Senaste kommentarerna i forumet

R Landin
Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Blev less på såra min familj och less på lura sig själv, och alla dessa lögner.
Så var på min första träff idag hos en "missbrukspedagog" .
Vi hade 45 min, men blev 2 timmar som bara flög iväg. Bkir en träff i veckan på obestämd tid.
Känns så skönt börja ta tag i eländet och bryta sig fri!
Heja oss!!

Har nu lånat Carina Bångs bok Släpp kontrollen- Vinn friheten. Midsommarhelgen har gått bra. Då kommer mitt dåliga samvete och skulden att jag berättat lite för mina arbetskamrater som sett på mig att jag inte mår så bra. Har jag fått allt om bakfoten eller är det samma man jag talar om eller har han kanske lyssnat i alla fall på mig vad jag sagt för att inte förlora mig och håller sig därför ifrån alkoholen. Alla dessa funderingar och skuldkänslor som gör mig okoncentrerad. Han sa vid vårt förra samtal att han inte förstår mig att jag måste ha en sån kontroll hela tiden. ja men alla dessa år jag haft med dig har skapat mig sån svarade jag då ,efter alla fyllor där du kränkt mig ganska rejält, även om du säger att jag inte ska lyssna på ditt snack så kan jag ju inte undgå att höra det i alla fall och dom orden sårar mig. Som jag önskar att jag kunnat spela in dig så fick du själv höra hur du säger och beter dig. Det är ju vad alkoholen gör med dig som bestämmer om du är beroende eller inte och vi kan ju bara vända på det skulle du vilja att jag gjorde så här mot dig. Nej aldrig i livet......

Gratulerar till fina prover. Nu fick du svart på vitt att du mår prima av att vara nykter :) Riktigt suveränt att du identifierade ditt tankeproblem och höll dig på rätt köl!

Har inte så mkt att berätta idag, förutom att jag är nykter och har inget sug.
Vill oxå säga en sak till, fy fan vad det är skönt att va nykter och fräsch?
Ska försöka komma ihåg det i fortsättningen!!

Så tänker man direkt ja, nu kan jag unna mig för jag är så duktig så!!
Gör inte det, fyra månader är ju grymt. Du måste ju frisknat till i ordentligt i hjärnan efter en sån lån tid och fått nya vanor och allt vad det är för positiva effekter man får efter en sån lång härlig nykter tid!
Satsa i stället på ett halvår ?

Ditt sug har bara legat och vilat och väntat på ett tillfälle som detta! Nu är du inte längre på din vakt. Du fick positiva besked från läkaren. Jippi! Det kanske du borde fira... Den mentala besatthet utav A gör att du inte längre tänker klart. Vi har fått en fysisk allergi som inte märks så länge vi håller oss nyktra. Men så fort din kropp får kontakt med A igen så kommer du reagera onormalt, dvs inte som en vanlig normaldrickare. Allergin kommer göra sig påmind, igen och igen och igen... Glöm inte det. ?

Jag väntar på ert svar på mitt inlägg#464.

Fick provsvaren från företagsläkaren och de var så bra. Vad gör en missbrukare då, jo i ca 30 min planerar jag hur jag kan dricka. Har inte gjort det säger jag redan nu.
Men hur är våra hjärnor skapta, det är snart 4 månader sen jag drack, jag har aldrig mått bättre, älskar hur jag mår nu.
Vad är det då som gör att min första tanke är att nu kan jag dricka igen?
Jag blir så arg på hjärnan men glad att jag har kraften, modet och viljan att åka hem och stanna där.
Så uttrycket jag har inte alkoholproblem utan ett tankeproblem känns väldigt sant just nu. För tanken är en enorm kraft, men min tanke slåss emot en människa som vill ha tillbaka sitt liv. Kram Strulan som väljer att vara nykter idag med???

Även jag sänder häxkraften din väg, finaste Vinäger. Blåser försiktigt på motivationens lilla glöd och hoppas få se lågorna spraka till liv! Kram

Nu har jag läst litet i din tråd och blir fundersam då du skriver att du börjar om, eller är på dag ett igen. Jag ser det inte så. Du har ju kommit långt på din resa mot nykterheten! Du har lärt dig massor av såväl framgångar som motgångar. Det går inte att resa tillbaka i tiden och sudda ut den utvecklingen. Alla erfarenheterna är delar av pusslet som är du nu :) Jag håller tummarna för din nyktra sommar!

De kommer och går, far som löv för vinden. Jag har kommit till den punkten att jag inte orkar bry mig om vad jag tänker och känner kring alkohol. Det är ju ingen ordning, kontinuitet, rim och reson på nånting, för farao. Så jag struntar i tankar och känslor och bara kör på vad jag har bestämt, av ingen vettigare anledning än att jag bestämde det. Värsta diktatorfasonerna ;)

En sån där som oroar sig över det mesta på förhand? It takes one to know one... Jag är likadan. Kan fantisera ihop allehanda katastrofscenarion om i princip vad som helst. Rent och skärt fantasimissbruk! Jag har ”bäddat” litet för att slippa hamna i en situation där jag oväntat måste tacka nej till vin. När kompisarna pratade om att dra ihop en tjejkväll erbjöd jag mig att köra, och försäkrade att jag ändå har slutat dricka alkohol. När de undrade litet sa jag bara att så stressad och sönderarbetad som jag är så är det korkat att dricka. Det är så man blir alkoholiserad. Ahaaa, sa de och var glada över att ha en självutnämnd designated driver. Och när jag promenerade med mamma här om dagen nämnde jag att jag är inne i en renlevnadsfas och har slutat helt med alkohol. Hon är ingen storkonsument själv (uppvuxen med alkoholiserad förälder) men blev litet nyfiken på mitt resonemang. Jag berättade om vad jag läst om alkoholens negativa effekter, tex på immunförsvaret, och hjärnans signalsubstanser. Eftersom jag varit förkyld sedan typ september, och fortfarande känner av min utmattningsdepression blir det ju glasklart att alkohol är korkat. Man behöver inte vara helt transparent gällande sina anledningar. Det räcker så väl att deklarera att man är klar med att förgifta sin kropp och sitt sinne. Egentligen borde ju ingen som vill hålla sig frisk och emotionellt stabil dricka alkohol.

Vad trist att du inte känner de positiva effekterna av nykterheten än... Det kanske beror på att du har så svåra problem med ångesten att den överskuggar allt annat? Det finns inget som är mer utmattande än den där evigt gnagande oron :/ Får du någon hjälp med det?

till din magkänsla och dina kalla fötter. Varför skulle det vara egoistiskt? Vad har du för ansvar? Jag tror det är två viktiga frågor att funder över. Bra att du är uppmärksam på dig själv! / mt

Tack, ja det känns mindre ensamt. Jag försöker se det ljusa då jag är otroligt duktig på att vara i det mörka. Möter alltid ångesten och paniken, låter känslan komma, ser den, accepterar den och jobbar med den tills den släpper. Just nu har det bara vart så mkt. Och så ofta.
Här fått svaj på några relationer också som såklart spär på och gör mig mer rädd. Övar på att släppa det. Att allt kommer bli bra. Som det ska vara. Även om det inte blir så som jag tänkt mig.

står bredvid förnekar, dvs tar inte in det vi ser. Förnekelsen kan pågå länge, även efter man ’insett’ för man vill inte, orkar kanske inte, inse. Det medför så många konsekvenser. Länge kanske man inte ser för att det är utanför vad man föreställer sig. Så var det för mig - följt av en smärtsam process att inse fakta och komma till nåt slags beslut och handling.
Längs vägen formulerade jag min devis som har följt mig: ’Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.’ Det är faktiskt det enda liv du har möjligheten och rätten att ta makten över. Det är ingen enkel sak, för de flesta av oss, men det är möjligt! Vi är många som har gjort det. Beroende som valt att lämna missbruket . Medberoende som börjat leva sitt eget liv istället för att lägga sin energi på en annan.
Det är inte enkelt men det är möjligt! / mt

Har du provat AA? Mycket bättre än man kanske tror. Gå dit. Prova. Du behöver inte ens prata om du inte vill, bara lyssna. ?

Du får påminna dig om varför du hållit upp i nio dagar. Vad har konsekvenserna av drickandet blivit i ditt liv hittills? Om du fortsätter göra som du alltid har gjort kommer ju resultatet bli detsamma. ?

Hej!
Vet inte var jag skall börja, mer än att det känns skönt att detta forum finns och man ser att man inte är ensam om att leva med en människa som
inte kan hantera alkohol. Att ha levt med detta under så många år.. det har kommit krypande och blivit mer eskalerande. Att vara den som alltid städar upp, dolt utan att prata med utomstående, hamnat i pinsamma situationer när ens partner redan är full när gästerna kommer, är berusad på sitt barnbarns födelsedagskalas eller att innerst inne veta/alltid känna på sig när det är på gång har satt sina spår. Den senaste tiden finns bara en ren och skär ilska inombords, hela tiden alla dessa svek - trots att man lovat bättring, sen kommer helgen och smygsupandet påbörjas. Tomheten hos mig är enorm,känner mig helt död, denna osympatiska, egoistiska, människan förstör och förpestar ens tillvaro - man vet vad man behöver göra - LÄMNA...för att rädda sig själv.
Det känns så trist, nu när vi precis flyttat till nytt fint hus, vårt äldsta barn flyttat hemifrån och vi fått två ljuvliga barnbarn som vi båda älskar över allt annat hade jag önskat att allt skulle bli bra. Det som är skönt är att jag nu brukar prata med våra vuxna barn om situationen, de är fullt medvetna om denna och tycker också att det är jobbigt. Som nyckter är min man den jag skulle vilja spendera resten av mitt liv med, våra barn ser upp till och världens bästa morfar - men inte med alkohol i blodet :-( . Att konstant på helger och semestrar känna sig som ett aplöv av oro i kroppen, när vi får gäster och han är salogsberusad kan jag inte slapna av
springer runt och serva, försöker rädda situationer osv. trots att jag vet att han själv bär ansvaret. Vet inte hur jag skall finna kraften och orken att ta mig ur detta?
Jag har försökt så många gånger med att konfontera, städa bort, blivit förbannad dagen efter, informerat om att andra även tycker illa om att han dricker osv. men inget hjälper.

Längtar efter ro i själen och få tillbaka livsglädjen,

Ja du, tankarna kommer smygande efter två tre veckor. Du får fokusera på annat, träna, resa, stöda, sola och bada.. eller vad du gillar. Jag försöker gå en lång promenad när tankarna kommer, det hjälper ofta. Men långt ifrån alltid! Man märker när man börjar planera att mysa lite med ett glas vin eller en öl, man har ju varit nykter och duktig och förtjänar det. När dom tankarna kommer, då är det bara en tidsfråga för mig, innan jag går i fällan tyvärr ?

Idag har ja hållt upp
9 dagar . Men nu kommer tankarna . Vilken tråkig sommar utan vin?blit rädd för mina tankar . Vill inte ha alkhol mer i mitt liv. Vet vad de gör med med mej. Varför känner ja så här ?

Sömsvårigheter, ångestattacker med gråt och hjälplöshet. Jag känner igen det där. Livet som skulle stråla och glänsa, bara man höll sig nykter. Men det blir inte bums så jävla mycket bättre. Det finns massor att släppa ut och när hjärnan vaknar upp från alkoholmarineringen, så gnisslar det rejält i maskineriet.

Du skriver att du försöker se det ljusa i livet. Det är jättebra. Men jag tror också att man ska våga se mörkret och rädslan. Det finns också där. Det jag skriver kanske varken ger tröst eller lindring, men jag hoppas att det åtminstone får dig att känna dig mindre ensam.

Dag 55 i verkligheten.
I dag är jag stolt över mig själv. Jag har haft den första nyktra midsommaren på många år.
Det är verkligen så enkelt som att strunta i det första glaset. Men denna sommar var jag i sällskap av de som är helnyktra själva. Så jag blev aldrig frestad heller.
I morgon åkar jag över dan till eckerö med tjejgänget. Då kommer säkert frestelsen och suget komma. I dag är jag helt säker på att jag kommer att klara av detta . Tänker att jag symboliskt ska begrava suget efter ruset till havs i morgon. Tjejerna vet dessutom att jag håller mig i verkligheten och varför så jag slipper tjat och trugande.

Mulletant tack för svar. Ja det kändes bra att skriva här, få det på pränt liksom. Han förnekar, men jag börjar inse att jag också har förnekat.

Fantastiskt bra gjort av dig att gå därifrån. Det blir bättre precis som ironwill skrev. Själv fegade jag ur och umgicks med min nykterist kompis som också var ensam denna midsommar. Vi åt god mat och tog sedan en biltur runt hållnäskusten och såg på havet i solnedgång.
Styrkekram till dig och så fortsättet vi kämpa.

Så år det en storm igen. Orkar fan inte med det här. Sitter o gråter på jobbet. För att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Djupandas. Släpper ned axlarna. Försöker se det ljusa i livet. I hjärtat krampar det dock. Vill inte släppa.