Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen dina tankar Vinäger och jag längtar SÅ att de ska lämna mig. De gör mig SÅ trött!! Å på fredagar och lördagar är dem ännu mer påfrestande?
Du är fantastisk duktig på att sätta ord precis på hur det är?

Kram?

Tack snälla för alla fina hjärtan ?
De värmer ska du veta❣️
Kram ???

Jag önskar dig också en fin dag?
Så skönt att ditt kämpande med mannen är över! Nu kan du rå dig själv och få ett lugnare och skönare liv.
Kram ?

Det är tommare än tomt när någon som ska vara där är borta. Kram, hoppas hoppet finns kvar?. Eller att ni fått visshet om vad som hänt. / mt

God morgon.

Jag vill bara spara ner lite av processen här antar jag.

Jag läste igenom en stor del av min tråd i helgen. För att påminna mig om hur det varit. För jag hamnar ibland i en osäkerhet kring allt. Tycker det är rätt så tungt på vissa plan.

Men när jag läste mindes jag allt igen. Hur hemskt det var och vilken panik jag kände nästan varje dag alltså. Tror inte ens jag skrev ner alla gånger det hände nåt. Men jag slås av hur jag dividerade och bearbetade allt hela tiden om och om igen. Inte konstigt jag var känslomässigt utmattad. Jag hade ju inte en lugn stund nånsin inombords. Allt var en kamp och en oro för både nuet och framtiden.

I helgen samlade jag motvilligt ihop alla ölburkar. Trodde naivt nog att han inte druckit så ofta hemma men jag fick ihop två fullproppade svarta sopsäckar. Då är det alltså enbart från det han druckit hemma (en del burkar är hans kompisar skyldiga till kanske). Utöver det har han ju druckit ute på krogen och hos vänner MASSOR av gånger och alltså sällan (?) hemma. Plus att detta är bara det han inte hunnit panta. Och detta jag samlade ihop måste vara bara under mindre än ett år. För i somras var det tomt tror jag.

Skulle lägga in en sak i mannens förråd i söndags och där var det redan massa burkar från honom och hans kompisar. Och han har bott där en vecka lite drygt.

Mannen ville vänta med att ta all pant från mitt hus men jag stod på mig. Han får förvara det i sitt förråd tills han kan panta det för jag vägrar ha det hemma hos mig. Jag är glad att jag orkade säga ifrån.

Han var hemma hos mig i helgen en stund för att bland annat hämta saker och jag förvånades lite över hur obekvämt det var. Inser vad stressat det varit sista halvåret. Jag tänkte direkt att han skulle börja stöka till. Kunde inte bara slappna av. Det är bättre när vi träffas hos honom för där är marken neutral.

Han lade sig i min soffa en stund och jag fick direkt flashbacks till när han låg där bakis hela dagar. Trots att han inte alls var bakis här nu.

Igår var barnen hos honom. När de skulle hem till mig såg han lite ledsen ut. Och i såna stunder känns allt så fel och elakt. Ska han bo där ensam? Men då måste jag påminna mig om orsaken. Han har valt mellan ett liv med mig och ett liv med alkohol och kompisar. Jag har inte lämnat honom utan orsak. Ändå gör det ont i mig och jag får skuldkänslor. Även nu när jag skriver det här så känner jag skuld.

Men trots det så är det en lättnad. Jag har verkligen fått en oas av lugn hemma. Längtar redan hem efter jobbet fastän jag inte ens gått till jobbet än. Men jag längtar till sorgen och skulden försvinner ur mitt bröst.

Det var jobbigt när jag läste om när han grät för en månad sedan och ville dö utan mig. Men det jag måste ta fasta på är att han gjorde det kl 4 på morgonen jättefull. Han var inte nykter kl 14 på dagen och grät över mig och ville lösa något. Måste komma ihåg det. För just nu klandrar jag mig själv en del.

Försöker vara stolt över mina val och tro på att jag ändå gjort rätt. För min egen skull och barnens märker jag redan att det är bättre. Jag orkar mer hemma tack vare att det är ordning här. Jag tycker det är skönt att vi kan vara i alla rum hela tiden och låta och leka oavsett tid. Jag tycker till och med att det är lättare med hunden nu när han inte väcks på nätterna. Allt hemma hos mig är lättare och lugnare.

Jag förstår om mannen tycker det är jobbigare även om han inte sagt något. Samtidigt verkar han trivas i sitt nya hem. Han har ju sin frihet ändå. Och den har ju alltid varit viktig för honom uppenbarligen.

Ha en fin dag allihop ❤️❤️

Så bra jobbat! 51 dagar idag!!????
Vet du vad jag tycker är det bästa med nykterheten? Att jag bestämmer! Inte alkoholen. Att komma till ro i nykterheten får ta sin tid liksom men jag har makten nu. Så härlig känsla för självrespekten kommer sakta tillbaks? Ha en fin dag???

Ja, visst är vi! Kunde inte vara bättre? vi läser, är glada och ledsna, lär och reflekterar tillsammans... och så har det ju kommit ett gäng nya också.
Tack till dig och ha en bra dag??

Tjo Strulan
Ville bara såhär på nattakröken meddela dig att jag följer dig ?. Låter lite som ett ruskigt otäckt liten nättroll ?.
Jag hänger med dig i din tråd, bara så du vet.
Du gör det sååå bra!!
Kram Sigge

Välkommen hit. Det första jag tänker är att du ska utgå från dig själv och dina upplevelser, alltså jagbudskap. För min del hade det känts väldigt frestande att berätta vad din sons kompis sagt, men det kanske inte passar dig. Reaktionen på det tycker jag skulle vara intressant. Annars tänker jag så här berätta vad som gör dig ledsen. Sen avråder jag dig från att berätta konfrontera följderna av hans missbruk det behöver han själv komma underfund med. Tjat förebråelse, tårar har oftast negativ effekt. Det som åtminstone mestadels gör att man blir motiverad till förändring är att man mår riktigt, riktigt dåligt så undanhåll inga konsekvenser av missbruket. Sedan tänker jag att det är viktigt att tänka på att det är känslor som styr ett missbruk inte förnuftet som gör att man dricker. Ofta tycker jag att man anstränger sig för att personen ska inse det negativa i missbruket och när man väl gjort det så slutar man. Fungerar inte så. Alla vet att man ska vara försiktig med alkoholen t.ex. Alltså det viktigaste är som jag ser det jagbudskap att du utgår från dina upplevelser.

Finns givetvis ofta en förklaring till att man fastnar i ett missbruk, men för att kunna ta itu med sina problem och för att det ska ha någon effekt behöver man vara nykter. ?

"Charlie AH" har skickat en vänförfrågan nu till dig.

Inte överjävlig ångest förvisso, har upplevt värre, men tillräckligt jobbig för att oroa mig.

En sak har jag lärt mig den tuffa vägen - ångesten blir alltid värre om man undviker. Det du skulle ha gjort idag men avstod från gjorde kanske ångesten värre?

En annan sak har jag också lärt mig - alkoholen ger mig en paus, men sen kommer ångesten tillbaka etter värre. Som om den lagras under pausen och sen exploderar. Mitt i natten i värsta fall ?

Jag tror att våra hjärnor läker, hoppas det i alla fall. Och den läkningen är inte smärtfri tydligen.

Tyvärr har jag genom mina två långa perioder av utmattningsdepression, vanlig depression och sömnstörningar upplevt så mycket ångest att jag fått nog för en hel livstid.

Jag vet att det bara blir värre om jag ligger kvar i sängen. Jag sysselsätter mig istället - helst fysiskt. Repetitivt arbete funkar också, typ diska, tvätta, strimla papper, räfsa, skotta snö osv.

Djupandas långsamt in, håll andan, ännu långsammare ut, håll andan - och repetera några gånger funkar också. Då signalerar man till kroppen att ”allt är lugnt” och den går snabbare ner i varv.

Det sista man ska bli är rädd. Acceptera istället för att kämpa emot: ”okej nu fick jag ångest, men det går över”. Definitionen av panikångest är just att man får ångest för att man har ångest. Triggad av rädslan.

Kram ❤️

Charlie och Se klart...

Vet att alkohol inte skulle hjälpa, och göra det värre tom men det är svårt när hjärnan bokstavligen skriker att det kommer hjälpa. Ångesten kom från ingenstans och jag kan inte sluta gråta. Jag har inte mått såhär på länge och när jag har gjort det så har tankarna alltid gått till att dricka och det har jag gjort också. Men ska inte nu, lovar. Ska ta en dusch nu. Tack, igen. Du har rätt Se klart, det går alltid över. Bara svårt att se det nu....

Om att både sug och ångest är övergående. Och framförallt- inget av de sakerna är DU. Det är känslor, rädslor, präglingar, längtan bort. Kanske. Men DU är något annat, och mycket mäktigare, glöm aldrig det.
Du fixar den här kvällen, helt säker.

Ska genast läsa PO Enqvist som du tipsar om. Bara jag klarat av bokklubbens bok som jag ofta väntar med till sista veckan.
Hoppas du hade en skön söndag, och rimlig måndag. Starten på veckan är enklare nykter, for sure.
Åtminstone inga förväntningar på bombastiska roligheter. ?

Hej Wasabi! Jag har ingen direkt egen erfarenhet av den ångest många här inne beskriver, och nu du också. Men jag tittade tillbaka lite i din tråd och ser att du skrivit #2 "Alkoholen har också börjat förstöra i mitt jobb. Jag var tvungen att sjukanmäla mig en gång pga av jättebakis och jag missade ett obligatoriskt möte pga av var full." och #11 "Jag dricker för att bli full, det är mitt mål varje gång jag dricker liksom. Tycker inte ens det är särskilt gott. Jag vet att när jag tar det första glaset så kommer jag fortsätta dricka hela kvällen/natten och sen vakna upp nästa dag med en bakfylla. JAG VET att dagen efter är förstörd - varje gång. Ändå så dricker jag för att på något sätt har jag accepterat att det här är jag och såhär blir det. Det är extremt mycket lättare att avstå - även om det också är skitsvårt såklart!". Jag kan som sagt inte riktigt relatera till ångesten, men längtan efter alkoholen kan jag definitivt relatera till. Du har skrivit så bra om konsekvenserna av den! I bland kan man ändå behöva en påminnelse om att ingenting blir bättre med den där alkoholen...
Kram!

Idag har jag känt mig splittrad och jag har haft svårt att komma igång med saker. Det brukar kännas så på måndagar. Jag har tidigare skyllt på alkoholen, men jag är väl generellt trögstartad på måndagar kanske ?

Tis-tor är de dagar som jag oftast levererar i 190 knyck, sen dalar jag lite på fredagar igen. Jag kan inte ligga på topp varje dag.

Jag är typ ensamt ansvarig för de arbetsuppgifter som jag gör, och jag styr min egen tid till 90 procent. Men ibland behöver jag beslut från vissa chefer innan jag kan göra mitt jobb. Och det är drygt.

På onsdag blir det heldag på annan ort med koncernkollegor som gör samma arbetsuppgifter som jag - och det brukar alltid ge mig energi, så det ser jag verkligen fram emot.

Jobbet med dotterns årsredovisning till överförmyndarnämnden äter mig också. Yttepyttelite kvar nu. Det ska bli SÅ skönt att lämna in pärmen. Kanske på fredag, annars på måndag. Skulle helst vilja ha en ”ledig” helg även från det ”jobbet”.

Sen SKA jag göra det här löpande var tredje månad, så jag slipper slita med ett helt år så här i sista minuten ?

Dottern är 20 år, så jag har bara gjort detta två gånger tidigare. Det tar kanske lite tid att hitta strukturen - allra helst om man har noll erfarenhet av arbete med ekonomi.

Jag skulle aldrig varit god man om det inte var min dotter. Men jag vill inte att någon utomstående är det. Fast det känns ju märkligt minst sagt att hon har varit en naturlig del av min ekonomi tills hon fyllde 18 år, men efter det ska allt redovisas med kvitton och bokföring och kontoutdrag och rubbet.

Tre kvitton hittar jag inte, och inte faktura heller. Så jag har fått maila och efterlysa kvitton eller fakturor. Det ska nog lösa sig till slut. Summorna går ihop i slutändan i alla fall. Det är huvudsaken!

Jag märker nu när jag skriver detta att den här årsredovisningen verkligen slukar min energi, mer än något annat just nu tror jag. Kan jag slutföra alltihop imorgon så är nog mycket energi vunnen resten av veckan.

Skjuta-upp-sjukan är verkligen jobbig att lida av, eller ”undvikandebeteende” som min psykolog kallar det. Själv brukar jag skämtsamt säga att det finns ju en dead-line för att man ska snubbla eller krypa in över den. Tre olika beskrivningar av ett destruktivt beteende.

Jag tror att uppskjutandet är intimt förknippat med alkoholen. Jag har prioriterat alkoholen - ville hellre bli lite avkopplad och ha kul på fritiden istället för att göra det jag borde göra. Bara att betala räkningar har vissa månader känts övermäktigt jobbigt. Trååååkigt.

Alkoholen gjorde dessutom att jag som bakfull inte har haft varken ork eller lust att ta tag i jobbiga saker, att hantera surdegarna.

Jag har ett knep. Jag ”lurar” mig själv genom att tänka ”jag ska bara titta på det lite” och plötsligt är jag igång för fullt. Så gjorde jag ikväll. Gav mig själv ett ”delmål”, men slutförde av bara farten det som kunde slutföras.

Beslutet att vara nykter känns självklart idag också ?

Förresten, Friggs te med smak av rabarber och mynta kan jag rekommendera!

Jag har sån jävla ångest. Det gör ont i bröstet. Skulle egentligen på en grej idag men klarade inte av det pga ångesten. Vet inte varför den är så hemsk nu men för första gången på två veckor vill jag dricka. Jag vet att det inte hjälper, men i stunden så gör den ju det. Nu blir det nästan minut för minut här... orkar inte mer. Känns som att någonting hemskt kommer hända, men jag vet bara inte vad. Fyfan för den här känslan. Vad är det för mening med det här om jag ska må såhär?!

Tycker om din predikan.
Grattis till 50 dagar, tycker om att läsa dina reflektioner. Jag gläds varje dag av det jag inte har kunnat gjort tidigare, det är min lovsång. Sen kan jag hålla med om att livet är lite jämnare idag, inga supertoppar och andra sidan inga djupa dalar. Glädjen är annan och jag känner mig mer nöjd med mig själv.

Kram på dig!

Vi är ett himla bra gäng runt 50+ dagar här ?
Upp och ner, tråkigt, jobbigt, härligt, och så mycket erfarenhet.
Tacksam att få kika in, och vara en del av allt detta fina.
Tack ☺️

Välkommen hit. Ett bra steg att sätta ord på det du tänker och känner. Och här kan du få goda råd av många som är eller varit i samma situation.
Det du kan tänka på när du ska prata med din man är att utgå från vad du känner. Hur orolig du är för honom, för barnen. Även om man är sårad och arg så hjälper det inte mycket om man börjar att anklaga. Även om det är det första man vill. Man vill ju verkligen skaka om den som dricker och få dom att förstå hur allt påverkar familjen.
Men om du berättar vad du känner och hur du upplever när han dricker så kan han inte säga: nej så känner du inte.
Ett litet råd. Du får säkert fler.
Hoppas allt går bra?

Har ju själv druckit för mycket. Det var så jobbigt när min familj påpekade det och var oroliga. Ville inte prata om det. Hade inte kommit så långt själv att jag vill sluta.
Vill man själv inte sluta dricka måste omgivningen ställa krav. Man får helt enkelt ta konsekvenserna av drickandet.
Vad du mer kan göra är att du läser på om alkoholberoende. Vad som händer i hjärnan när man dricker. Och varför det är så svårt att avstå.
Det är tufft för båda parter. Men det går att få ordning på det om din make vill...

Att du är så uppmärksam.
Jag lägger +1 röst på Charlies inlägg. Ibland blir jag så ledsen över allas nedlåtande kommentarer om sig själva, vi får verkligen hjälpas åt och påminna varandra. Vi kämpar, allihop, och det är ju inte direkt som vi hamnat här för att vi längtat hit. Vi är såna som försöker ta stort ansvar för våra liv och relationer. Värt att känna sig stolt över!

Hur jag än försöker kommer jag alltid ligga fem dagar efter dig, så skönt att ha en klok och modig förebild! Kryckor är för övrigt toppen. Kram ?

Tack Charlie för ditt svar??

Ditt svar ger mig så mycket bekräftelse, insikt ....å att i detta just nu behöver inte jag ta hand om ”alla” som har en beroendeproblematik ...utan faktiskt bara ta hand om mig själv...å faktum att det är fullt tillräckligt ?

Kram

Har följt dig av och till. Härligt och peppande???Alltså redan innan jag hade konto här.
Vill fråga dig om det här med terapin. Hur mycket har den betytt för dig? Berätta gärna!?