det jag har svårt att förstå är att om vi inte är våra tankar, vad är vi? Eller menar han bara de negativa tankar relaterade till ångest. Om vi inte är våra tankar, hur kan jag då tänka annorlunda för att minska ångesten? Han säger: sitt med ångesten. Okej, det kan jag göra men det betyder inte att ångesten minskar. Sen får jag ångest över att jag ska tänka på fel sätt så att ångesten blir värre. My brain is a mess. Det här är anledningen till att jag drack. Minska ångest, sakta ner tankarna, vara i nuet, inte behöva tänka innan jag ska säga något. Absolut den största anledningen. Det hjälpte i stunden, det måste jag ge skiten.

Sen är det såklart inte hållbart i längden och det är ju därför jag har slutat. Men ja, jag känner ingen direkt förändring i ångesten. Den håller i sig. Nu är ju det här en konstig tid och vi kan inte göra normala saker osv. kanske blir det bättre när saker bli mer normala och jag kan samla på mig mer nyktra erfarenheter och situationer. Ibland blir jag bara så trött på att inte kunna slappna av i huvudet. Då tar man ju till andra saker som alkohol, droger osv. Jag får väl erkänna här att jag har rökt en del weed de senaste två månaderna. Lagligt här. Jag började alltså göra det när jag slutade dricka. Har bara gjort det ett par ggr innan. Jag skulle inte säga att det har ersatt alkoholen för det är inte alls samma sak, men det finns väl en anledning till att jag började med det när jag slutade dricka. Att ha någon sorts escape från racing thoughts. Sen spelar jag mycket videospel också. En annan sorts flykt, det funkar rätt bra men jag kan inte sitta och spela varje dag i flera timmar. Så vill jag inte leva heller...

Lite flummigt men kändes skönt att skriva ner i alla fall. Tack igen AH, uppskattar det verkligen!

Idag är jag nykter - 65 dagar.

Verkar vara rätt grym, men det kan ju inte jag veta. Du är inte trasig men föreställningen om vad som är normalt (dricka) är skev.
Jag fattar verkligen det sociala och dejtinglivet, men vi dricker ju sällan Festis på tetra ? cola eller a-fria alternativ finns ju många och ursäkta för att låta som en gammal farmor men även a-fria drinkar är goda och ser ju likadana ut även om jag inte vill förespråka att man måste vara som alla andra. Och precis som du skriver, behöver du inte mörka om någon frågar.
Hör gärna av dig och berätta hur det går.

och har älskat känslan av att vara bedövad av värktabletter ( hänt några få gånger i livet).
Och vid ett tillfälle gjorde jag slut med en man jag dejtade ...när jag var berusad. Det var sex/sju år sedan och en av de första gångerna jag drack och fick en minneslucka,
På morgonen vaknade jag och hade ö h inga minnen av kvällen. När jag pratade med mannen i fråga så sa han att jag uttryckt mig stringent och att han inte hade upplevt mig berusad.
Det var en väldigt omskakande upplevelse (jag hade inte riktigt erkänt för mig själv - då - att jag hade problem....och efter det tillfället så såg jag faktiskt till att inte bli lika berusad.Sedan dess har jag inte haft den typen av totala minnesluckor).
I vinet ligger inte sanningen - nej!
Nej - men det var samtidigt helt rätt att göra slut med den mannen:-) Det förstod reptilhjärnan ...och mitt stupfulla jag ...ett bra tag innan jag vågade erkänna och uttrycka det på nykter bas.
Och ibland tänker jag att alkoholen varit så viktig för mig eftersom jag i ngn mening är kontrollerad ...och Ibland har svårt för att låta känslorna styra ( samtidigt som jag upplevs extrovert och spontan ....det är komplext:-)
Tänker att detta med att sluta dricka alkohol är första och avgörande steget.
Och sedan finns det hur mkt utveckling som helst!

Hur är det med dig? säger jag till mig själv. Idag har jag haft ett par rätt tuffa möten som tagit mig väldigt personligt, hänger ihop med värderingar, hur vi ska arbeta och med vilket mått av kvalitet. Jag känner mig väldigt mån om att hålla mig professionell och liksom vuxen, men jag blir ledsen och känner mig överkörd. Är väldigt vilsen i att ta mig igenom detta utan någon bedövning. Det har inte främst med jobbet att göra utan diskussionen drabbar mig och jag har svårt att hitta lösningar. En MKT ovan känsla att vänta ut och ha tålamod istället för att snabbt åtgärda/lösa.
Idag tog jag helg lite tidigare och utan ett gram dåligt samvete. Jag är helklar med veckans timmar och min gräns för arbete i relation till vad företaget betalar mig är uppnådd med råge.
Haft vänner här på drinkar, jag dricker då ett a- fritt gott bubbel som jag tror Andra halvlek tipsat om, Odd bird, apropå känslor..
Men ovanpå allt, och så mycket viktigare - så känns det varje dag, är den investeringen och det jobb jag satsar på att vara nykter.
Samt min lilla unge som fått ett eget barn.
Dessa två saker utklassar jobbet såklart: känslorna kring konflikt och problem är dock inte jobb utan min egen utveckling som jag önskar komma vidare i.
Så allt är som det ska. Precis allt. Krånglig och bra, som i en god vetefläta. Nykter idag. Kram klokisar med flera.❣️

Har reflekterat mycket över det ni har sagt och det ligger faktiskt något i det. Visst ska jag inte anpassa mig för andra om jag tror det kan skada mig själv. Detta är något jag har klurat på ett tag nu, mina "dejtingproblem" är väl likt många andras. Det är väl att det känns som ett motsatt problem till drickandet, känns som att inte dricka styr mitt beteende och vilka jag träffar istället. Men att faktiskt kunna ha ett hälsosamt förhållande till alkohol är väl säkert något som är svårt att nå om man inte är väldigt disciplinerad person.
Jo men varför utmana ödet... Skulle ju verkligen suga om jag gick tillbaka till hur jag var innan. Känns bara som att man är "sönder" för att man inte kan vara som "alla andra" när det gäller alkohol. Det är väl det jag "saknar", inte alkohol för smaken, effekten eller dagen efter för den delen. För det jag är ute efter när det gäller alkohol är det sociala, inte alkoholen i sig. Har ju inte varit något problem alls med vänner och familj som jag har nu, vilket jag är så glad över att ha personer som verkligen bryr sig kring mig. Men är väl mer att när man är ute på en bar, klubb, en park eller en middag så inbillar jag mig själv att jag är den konstiga som inte dricker. Jag känner att det kan få mig att framstå som en odisciplinerad vekling eller liknande. Har kört att bortförklara det med ursäkter som: jag ska köra bil dagen efter, träning och jobb. Men det är något jag försöker undvika för jag tycker det är lite fult att försöka "dölja" det. Är väl därför jag har tänkt mycket på att försöka introducera alkohol i mitt liv igen. Men som alla ni säger så kanske det är bäst att inte göra det. Finns väl många fiskar i sjön :D Jag får nog arbete på min självkänsla istället för att börja dricka.

Hej igen,
Vill bara svara på din uppriktiga beskrivning, att vara till besvär och ta plats kan verkligen vara en jobbig känsla, jag håller med.
Det som är bra på forumet (tycker jag iaf) är att här får man ta plats, med långa eller korta inlägg, ofta eller sällan. Det blir ju inte som att ses och prata i verkligheten men det kan vara ganska likt. Och här är ingen till besvär. Hoppas att du mår bättre nu och har en bra helg. Kanske finns det något som vi kan hjälpa till med här, bara att säga till! Kram.

Jag kan komma på mig själv med att komma att tänka på vissa saker eller något jag ”borde” göra och per automatik tänka ”det tar jag efter ett par glas”. Så var det också med meddelande jag kunde skicka berusad, men jag slogs också av hur jäkla skärpt jag kunde verka i skrift fast jag knappt kom ihåg varken att eller vad jag hade skrivit. Tänker att det kan vara en förklaring varför man (jag) inte heller upplevts berusad särskilt ofta. Vilket också är så sjukt att tänka på.
Jag funderar över den där dimman och längtan dit och hur det kommer sig. De ytterst få gånger jag varit sövd eller bedövad av tabletter har jag tyckt att det har varit så otroligt- ja avkopplande. Vilsamt.
Jag njuter för det mesta uttryckligen av att vara nykter. Ändå kan tanken på att få försvinna, som sömn, vara så lockande. Och ändå är livet jag lever verkligen inte dåligt på något sätt. Ibland tycker jag bara att själva levandet är så mycket att förhålla sig till. Min hjärna vilar liksom inte naturligt.
Tack för att du delar med dig, hjälpas åt har verkligen fått en ny innebörd för mig här. Önskar dig en skön kväll! Kram ?

På min 4-månadersdag den 9/6 ska jag dricka Oddbirds prosecco ? Lite konstigt känns det dock att besöka bolaget.

Kram ?

Den boken var verkligen en ögonöppnare för mig. Läste två kapitel per kväll, och läste boken två gånger. Repetera, repetera, repetera.

Kram ?

Känner mig så låg...har inte klarat av vad jag vill..inget som jag har önskat...å då blir jag sådär skamfylld igen?Vet att jag inte behöver men så är det....

Blev så ledsen igår av en väns sms igår ...att hon inte längre kan vara min vän...å jag kan förstå ...jag har inte skickat trevliga sms..men i en relation är man ju två...

Igår cyklade jag med ett par kollegor fastän jag egentligen inte ville...

Blir så trött på mig själv att jag inte säger VAD jag behöver VAD jag ivill...att lyssna på mig själv...
Är så oerhört trött..

Imorgon...ledig hela dagen...då vill jag läsa igenom pdf-filerna fr internetbehandlingen..det är det viktigaste..därefter plantera blommor...

Fasen...57 år ...å lyssnar inte t mig själv?

Kram❤️ha en fin fredagskväll❤️

Min hjärna loggade också ut idag. Trött och liksom ”klar” med förpliktelser ett par dagar nu.
Sitter ute och njuter av lugnet. Som kommer att fortsätta denna kväll.
Ha en mysig middag med dina nära, minns hur det växlade från noll till hundra. Härligt men intensivt. Kram! ?

Önskar att jag inte hade någon som tycker om mig, då hade jag lätt kunnat dö. Vet inte vad jag ska leva för - alla andra? Ja det får ju gå det med. Helvetes djävla alkohol!

Blandad dag... Sov så dåligt inatt.. Stress och oro... Men efter en långpromenad och frukost somnade jag om och sov i 2 timmar. Då kom barnen från skolan. Lite vimmelkantig och nyvaken... Kaffe på balkongen gjorde susen...

Nu pysslar vi med att göra hemgjord pizza.. Allt från grunden...

Dag 25 snart till ända!
Läser boken: Tänka klart nu.... Snart klar med den. Fantastiskt bra!

Kram Saskij, klok som en ?

mig i det du beskriver. Har liknande föräldrar. Ett hundra fokus på sig själva. Har gråtit många tårar över att dom inte bryr sig och engagerar sig i barn och barnbarn. Mest ledsen för mina barns skull att inte ha en mormor och morfar som bryr sig. Det har alltid varit mycket drama runt min mamma och pappa. Typ allt har kretsat runt dom oavsett om jag har varit gravid, haft småbarn mm. En sak som har hjälpt mig mycket är att sluta förvänta mig att det skall vara på något annat sätt än som det är. Mycket tid har jag slösat på att hoppas och längta. Det gör jag inte längre. Min mamma ringer också och förväntar sig att man ska lyssna på bla bla me me samtal. Sedan ett år tillbaka drar jag ner på ljudlöst och fortsätter med det jag höll på med. Svarar bara om jag har tid OCH lust. Man måste faktiskt inte vara papperskorg. Du kanske kan låta bli att svara när du inte har tid egentligen? Vet att det är svårt att sluta vara tillags men det går. Kram

Varsågod! Ja, det låter bra. Du ger mycket tillbaka genom att kommentera på andras trådar.

Ps. Jag ser inte denna tråd som min tråd, utan det har blivit vår tråd - och det är jag sååå glad för. Så tänk aldrig så - tvärtom, jag blir alltid glad när du skriver.

(Och självklart är det inte bara vår tråd, utan jag uppskattar även om andra vill ”hoppa in” - men det verkar inte bli så ? Men det är också okej. Jag är mer än tacksam som det är nu också.)

Tack #Andrahalvlek för tipset om bubblet Oddbird. Har druckit det nu och det var riktigt gott! Det köper jag gärna igen! ?

Tack ni andra också för era gratulationer! Det värmer i hjärtat!?

Dotterns f d jobb hörde av sig idag och frågade om hon kunde komma ett par timmar imorgon. Underbart! Jag vet inte vem som är gladast, hon eller jag! ?
Då får jag förmånen att agera chaufför igen. Det var länge sen sist. Jag får ställa väckarklockan! ⏰

Gjorde det jag absolut måste göra idag. Allt annat får vänta till nästa vecka. Mot slutet hade jag knappt fixat att summera 2+2 typ. Min hjärna tar tidigare helg än jag gör ?

Snart är det byte av hem för yngsta dottern. Snart ramlar hon, hennes pappa, storasyster och hennes pojkvän in genom dörren. Med kinamat (som dom hämtar men jag betalar). Från total tystnad till full rulle på en sekund.

Sitter på balkongen en stund och njuter av fågelsången.

Kram ?

Det är konstigt hur man fungerar. Även om man har varit med i så många år så är det som om vi blivit omprogrammerade på måt sätt. Man finner sig i så mycket som man aldrig skulle tro att man kunde gå med på. Bråk och dryga kommentarer om hur usel man är ena dagen och vips nästa så står man och tiger igen. I mitt fall för husfridens skull och för att få det lugnt. Istället för att stå upp för sig själv så blir man utnyttjad när det passar dem. Så förändrad man kan bli under åren.
Min man skickar brev, är inlåst på behandling nu, och godis och i veckan fick jag en bok om kärlek till varandra skickad. HALLÅ!!! Den är oöppnad. Är det bara jag som ska läsa den?
Fina ord om hur stark han är nu och hur bra allt ska bli när han kommer hem. Men aldrig ett ord om hur allt har varit och hur han tänker förändra sina val. Hmmm, jag slängs mellan ångest över att stå fadt vid att lämna och plikten att stanna kvar och "hjälpa".
Må väl och njut av vårvärmen i helgen?Azalea

Börjar nästan att gråta. Det är som om jag själv skrivit dina ord. Verkligen ord för ord. Precis så.
Och precis som du säger, har man inte varit där, så är det omöjligt att förstå.

Jag har väl själv en liten dipp så här nu på eftermiddagen efter en ok dag. Meningslösheten. Ensamheten. Ja, det jag alltid skriver om känns det som. Så jag är med dig känslomässigt. Och även om jag absolut inte önskar dig några av dessa känslor, så finner jag själviskt nog tröst i att dela dessa tankar och känslor.

Njut av dina chips. Precis som jag proppade mig full av godis i veckan. Det är alltid bättre än A iaf! Och dessutom måste vi, som vi varit inne på tidigare, vara försiktiga med att ställa för höga krav på oss själva.
Det är bra för oss att ta tag i mående/kost (utöver A), men det är ju ändå sekundärt i jämförelse med den resa vi gör när det gäller A.

Jag hoppas och tror att din kväll trots allt kommer att ljusna. Sol, grillade kräftor... Men jag förstår såklart också att när man är där du och jag ofta är, så spelar ingen sol/god mat/bra sällskap någon roll - man vill ändå bara försvinna/sova/dra täcket över huvudet.
Och om du trots allt väljer att göra det, så förstår ju din man, jag har ju förstått vilken klippa han är!
Känn dig inte taskig isåfall, nu är din hälsa, fysiskt och psykiskt, viktigare än något. Och det kommer även att gynna din man i längden.

Tänker på dig. ???

I början är man helt skräckslagen inför vad man ska svara. Då kan man skylla på att man ska köra, tidig morgon, satsning på träning osv.

När du blir starkare i din nykterhet räcker det att bara säga ”nej tack”. Du har ingen redovisningsskyldighet. Om du vill berätta för någon så gör du det. Allt det där landar i dig efter tag.

Viktigast först - vara nykter! En dag i taget. Tänk inte längre än ”idag ska jag vara nykter”.

Kram ?

Kristina78 under Det vidare livet vet jag har fått behandling via kommunen. Det har gått bra för Kristina! Kolla med henne!

Ha en härlig och nykter fredagskväll ?

skönt ändå med beslut, vänta. Jag tänkte idag på psykisk misshandel, det är ju det som dom utsätter oss för. Min man slängde på luren igår, idag kom han in på jobbet och ville ha en puss, han fick det! Jag fattar ingenting hos mig själv, men jag tror att vi bryts ner så mycket, sakta men säkert. Tänker kommer vi bli hela nångång, kommer vi få luta oss bakåt i solstolen med ett glas vin och känna det här bra, det är ok, jag har läkt? Eller ska vi slicka såren länge, eller alltid känna en oro, en sorg att vi blev kvar, lurade på det goda i livet. Nä, det vill vi ju inte, men ändå går vi inte! Jag var tillsammans med en psykopat för 25 år sedan, jag gick efter 1 1/2, det var inte lätt, men jag gjorde det. Ibland blir jag så nyfiken att träffas, surra över kaffe, prata på riktigt om allt, nästan så man lär känna personen man läser om. Tar min egen tid nu ikväll, rensa ogräs och plantera lite perenner fredagsmys med söner, trevlig helg på dig så gott det går, kämpa!

det är sjukdomen, som gör detta med dom. Egot, inte kunna lyfta blicken. Sen hade jag iofs en pappa som också var lite sådär, utan att vara alkoholist. Så en kombination kanske. Har du varit i kontakt med al-anon, många är vuxna barn där och kan vara rätt skönt att träffa andra, få prata och känna igen.