Senaste kommentarerna i forumet

Tio veckor! Grymt bra jobbat!

Din belöning kommer - jag lovar ?? Förstår att ditt tålamod tryter och att det kan kännas jobbigt när vi andra skriver våra happyhappy inlägg ?

Men det tar längre tid för en del, allra helst om det finns andra bakomliggande faktorer.

Hinner du med det du ska göra på 25 procent? Det är viktigt att arbetsuppgifterna är tydligt avgränsade. Ramarna måste vara tydliga. 50 procent tror jag är en bra nivå, men där bör man ligga kvar ett bra tag.

Jag jobbar med rehab bland annat och den 1/6 börjar en medarbetare jobba 25 procent efter ett halvår hemma på heltid. Vi har haft och ska ha möten om exakt vad hon ska göra, hur arbetsplatsen kan anpassas, hur kollegorna ska bete sig mot henne osv. Det kommer att gå bra.

Och jag vet att det kommer att gå bra för dig också ??

Kram ?

Jag skulle kunna skriva en bok om dieter, har provat dem alla. Håller med om att WW har en bra metod, svinbra app osv.

Men just nu orkar jag inte ens med det. Orkar inte planera, mäta, väga. Lyssnade precis på boken ”Slutbantat” av Erik Hemmingsson. Väckte en hel del tankar hos mig.

Begränsa de snabba kolhydraterna, ha koll på portionsstorleken, äta regelbundet (även mellanmål) och motionera dagligen får bli min metod ?

Kram ?

Om jag tänker tillbaka på de senaste veckorna, inklusive helgerna, så vaknar jag av mig själv efter sju timmar.

Igår somnade jag kl 01 och vaknade av mig själv kl 8. På vardagar somnar jag vid 23.30-tiden och väcks kl 6.30. Så sju timmar tycks vara lagom för mig.

Ytterst sällan vaknar jag nattetid för toabesök, och det tyder på att jag sover hårdare också.

Kram ?

En härlig siffra..✨??..Det är jättebra lim att filosofera och fundera..Oftast kommer man framåt med sina tankar, framförallt när man klarar av att leva på ett sätt som är bra för sig själv och sina nära..Jag förstår att du har lite oro och ångest..Kan tänka mig att det blir bättre med tiden..Ju stabilare ditt liv blir, desto stabilare mående, tror jag..Fokusera på bra saker du gör, så får du nog mer glädje i livet..Varm kram..??✨

Det låter som du har haft ännu en toppendag ? Möten, musik och guds ord går som en röd tråd i ditt nyktra liv. Lovely ❤️

Kram ?

Älskar din liknelse med vindrutan, som har tagits ner mellan dig och dina barn. Magiskt ?? Närvaro ”här och nu” är mycket påtagligare för mig också, i alla IRL-kontakter faktiskt.

Jag tycker också att det är sorgligt med forumvänner som kommer, försvinner, och i bästa fall kommer igen. ”Dricka normalt” är ett mantra liksom - som om det vore en mänsklig rättighet att dricka.

Jag tänker också på alla dessa sammanhang där alkohol tycks vara så självklart att man som nykter nästan kan känna sig utanför.

Vad är det för samhälle vi har skapat? Skulle man kunna tänka så om någon annan drog? Hasch? Heroin?

Eller varför inte det där som är så vanligt att man tuggar på i vissa länder. Där är det ”helt normalt”. Sen att de blir helt saggiga i skallen av det tycks ju också vara normalt. Sorgligt ?

Kram ?

Jag flyttade ihop med barnens pappa direkt efter föräldrahemmet i princip. Separerade i december 2013. Vid 44 års ålder hade jag min första egna lägenhet.

Märkligt mycket jag var tvungen att lära mig faktiskt. Man blir bekväm i en långvarig relation, man hittar sina roller utifrån intresse och kunskap.

Varit sambo med en annan man en kort tid under 2017. Han flyttade in till mig - och flyttade ut med buller och bång ett halvår senare. En del prinsar visar sig vara stinkande paddor om man skärskådar dem noga.

Jag vill inte bo ensam. Ungefär ytterligare ett år till kommer jag att ha yngsta dottern hemmaboende varannan vecka åtminstone. Sen blir jag helt ensam.

Jag gillar att dela vardagen med någon annan. Gillar att vara sambo. Laga mat och äta ihop, småprata om tv-program, småprata innan man ska sova, daglig fysisk närhet, blickar som säger mer än ord.

Jag saknar det enormt mycket. Men var sak har sin tid.

Det underlättar massor att vara nykter och trivas bättre i sitt eget sällskap. Det gör mig mycket mindre desperat och förhoppningsvis duktigare på att identifiera paddorna innan jag bjuder in dem i mitt liv på allvar.

Kram ?

Bra att du tar tag i hur du dricker. Jag tycker att du ska låta det gå lite tid innan du bestämmer om du ska berätta allt för sambon. Så att du hinner landa i att ha kontroll över ditt liv. Kan rekommendera programmet de har här på sidan, för mig var det bra att få överblick över hur jag dricker. Just nu dricker jag inte alls, oväntat skönt och saknar inte alkohol speciellt ofta. Lycka till och ta hand om dig!

Väntar med spänning på fortsättningen av dialogen ?

Tycker inte att du behöver ta ansvar för om dina kompisar får skämsögon över sitt drickande eller inte.

Du har tagit ansvar för ditt drickande, de får ta ansvar för sitt drickande. Punkt.

Men det är nog skönt för dig att få visa att du kan delta alldeles utmärkt på deras träffar även fortsättningsvis.

Sen får vi se hur länge du står ut med fyllegaggandet ?

Kram ?

Vaknade kl 8, tittade ut. Sol ? Messade min kompis: Vi ses kl 10. På vägen dit började det regna, typiskt. Men vi gick ändå!

Totalt tre timmar och 11.000 steg och då regnade det på oss max 20 min totalt. Livet med hund lärde mig att uppskatta alla väder. Man ångrar aldrig en promenad!

Mycket havsluft gör att skallen känns mosig nu, blir nog en tidig kväll ?

Kram ?

Jag var också förlamande trött i början. Gick från enorma sömnstörningar till att sova hela natten inom en vecka. Gäspade ändå mig igenom dagarna.

Det har blivit bättre, framför allt är jag blixtepigg på morgnarna. Helt nytt fenomen för den här 50-åringen. Har typ aldrig hänt tidigare under hela min livstid.

Kvällströttare är jag också. Upplever att tröttheten är mer äkta och genuin, och jag somnar nästan alltid inom 30 min medan jag lyssnar på ljudbok.

Kram ?

Känner igen mig i mycket av det du skriver.

Har två barn och det var först efter att nummer två kom som mina problem med alkohol drog igång på riktigt. Lite smygande så att jag inte märkte det till en början. Tog ett glas vin av tristess, för att jag kände mig ensam, hade haft en tuff dag med skrikiga barn eller för att jag kände mig "värd" det. Helt plötsligt var varje dag en helgdag och ett eller två glas vin till middagen var standard. Inte så att jag drack mig berusad men mer som en vana jag helt plötsligt fått.

Efter ett tag har jag däremot tappat räkning på glas på kvällarna på helgen och haft svårt att stå emot det där glaset jag var "värd" efter en tuff dag. Och det skrämmer mig. Så idag är dag nummer fyra helt utan alkohol. Har försökt dra ner på intaget sedan i höstas men misslyckats totalt så nu blir det stopp.

Jag sover precis som du, som en klubbad säl, och har svårt att komma upp på morgonen. Nu är klockan 19.30, barnen är precis nattade och jag skulle lätt kunna somna i soffan...

Brottningsmatchen pågår för fullt i huvudet men jag försöker mitt bästa för att få tankarna på annat. Oftast hamnar de på sushi, jag tror nog jag ska äta sushi någon dag...

Tre timmar och totalt 11.000 steg blev det idag. Gick en vandringsled där man i princip följer en klippa rakt ut i havet - en enormt hög klippa med vidunderlig utsikt.

Hade en kompis som sällskap och fika på en brygga smakade enormt gott. Lite blöta blev vi, men det var det lilla i sammanhanget. Större delen av rundan var det uppehåll.

Mus, groda, ekorre, fem sångsvanar och en kvinna med hund var de enda vi mötte. Det allra bästa med Blekinge är att det inte är en massa folk överallt ??

Då har mängden folk ändå ökat enormt ute i naturen, men vi är ett glesbefolkat län och vi har mycket vacker natur att njuta av.

Lärde mig en ny växt också: Getrams. Aldrig sett innan. Tänkte både liljekonvalj och ramslök först, men bladen stämde inte riktigt. Jag älskar verkligen att lära mig nya saker ?

Känner mig mör i både ben och skalle nu. Och slö. Har precis diskat och ätit värmda rester. Borde dammsuga och sortera tvätt. Borde jobba lite så jag ligger på plus imorgon bitti. Borde. Orka.

Nä, jag ska lägga mig i badet en stund. Mina ben behöver lite värme. Kanske färgar jag håret också. Kanske.

Det är ju inte så noga att färga den grå utväxten nu när man ändå jobbar hemifrån så mycket. Plus att väldigt många låter det grå växa ut nu när man inte kan gå till frisören i samma utsträckning längre.

Vet inte hur länge jag ska hålla på med det här färgandet. Men jag är ju bara 50 år så jag får väl hålla på ett tiotal år ytterligare åtminstone.

De första enstaka grå stråna kom när jag fyllde 30 år. Nu är utväxten rätt så jämn över skallen. Med åren får jag nog sluta hemfärga och be frissan göra ljusare slingor.

Till 25 års ålder var jag blond, med hjälp av slingor. Efter barnen blev jag mörkare och började färga brunt. Den ”naturliga” färgen är nog blyertsgrå numer, men nu blir det allt mer ljusgråare och krulligare. Märkligt fenomen.

Sist jag klippte mig lite kortare trodde alla att jag hade permanentat mig. De grå håren som kommer nu är superkrulliga. Som barn hade jag blont spikrakt hår. Hormoner kan verkligen påverka allt möjligt, även håret.

Kram ?

PS. Det är väldigt gott med Kiviks äppelmust ?

Låter som en svinbra plan!

Kram ?

Känns skönt att ha kommit hit...söndag är bra för helgen är över och risk att mötas av erbjudanden, inbjudningar mm minskar radikalt. Precis som det varit problemet....nej snarare sällskapet med mej själv....

Oavsett har insikten som slog mej hårt i skallen i torsdags burit med sej en hoper ångest och skam. Men försöker vända på det....det har jag ju oavsett fast av andra anledningar när jag dricker så....får bära och hantera detta nu.

Ska kicka igång måndagen i morgon med lite sundhet....morgonpromenad, ev kortare löptur när hunden är halt....jobba och träna lite mentalt som paus i arbetsdagen. Fokus på att få ner grundspänningen i kroppen. Ska ha träningspass på kvällen och köra hårt utomhus är det tänkt. Ska fokusera på sockerfritt i veckan....ska försöka avstå att ersätta ett sug med ett annat. Bolla mellan dessa två = blä! Så äta regelbundet och bra är väl målsättningen... Och sova GOTT i natt har jag bestämt med.

Och kom tillbaka när du vill och orkar!
Och ta all hjälp du kan få. Jag är säker på att du kommer vidare...
Även jag känner dåligt samvete för att jag inte kommenterar så mkt i olika trådar...och ibland för att jag brer ut mig för mkt.
Men detta ska ju vara en plats utan krav. ....du skriver när du vill och behöver.
Så välkommen tillbaka ....och lycka till!

Hej,
Grattis till insikter och till en nykter helg, det är fint att läsa dina inlägg. Jag läste också jättemkt här i början, helt avgörande för mig att känna igen mig hos andra, att skriva av mig själv, att kunna heja på dem som blir ens vänner, och att få stöd när jag har behövt.
Jag är 54, så jag har inte tid med några mer strategier kring att dricka lagom och den insikten är en av mina livs bättre. Men där är vi olika. Jag var så skräckslagen mot ”slutet” när jag drack för jag tänkte att om jag fortsätter så här kommer jag att få sluta dricka. Det var min värst tänkbara mardröm. Nu lever jag mitt i den mardrömmen och jag mår väldigt bra. Nykterheten går från att vara något jättejobbigt till att bli något som förenklar livet och framförallt gör livet bättre och på riktigt. Men där är du inte nu, en dag i taget.
Sömnen: det är kroppen som säger T A C K för att jag får vila!
Att dricka sliter enormt på våra organ, påverkar hjärnan, minne och dessutom påverkas våra narurliga gladhormoner. Men allt det vet du säkert. Jag ville mest säga hej, och att ha lite tålamod. Mina tre månader är snart fem. Jag vill inte dricka mer. Kram!

Här har vi rätt fint väder?
Angående vv. Man kan köpa ett billigt tremånaders abb på ett visst apotek. Eller få en gratis provmånad.
Det är väldigt fritt. Man kan äta det mesta om man bara håller sig inom budgeten. Göra bra eller dåliga val. Det är väl det folk gillar...

Ha en bra fortsättning på dagen. Kram???

Ibland kommer man till vägs ände och måste släppa taget. Du gör helt rätt som pratar med din chef, lämnar över projektet och sen söker hjälp.

Det kommer att gå bra. Du kommer att må bra igen. Jag lovar ?? Det viktigaste steget har du tagit nu. Acceptera nuläget, släppa taget och söka hjälp.

Vi vill inte vara några ”måsten” i ditt liv, känn aldrig så! Vi vill vara som mjuka dunbolster där du kan ramla in aptrött och få vila i värme och trygghet ❤️

Kram ?

Ångesten river verkligen idag. Samt ovanligt mycket tankar på A. Så jag skriver upp lite fler måltider från tidigare i veckan.

Frukost; Osötad kvarg med blåbär

Lunch; Grönsallad med strimlor av kallrökt lax. Lax är väldigt bra mat samt att den har 0% kolhydrater.
Jag har bara citron till min sallad, men det kan ju bli lite torrt så man kan ju även använda en dressing (gärna med citron som bas) eller bara lite olja/vinäger-blandning.

Middag;
Ugnsbakade rödbetor med fetaost. Jag åt det för sig själv, men passar också mkt bra att äta tillsammans med kyckling.

Kväll; Rastlös. Åt ett gäng skalade morötter. Inte så kul, men bra att äta ist för att välja något sämre alternativt.

Frukost; Vispa samman 2 ägg med salt, peppar och örter. Stek samman ägg med en skivad tomat, 50g strimlad kalkonpålägg och 2 dl babyspenat.
Odette, du som tränar kan lägga till en halv avokado att äta till. Eller det kan ju vem som helst göra, träning eller inte. Min poäng var att jag inte åt en avokado till ?

Lunch; Makrill i tomatsås, sallad. Äter denna måltid sällan, bara när jag inte känner mig hungrig, samtidigt som jag behöver få i mig något.

Middag; Köttfärsröra (köttfärs och lök - tacokrydda om man vill, jag står över den) lägg röran i krispiga salladsblad med majs och tomat. Salsa från burk eller hemmagjord. Ev. lite riven ost.

Jag har cirklat runt på detta forum i ca 10 år. Bytt namn ett par gånger eftersom jag varit frånvarande så länge att jag knappt mindes mina gamla.
Efter att ha gått i behandling i 20 veckor blev jag slutligen nykter. Efter 18 månaders nykterheten är det inget jag längre funderar på. Det var inte ens särskilt svårt. Jag tror att jag helt enkelt var "färdig". Om man ska prata om att ha nått botten så var det nog så. Inte på det sättet att jag förlorat allt, jag tror att var och en har sin egen personliga botten. Kanske är det någon särskild händelse som gör att man slutar dricka, eller som för mig - man tröttnar bara. Jag ville inte ens dricka längre. Såg inte fram emot det där första glaset alls, men ändå satt jag där med det för vad skulle jag annars göra? Har kvar hem, familj, jobb och körkort och är tacksam över att jag fick hjälp att sluta i tid.
Min sambo drack också för mycket, men inte lika destruktivt. Han slutade på egen hand från en dag till en annan. Jag gick som sagt i behandling och där pratade vi. Vi pratade massor, men när behandlingen var slut och jag försökte "överföra" den där öppenheten och ärligheten till mitt förhållande, då var det tvärstopp.
Mannen här hemma vill inte prata. Jag får gärna prata och han lyssnar, men han har inget att säga. Han är nykter, jag är nykter och han har inget behov av något mer.
För mig började liksom ett nytt liv med nykterheten. Jag gillar att vara aktiv. Avskyr att sitta och slötitta på tv. Jag vill läsa, prata, planera saker, resa, se någon film och sen diskutera den, men jag är så ensam i detta!
Jag ser mer och mer att i nykterheten har jag och mannen ingenting gemensamt...Jag bryter ihop. Blir frustrerad och säger att jag vill separera, men sen rinner det ut i sanden. För sonens skull biter jag ihop och trycker undan känslor och behov. Får absolut inget känslomässigt gehör här hemma. Mannen förstår inte vad jag menar med att prata. Vi grälar ju aldrig. Är snälla och vänliga mot varandra. Säger puss puss i telefonen och kallar varandra älskling men det finns ju INGENTING under ytan.
Leva med en man som sitter och slötittar på filmer han sett flera gånger tidigare 75 % av sin lediga tid. Som aldrig föreslår att vi ska göra något. Som tycker att semester är att sitta med en kopp kaffe och titta ut över altanen. Som flyr varje försök till känslomässiga samtal. Är det SÅ det nyktra livet är???
Jag är så rädd att jag i denna känslomässiga frustration en dag ska vakna upp och få för mig att jag lika gärna kan börja dricka igen.
Kanske begär jag för mycket. Vardagen kanske ÄR så här. Relationer kanske ÄR så här?
Eller inte?

Förresten. Tror att koffein ökar min ångest. Måste nog dra ner på det lite. Eller inbillar jag mig?!

Håller med om att den positiva sidan verkligen överväger. I min värld är det inte ens ett vägskäl. Men det är jag det. Gräsligt positiv, nästan alltid.

Jag tror verkligen att man medvetet kan styra sig att tänka och göra positivt. Jag tror verkligen på det.

Tänk att du alltid har tänkt att ett glas är halvtomt. Sen bestämmer du dig - hädanefter ska du tänka på glaset som halvfullt. Punkt. Samma glas, samma innehåll (vatten förstås). Två olika sätt att tänka på det.

I början får du korrigera dig gång på gång. ”Visst ja, halvFULLT var ju glaset”. Men efter ett tag blir det rätt med automatik! Jag lovar ??

Precis så kan man tänka om allt i livet. Samma sak. Samma innehåll. Två olika vinklar och inställning. Välj den positiva. Då blir det till slut inte ens ett val utan en självklart utstakad väg.

Kram ?

Tack snälla strulan och ullabulla. Det kändes skönt på nåt sätt att du känt likadant ulla ♥️ just den där känslan tänker jag alltid att jag är ensam om och det är väl just därför det är typ den värsta känslan jag vet. När jag känner mig ensammast i världen och tror att ingen annan känner eller har känt så. Alla där jag bor ser så glada ut hela tiden.

Jaa strulan till stor del är det samma för mig. Det är allra mest en fantasi jag sörjer. För jag kände mig ju ensam väldigt ofta när vi bodde ihop. Kanske känns det då och då extra ensamt nu pga att min hjärna håller på att processa allt och det blir så definitivt.

Jag har i alla fall kommit på nu att mina långa hundpromenader inte räcker som ångestdämpande så nu har jag börjat träna ordentligt. Endorfinerna jag får av det hjälper så mycket. Träningsvärken känns i varje liten muskel och det är så skönt. Extra peppigt är det ju då att jag är nykter. Skulle inte för nåt i världen börja dricka för att dämpa känslorna. Men det känns ändå extra bra att ta till nåt som är motsatsen till alkohol. Nu har jag 1200 dagar nykter.

På eftermiddagen/kvällen när ångesten smyger sig på så tränar jag istället och hela mitt humör vänds. Att fokusera på träningen gör att jag glömmer bort ledsamheten och efteråt är jag så fylld av endorfiner och sedan är det som att jag har vänt blad.

Nu är jag mest rädd för att bli förkyld eller nåt så att jag inte ska kunna träna!

Men nu är det dags för en hundpromenad för det behöver min lilla fyrbenta kompis lika mycket av trots att matte upptäckt annat vid sidan av ?

Kram till er alla ♥️♥️♥️

Till Pilla, Jullan och Andra halvlek..Jag läser och följer er på Forumet..Idol , är ju stort, men är Jäkligt glad för min nykterhet..Till dig Pi så hoppas jag också att halvåret håller sig stadigt..Var föresten hos min kärlek nu i helgen..Han drack ett par öl vid grillningen..Har varit lite spänd inför det, men kändes inte något speciellt alls..Tror det handlar om att han själv är så säker på sitt sätt att hantera alkohol..Han behöver inte dricka, men han gör det bara om han vill..Till skillnad från mig, som inte ville dricka, men min hjärna ”tvingade” mig i tid och otid..Varma Kramar..?✨