Senaste kommentarerna i forumet

Så mycket pepp och tröst man får här. Det är en livlina för mig nu. Tack alla.
I dag har varit en bättre dag. Inte så mycket tårar. Var och pratade med anhörigstödjaren i dag. Så skönt att prata av sig och bolla med henne. Känner mig lätt i sinnet i kväll. Nu njuter jag av den stunden. Kram alla?

Tusen tack för din kommentar! Det är så underbart att dela sin framgång med andra som vet precis hur det är, hur STORT det är!
Jag vet inte om jag har något mål mer än att vara nykter och aldrig gå tillbaka till det som varit. Det har varit ett viktigt steg att inse att jag aldrig kommer kunna ha det man kanske kan kalla för ett sunt förhållningssätt till alkohol. Om jag dricker igen så vet jag att det kommer vara ett fall. Jag kommer aldrig kunna hantera alkohol på ett bra sätt igen. Däremot är jag så jäkla rädd för att högt och öppet säga allt eller inget.

Hejarop tillbaka till dig också! Ja vi fixar det. Så känns det nu. Det känns också som att jag behövde mitt fall för att verkligen till fullo inse att det aldrig kommer gå. Kramar!

Det här blev jag glad att läsa! Särskilt att du stängde av ljudet.

Så kände jag efter ett tag när jag hade lämnat min alkade man. Att jag sörjde, fast han ju inte var det minsta död (hur ofta han än blev påkörd eller ramlade omkull eller klämde sig i svängdörrar, och hur mycket jag än önskade livet ur honom). Jag sörjde den han var de första åren av millenniet, då när vi var runt 30 och glada och kära och hade roligt och låg i hans soffa och såg Spanarna på Hill street varje söndagkväll. Den mannen kommer jag nog att sörja och sakna i resten av mitt liv. Den lallande, hatiska, självömkande byfånen han så småningom blev, den klarar jag mig dock bra utan. Jag är glad igen, fyra år efter att jag köpte egen lägenhet i smyg. Det tog ett tag, det har varit bitvis jobbigt men mest skönt, och jag har inte ångrat mig en sekund. Redan sommaren efter att vi flyttat isär var jag ute och seglade med min nya kille och skrev på Facebook att sommaren 2016 var mer än jag någonsin vågat drömma om. För det var den.

Du kommer känna lycka igen, även om det kanske just nu känns långt borta. Du kommer känna lycka igen men kanske inte över saker eller situationer du väntat dig eller över sånt som du tidigare kanske inte märkt ger dig lycka.

Ge dig själv tid att sörja och grubbla, ordna med allt det praktiska under tiden. Sen kommer en tid när du plötsligt en dag bara inser att allting känns lättare. Om du sådär starkt känner du går under om du fortsätter med honom så vet du vad du behöver och måste göra för att ta hand om dig själv. Heja dig!

Vad bra att du ventilerar dina känslor här, fortsätt med det! Det hjälper att kunna släppa ur sig sina tankar, om än oftast inte så roliga sådana och kunna tänka högt. Saker blir som tydligare när dom finns nerskrivna!

Det låter fint att ni verkligen försöker med små steg hitta tillbaka till varandra, kanske det lyckas vilket man alltid givetvis önskar och hoppas!

Jag har också många gånger funderat på vad som finns kvar av känslorna, även om han skulle sluta dricka helt. Jag har som medberoende med allt det inneburit länge känt mig helt avstängd och nu när mannen för ett tag hållit sig nykter har det varit trevligare hemma men förhållandet som sådant går nog på sparlåga efter allt som varit. All besvikelse, ilska och rädsla som varit genom åren har suddat ut vad man trodde kärlek var och nu vet jag inte riktigt vad som finns kvar även om han aldrig igen skulle bli full. Är liksom inte han och jag på det sätt det var från början, kanske måste man återuppfinna hela förhållandet. Prata öppet och ärligt och mycket för att säkerställa allt gammalt är färdigt behandlat innan nåt nytt och bättre kan ta plats.

Sen tror jag att de par som lyckas ta sig tillbaka till varandra har ett otroligt starkt förhållande framåt, önskar dig verkligen att ni ska bli ett av dessa par!

+200 dagar, så länge har min fru varit nykter nu.

Vi är särbos, har barnen typ varannan vecka, jag hjälper henne mycket på sina veckor pga hennes jobbtider.

Har börjat umgås mer och mer den senaste månaderna.

Jag älskar min fru och skulle aldrig kunna tänka mig ett vidare liv med någon annan. Hon känner likadant.

Men vi har det lite kämpigt med känslorna, att ge och ta emot närhet ifrån varandra, ja, samlivet fungerar rätt dåligt.

Jag vill inte sätta för stor press på henne, så därför är jag avvaktande i att uttrycka mina känslor och ge henne närhet då hon söp bort sina känslor för mig och oss.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med denna tråden eller inlägget.

Men det är även kämpigt i nykterheten.
Det blir inte bra direkt eller om det ens blir det någon gång bara för att hon är nykter.

Det känns igen, bråken om ingenting. Och att mannen mår mer och mer dåligt psykiskt. Fast jag och min man är ju på väg isär och han bor för tillfället på annat ställe.
Förstår inte att mycket är så lika hos dom som dricker. Ilskan, att reta sig på saker, att komma med anklagelser o.s.v. Så tragiskt när man till slut inte har något gemensamt. Det är som förhållandet utplånas. Det är inte lätt att vara anhörig till någon som missbrukar alkohol. Fortsätt att skriva här. Det lättar mycket.

Viket klokt beslut du tagit, har själv haft hjälpt av detta forum, min terapeuten och programmet som finns här.
Kram och önskar dig styrka till ditt val❤️// Strulan

Jag bestämde vid påsk att nu var det nog. Ensamstående som du med tre barn, men hade ett förhållande i 1,5 år som tog slut i slutet på mars.
Kände att det egentligen var mitt drickande som gjorde att det tog slut. Fast han hejade på ganska bra och vi kunde klämma ett par vinare flera dagar i veckan, samtidigt som jag även drack när jag var själv hemma. Kände att jag gick runt med ångest och oroade mig och det påverkade förhållandet och jag bröt upp. Fruktansvärt jobbigt!
Det har ju indirekt gått ut över barnen med en ständigt trött och ångestfylld mamma och äldsta dottern började oroa sig, de är stora nog nu att märka.
Dock kunde jag hålla upp ett par dagar, men det var max...
Har fallit tillbaka två gånger redan, men rest mig igen direkt och känner att det inte är hela världen. Jag har redan fått kontrollen tillbaka även om det är lång väg kvar...
Så lycka till du också! Vi får kämpa tillsammans och nu är jag dessutom ensam i livet, men lovat att inte starta ett nytt förhållande och ta med mitt ständiga vindrickande in i detta! Barnen ger så mycket trygghet att jag ska klara det!!

Vad starkt av dig att du har fattat beslutet att vara nykter sedan en vecka tillbaka, vilken chans för dig och för dina barn! Det låter ju verkligen som att du behöver all tankekraft som du kan, utan berusning och bakfylla, för att fixa alla livets utmaningar med jobb, plugg och att vara ensamstående med tre barn. Fullt upp ändå, låter det som! Jag har sett att du på ett väldigt peppande och fint sätt har kommenterat i flera andra trådar, tack för det! Det är härligt att se när nya användare anammar den fina och positiva stämningen här, då är chanserna goda för att även få pepp och stöd tillbaka när man behöver det.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Eftersom mitt nya jobb fattar detta Där med fritid vs arbetsliv och välmående så är jag ledig idag för att åka på födelsedagskalas. Ska iväg på en sådandär båtkryssning och bara dansa loss!
Tydligen ska det finnas en enorm middagsbuffé och spa and shit.
Vi blir ett 30tal som drar ut på havet. Blir så himla kul! Försöker vakna till liv tho, för helt ärligt är jag mega Superduper Tlött just nu.
Blir nog några celcius i denna kroppen under dagen.

Ser fram emot att åka på en minisemester ??

Fridens?

Skriver av mig

Han hade köpt hem vin igår och drack vin på dagen. Började med det när han gått upp. Sen drukit på kvällen. Jag åkte hem, tyckte inte om vin lukten!
Jag tycker det är skönt att inte lägga sig i som jag gjorde förr. Jag tänkte känna på dunken hur mycket han drukit men hejdade mig. Frågade mig själv varför? Släpp det också! Det var ännu en lättnad att inte kolla det.

Jag stängde tom av ljudet så jag inte kunde höra hans sms på natten ?

Skriver av mig

Jag har ff ångest över onsdagskvällen.
Pinsamt tycker jag, vet att det går över men osmakligt.
Mår mycket bättre att ta mina 5~6 enheter och sprida dem under en vecka.

Gick lite fort där ?-stort grattis RÄKAN ?

Stort grattis Rökan ?
Det var inspirerande att läsa ! Själv ”firade” jag halvlek igår dvs 6 månader ?
Är så stolt ! så ett stort grattis till oss båda ? och lycka till på din resa ut i det vidare livet !

Jag mådde också illa av naltrexon. Fick ta uppehåll vid två tillfällen i början. Efter någon vecka funkade det bättre. Idag känner jag inga biverkningar alls. Och har inget sug.

Styrka!
Jag skämdes också för min läkare tidigare. Nu är det tvärtom. Jag känner mig stark som klarar nykterheten. Och jag skryter nästan med det... ?

Du behöver nog inte oroa dig så mycket för levern. Den är märkligt tålig. Det är knoppen som tar mest stryk av supandet. Bra att du söker vårdhjälp. Jag har fått kanonbra hjälp på en beroendeklinik i Göteborg sedan snart tre månader.

Mitt X har varit väldigt labil under vintern och vi hade en hemsk period där han anklagade mig för både det ena och det andra. Men det mesta av det var via Messenger eftersom vi bodde isär under helgerna från i slutet av februari.
Nu när beslutet är fattat har han lugnat sig, men jag är inte helt övertygad om att han inte kan svänga om och börja anklaga mig igen.
Min strategi har hela tiden varit att hålla mig så lugn och saklig som möjligt och inte gå till motanklagelser. Jag har använt mig av mycket jag-budskap och min del i det hela och försökt vara så saklig som möjligt när han frågat varför jag inte vill olika saker.
Jag tror att det gjort att det blivit lugnare när jag hållit mig lugn, han har ju inte fått bränsle på sin brasa när jag inte kommit med motanklagelser.
Däremot har jag varit tydlig mot honom när jag tycker att han gått över gränsen och sagt ifrån att jag inte tycker att det är OK.
Det här har förstås varit jättetufft och jag har sett till så att jag inte umgås för länge i taget med honom, för då orkar jag inte hålla stilen.

Nu till din situation - Jag förstår att det kan kännas övermäktigt när man är mitt inne i den situation du är och du kanske skulle behöva hjälp med att bena ut olika frågor för att det skulle kännas möjligt att hitta en lösning.
Är ni gifta och det inte finns något äktenskapsförord så har du ju rätt till hälften av vad ni äger, men det är klart att det är tufft att plugga och klara ekonomin samtidigt med ett småbarn.
Frågan är om det blir en värre situation än den du har idag?
Hur långt har du kvar på dina studier - orkar du härda ut tills du är klar och har börjat jobba, eller behöver du lösa din situation redan nu?
Finns det någon du kan prata med som kan hjälpa dig att lägga upp en plan på kort, mellanlång och lång sikt över vad du behöver göra och hur du kan lösa allt som känns oklart just nu?

En varm kram till dig också!

Jag känner likadant. Det är för jävligt att man kastat bort så mycket av ens liv på alkohol. Och samtidigt: det enda man kan göra är att förändra sin framtid. Grattis till två veckor. För mig är det nio dagar idag. ?

Han är jobbig den där, bara en gång till, bara en till osv. Han måste begravas en gång för alla, annars tror jag inte jag håller mycket längre. Vet inte hur mycket mer levern kan tåla, alla andra organ? Det handlar inte löngre om att välja och att hålla sig till rimlig konsumption, kroppen behöver ett break, ett långt break. Att vara nykter en stund och sen blåsa på fullt ös igen som om inget hänt. Blir knappt bakis trots enorm konsumption, kanske ör det att jag aldrig hinner bli nykter? Nu ska jag iallafall hålla mig nykter först en vecka, den ska gå på ren vilja, sen tror jag att det kan bli en tripp till sjukvården för att kolla upp hur skadad kroppen verkligen är, kanske få lite hjälp. Men jag är så otrloligt rädd för att erkänna för en doktor hur det står till. Styrka nu iallafall och rena kroppen.

Har tagit mig tid att läsa och ta till mig av forumet den här morgonen.

Nu har jag varit nykter i två veckor.
Först var jag ledsen, ångerfull och olycklig.
Sen började jag ödmjukt hitta glädje i mitt beslut att börja ett nytt kapitel i mitt liv.
Nu är jag mest förbannad på mig själv.
Två veckor nykter.
Vad fan har jag hållit på med? Det är sorgligt att inse att jag befinner mig i en situation där jag är glad över två veckors nykterhet.
Är det verkligen så illa?
Jag blir ledsen över vad jag har gjort med mig själv, men har förmågan att trösta mig själv.
Jag kan dock inte riktigt förlåta mig själv.
Jag kan inte ändra det som varit, men jag kan göra det bättre framöver.
Den tanken gör att jag kanske kan försonas över hur jag slarvat med livet.

Tack för ännu en fin nykter dag.

Jag tittar bara in för att tacka dig Sisyfos. Jag har följt dig under sådär två år, i tysthet. Jag såg för några dagar sedan att du lagt in ett klipp av Echart Tolle. Tack för det!!

Har jag nu gott igenom nykter! Och alla storhelger! Yippi!! ? utlandsresor och storstadsweekends. Firade ett år för 2 veckor sedan så nu går jag ut i det vidare livet! Tack alla forumvänner, ni har gjort det lättare med era matnyttiga och puschande inlägg! ???? Räkan.