Senaste kommentarerna i forumet

har tänkt mycket idag.. på det du skrivit om din depression ... jag har ju nått liknande.. och jösses så hämmande det är när det slår till... folk som inte lider av detta kan ALDRIG FÖRSTÅ hur det känns när allt blir förlamat och att resa på sig är större än att bestiga K2... när kroppen svullnar upp och magen blir en boll och man e TUNG I HELA KROPP OCH SJÄLEN..
För många år sen gick jag gravt in i väggen efter att ha arbetat mig totalt sönder och samman i en glamourös men som jag tyckte.. häftig bransch.. där du ALDRIG var bättre än din senaste leverans... festerna var många .. AW på jobbet osv... det var normen.. alla festade.. och jobbade... och det var inget konstigt med det.. men efter jag blev sjuk och fick vara hemma i 2 år... insåg jag att när man väl gått in i väggen blir det aldrig som förr igen... jag har testat allt som finns från lugnande till Depp medicin.. men inget tycks bita på de där vågorna som slår till... jag kan vara stark ena dagen.. föra tt nästa vara så nerkörd och ledsen och slut i kropp och själ att jag knappt kan andas... då... hjälper ju vinet... för att man ska orka prata med folk.. orka ringa en kompis som vill snacka... orka fixa.. orka jobba... orka le.. orka med sociala sammanhang och svärmor som vill prata av sig i telefon i 2 timmar.... då... när man mår så dåligt... så har i mitt fall.. vinet varit det som gjort att jag klarat av alla dessa saker... typ två glas vitt.. snabbt... och så känner man att ok nu kan jag ringa det där jävla samtalet som man hels inte vill ringa.. eller sitta på den där middagen och låtsas bry sig när man bara bara vill blunda och sova.. då hjälper ju vinet.. det tar bort udden av allt det där.. tunga.. så kanske inte så konstigt att man ( eller jag) självmedicinerat med det. Sen kommer jag ju från en familj som bor utomlands och e mycket kontinentala.. vinet är inget konstigt.. snarare mycket konstigt om man inte vill ha en drink när man har besök osv osv.. nu menar jag inte att mina familj super.. men det är liksom e. självklarhet med sin till maten... vin till lunchen i Spanien i solen.. osv... jag har inga problem i de sammanhangen att faktiskt ta ett glas vin och njuta av att det e gott... det är är jag behöver det för att ORKA.. som jag blir rädd... när kraven blir för höga... när ingen förstår att en person som lider av nån form av depression... ORKAR INTE...
jag tror du kanske känner igen dig i lite av det jag skriver.. hur som nu blev det en massa ord plötsligt i din tråd :).. men kände för att ventillera dessa tankar med dig då jag vet att du kanske har liknande som sagt.. just nu vill jag faktiskt bara gå och lägga mig och sova bort allt det vackra utanför.. solen lyser osv.. men det går ju inte för då e jag taskig mot min man som kommer hem snart.. han e dock förstående men ja... du fattar.. inte helt lätt . :) får tröstäta lite chips så jag får upp blodsockret tror jag :) ... hoppas du e ok såhär på fredagseftermiddagen.. STOR KRAM

Apropå socialt drickande så är jag bjuden på en grillfest hos min kusin imorgon. Men jag har tackat nej, dels för att jag inte orkar vara runt många människor, men framförallt för att jag redan vet att jag inte skulle klara att tacka nej till en drink eller rosé.
Det är bara att konstatera att jag inte är där ännu. Och inse sina begränsningar.

..Det ÄR en magisk känsla, (dock ett tag sen..?, men jag minns den väl☺️) och nu kanske den äntligen kan infinna sig i nykterheten också..??❣️
Känns som jag tagit mig över en backe, och förhoppningsvis kommer en terräng med mindre motstånd nu..☺️. Igen får man väl.. Det går ju upp och ner som livet själv antar jag, men så länge det är vatten jag fyller på vid depåerna och inte gift, så ska det nog gå vägen det här..?!
Skönt att få känna så - så otroligt tacksam är jag över det!

Vill passa på att önska er alla en riktigt fin helg! Vackert väder är beställt ☀️✅!
Kramar!
/Fibblan ?.

Jag funderar mycket på vad som i ett beteende är en effekt av beroendet och vad som beror på personligheten. Har ni några tankar att dela?

Är vuxen dotter till en far med alkoholberoende och jag känner mig ofta ledsen över hans beteende mot mig. Försöker hjälpa honom och erbjuda mig att fixa olika saker, handla mm och det tas ofta emot med sån otacksamhet.

Han har inte så stor respekt gentemot mig, kan t.ex. ringa mig under min arbetstid och inleda ett samtal med att svära högt och klaga över något som är fel, ex. om något gått sönder eller något gått honom emot på något sätt. Han bryr sig inte fastän jag säger att jag arbetar och inte kan prata om det just då.

Upplever att han använder mig för att få ur sig sin ilska och frustration. Han har ingen tanke på hur jag mår efter ett sådant samtal.

Han klagar över hur han mår, ensamhet, krämpor mm men vill inte lyssna när jag försöker komma med råd eller förslag på lösningar.
Om han har ont vill han t.ex. klaga över det men vill inte ha min hjälp att kontakta vården. Vill inte göra något åt saker utan bara klaga.

Han bryr sig inte om att hålla reda på sina barns eller barnbarns födelsedagar. Om jag någon gång i ett samtal nämner att nn fyllt år så reflekterar han mest över att han själv är gammal.

Jag saknar att ha en omtänksam pappa som ibland skulle höra av sig bara för att höra hur jag och min familj mår. Att han ibland skulle bry dig om oss istället för att ringa och berätta hur djävligt allt är och vilket helvete han nu råkat ut för.
När han ringer sätter min hjärna genast igång att tänka vad är det nu som hänt, vad är det nu jag ska fixa....

Han har varit beroende hela mitt liv så jag vet inte om hans beteende beror på hans personlighet eller drickandet. Kanske både och?

Jag har nu tagit kontakt med en psykiatriker för första gången i mitt liv. Vi har lagt upp en plan om att jag ska ta kontakt med kommunen för beroende och stöd. Sedan ska vi göra en fortsatt utredning för grunden till varför jag flyr min verklighet med alkohol och försöker dämpa min ångest med den.

Det känns tufft att jag hamnat här, det trodde jag aldrig.. Att jag skulle ha ett beroende. Känner mig nästan misslyckad. Vill inte att folk ska få veta något. Men hur tacklar man när folk kommer fråga varför jag tackar nej till alkohol, jag som aldrig annars har gjort det? Vad ska man svara?

Jag ska i alla fall försöka ta tag i att kontakta kommunen som hon bad mig om. Hon ska ringa upp mig nästa vecka och fråga hur det har gått och om jag klarade av att ta kontakten själv. Det känns jobbigt att ringa till kommunen, jag är så rädd att bli dömd för mitt beroende som jag fortfarande själv har svårt att acceptera. Jag kommer välja att skicka ett mejl.

Har någon av er gått någon behandling via kommunen? Har det hjälpt er?

Så fint med gudbarn. Det bara visar ytterligare vilken fin person du är. ”Titeln” som gudmor ger man ju inte till vem som helst!

Jag är mer introvert än extrovert, det handlar om brist på självkänsla tror jag. Självförtroendet är det inget fel på, men självkänslan svajar rejält.
Eg är det konstigt att jag inte fastnade i A’s klor tidigare, då A hjälper mycket när jag ”behöver” vara mer social.
Det oroar mig en del, det sociala längre fram...Exempelvis med tiden vill jag dejta och en nykter dejt är jag livrädd för...När jag dejtat har jag inte druckit mycket, men definitivt de där två glasen vin för en boost.

Mitt problem har ju aldrig varit det sociala. Av någon anledning har jag spärrar där, dricker ”lagom” på fester/tillställningar/krogen och har aldrig gjort bort mig, tappat saker eller haft minnesluckor. Jag ser här på forumet att det är vanligt. Och med det menar jag självklart inte att jag är bättre än någon annan (jag verkar ju snarare dricka mer än andra hemma!) - utan bara att det är intressant hur olika det kan vara och jag undrar varför jag kan begränsa mig ute, men inte hemma. Kanske för att det blir mer påtagligt hemma hur ensam och deprimerad jag är.

Hursomhelst jag hoppas ju att jag en dag kan dricka socialt. Men det verkar ju ovanligt om man läser här. Dock används det ju mer och mer i vården tydligen, begränsat drickande snarare än helt vitt. Time will tell.

Din mat idag låter underbar! Kräftor på grillen - åh så gott!!!

Bra att du lyssnade på dig själv och stannade hemma/går på promenad. Vi är ju sköra nu, som mest kanske i början, och det är viktigare än någonsin att känna efter och lyssna inåt.

Kram ?

Många introverta kan lära sig vara extroverta när det behövs, men det slukar en massa energi.

Det sliter hårt på den introverta att vara aktiv socialt, medan det ger den extroverta energi.

Jag tror att du och din psykolog är något viktigt på spåret!

Kram ? (som är extrovert men också blir mentalt trött av för mkt stimuli pga utmattningsperioder i bagaget)

Du är så himla duktig! Du är en stor inspirationskälla ?
Kram på dig

Ja Andrahalvlek, det är nog en sak som finns i oss, att vi alltid vill vara på väg någonstans. Tror det är en del, kanske den största, till vårt drivkraft att leva och "göra livet".
Jag började lyssna på en ljudbok häromdagen under min cykeltur från jobbet. Lycka! En handbok i konsten att leva, heter den. Jag har plöjt en hel del självhjälpsböcker genom åren och lärt mig att man måste ta alla dessa med en stor nypa salt, men man snappar ofta upp några påståenden som tilltalar en lite. Denna boken bygger på samtal med Dalai Lama därför fastnade jag lite för omslaget och dess seriositet. Ett klassiskt uttryck som kom ganska fort och jag hört förut är just det, att meningen med livet är att söka lyckan. Inte finna den utan att ständigt söka. Känns både djupt, lite hopplöst men ganska rimligt.
En annan sak som fastnat hittills från denna bok är ett tips för att lättare avgöra om vissa val är bra eller dåliga. Det är att tänka njutning och lycka som olika saker. Att se lycka som ett mer varaktigt allmäntillstånd medan njutning är något mer tillfälligt som man upplever direkt av att göra något. Livet är ju konstigt på det sättet att många av dessa njutningsfrukter är förgiftade och leder till olycka. Detta forum är ett lysande exempel! Alla njutningar är inte lika tydligt dåliga men man kanske kan få lite extra hjälp och motivation vid olika val i vardagen om man börjar fundera på om valet av njutning faktiskt leder till olycka i längden.

I onsdags var jag hos min Psykolog och vi hade ett bra samtal. Vi pratade lite kring det här, jag tycker jag gör många bra val i livet nu och väljer väldigt få destruktiva njutningar men lyckan saknas fortfarande och det känns ibland knappt värt att leva och fortsätta putta bollen framåt. Känner mig mest irriterad, mentalt trött och vill vara ifred. Jag behöver påminna mig om att ge det tid men hon hade en del andra bra invändningar att fundera på.
Mitt jobb t.ex. Jag får nog egentligen inte tillräcklig stimulans av min naturliga person. Jag är problemlösare, matematiker, gillar tankenötter och kreativt och konstnärligt skapande, som musik, bild och hantverk. Mina svagheter är socialt, jobba i grupp, jobba snabbt och effektivt, ha många saker igång samtidigt, stresstålighet m.m.
Jag tog det här jobbet för det är mindre slitsamt för kroppen men det ställer högre krav på huvudet och det utmanar i princip alla mina svagheter dagligen. Ni som följt mig minns kanske att mycket av mitt stora tycke för alkoholen kom genom att jag kunde vara en annan person. En social, utåtriktad och avslappnad person. Jag har alltid drömt om den personen och vägrar nånstans ge upp den. Jag tänkte att ta detta jobbet skulle utveckla mig och ge mer social träning eftersom det bygger på relationer och kundkontakt.

Frågan är om min mentala trötthet beror på att jag utsätter mig för mina personliga svagheter för mycket och inte får någon stimulans för det jag är bra på och tycker om. Både spännande och jobbiga tankar när man har ett jobb man överlag trivs ok med och med bra lön. Att byta karriär är en stor omställning som jag inte känner mig riktigt rustad för att ta tag i inom överskådlig framtid. Men ju mer jag tänker på det desto mer känner jag kopplingen till min trötthet och behov av enskildhet hemma.

Klart vi hörs igen idag:) det e ju nästan rutin nu :) skönt att ha en vän där ute som man kan gå igenom det här med.. och få ny input och inspiration från❤️. Att du skaffat många barn tycker jag e underbart.. att uppskatta ensamhet kan man göra ändå ... vi har inga barn och tåget har nog gått ... men en hund kommer det bli snart den saken e klar ;)!! Jag har många gudbarn dock;). Jag kan vara social ibland och uppfattas nog som väldigt extrovert ... men samtidigt kan jag utan problem åka iväg en vecka heeeelt ensam på semester ?... ett minne e när jag firade midsommar ensam i stockhom em gång .. 4 dygn .. BARA jag och god mat och min terass... MAGI :)!! Hur som ... jo jag Fattar det där med suget .... jag känner det också.. eller mer få tyst på nerverna typ... jag har inte kommit iväg ännu Till stan.. har städat och fixat och ätit lunch dushat osv .. och sen kände jag bara att luften gick ur mig .. måste börja springa ! Så är det! Då kommer energin. När jag mår som jag gör just nu!! DÅ blir jag sugen på att dricka vin.. för då släpper den här tröttheten och jag blir pigg!! Men!!! Endast ett tag??.. sen kommer baksidorna .. tror det e viktigt i dessa ” SUG” lägen .. att man e snäll mot sig själv ... jag ger upp stan idag till exempel jag orkar inte... går och handlar mat osv det orkar jag .. men sen blir det andningsövningar istället och en lugn dag... ökar jag kraven ... ökar suget... jag tror säkert att jag skulle kunna sitta på terassen ikväll och njuta av TVÅ glas vin och slappna av... MEN... då flyr jag... och även om det stannar p två glas.. så är ovanan igång igen och det e DEN jag måste bryta.. inte fly till vinet hela tiden jag e trött nervös orolig eller va fasen det nu e... nej.. idag är en nykter dag det med! Jag får väl ta en Treo om det blir för tungt i huvudet ?. Roligt att du e glad för vågen.. och att du upplever det positivt med den.. min visar 10 kilo VIN och okynnesätande?? men det ska bort. Vilken god matsedel idag :) jag åt äggröra med avocado till frukost , biffsallad med råkost till lunch och ikväll ska vi unna oss kräftor på grillen :) får bli aioli till det men skippar potatisen nu den får min man äta ;). Imorgon 0900 SKA det springas om jag så ska tvinga mig till det!;). Va underbart att du skrev ditt namn ❤️ Det gladde mig :).. grymt att du promenerade igen.. jag är stolt över dig ! Ska också gå runt sjön nu faktiskt bara för att om du kan så kan jag med ta mig i kragen :) tack för styrkan ❤️ Kikar in igen sen ;). KRAM till DIG min vän ❤️?

Bra att du skriver här!
Jag håller med övriga om att alkoholen är ett större hot mot din relation än en ev otrohet.
Försök att hålla dig nykter i några månader ( ta hjälp...ofta svårt för oss som dricker - men också nödvändigt).
Man tänker sällan helt klart när man är inne i en period av problematiskt drickande.
När du känner dig tryggare i din nykterhet så kan du börja fundera på hur och om det är viktigt att prata med din partner om det som eventuellt hände.
Gör inte en stor sak av det - nu.
Din stora sak är att sluta dricka alkohol - lägg kraften där.

Tack för era inlägg Andrahalvlek, Torn och Se Klart.
Tacksam för att ni tittar in i min tråd och delar.
Ja Se Klart ....Corona och ensam-drickare. Det är lite av risky business....to say the least.
Jag sökte ju isolering ...när jag drack. Jag uppfattade ( ibland) att även vänner och roliga aktiviteter störde mig....störde mina möjligheter att försvinna in i dimman.
Och det värsta jag kunde tänka mig var ju att möta någon jag kände på gatan eller i en hotellounge...när jag druckit mina 4-5-6 glas.
Jag brukade heller aldrig svara i telefon när jag drack. Jag kunde ibland skicka iväg ngt på messanger eller mail ....och när jag vaknade nästa morgon hade jag enorm ångest över vad jag skrivit...jag mindes sällan exakt ..bara att.
Sedan klarade jag oftast inte av att kolla dessa meddelanden förrän jag åter hade alkohol i kroppen eller att det hade gått viss tid...
Nästan alltid var mina meddelanden på fyllan mkt mer ok än vad min föreställning om dem var. Det var nästan obehagligt att se att jag kunde formulera mig ganska korrekt och balanserat ...och samtidigt inte komma ihåg vad jag skrivit ö h.
Som att det där alkohol-jaget både var dolt och liksom slipat...
Men det hände såklart också att jag någon gång blev sentimental eller mer aggressiv eller att jag drog ett obegripligt skämt.
Oavsett ...så var dessa meddelanden ..på fyllan enormt skamfyllda för mig. Det var absolut inte så att jag kommunicerade frekvent när jag druckit...men det kunde hända. Och det som var så tydligt - när jag läste med nyktra ögon - var att den där lite mer finkalibrerade känslan/klokheten ...den tappar man helt när man dricker. I vinet ligger inte sanningen...där ligger överdriven sentimentalitet och svart-vita förenklingar och självömkan. Perspektiven krymper och reptilhjärnan aktiveras ( bokstavligt).
Det jag upplever som positivt med Corona är att jag behåller kontakten med mig själv på ett mer helgjutet sätt när jag jobbar hemma ( vilket jag gör...inte ofta med ibland...i dag t ex). Och då får jag inte det där suget i skarven mellan arbete och fri tid ( som by far är min värsta trigger).
Nu ska jag snart ta en kort promenad och lyssna på Alkispodden - och avsnittet heter ’Att be om hjälp’ :-)
Ja ...vi har en fin gemenskap vi alkisar? Vi känner igen oss i varandra.
Att få vara lite lik er finingar här...det gillar jag ändå.
Och så hjälps vi åt på resan.
Kram ??

Vi är lika på så många sätt. Båda älskar att vara ensamma. Det har jag alltid tyckt om, redan som barn.
(Dock inte så ensam som den senaste tiden!)
Lite har jag väl dock gått emot det, eftersom jag skaffat mig en hel drös med barn ?

Hoppas du får en fin dag på stan. Skönt att strosa!

Hoppas vi hörs senare idag. Ser alltid fram emot våra ”samtal”.

Många Kramar ??

Hej!

”Lustigt” för jag vaknade extremt tidigt (efter fem oroliga timmars sömn) och kände mig så bakfull - och jag som knappt blir bakfull när jag dricker. Tänkte; så här vill jag inte må igen!
Gick och köpte en iskaffe och tog en promenad (två dagar i rad promenad, vad händer?! ?)

Igår var en bättre dag än vanligt. Och idag känns ok också. Dock borde man väl då tänka mindre på A. Men ist är suget större än någonsin. Var ligger logiken i det?!

Gick också och köpte en våg då jag inte har någon i Sverige. Hade gått upp bra mycket mindre än jag trodde. Så det är jag glad för.
Jag vet också att det är lättare för mig att hålla motivationen/vara strikt om jag ser resultat på vågen, så det var ett bra inköp.

(Frukost; Kvarg med äpple och kanel. Lite mixade nötter. Jag är försiktig med nötterna pga fettet, men samtidigt är det ju ”bra fett” man får från nötter, så jag unnar mig det någon gång.

Lunch; Omelett med röd paprika, svamp, ost 17% och skinka.

Middag; Lövbiff som jag brer smaksatt mjukost på och rullar ihop till rullader. Tomatsallad till.)

Det är då man bara kan fortsätta hur länge som helst utan minsta motstånd i kroppen har jag hört. Inte upplevt själv dock i löpningen tyvärr ? Men jag förstår att känslan måste vara magisk ??

Kram ?

Vilken enorm aha-upplevelse för dig. Som att vinna högsta vinsten på lotto nästan.

Kram ?

Köp alkoholbefriad prosecco från Oddbird på bolaget - den ska vara riktigt god. Förvillande lik prosecco med alkohol tydligen ?

Kram ?

I början var helgerna jobbiga. De var så förknippade med alkohol. Idag inleds min 16:e nyktra helg och det är länge sedan det var någon issue alls. Allt man övar på blir man bättre på ?

Kram ?

Jag trodde att alkoholen dämpade min ångest och gjorde att jag fick sova. Nu har jag lärt mig att alkoholen skapar ångesten och fördärvar min sömn.

Snart 4 nyktra månader för mig. Det är ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram ?

Känner nästan din glädje över ditt kloka nyktra val ända hit ❤️

Kram ?

Ha en vit månad, eller ännu hellre fler, så förstår du bättre hur alkoholen påverkar ditt liv.

Angående otroheten, som du inte ens är säker på skedde, ska du nog inte berätta för sambon just nu. Den typen av bekännelser kan komma gradvis, eller inte alls. Det skulle bara skada mer än göra nytta, tror jag. Men jag kan bara råda utifrån hur jag själv skulle tänkt och gjort.

Kram ?

ju egentligen det Hambodans. Har också en separation bakom mig och det är en ganska stor anledning till att jag inte vill separera igen...dubbla misslyckanden!
Samtidigt är ju inte detta bara mitt ansvar och inte mitt eget personliga misslyckande. Vi är två i detta, även om det inte känns så...
Vi har många tuffa år bakom oss och vi behöver prata om detta. Mannen vill bara lägga locket på, klistra på ett leende och fortsätta. Godnattpuss och lite sex någon enstaka gång så är han nöjd. Det funkar inte för mig och jag känner hur det pyser om mig av frustration och irritation. Jag får verkligen NOLL respons på mina försök till kommunikation. Ibland rinner bägaren över och jag blir arg. Antingen nonchalerar han mig helt då eller också skuldbelägger han...Det känns ofta som att jag skulle kunna leva minst lika bra med precis vilken man som helst. Ser ingenting som gör att jag är kvar i detta mer än rent praktiska anledningar...

Ännu ingen ”fredagskänsla”. Finns vissa fördelar att jobba hemma. Gränsen mellan jobb och privat suddas ut och övergången till helg inte lika tydlig. Just nu inget sug eller besvikelse över att jag inte kan ”dricka in” helgen.

Min sponsor sedan en knapp vecka sa igår att jag inte behövde ringa henne varje dag längre. Hon tycker jag klarar det så bra. Genast kom känslor av att hon tyckte det skulle vara skönt att slippa mig och samtal varje kväll. Men jag försöker att undvika de tankarna. Och jag kan ringa om jag behöver. Tror verkligen att min sponsor uppriktigt tycker att jag inte behöver ringa varje dag. Får tänka positivt om det istället för att ta det som ett avvisande.

Det är sant att jag har bestämt mig, men det betyder inte att jag känner mig trygg i mitt beslut. Så nu är det extra viktigt att hålla i alla andra livlinor i form av forumet, stora boken och möten.

Fantastiskt med 100 dagars nykterhet???.

Nu står du på en stabil grund och har gett dig själv de bästa förutsättningar att hålla din nykterhet?

Jag vill också känna mej nyfrälst i min nykterhet!
Nyfrälst i mina insikter..
Nyfrälst i min inre kraft..
Nyfrälst i friska tankar..
Nyfrälst ända in i själen..