Senaste kommentarerna i forumet

Alltid betydelsefullt med en varm kommentar från dig. Du ger alltid när du har kraften och kanske lite som jag, hörs mindre när det är sämre? Jag kan känna att jag inte riktigt är värd att hänga här när jag ger upp ibland för då kan jag inte hjälpa och motivera någon annan. Lite dumt för det är ju då man behöver alla fina människor här.

Läser mig till att du har många dagar i rad men inte hunnit mer än så. Berätta gärna hur livet ligger :)

Kram

Sitter på buffén nu på båten. De har fri tapp på öl och vin. FRI!!! Vilken tur att jag är en sån som inte dricker!!!!! ??❤️

Jag önskar att jag kunde trolla bort allt jobbigt, men som du skriver kan varken jag eller någon annan göra någonting som förändrar din situation. Men vi kan i alla fall finnas här, bry oss, stötta och bolla dina bekymmer med dig.
Det måste vara så otroligt frustrerande att din man drar in barnen i allt. Det är också det perfekta vapnet mot dig, eller hur? Är det en enda sak som är tydlig, är det hur mycket du bryr dig om dina barn. Hur du vill att de ska känna trygghet och hur din största prioritering är att skydda dem.
Nu har din man hittat ett oerhört fiffigt (och egoistiskt) sätt att komma åt dig - genom att dra in barnen i er vuxna situation och prata om saker på fel sätt med dem. Det är klart att det påverkar dem. Men jag tror faktiskt att det skulle påverka dem mer att växa upp i er giftiga relation, se dig vara tvungen att slå total knut på dig själv för att följa din mans nycker. Även om de är små tror jag att de förstår att saker inte är som de ska.
Jag tänker att det här bevisar att du gör rätt som försöker ta dig och barnen ur er situation. Att det sista du ska göra är att tvivla på att det är rätt, för i allt han gör visar han att det inte finns något alternativ egentligen.
Kan du ta dig och barnen ur situationen? Har du någon som ni kan bo hos ett tag?
Det kanske inte hjälper, men åh vad jag tänker på dig. ❤️❤️❤️

Grattis till ett väl fattat beslut, och välkommen hit. Ge barnen litet tid. De behöver se att du verkligen är nykter och fortsätter vara nykter. Kärleken barn känner gentemot sina föräldrar är något så otroligt seglivat. Ett barn slutar aldrig hoppas på sin förälder. Hur många gånger föräldern än sviker. Jag ser det ofta i mitt yrke. Det är hjärtekrossande i de fall då det inte finns något lyckligt slut. Du skapar nu ett lyckligt slut för er. Tilliten kommer tillbaka och relationer läks, tids nog. Dina barn har inte slutat hoppas. De vågar bara inte tro på vad de ser än.

Trots allt som hänt o hur jag mått o så jäkla nära jag varit, så har jag 54 dagar nykter! Jag har slutat på antabusen, men ej driuckit. Jag vill, jag kan, jag "behöver". Jag sitter o funderar på om jag ska. Men jag är bara så vilsen just nu. Jag vill bara dricka just nu, få koppla bort, få känna mig som mig själv lite, men försöker göra allt för att låta bli, varför vet jag inte längre. Jag vill nog bara inte känna att jag har misslyckats. Men sen har jag hur det än är fortfarande lyckats med 54 dagar. Det är i allafall miljoner tankar o känslor just nu, jag vet knappt vem jag är längre, har verkligen förlorat mig själv i allt kaos o det är otroligt skrämmande o frustrerande.

Härligt! Jodå, det går bra här också. Sitter med cola och lördagsgodis. Kollar på tecknat med barnen. Känns både märkligt och skönt. Var en underbar känsla att vakna en lördagsmorgon utan att vara bakis och utan ångest! ?

Det går förvånansvärt bra!! Tog en öl till maten igår, det är det enda! Känner mig så himla stolt!! Nu sitter jag och käkat chips och som dig, dricker cola! ???
Hoppas det går bra för dig med? ?

Välkommen hem!
Ha de nu nu bra o va rädd om dig.
Jag lyckades hålla upp i 20 dagar sedan drack jag på helgen 2 helger i rad dock inte jättemycket men.. Jag tror inte att jag kan bli helt nykter skall hålla det enbart fredag o lördag har jag bestämt hoppas det går. Sköt om dig?

Ibland måste man vara modig för att bli stark. Så är det bara.
Allt jag försöker göra sedan jag slutade dricka alkohol är att försöka leva för min egen skull, med alla beslut och all tillit till mig själv.
Jävligt tröttsamt ibland.
I onsdags tog jag tag i min situation på jobbet. Det var en aningens ångestladdat när jag insåg att jag skulle behöva jobba själv med honom hela dagen eftersom de övriga kollegorna var sjuka.
Han skärpte sig och jag försökte stryka strecket och släta över hans beteende för att kunna samarbeta med ett öppet sinne även om det kändes som att jag stod med en skosula full med hundbajs på och liksom torkade av skon i mitt eget ansikte. Ibland måste man bara oavsett hur jobbigt det än känns.

- Hurrudu, jag undrar om jag gjort dig någonting, jag tycker du uppträtt en aningens konstigt mot mig? Är det något jag gjort fel?
(jag valde offerkofta-rollen.)
- Nej, jag har haft ont i ryggen och dåligt med pengar.
- (?!)
Ont i ryggen och dåligt med pengar, I´ll keep that in mind, helt okej att mobba och frysa ut en kollega om man har taskig ekonomi. Smärtproblematik i all ära, jag vet att man kan bli lite stingslig, en annan biter ihop varje månad när man har PMS och mensvärk för att inte uppträda dåligt liksom.
Jag tar mod till mig och försöker visa mig sårbar hur ogärna jag än vill det:
- Jag mår dåligt och blir jävligt ledsen när du beter dig som du gör!
- Jaha, sorry.
Han byter samtalsämne och i hans fönster som stod på glänt hängs en röd stoppskylt upp, sedan reser han sig och lämnar rummet.

I veckan har jag samtalat med de övriga kollegorna och återgett mitt samtal med kollegan för dom. Jag har försökt bädda för att det inte ska fortsätta, genom att berätta att min plan kommer att bli av tyngre kaliber redan i början av nästa vecka om hans beteende fortsätter.
För nu har Dee nått botten på burken av sitt tålamod och offerkoftan råkade hon klippa sönder här om dagen.
Resterande av veckan var denna kollega sjuk, och jag tror faktiskt inte att han lyssnade särskilt till mig i onsdags utan mer kände att han var tvungen att vara trevlig mot mig pga att han var tvungen att vara beroende av mig den dagen vi var själva.

Igår hörde sonen av sig genom sms på kvällen och skrev att han saknade mig, mycket!
Och det rev till i hjärtat utan dess like, tror aldrig min kropp pumpat ut så mycket tårar förut. Vi bestämde att han skulle hälsa på någon dag.
Vet dock inte när och om jag kommer orka det...
Saknaden är fruktansvärd just nu när jag vet att de har helgmys där jag brukade ha helgmys.

Har även fått böckerna jag beställde så försöker ta den lilla ork jag har och läsa.
Get your loved one sober och
Släpp kontrollen - Vinn friheten
Någon som läst? Ögnat igenom Get your loved one sober och undrar om någon använt sig av den metoden? CRAFT.

Tack, Vinäger! Nja, inte så grym som ni kanske tror. Jag tog beslutet redan på planet ner att dricka under semestern och det beslutet ångrar jag faktiskt inte. Men väl hemma igen måste jag ta något slags beslut hur jag ska gå vidare härifrån. Vill jag fortsätta med AA? Vill jag vara helt nykter och börja räkna dagar igen? Nyhetens behag har passerat. Jag har mått så bra men det var ju mycket pga att min "vän" fanns där dagligen under flera veckors tid. De känslorna har äntligen försvunnit lika snabbt som de kom. Nu kommer den grå vardagen tillbaka och jag kommer fortsätta känna mig ensam. Risken är att jag snabbt börjar dricka dagligen igen. Jag vet varken in eller ut. Just nu är jag trött efter en lång resdag. Men härligt att komma hem till våra underbara barn. Jag får inte göra dem besvikna igen. Kramar till er alla! ?

Du är så modig!! Det hade jag aldrig klarat! Sköt om dig Kram?

Det går inte så bra här.

Papprena är inskickade. Men sedan ville han ha en ny chans. Lovade att förändra sig och att vi ska se vad som händer under dessa 6 månader av betänketid.

Sedan stack han igår till en kompis. Kom inte hem. Smsade kl 6 imorse att han sover hos kompisen. Hörde inte av sig på hela dagen idag och jag försökte ringa. Tillslut svarade han. Full. För en halvtimme sedan.

Tyvärr har han dragit in barnen. Sagt till dem att jag vill skiljas fastän det var han som skyndade på hela processen med pappren. Det var han som postade dem till och med. Sedan sa han till barnen att vi inte ska skiljas! Fram och tillbaka till barn sådär???? Jag försökte stoppa honom.

Nu i telefonen säger han att han vill skiljas. Han är i chock säger han. Allt handlar om honom. Stackars honom.

Mina kinder hettar och pulsen stiger för varje sekund. Jag vet inte vad jag ska göra.

Han är sååååå alkoholiserad. Så självömkande. Så oärlig. Det är klart han vill skiljas... Men han vill att det ska vara mitt beslut så att han kan skylla på mig.

Jag vet inte hur jag ska göra. Är så jävla rädd att skiljas för han kommer inte att vara snäll (om han dricker och det gör han ju) men jag vet inte hur jag ska stå ut med det här.

Allt är bara skit nu. Och han är så manipulativ att jag börjar tänka att det är jag som ställt till det. Jag skulle ha hållt tyst från början och räknat ner åren till barnen är äldre.

Hur jag än gör nu så kommer mina barn till skada. Så känns det och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Vet inte ens varför jag skriver det här. Ingen kan göra nåt åt situationen. Om han bara var nykter kunde allt diskuteras men nästa samtal vi kommer ha är antingen bråk inatt eller tystnad imorgon pga hans bakfylla.

Han är en vidrig människa.

Ibland kommer dom, de där dagarna man är lite down. I dag är en sådan dag. Fast jag umgås med barn och barnbarn. Fast jag ska träffa en vän i kväll.
Kan det vara att solen lyser och det är fint ute, och trädgården i huset, som vi snart inte äger, visar sig från sin bästa sida.
Ja jag vet ju att dagarna kommer, när man känner att det är tungt. Får väl bara leva igenom dom. Och hoppas att morgondagen är lättare.

Ibland kommer dom, de där dagarna man är lite down. I dag är en sådan dag. Fast jag umgås med barn och barnbarn. Fast jag ska träffa en vän i kväll.
Kan det vara att solen lyser och det är fint ute, och trädgården i huset, som vi snart inte äger, visar sig från sin bästa sida.
Ja jag vet ju att dagarna kommer, när man känner att det är tungt. Får väl bara leva igenom dom. Och hoppas att morgondagen är lättare.

Hej Vinäger, tack för peppen! Betyder mycket.
Det var nog faktiskt inte så mycket analyserande denna gången för en gång skull. Spritflaskan i pannrummet som jag gick och klunkade ur i tisdags blev en ny nivå som väckte beslutet ganska hastigt.
Några fler månader i mellanmjölkslandet har (bör) också fått mig förstå att jag passerat gränsen att lyckas med det.
Kan egentligen inte föreställa mig en spiknykter framtid än men just nu trycker jag bara bort såna tankar och försöker fokusera på att låta tiden läka alkoholhjärnan. Till skillnad mot hur jag brukar jobba men att pusha mig igång med träning, dieter och så fort som möjligt förtränga problemen.
Jag hoppas detta får mig att känna en början av alla fördelar bara jag vill och se att alternativet inte har en chans. Mycket handlar om inställning och vilja! Men, 30 dagar, sen tar vi fortsättningen.

Kram

Ja, vi brukar skoja om att när jag mår bra kommenterar jag hos snart sagt allt och alla. Så är det nu, tror till och med att det är halva andra också. ?

Men hörni, jag har tänkt på en sak. Alla ni som läser, men av olika anledningar sällan ger er tillkänna. Jag tänker på er ibland och undrar hur ni har det.

Kan vi köra ett test?

Jag räknar upp en hel drös som jag träffat i min tråd genom de två år jag varit här. Om ni läser detta, tryck gärna på hjärtknappen, så jag vet om ni finns kvar. Självklart vet jag ju inte vem som trycker, det fina med att vara anonym.

Om du vill ge dig tillkänna genom att skriva en kommentar blir jag extra glad.

Nu kör vi: (har redan uppdaterat och kommer säkert att behöva göra det igen, så många jag inte hört av på länge länge...)

Liten stor, Ler, Vinärgott, AlkoDHyperD, MondayMorning, Tofslan, Älgen, Mod, Granit, Miss_blondy, Skillnaden, Snart50, Dionysa, JenniferZ, John-Erik, Odette, Tragikomisk, Miss Mary Poppins, Rövarkulan, AL, Biggie, Lifeisgood, Vaniljsmak, Gamlahäst, Sisyfos, Nurture, Studenten, Benguela, Manda, JennyM, Tess45, Berra58, Mellanmjölk, Radar77, Elise64, Btt, Tanten75, Jullan65, Ansa, Maran, Sannah, Flyktsoda...

Har säkert glömt någon, tycker att jag kommit ihåg många ändå. Ber om ursäkt i så fall.

Tack för dina varma tröstande ord i min tråd. Betyder så mycket just nu när jag ska dra mig upp ur det mörka hålet än en gång...
Jag är medberoende och har också ett eget beroende av vin i jobbiga perioder.
Håller på att lära mig hur jag ska avveckla mitt medberoende som tar så mycket av min livsenergi.
Måste verkligen, VERKLIGEN, klara detta nu.
Vinäger, jag tänker också så ibland att man kanske har forumvännerna på jättenära håll?☺️, lite läskigt och spännande på samma gång.
Men det hade varit kul att ses någon gång. Du var väl med på träffen i vintras?
Modigt tycker jag? vet inte om jag skulle våga...?
Men jag ska kämpa denna gången och lära av min erfarenhet: Ta aldrig det första glaset och Du ångrar aldrig en nykter kväll!!

Trevlig helg och många varma kramar till dig Vinäger och såklart till alla som behöver?
???

.

Hur går det för dig m15? Ska strax börja grilla här, när jag öppnade kylen för att börja med köttet så blev det nästan automatiskt att jag tog en folköl också. Vanans makt! Nu ligger jag i badet istället med ett glas cola! ?

Ja jag skriver väldigt ärligt för det hjälper mig en del på vägen...en sorts terapi kan man ju säga.
Jag är fortfarnde på det klara med att det kommer att bli tufft emellanåt...så jag tar tillvara på alla bra dagar så gott det går.
Min dotter är 16 år och tycker såklart att det är kul att festa....det var litegrann därför som jag valde att berätta allt för henne, så att hon får sig en tankeställare.
Hon sa en sak till dom verkligen fastnade i mitt hjärta....jag har aldrig sett på dig som en alkoholist...utan bara som mamma☺

Om det har gått som det ska har du väl passerat 100 dagar nu. Jag väljer att tro det och skickar ett stor grattis. ? Om det mot förmodan intträffat något annat vet du ju att du är välkommen tillbaka när du vill. Uppdatera gärna när du känner att du vill och orkar.

Kram

Hur går det? Tänker på dig då och då. ?Håller tummarna för att det flyter på någorlunda åtminstone.

Kram

Vill bara skicka en hälsning och höra hur du mår/hur det går. ?

Kram

Välkommen tillbaka. Bra att du tar tag i A-beroendet ännu en gång. Så länge man inte ger upp finns det hopp.

Lycka till!

Kram