Senaste kommentarerna i forumet

Alternativet ”vakna med ångest” innebär även långsiktigt en högre eller ökande generell ångest.
Kvällsångesten går över och sen minskar den allmänna ångesten också gradvis.
Ge inte upp.

Skål ta mig fan?
Jag kände igen mig i delar men tyckte att det var ganska mycket generaliseringar. ”Så här tycker/tänker/är alla alkoholister”.
Det uppskattade jag mindre eftersom en hel del inte stämde på mig, men kanske på författaren.
Du får gärna säga om ”Vägen ut” är bra.

Gratulerar till en vecka, starkt arbetat.
Känner igen mig i mycket av det du skriver.
Idag är omstart på dag 1. Se till att alltid ligga minst 1 vecka före mig :)

Tack för era svar, jag uppskattar att det finns någon/några där ute som tar sig tid att läsa och besvara mina ord. Gör allting mindre ensamt i vad jag nu förstått är en svårare kamp än jag kunnat tro.
Var så stolt över mina 2 dagar, äntligen på väg åt rätt håll. Så hör fritids av sig om sjukt barn. Ångesten av att inte finnas på plats på arbetet, att känna mig fången i lägenheten... Jag vet att det bara är ursäkter men dom ursäkterna "räckte" för att dag 3 aldrig kom. Efter det kom midsommar. Lätt som en plätt infann sig tanken om att eftersom jag redan hade sabbat det så spelade det ingen roll. 1 glas på torsdagen, 3 på fredagen, 2 på lördagen och igår, äntligen hemma urlakad av en bortahelg 2,5 flaskor. I dag är första dagen någonsin jag är hemma från arbetet med en lögn om att vara sjuk.
Det känns så frustrerande. Svajar mellan den logiska tanken att det här inte kommer bli en lätt match, att jag måste vara ödmjuk mot mig. Å den andra sidan skriker självkänslan att jag är misslyckad, viljesvag och äcklig. En värdelös fejkperson som bara låtsas vara bra i arbetet, vänskaper, inte minst som förälder. Att om mina vänner, arbetskamrater och min partner, om han och dom visste skulle dom inte vilja ha mig i närheten. Jag måste sluta ömka och döma men vet i f-n inte hur.

Finns något som heter häxkraft oss kvinnor imellan, så min kraft till dig genom min tanke ❤️?❤️? kram Strulan

Bina86 och måste också få ett slut på detta destruktiva beteende. Jag tycker oftast inte ens att det är trevligt att dricka längre då jag bara vill ha mer, blir trött och ofta full. Alkoholen har mist sin charm lite så att säga så frågan då är ju vad i hela friden jag tar det första glaset för? Jag förstår inte... Men jag känner lite hopp om en förändring för jag känner lite att jag kommit till en gräns där jag inte riktigt orkar längre och är redo för steg ett som är att inte dricka något mitt i veckan. Kämpa på Bina, vi fixar detta?

vad jag gör för fel som får dubbla poster och inte kan jag ta bort dem heller. Sorry för det.

Hej, jag har raderat dubbelposten, tyvärr kan man inte göra det själv utan vi behöver ordna med det härifrån. Det blir så då och då tyvärr, vi jobbar på det.
Varmt välkommen hit!
/Rosette
Alkoholhjälpen

och motivation, uthållighet och styrka! / mt

nya möjligheter. Jag har börjat dagen med att lyssna på boken Vägen ut av Kjell-Olof Feldt samt hans fru där de beskriver hans väg från alkoholen. Jag har hunnit lyssna på en annan bok som jag varmt vill rekommendera, Skål ta mig fan av Torbjörn Åberg. Jag har även tagit hem en app som heter Mindly där det finns ett program man kan köpa som heter drick mindre alkohol med hypnos. Jag ska lyssna på den minst en gång om dagen tänkte jag och se om hjärnan tar till sig något. Är det någon som känner till den?

Önskar alla en riktigt fin dag // Liten tjej

Idag är dag 1 på ett förhoppningsvis alkoholfritt liv.

Jag är så ledsen idag, vet att det är mestadels alkoholen och abstinensen, att man känner sig nere.
Men det känns som om jag och min pojkvän hade en dålig midsommarhelg pga att jag var bakis. Tror han märkte av nåt, för han såg rätt uttråkad ut. Jag brukar annars vara glad och sprallig. Vi hade kunnat hitta på mer än vad vi hittade på om jag inte varit bakis.
Sedan har jag missat deklarera åt en vän och dennes bolag, kommer leda till förseningsavgift, inte så stort belopp men jag missar aldrig sånt här annars. Men har man varit konstant berusad/full i två veckors tid och ständigt tänker på alkohol så missar man saker. Kommer inte ens ihåg vissa saker som min kära pojkvän sagt till mig och det gör mig så ledsen! Han är ju den viktigaste personen i mitt liv och så gör jag såhär mot honom och sedan åt min bästa vän. Jag kommer inte ha ngn pojkvän, bästa vän eller jobb kvar om jag fortsätter såhär!!

Jag vill inte längre! Jag vill verkligen inte längre! Vill aldrig mer känna ångesten efter att ha druckit för mycket. Vill inte vakna upp med massa ölburkar ståendes överallt. Jag mår inte ens bra när jag dricker.

Jag har bestämt mig för att börja gå på AA-möten. Jag klarar uppenbarligen inte det här själv.

I morse fanns den där, en del av den forna motivationen. Inte mycket, men ändå. Den har ju varit spårlöst borta länge nu.

Åh, vad jag har saknat den.

Håll tummarna för att den kommer att hålla sig kvar och öka i styrka. Det behöver jag nu.

Tack IW, mt och Strulan för värdefulla kommentarer.

I dag blir en vacker, viktig och vit dag! ☀️

Kram till den som behöver

Ledsamt att läsa men alltför bekant även om ’ramen’ runt berättelsen är olika. För dig en man med sjukdom och mediciner. För andra oro för arbete, pengar och barn... Själva missbruket och beroendet följer likartat mönster och förnekelse finns alltid vågar jag säga. Läs här, både på anhörigsidan men också på de andra sidorna så kommer du att känna igen mönstret. Fortsätt skriva så kommer du att ’se’ hur du har det och ha en bild bakåt hur det var och hurudan tänkte. Du behöver hitta en lösning som fungerar för ditt eget liv. Du har tagit ett första steg genom att dela med dig av hur du har det. Ett mycket viktigt steg! Ha en fin dag! / mt

Ja visst är det sorgligt när en person som står en nära inte vet eller förstår sina egna gränser, vad som är rimligt och normalt alkoholbruk! Jag har faktiskt ingen aning om vilka mängder eller ens vad min man dricker, han har blivit så noga med att gömma både drickan och tomglasen och burkarna efter sig så det är sällan jag ser nåt av det. Men det jag sett har varit 24 pack stora starköl och gin, whiskey eller vodka i stora flaskor. Antar en sån laddning bara räcker en dag eller två men jag har som sagt ingen aning. Oftast låser han in spriten i sin bil dit jag inte kommer in. Dethär gör han efter jag en gång gömde en vinflaska jag hittade i misstag och roat iakttog hans allt mer hetsiga letande men fråga mig kunde han ju inte, han trodde väl han själv förlagt den på fyllan dagen innan efter tredje flaskan av de fyra som funnits i samma låda. Jag märker i alla fall på honom om han druckit starksprit, det är då han blir riktigt elak och arg och grälsjuk, med bara öl och vin blir han mest bara irriterad och trött. Man undrar hur länge en medelålders kropp ska orka, han har redan högt blodtryck och haft en mindre blodpropp för några år sen. Ibland pratar han som om han har lust att ta livet av sig för att livet är så tråkigt. Försöker peppa och komma med förslag men han lyssnar då inte alls, allt är meningslöst och onödigt och yngre får ta över säger han.

Att han ens för en dag skulle umgås med barnen och göra nåt med eller för dem finns inte på kartan, han ser liksom bara sig själv. Egna halvfärdiga projekt har han garaget och gården fulla av men efter första rycken att göra nåt nytt stannar ivern helt och grejerna blir stående. Han är liksom oförmögen att roa sig utan sprit och jag tror det är en stor orsak till hans drickande, en känsla av tomhet i livet och känslan att han inte åstadkommit nåt på sina över 50 år. Sen undrar han vad jag är så nöjd över livet för, vad jag åstadkommit. Mitt svar att för mig är det nog att se mina barn skratta eller få nån att må bra, är enligt honom nonsens och nåt att skratta åt och förakta. Jag är tydligen för korkad för att ens förstå hans storslagna fråga och med mindre än Nobelpriset i bagaget har man tydligen inget mänskovärde. Vi är så osynkade så det är helt fantastiskt, på alla plan i livet...

Jag har ofta tänkt när jag läst... hur orkar ni? Men idag händer det - Plötsligt känner jag igen mig - men inte från stuga utan hemmet. Vi har ett stort hus och har ofta varit mycket folk, många gäster. Vi har sänglinne för ett mindre hotell, bäddsoffa och gästsängar. Porslin i flera varianter och glas... osv, osv. Duka fram, duka av, förbereda nästa, vad behöver handlas? Att vara i hemmet med supermarket runt hörnet höjer ambitionsnivån. Finns många foton i album och skokartonger, - stora sällskap runt bord med måååånga glas.
Varför känner jag igen mig nu? Kanske för att ni på nåt sätt är ifatt... med halv- och helvuxna barn och barnbarn. Vi är bara ett varv före... Nu är de stora samlingarna mera sällsynta. Midsommar har vi firat på tumis och det var skönt.
För vår del försvann en del umgänge med alkoholen.... sorgligt men sant. Alkoholen var viktigare än samvaron och vi fasades ut. Istället har det kommit nya mänskor och umgängesformer in i vårt liv. Men del övernattare och en viss hotellverksamhet kvarstår och ger igenkänning.
Ha en fin vecka och ’tack för allt’? / mt

Semester och ingen vardag på flera veckor, faktiskt riktigt skönt vilket jag inte trodde. Vill tipsa om en podd som heter Min nyktra resa, ett ungt par som låter oss följa med på resan medberoende och beroende.
Hon är bara i början av resan, så mycket att känna igen.

Hoppas ni får en riktigt fin dag, jag väljer idag att vara nykter vad som än händer// kram Strulan

Majstång har inget med månaden maj att göra utan kommer utav verbet "att maja" som betyder "klä med grönt kvistar". ?

Vad känner jag efter tre veckors nykterhet? Rent ekonomiskt ingen större besparing men det är ju för att jag prioriterar annat nu. På vågen har det inte hänt nånting! Minus 0,4 kg på 21 dgr! Varför? Jag äter inte en massa annat onödigt nu. Tvärtom så stoppar jag ju inte i mig en massa snacks på kvällarna till vinet. Jag är mäkta besviken faktiskt. Jag måste börja promenera och röra lite på kroppen. Mitt första delmål är att komma under 90 kilo.

Mentalt, däremot, är skillnaden stor mot för tre veckor sedan. Ingen ångest. Jag känner mig lugnare, gladare och nöjdare. Jag känner mig inte ensam längre. Jag har hittat ett kompass som visar inriktningen till vart jag ska gå vidare. Jag känner tillförsikt och hopp. Det är den absolut största skillnaden i mitt liv efter tre veckors nykterhet. Jag vandrar vidare på den här vägen. Det känns tryggt. ?

Startar veckan med Berra ?❤️ Kram Strulan

...och jag är glad för det.
Vi har haft en fin sådan med perfa väder.
Snittat runt tio personer med en blandning av både nytt och traditionsbetyngad rutin.
Vi har haft våra kompisar med familj här, samma som alltid, barnen kommit och gått som de har behagat, de är vuxna nu att ta sina egna beslut om var de ska vara, även de står med fötterna i två läger, som det alltid har varit, eller fira midsommar med sina kompisar.
De försöker finna bra kompromisslösningar.

Frugan har diskat så fingrarna nästan är skrynkliga, och visst är det kul med främmat, men det är jobbigt också.
Jag upptäcker att jag blir lite vresig på tredje dagen, retar mig på saker och ting, allt som skapar oordning.
Kanske mest på saker som ligger på fel ställen, och ungdomarna har ju en förmåga att släppa allt precis därmed står.
Grabben släpar ut tre par skor i trädgården, sedan tar han mina, våra gästers väskor står både här och där med tröjor som hänger över stolsryggarna, två kortlekar ligger utspridda över borden, laddsladdar som flyttas runt, eluttag som plockas bort osv.
Varför funkar inte radion frågar frugan, jo någon har tagit bort grenuttaget till sin mobilladdare, och det blir jag som får fixa vad andra har förändrat, sådant kan reta gallfeber på mig.
Och som värdar ska man ta fram frukosten, sedan duka av den, diska upp den, ordna med lunch, duka och duka av den, diska.
Ordna med fika och fikabröd, duka och duka av den, diska, sysselsätta våra gäster med aktiviteter, tajma med middagen.
Finns det dryck så det räcker, snacks och dra för myggnäten på paviljongen, sätta på infravärmaren, hämta filtar.
Har ni en extra tub med tandkräm?, dasspappret är slut, ojdå har ni glömt sängkläder, har säkringen gått till gäststugan?
Ficklampan ska ligga här, nähepp den ligger i grannstugan, funkar inte wifi't, vänta jag ska fixa.
Har vi soppa till båtarna, vart ligger nycklarna?, behövs det mer is?, är kaffet slut, vart ligger plåstren, fästingpincetten!,
Osv osv, jag blir helt slut av att behöva vara fixaren hela tiden, och dessutom med ett leende på läpparna, ingen fara jag ordnar med detta.

Till råga med detta har vi haft en löptik och två kåta hanar, där den ena har fått vara instängd medans de andra fått vara ute.
Öppna grinden, stäng grinden, öppna dörren, vik undan myggnätet, stäng dörren, hälsa på en välkomnade och ensam hund.
Ta med brickan med kaffekoppar och samma sak på vägen ut, för att därute få höra att du har glömt mjölken till kaffet.
Efter ett par timmar så byts de om, ut med tiken, av med blöjan, in med hanarna som nu blivit galna av dofterna från tiken och vill helst bli delade mitt itu av dörren, de krafsar sönder insidan av dörren och tuggar sönder myggnätet.
Och man ska fortfarande vara glad!
Nä, det är inte lätt att hålla en positiv anda just då, funderade starkt på att smeta in rumpan på tiken med ättika för att hålla hanarna på avstånd men tror inte att det hade funkat ändå, deras drifter är oerhört starka.

Jo det var vårat fjärde långbesök på kort tid, och nu har vi inga planerade besök kvar för sommaren, och det ska bli oerhört skönt.

Lite stressad över att behöva laga så mycket saker som har pajat på sistone, allting fungerar inte som det brukar.
Jag har en ganska så diger backlogg att behöva ta igen, och det är heller inte lika lätt att få tag på delar eller verktyg på en skärgårdsö.

När det kommer till alkoholen så är helgens reflektioner dessa....
Varför sätter man sig i en grupp på kvällskvisten runt ett bord med alkoholhaltiga drycker, man dricker och väntar på att något ska hända.
Det är precis som om alkoholen är elexiret som ska få saker till att hända, drick så händer det något roligt?
Om man inte dricker tillräckligt så sitter folk håglösa och gäspar, tittar på klockan och funderar på när man får gå och lägga sig.
Ingen som säger något dumt, ingen som fumlar med glasen så de välter, eller trillar omkull, ingen som gör något som folk kan prata om under morgondagen...tråkigt?
Och den mängden av flaskor och burkar som dricks, det är löjligt mycket egentligen.
På en krok vid husväggen har jag fyra kassar uppsatta, burk, PET , mörkt glas och ljusa glas, alla tvärfulla, t.om gått in på andra kassen.
Vi pratar om tre dagar, och en massa egentligen onödig läsk som ungarna trycker i sig och blir sockerstinna.
Ett frosseri nästan i paritet med julen, elva matkassar och ca femtusen i kostnad, visst mycket rester finns det kvar i kylen, men ändå.
Midsommarfirandet har nästan löpt amok, och vi tyngs av traditionerna, vi ska göra allt ännu bättre till nästa år, eller hur?

Ibland funderar man på att bara låsa in sig till nästa år och sjukskriva sig, nej vi kommer inte att följa traditionerna.

När gästerna hade åkt så ruschade vi igång att riva ner allt, plocka bort bord och stolar, riva partytältet och fälla majstången, bort med flagglinorna, tömma grillen från aska och diska megadisken en sista gång.
Efteråt satt vi i paviljongen och bara stånkade och suckade, att det ska vara ett sådant bök, varje år.
Vi är lediga i morgon, och det är väl tur det så vi kan ta igen oss innan arbetsveckan vrider ur den sista musten ur oss.

Visst är det roligt med en glad midsommar, men det är jobbigt också, traditionerna tynger oss.
Och en fundering jag ofta har, varför heter det Majstång, när midsommar firas i Juni?

Nu går vi in i andra halvlek på 2019, de säger att vi gör mot mörkare tider, men man ska inte lyssna på olyckskorparna.
Ljuset finns inom oss, och den kan ingen släcka, inte ens törsten efter alkoholen.
En flamma för vänner och gemenskap, vi blir rikare av att ha många som älskar varandra.
Att bli berusad är att sätta vänskapen på prov, gör inte det!

Berra

Tack för långt och klokt svar!
Håller helt med om att det verkar ingå och va inbyggd, att man börjar dricka igen efter nån vecka. När jag gör det, tänker jag alltid.. en kväll, i morgon slutar jag direkt. Men så blir det ju aldrig. Det är nog en känsla, jag mår kanon när jag är nykter. Men lite tråkigt kan det va och man mår ju bra när man är onykter. På ett helt annat sätt förstås, hade jag haft en enkel lösning för att bota mig själv hade jag nog fått nobelpriset till hösten.
Å ja, börjar man dricka så känns det precis som att man inte ens varit nykter en period. Allt är som vanligt, med andra ord. Jag ska va mer aktiv här framöver, det ger motivation och det ger mig dåligt samvete om jag funderar på att ta en stänkare. Alltid något!
Jag har iaf klarat av att va nykter när jag har barnen, det är det viktigaste för mig och dom. Nu måste jag bara lyckas när jag är home alone oxå!!!

Ska försöka mig på lite tips och förslag på vad det kan tänkas bero på utifrån egna erfarenheter. Så sorry om det blir mkt om mig här: Jag har försökt lära mig allt jag kan om denna oförklarliga sjukdom/tillstånd eller vad man nu kallar det. Jag läste mycket om PAA (postakut abstinens) som jag tror var mycket anledning till att jag själv likt du trillade dit nästan på pricken dag 21 hela tiden. Men hur jag än läste på om PAA kom perioderna oftare och tätare. Sen upplevde jag en typ av ”tipping point” när stenen liksom fick fart nerför, och hej vad fort det gick sen. Rullade så fort att vården fick hjälpa mig stoppa skedet.
Finns också en otäck kurva som jag tror kallas jeleniks eller ngt. Vilket innebär att trots längre uppehåll så fortsätter tillståndet från exakt där man slutade. En progressiv sjukdom alltså vilket jag själv upplevt.
Din tidigare fråga om sponsor så var jag på ett möte och fick fler telefonnummer av hjälpsamma personer som erbjöd sig att bli min sponsor. Det 12-stegsprogrammet jag jobbar mig igenom nu gett mig insikt i är att jag vill fly/förstärka känslor etc. Det blev tydligt för mig vilken typ av känsla som jag vill undvika (och ledde mig till att vilja dricka). Blir allt lättare varje gång jag tar mig igenom denna känsla utan flyktsodan.
Men att man faller tillbaka efter några veckor verkar vara inbyggt i sjukdomen. Hjärnan lurar en totalt ”äh, mår ju så bra nu. Så farligt var det väl inte för 2-3 veckor sen”.

Rörigt försök till svar kanske men hoppas något kan hjälpa dig fatta vad det är som får just dig att dricka igen?

Angående mod och sponsor, testa inställningen ”jag frågar, testar stegen. Kan ju alltid hoppa av och spriten finns ju alltid kvar annars”.

Heja dig

Klarade dagen galant, inget sug överhuvudtaget!
Men har funderat på det Tackochhej skrev till mig, att jag inte klarar att va nykter en längre period. Det stämmer och är helt sant.
Det jag inte fattar, är att jag älskar att va nykter, träna och va närvarande.
Älskar att inte va bakis och ja jag gillar allt som ingår i ett nykter liv.
Like förbannad dricker jag efter nån vecka, när jag precis börjat må riktigt bra.
Varför? Jag kan inte förstå det, hur jag än vänder och vrider på det.. så hittar jag ingen logisk smart förklaring på det. Suck

Just nu går all enerigi åt att försöka överlista suget, men jag lyckas inte och känner mig förtvivlad och rädd. Tack vare att jag hade fram till midsommar att sätta upp som ett delmål kunde jag lägga i en tvärnit och hålla mig nykter i en vecka. Men det blev droppen och midsommarafton blev "All-in". En väldigt trevlig dag och faktiskt bara halva midsommardagen gick åt att vara bakis för att sedan ge mig på att yxa bort en stubbe i trädgården för att skingra tankarna och dagen gick. Men idag var kampen tillbaka, likadan som förra veckan.
Dagarna verkar ha kommit till två alternativ; dricka och vakna med ångest eller icke dricka och ha ångest hela kvällen, tillsammans med lite annat smått och gått som stämningsdödande irritation och stresspåslag med dunkande hjärta och myrkrypningar i hela kroppen. Denna kampen tog jag hela förra veckan men nu har jag inget mål kvar så jag orkar bara inte klandra mig själv ikväll för jag tog 3 öl och andas ut några minuter. Det var precis som misstänkt inte helt lätt att stoppa vid tre öl, försökte vid 2 men gick inte, men nu kröp jag ner i sängen och är förhoppningsvis så trött att jag ska kunna somna in. Godnatt krigare

Bra jobbat! Det kommer att fortsätta gå bra om du inte tar "första glaset". ?

Det kan ju låta hur fånigt enkelt som helst att ha skippat alkohol i sex dagar, men ÅH så tacksam jag är för att jag har lyckats hittills.
Alkoholmonstret i bröstet ömsom viskar, ömsom skriker - men så länge jag inte matar det så klarar jag mig.
Det är så skönt att slippa a-ångesten, bakfyllan... Blir lite lycklig när jag tänker på att jag faktiskt har gjort ett oerhört viktigt vägval.
Nu gäller det "bara" att inte gå vilse igen!