Senaste kommentarerna i forumet

Skickar varma styrkekramar till dig ❤️❤️❤️❤️❤️

Tacksam för min 55:e nyktra dag! Terapeuten är bäst. Hon är min krycka. En dag måste jag gå själv.

När det gått typ ett halvår JoYo? Då känner vi säkert fördelarna med det vita livet på riktigt?
TessMa när du skriver så där så undrar jag hur att hur i hela friden kan livet vara roligare när man sitter därmed sin vinpava? Snacka man har haft hjärnan utackorderad till dopaminkickarna... Nu tar vi tillbaks den och kämpar för att må bra på riktigt?

Hoppas ni har en bra kväll. Kram?

Kikar in och säger hej och hoppas att du mår bra och att det går bra ??

Jo chattar en del via den med några som jag lärt känna. Men tyvärr skriver jag inte så mycket där. Men kul med chatten ?? leta upp mig och skicka en vänförfrågan❤️??? Så får du glada tillrop ibland?
Nu såg jag dig, kul ???

Ja Kaj Pollac är så bra! Låter som du har fått lite ro i kropp och sinne nu. Hoppas du har en bra kväll???

Jag har insett, (sedan länge) men först nu verkligen insett att min man missbrukar alkohol. Han smyger med det, dricker när jag inte är hemma.. Jag jobbar på flyg och är iväg tre eller fyra dagar i taget. När det är helg så dricker han när han är själv med barnen. Jag är så upprörd och ledsen och har nu insett att en förändring måste ske men jag vet inte hur jag ska inleda samtalet med honom. Han behöver hjälp. Jag tror inte att det bara är stress på jobbet och ansvar med miljonkontrakt som orsakar hans stress och ångest eller vad nu är han försöker dämpa med drickandet. Det finns något annat där, en barndom fylld av skilsmässor... Hans mamma och pappa har gift och skiljt sig flera gånger vardera på varsitt håll... Att han var ett misstag kanske, inte ett önskat barn. Jag vet inte vad det är som tynger honom men han behöver någon att prata med för att komma till grunden med varför han dricker. Han vet att han dricker för mycket, annars hade han ju inte smugit med det. Jag klarar inte av tanken att något ska hända med barnen först innan han inser på riktigt att han behöver hjälp. När min 10-åring försöker väcka honom på soffan utan framgång och att min son själv får natta lillebror är inte okej! Jag kan inte acceptera det fler gånger. Poletten trillade ner när min sons kompis sa till min son och mig ”din pappa är alkoholist”. Och jag, ja det har du rätt i. 10 år!!!! En skarpsynt och klok kille. Jag vill inte lämna min man. Jag vill att han ska få rätt hjälp för sina problem. Men huuuuur inleder jag samtalet? Hur pratar man om elefanten i rummet?
Jag har tidigare konfronterat honom med flaskor fyllda med vatten eller sagt att jag vet hur mycket du dricker för jag har märkt flaskorna med en tuschpenna så jag veeeeet att det är en ny du har bytt ut. Det taktiken gick inte... det är mig det är fel på. Han har mixtrat med flaskorna för att bekräfta att jag spionerar på honom. Bullshit!!!!!
Hur inleder jag samtalet denna gången? Jag kan inte skjuta upp det mer, kan inte sopa under mattan och blunda för problemet. Jag älskar honom, men jag älskar inte den han blir av spriten.
Jag vill finnas där och stötta, inte anklaga. Våra barn vill ha en glad och frisk pappa.

Håller med, livet blir tråkigt utan a. Hade aldrig tråkigt när jag satt där med min vinpava på kvällarna.? Men har fattat beslutet att det är ok att livet är tråkigt ibland. Det kommer att bli bättre med tiden. Har förnyad erfarenhet av vinkvällar och efterföljande morgons baksmälla. Väljer tråkigt alla dagar i veckan framför baksmällan dagen efter. Ha en fin kväll☀️

Såg att du, Charlie, undrade något om Facebook. Vi som har godkänt vänförfrågningar har ofta gjort det då någon har tagit sitt nick med tillägget AH. Prova det och skicka till mig, Vinäger AH, så får vi se hur många som hänger på. Kanske får vi fart igen även där. Det viktigaste är dock att vi kan chatta via messenger om vi vill.

De finns där, oavsett...

Åh, en öl vore fint
I dag ska jag inte dricka
En whiskey till kaffet
Så skönt att vara nykter
Ett par IPA i solen
Det vita livet hägrar
Ett glas Rosé är aldrig fel
I morgon är jag pigg
En flaska vitt skadar inte
Tänk att få vakna utan bakfylla

Förbannade A-tankar som aldrig lämnar mig i fred.

Just i dag är jag nykter.

Morgondagen vet jag inget om.

Sa jag att det är svajigt?

Alla A-känslor på en och samma gång...

Jag ska, jag ska inte...

Jag kan, jag kan inte...

Jag vill, jag vill inte...

Åh, jag blir tokig. Erfarenheten säger att detta sällan bådar gott. Men jag kämpar på i min lilla vrå.

I dag är jag nykter. Gott så.

Tack för omtanke, mina bästa A-kompisar, kanske de viktigaste vänner jag har.

Kram

Vilken bra present och investering på dig själv?Grattis till 10 veckor!!!

Jo det är skönt att gnälla av sig ibland?
Så kan man ta nya tag. Hm. Har också en lite speciell situation på jobbet som jag klurar på.
Man hittar sin taktik på drickandet. Kör som du, mycket vatten. Kan lyxa med något gott i glaset i veckan men nu blir det mindre av det för jag vill få in nya vibbar och vanor. Känns bra so far.

Bra jobbat av dig. Heja oss????

Det är så tomt här hemma... De brukar busa med varandra och trängas kring maten. Sorg & saknad. ?

Ska åka och hämta dottern nu.

Precis ALLA vi som är på forumet VET att alkohol inte är bra för oss. Vi har stenkoll på riskerna och kanske inte alltid, men ofta, koll på hur våra familjer drabbas. Ändå har vi druckit oss till beroende med tillhörande fysiska och psykiska problem. Det kvittar ju om man har utbildning inom området eller inte. Alkoholen ser inga sådana gränser. Den är gränslös. Vi har hela gänget här på forumet agerat mot bättre vetande. En tanke jag får är att det kanske vore bra om du "tränade" (hur man nu gör det) på att skilja din professionalitet från ditt eget jag. Som det är nu verkar den vara i vägen för att du ska ta hand om dig och din hälsa. Blir ju jättedumt på ren svenska! I all välmening.
Charlie

jag syftade på Cairy :-))) Moder natur har pms :-)))

Glömde skriva...å med tanke på allt jag vet och kan så skäms jag för att jag har hamnat där jag är?men skam och skuld har aldrig fått ngn att växa så nu får det banne mig vara slut på det!

Kram ?

Tack Charlie och FinaLisa för era svar?

Det är ju precis sådan jag är ...självkritisk och en tuff sådan!
Har haft ett alkoholberoende i säkert dryga tio år och har insett min problematik under lång tid. Gick på Rådgivningscentrum under ett år för ca sju år sen men jag ändrade inte mitt beteende och fick avsluta att gå där. Eftersom jag har högt blodtryck så har jag gått på årskontroller och hela tiden berättat om min problematik. Blivit hänvisad t Rådgivningscentrum men ville då inte gå dit pga att jag känner många av personalen.
Eftersom jag har insett min problematik, har stora hälsorisker samt har en utbildning där jag skulle kunnat möta människor som har missbruk/möter människor som har missbruk så blir jag SÅ kritisk mot mig själv för jag tänker att jag borde veta bättre. Jag vet..men jag hamnade ändå här!!
Å med tanke på allt svårt/tufft som jag har gått igenom under de tio senaste åren så är jag faktiskt tacksam över att jag är där jag är...jag skulle bara kunnat lagt mig ner...men jag har inte gett upp????Å jag kämpar på...ska påbörja en kurs i måleri på onsdag...tränar ... å försöker att lyssna t mig själv t mitt innersta??

Å blev så himla glad ikväll för att en granne frågade om jag ville följa med upp t spåren i skogen ikväll ...jag kunde inte...men har bett henne att fråga igen..blev iaf väldigt glad...och glad för era inlägg?

Stor kram?

Ingen öl på vardagar, även om den är alkoholfri. Istället har jag rosa dryck i vinglaset, svartavinbärssaft.

Jag dricker 2-2,5 liter vatten fördelat över dagen, och behöver hitta alternativ, framför allt framför tv:n på kvällen.

Äppelmust och mangojuice är gott, liksom örtte spetsad med ingefära-shot, och nu svartavinbärssaft ?

Tack för ditt svar!
Jag har gått på KBT, två gånger via arbetsgivaren och sen även på eget bevåg genom vårdcentralen, skulle ha haft ett möte i januari men kände då att jag inte var mottaglig för hjälp och avbokade mötet, idag är en dag då jag är mer mottaglig och då har jag även anmält mig till alkoholhjälpens program. Förmodligen borde jag börja med antidepressiva igen för att kunna skapa en balans som gör mig stark nog, för traumat från det som har varit sitter i och jag har svårt att släppa det när jag är nykter. Kan elchocksterapi kanske hjälpa?

Har även testat gå till kommunens alkoholenhet, den var enligt min mening värdelös. Gick dit tre gånger och fick höra att jag var maktlös mot mitt beroende och när jag försökte sätta upp mål fick jag höra att det var slöseri med tid, ”lycka till, jag har inte sett någon lyckats innan dig”, så jag slutade gå.. Hon jag pratade med stank rök Vilket jag har lite svårt för då jag själv var rökare under en tid och hon vägrade prata med mig när hon ansåg att hon pratade med min ”beroendeperson”. det hela var bara märkligt.

Otroligt starkt av dig att sitta mitt i det enorma utbudet och välja att inte dricka! Men första tiden är man otroligt motiverad, i alla fall var jag det.

Gillade din formulering ”Nu vet jag vad jag har att vänta - något mycket bättre.” Den bär jag med mig i tanken ?

Håller med Charlie70 helt och fullt! Det tar tid att ställa om, man måste träna på det och inte bli så besviken om man halkar ner i diket ibland.
För mig har det tagit två år att komma hit där jag är nu.
Jag är glad för att jag bara druckit en flaska vin på drygt 4 månader.
Se dina nyktra dagar som något positivt. Till slut kommer du uppskatta dem mer än alkoholen!
Lycka och styrka till dig!??
Kram ?

10 dagar kvar till nästa etapp. Lär dig leva och det du skrev igår på din tråd skall stå på min ytterdörr ?
Från blåst till snö, snacka om att modernatur har pms.
Kram Strulan ??❤️

Hej Les2020!

Jag skulle starkt vilja rekommendera dig att söka hjälp.
Det låter som om du skulle behöva hjälp via psykiatrin. Och det är verkligen inget skamligt i det.

Att självmedicenera med alkohol har aldrig varit ett vinnande koncept. Det kommer bara att dra ner dig ännu djupare i förtvivlan.

Finns det möjlighet för dig att gå på stödgrupper i din kommun?
Det kunde kanske hjälpa.

Mvh Bo

Det har gått ganska enkelt. Det är inte riktigt som jag fortsätter där jag slutade sist, efter nästan 6 månaders nykterhet, men det är mycket lättare nu i starten än förra gångens start. Jag vet vad jag har att vänta - något mycket mycket bättre.

Tanken har kommit ett par gånger i dag att jag skulle kunna festa. Är husvakt hela veckan hon mina päron och jobbar mestadels hemifrån denna vecka. Har tillgång till oändliga mängder alkohol här hemma till mitt förfogande. De är såna där jobbiga personer med världens vinkällare, öl i pallar osv.. och dricker som normala människor.

Men jag känner mig ändock säker att jag kommer fixa denna vecka utan A. Jag kan ju dricka, jag bara väljer att inte göra det :)

I dag blev det ingen träning, hade nog varit bra, åt en semla istället. Vet att jag måste hålla igen, men en sak i taget. Tänker att nu i början, om jag behöver unna mig något i matväg för att palla att vara A-fri så får det vara så.
Det är lättare att gå ner i vikt än att sluta med något 100%.

Har valt att inte dricka i dag, istället har jag varit ute i skogen en stund och ätit semla.

Under 2016 blev jag utsatt för sexuella trakasserier av en kollega, innan dess var jag välmående om än en väldigt stressad individ som levde för jobbet, efter innan nämnda situation hamnade jag i en personlig kris, jag hamnade i chocktillstånd, jag förlorade mycket energi, plötsligt grät jag för allt - bara för frågan om hur jag mådde, och tillslut började jag även dricka mycket mer än tidigare. En flaska vin per vecka blev en ”bib”.

Jag blev till slut sjukskriven på deltid, sjukvården noterade förhöjda värden och jag skärpte till mig gällande alkoholen, jag började med antidepressiva.. men det tar dessvärre inte slut där. Jag skyndade tillbaka till arbetet och fick en ny chef, en chef som fick ta del av min historia från tidigare utan att jag hade berättat den själv, en chef som började trycka ner mig och ja, ni kan nog gissa resten, jag började dricka mer igen. Jag blev tillslut även sjukskriven på heltid efter ett halvår av kommentarer om hur värdelös jag var trots mina 8 år i branschen, men under min sjukskrivning pågick utredningar och ännu fler utredningar, och jag fortsatte dricka och ta antidepressiva (venlaflaxin) för att överleva innan jag till slut sa upp mig.

Problemet är att jag fortsätter dricka vin, jag har depression och ångest men har slutat med medicinen sedan sommaren 2019, jag har mått bra stundvis men jag biter mig fast vid att dricka för mycket och må dåligt. Nu har jag kommit till ett stadie där jag inte orkar mer, jag vågar inte ens ringa ett samtal utan att ta ett glas vin, jag rör mig knappt utanför lägenheten om det inte är för att köpa vin, det känns som att jag vill må dåligt, hur tar jag mig ur det? Att sluta dricka är självklart men jag klarar inte det, jag vill inte gå på mediciner för de får mig att må dåligt, jag har börjat träna men har social ångest efter det samtidigare har hänt.. tips, råd? Jag orkar inte så mycket mer.