Senaste kommentarerna i forumet

Bra beslut

Det som är gjort kan vi inte ta tillbaka. Förlåt dig själv och jobba dog framåt för din man, dina barn.. men framförallt för dig själv. Du är värd att känna dig fri. ❤️

Orkar inget just nu och väntar bara på bättre tider...?

Kramar
???

Jag talade med min kära mamma i går och hon löste upp min ångest. Så mådde bra innan jag skulle somna. De där mammorna är fantastiska.

Morgonen började inget vidare, tog fel på tiden och blev försenad till ett möte. Men tur var väl det - för det var så urbota tråkigt ?

Efter det åt jag ?? som jag älskar, fikade massor med fina kollegor och nu fixar jag håret hos frisören. Så mår bra.

Har bestämt även i dag att vara nykter, bygger upp mina nerver inför att vara nykter på Finlandsbåten istället.

...min andra nyktra ? är ensam med barnen i helgen. Planerat utflykter med vänner både lördag o söndag. Och gäster imorgon som kommer dricka vin men jag känner mig stark i att inte dricka ???? Ha en fin helg alla!

Bra!! Då kör vi!! Har inga planer. Mina bonusbarn kommer så vi får planera en familjetripp eller likande ?

Ja det gör vi! Vi sta ta mig fan klara det! Är ny medlem och tog beslutet om nykterhet i 3 veckor idag. Vilka är dina planer för helgen?

glömde du mig ?

bra beslut !!! Ditt egna mående går före precis allting annat !!! Styrkekramen !!

Idag är jag sjuk i trötthet. Ungefär så känns det. Jag skulle lika gärna ha 39 graders feber eller vinterkräksjuka, men jag är trött.

Jag är ledig fre-sön och utan några större planer. Vaknade ganska tidigt imorse och började dagen med att tänka genom helgen, den där "spela inte bara upp trailer, spela upp hela filmen". Ingen chans att kunna romantisera ihop nåt om att dricka denna långa, trista, gråa helg!

Sen börjar tankar i alla möjliga former susa runt, jag försöker skriva ner dom, för en hel del är kloka tankar, men jag hinner inte med. Det är som en orkester av olika röster som försöker göra sig hörda. Efter nån timme är jag så sjukt trött och har ont överallt. Går tillbaka till sängen, lägger mig i en hjärtöppnande position på spikmatta för att pressa ut obehaget i kroppen.
Somnar sedan och drömmer skumt och obehagligt. Bland annat drömmer jag att jag ska packa min ryggsäck och gå hem från en kompis. Ryggsäcken blir snabbt full och jag blir tvungen att binda fast diverse saker utanpå ryggsäcken, otympliga och tunga saker som gymutrustning. Undrar i drömmen hur jag kunnat samla på mig så mycket saker och hur jag ska få med mig allt hem...? Där vaknar jag.
Jo då, behövs nog ingen expert i drömtydning för att se kopplingarna.

Vaknade för en stund sen. Halvligger i soffan med täcke och kudde, och så mycket mer avancerat än så här kanske det inte blir idag. Lite lättare tillmods, och oerhört tacksam över att ha en lugn, oplanerad och nykter helg framför mig ❤

underbart :-))) Tack för den !!!

hade under period på 10 år insett att jag hade problem med alkoholen. Jag förnekade att det var så farligt men trots det så sökte jag hjälp ett flertal gånger hos det kommunala köret och där är ju kunskapen = noll.
Alkoholismen accelererade och jag jobbade, söp och sov på heltid. Min fru orkade inte längre med det destruktiva liv vi levde utan ställde ultimatum och jag insåg att jag verkligen höll på att supa bort hela mitt liv.
Där kom min vändpunkt och jag bestämde mig för att seriöst leta efter hjälp på ett behandlingshem.

Och på den vägen är det.....

Det kanske är så att hon lever i förnekelse...hon vill inte själv är hur illa det är ställt.
Sen så är det nog så...att vill man verkligen inte sluta själv, då spelar det ingen roll vad andra runt omkring en säger eller gör...man måste vilja själv.
Jag kom till den punkt då jag insåg att spriten hade blivit viktigare för mig än allt....tom min man och mina barn...och då var det något som hände i mig, som gjorde att jag kände att jag fått nog.
Så jag hoppas verkligen ur djupet i mitt hjärta att hon vaknar upp snart och väljer livet istället.
All styrka till dig☺

Är oförklarligt stor just nu.
Den har varit det ett tag och den fortsätter växa,fast jag gör allt för att repa upp den i kanten.
Jag som tidigare varit ett monument av förståelse medkänsla,mm.
Nu så har jag börjat ta mig rätten att döma.

Hårt,skoningslöst och utan urskillning.
Jag kan komma på mig själv med att gå bakom människor på en affär och tänka,jaha.
Har ni kommit från landet och ska hitta er nåt billigt krafs att pryda era simpla liv med. (bor själv på landet..)

Hur kan du vara så in i helvete dum att du inte fattar vilka konsekvenser ditt handlande får osv osv.
Jag säger det inte högt.
Men det räcker med att monologen startar i mitt huvud som liksom sätter igång en motmonolog som ska mota bort min domare.
Som ska säga åt henne att hålla käften.

Jag vet mycket väl hur svårt livet är att leva och hur många fallgropar och frestelser det finns.

Ändå kan jag inte stoppa upp den där peruktanten.
Någon som känner igen sig?

Mitt liv i övrigt rullar på utan alltför stora förändringar.
Så jag vet inte var hon kommer ifrån egentligen.
Hon jag inte alls vill kännas vid,men som har satt sin breda bak bredvid mig och öppnar truten alldeles för ofta.

Skrev fel.

Hjälp.... :'(
Min närmaste familjemedlem är djupt nere i alkoholmissbruk, hon ljuger för mig (och sig själv?) att allt är okej och säger att hon inte druckit "på flera veckor" - fastän jag tydligt hör på henne att hon sluddrar. (Häromdagen fick jag det konfirmerat från hennes sambo att hon HAR druckit.)
De senaste 7 månaderna har hon åkt in akut på sjukhus två gånger pga alkoholen. (Kanske fler, men det är isåfall inget jag fått veta.. vilket inte alls är omöjligt). Hon har blivit kvar där en vecka var båda gångerna, för avgiftning. Den andra gången ska tydligen hennes hjärta ha stannat i ambulansen, hon var död i 40 sekunder berättade hon för mig och började gråta... Men de fick igång henne igen...
Hon går nu i samtal hos Socialen där hon bor, 1 gång varannan vecka.. Och har hittills vart där 3 gånger som jag förstått det. Jag försöker vara så delaktig jag kan över distans, och har en kontakt med Socialen tack vare att min närstående godkänt att sekretessen kunde hävas gentemot mig. Men jag upplever inte att de har gjort så mycket för att hjälpa henne ännu åtminstone.

Jag går sönder inombords över situationen, det drar mängder med energi och jag är oförmögen att "klippa av" kontakten med henne... (Med det sagt så mår jag annars okej, har inga missbruksproblem själv och har ett fungerande liv och en partner som stöttar mig i denna situationen.)
Har försökt i så många år att stötta henne, hjälpa, ge råd, bara lyssna - allt jag kunnat komma på. Och, när allt med åren gradvis blivit värre, har jag tillsist sagt till henne att hon måste söka hjälp/vård... Men hon vill inte. Vill inte. Vill inte.
Det känns som att jag står och ser denna person som jag trots allt detta fortfarande älskar så förbannat mycket, springer rakt emot ett stup som slutar i en avgrund, och jag kan inte göra mer än att stå och se på medans det sker...

Så ni andra här som kämpar, som har eller har haft alkoholproblem, vill någon dela med sig av vad som fick er att inse att en förändring måste ske? Kan någon förklara för mig hur det fungerar i huvudet på min närstående när hon säger att "allt är okej" när det är så tydligt att så inte alls är fallet?
Otroligt tacksam för delade erfarenheter och tankar, eventuella tips och råd.
Tack på förhand...

Tack för kram och kraft!!❤️ Har tänkt på dig Denhärgången, hur går det och hur mår du?? Ska ta mig en titt i din tråd! Att du dock är kvar här bra om du förstår vad jag menar. Eftersom jag vet vad jag pysslar med varje gång jag själv försvinner härifrån så tolkar jag din närvaro som positiv.
För mig är det bra dag idag! Dvs jag är inte bakfull... känslan av att vakna utan total ångest, illamående och brist på ork och engagemang är för mig en av de bästa saker som finns. Blir ofta full i skratt när jag tänker på det... Hur många i min omgivning hade förväntat sig det svaret på frågan: vad är det bästa du vet? Tragikomiskt men likförbannat komiskt!?? Här hos er är det dock inget konstigt med det alls och det är skönt att det iallafall finns en plats på jorden där jag inte avviker fullständigt.
Så idag är jag glad, sitter på tåget på väg till en föreläsning. Också något som är det bästa jag vet. Dock är den här glädjen förrädisk, övergår den till något sorts märkligt speedat, euforiskt tillstånd tappar jag koncepten och befinner mig enbart i nuet och allt som kommer och allt som varit finns inte. Då finns bara viljan att förstärka och förlänga mitt tillstånd. Så jävla märkligt det är, att använda samma metod för att döva som att förstärka. Men jag ska komma ihåg att det är jag som bestämmer idag och allt jag vill är att vakna med samma glädje imorgon som jag gjorde i morse. Det är den sanna friheten att inte göra sig själv sjuk.
Att inte behöva dricka är den enda frihet jag behöver.
Kram??‍♀️

Ska vi stötta varandra? Ska vi ge oss fan på att vi klarar det??

Frågan jag också ställer mig gällande mig själv...

Låter ju fantastiskt! Jag ska inte heller dricka har jag bestämt. Frågan är bara om jag kommer klara det?

Denna helgen kommer bli den första nyktra för mig på mycket länge. Det har jag bestämt! Har också bestämt att jag ska baka med barnen i helgen och titta på typ en säsong av Game of Thrones. ?

Nu är det fredag. Tankarna snurrar i mitt huvud. Mår illa. Går han och har ont i magen för att jag ska dricka igen? Kommer jag dricka? NEJ. Jag vill inte. Jag vill inte mera.. Vad ska ni göra i helgen?

Det här är första gången jag är här. Jag har idag bestämt att jag kommer att sluta dricka med start idag. Jag är så trött på skammen när jag inte kommer ihåg vad jag gjort eller sagt kvällen innan. Rädslan att jag gjort något dumt, sagt eller skrivit något dumt, att jobbet ska upptäcka hur mycket jag faktiskt dricker, att min familj ska komma till skada... Listan kan göras hur lång som helst! Just nu sitter jag med ångest i hela kroppen. Drack igår kväll och sjukskrev mig idag. Så jäkla lågt! Jag känner mig som en hemsk människa, värdelös mamma, kass hustru och eländig i mitt jobb.
Har idag bestämt 3 vita veckor. Ska berätta detta för min man idag för stöd. Hjälp!

Idag blir en dag med fullt upp, fast på ett bra sätt. Mår bra idag, känner mig peppad om än liiite stressad. Försöker ta det lugnt, en sak i taget.
Dagens insikt får ändå bli: Jäklar vad skönt det är att se fram emot andra saker än vin! Som en ny värld av möjligheter som öppnat sig.

Ska tänka på dig idag. Du verkar så himla skärpt och bra, du fixar det!. Känner igen mig i det där med att hantera obehagligheter med vin. Tillslut blev det nästa som jag trodde att det var en magisk dryck som faktiskt löste problemet på riktigt. Med lite distans känns det helt sjukt.

Kommer att bli en jättejobbig dag idag, sitter och bara försöker andas för att dämpa ångesten.
Ska snart iväg på ett möte där jag måste ta ett STORT beslut. Eller rättare, beslutet tog jag väl för ganska länge sedan då jag hade goda förhoppningar om att samtliga beslutskriterier skulle hinna falla på plats. Men ett av de viktigaste kriterierna har gått skitvägen…
Idag förväntas jag signera beslutet ändå, för att det "nog" inte är ett option att backa nu heller...
För några veckor sedan vet jag vad jag hade gjort. Signerat pappren och sedan tagit ledigt för att åka hem och ta "ett" glas vin (läs: minst en flaska) för att förtränga allt...
Idag, tja, är jag inte lite sjuk?? Nej, funkar inte att skjuta upp, blir bara värre...
Säga på mötet att jag inte kommer att skriva på för att det inte är riktigt rätt läge... Och få allas irriterade och arga blickar på mig -Vad f-n håller hon på med? Ska hos sabba allt det här??? Nej, går inte..
Får bara ta mig igenom det här helt enkelt...