Senaste kommentarerna i forumet

Fick ett meddelande igår kväll där han skrev att han tänker på mig jämt, blir påmind om mig överallt och saknar mig! Jahopp tänkte jag! Sådär kunde han skriva på fyllan till sitt andra ex när VI var ihop! Lika sårad och kränkt blev jag varje gång det hände! Äh sa han, fyllesnack som inte betyder ett skit! Sååå då är det väl samma sak nu när han skriver till mig! Fredag kväll, lite genomskinligt! Svarade inte efter att ha diskuterat med mig själv! Fick ett långt sms på morgonen där han kallade mig tjurskallig som inte svarar och skrev också att han tyckte jag var skyldig honom ett svar. För han behöver prata och bolla saker med mig eftersom jag är den person han har allra mest förtroende för! Tänkte lite fram och tillbaka på detta! Kände en molande känsla av dåligt samvete! Men HAN är ju typ den jag har MINST förtroende för! Har jag lust att vara bollplank åt någon jag inte litar på? Eh jättenej faktiskt! Svarade inte utan åkte på min helgkurs i betonggjutning! Har haft en underbar dag med ett trevligt gäng och gjort blomkrukor och bordsskivor och faktiskt inte ägnat honom en tanke! Och är så himla glad att jag inte svarade! Hade jag svarat hade jag ångrat mig nu! Det är ju det där att tänka i flera steg: hur blir det imorgon om jag gör så här idag! Och också att kunna sortera när den där förbenade känslan av orimligt ansvar och dåligt samvete slår till på fel sätt! Svårt men det går ta mig tusan. ☀️

Vilken trevlig helg det har varit så här långt! Helt utan alkohol, helt utan sug. Solen skiner, även om det är rätt kyligt. Har varit och lyssnat på min sons gitarrkonsert, har tränat och shoppat lite antikt. Två lampetter i mässing bland annat. Det enda som egentligen stör är att jag fått mer tinnitus sedan jag slutade att supa. Eller om det beror på naltrexonet. Men det piper i öronen nästan hela tiden. Men det kan jag leva med.

Vad oerhört skönt för dig! Och som du skriver; vad fånig man är som försöker lura sig själv med att hålla ordning. Själv har jag vaknat bakfull och gått ut och sprungit 8km. Inte gör väl en alkoholist det!? Nej då, jag har inga problem. (Det ska väl tilläggas att intensiv träning är riktigt förjävligt när man är bakfull, men det kurerar också, så efteråt är allt bättre).

Och fy fan vad jag skäms när jag tänker på hur jag själv har legat där på soffan och brytt mig mer om min egna bakfylla än om min son. Det ska aldrig mer få hända.

När det kommer till festen så ska du nog inte vara allt för orolig. Jag har faktiskt tyckt att det har varit ganska enkla situationer (det svåra för mig är att vara ensam själv; förtjänar man inte en whisky då som tröst?). Kalas är ändå roliga och du får stå med mineralvatten, eller om de nu har några alkoholfria alternativ. Om du blir frestad så tänk på hur du kommer må imorgon om du ens smakar på lite vin: kommer du vara besviken på dig själv? Jag tror du kommer vara mycket stolt om du vaknar och har klarat en hel fest helt nykter!

Hej och tack för ditt svar. Jag håller med dig, det gör jag. Men rädslan att förlora honom segrar i mig hela tiden. Förstår inte vad som ska till för att han ska ta emot hjälp, hans Asperger gör att han är minst sagt omedgörlig och det blir bara strid hela tiden. Jag ger efter för att jag är så styrd av rädslan men förstår ju att det här inte håller mycket längre, jag är 65 år och ska väl kunna få njuta lite av livet medan jag orkar, bara det inte blir på hans bekostnad. Får forska vidare i vilken form av stöd och hjälp man kan få men så svårt när han inte vill ta emot det. Jag är så sliten och har så lite ork att sätta emot och har heller inga inom familjen som kan eller vill hjälpa till. Du har så klart rätt i att det inte gagnar någon, jag måste göra något innan jag faller ihop. Började precis bli lite starkare och vågade mig ut lite och då ringer han och är rädd att han fått magsår igen och jag blir lika rädd om inte mer och så slukar rädslan hela mig igen och jag är tillbaka till "gå". Bra att få skriva av sig här och lasta ur eländet lite.

Hej och tack för ditt svar. Vi har varit i kontakt med Habiliteringen och där fått information om Asperger och vad de kan hjälpa till med. Men han avsäger sig att form av hjälp och jag står helt maktlös. Nej, den här diagnosen är sannerligen inte lätt att hantera och när alkoholen sen är inblandad med skador som följd blir det än värre. Jag är rädd att förlora honom, det är därför jag har så svårt att släppa taget. Alkohol är ett gift som förstör och förgör, jag avskyr det. Ska kanske kontakta någon LSS-handläggare på kommunen och höra lite mer med dem. Den här beredskapen orkar jag inte med längre det är ett som är säkert, känns bara som om jag låter farorna få härja fritt om jag släpper taget. Hans liv betyder ju mer för mig än att slippa besvären runt honom om man säger så. Men samtidigt går det inte längre, jag är 65 år och vill ta vara på de år som jag orkar vara aktiv. Måste ju finnas någon form av avlastning och får väl försöka bita ihop om han vägrar ta emot hjälp, måste väl ändå vara hans eget ansvar. Han är ju inte förståndshandikappad utan smart som bara den, men vardagen och rutiner fungerar inte. Ska kolla upp lite mer om vad som kan erbjudas.

Tänk att man alltid känner igen tecknen för när det börjar bli dags för nästa fylla... Idag lördag morgon skulle han fixa lite med bilarna, som väntat lite rund under fötterna bara en timme senare redan på morgon och när jag varit till matbutiken ligger han redan och sover när jag kom hem. Återstår att se om han laddat ur färdigt och kvicknar i framåt eftermiddagen eller om det är rakt tillbaka ut i garaget efter mera när han vaknar.

Hans drickande börjar vara så förutsägbart så det är löjligt. Är det på riktigt det enda sätt han vet för att koppla av, att dricka sig redlös och slockna inom en tidsram på sällan mer än 2-3 timmar helst redan från morgon för att sen ibland vara som vanligt när han sovit några timmar till att ibland göra om samma procedur några gånger samma dag innan han ”snäpper ur” det.

Jag kan i dagsläget mest rycka på axlarna åt det, orkar varken bli upprörd eller arg mer. Brukar vara enklast att bara låta honom hållas tills han är färdig, så blir det inte mer tjafs än nödvändigt. Trist i alla fall att man dessa dagar inte kan planera nåt gemensamt när man redan från morgon ser vad som är på gång och man inte vet om han är klar kl 15 eller först nån gång nästa dag. Jag fokuserar på mitt eget program och barnens, ingen större drama.

Men jag känner ändå innerst inne att jag borde försöka prata med honom om det mönster jag ser så tydligt, om när och hur han dricker. Är givetvis orolig han ska bli sjuk, få nån sjukdomsattack eller göra sig illa när han är full. Ska se om jag hittar nåt bra tillfälle att finstilt ta upp detta, behöver varken kräva, anklaga eller ställa ultimatum mer för han vet vad jag tycker om hans drickande. Skulle vilja veta helt uppriktigt hur han själv ser på sitt drickande, om han själv tycker det tjänar ett bra syfte och vill fortsätta i samma stil. Han medgav halvt vid en tidigare konfrontation att han funderat på sitt drickande men har aldrig fått ta del av om han kommit till nån insikt om att han borde ändra på det. Inte för min skull utan för sin egen.

i går kväll! Wow, gjorde något jag aldrig gjort när jag druckit! Jag gick och la mig med disk i vasken och odiskade kastruller på spisen! Jag gick och la mig med smink på!

Eeeeh... kanske ni tänker. Men för mig var detta helt otänkbart när jag drack. Det fanns inte på kartan att lämna disk framme och inte göra vid mig innan sänggåendet. Varför? Kontroll. Det var mitt sätt att "kontrollera" och rättfärdiga mitt drickande. Jag menar, det finns väl ingen alkoholist eller person med alkoholproblem som sköter huset till punkt och pricka och alltid tar ut linser, borstar tänder och tvättar bort smink innan sänggåendet??? Sköter man alltid sånt så har man såklart inga som helst problem.

Det har lett till att oavsett hur redlöst packad jag har varit så har jag sett till att städa undan och göra vid mig innan sömnen. Jag har slagit sönder porslin, letat linser på golvet, tappat balansen när jag krupit omkring på alla fyra och kräkts av tandborsten i munnen, men det har jag inte brytt mig om. En odiskad disk, oborstade tänder eller somna med linser hade varit ett tecken på att jag har problem.
Denna alkoholförgiftade, orationella hjärna alltså. Så knäppt.

Det blev ingen aktivitet med sonen idag, jag hänger med den lilla istället. Hon som får mitt isiga hjärta att smälta till mjuk gelé. Idag tog jag emot henne utanför huset, nyduschad och med pigga, icke-rödsprängda ögon. Jag kunde knappt hålla mig och när jag lyfte upp henne i famnen höll jag henne nära, nära. Alla andra gånger jag mött henne, har jag lufsat runt i mjukisar, luktat alkohol och inte velat ta i henne. Jag har legat på soffan och sovit av min bakfylla och hon har lekt bredvid eller gjort något som jag har haft noll koll på.

Idag tittade hon mig djupt in i ögonen och log. Jag började gråta som ett barn. Hon ryggar inte heller undan för någon bakfyllelukt när jag kramar henne.
Jag vill hålla mig nykter. För mina barns skull men framför allt för min egen skull. Jag vill inte gå miste om mina barn eller tiden med dem!

Men idag ska jag gå på fest och jag är nervös. Jag ska visserligen köra men det har inte alltid varit en garanti innan. Jag är rädd att jag ska triggas av alla alkohol som kommer att flöda. Men jag är fast besluten att klara detta och om suget blir för stort ska jag komma ihåg morgonens nyktra och kärleksfulla omfamning med minsta lilla dottern.

Jag har lusläst hela din tråd och gråtit och fnissat. Vad fint du skriver och så klarsynt! Jag kommer att följa din resa och jag gratulerar dig till 56 dagar av styrka och kloka beslut! Fan vilken bra förebild du är för dina barn nu! Något som de ofta säger på BUP är att dåliga relationer till barnen går att reparera. Det är en fin tanke och oj vad du reparerar med dina barn nu! Så fint! NI kommer att få ett fint liv och förhållande nu när du valt dem istället för alkoholen. Jag tar verkligen till mig det där du skrev om sug. Jag ska fasen döpa om det till nåt äckligare. Hundskitlukt var bra, det är man ju sällan sugen på. Hahahah.
Tusen tack för en fin tråd och kloka tankar som kommer att hjälpa mig mycket!
Ha en fin helg!

Nykter. Här och NU. Njuter av livet med nyktert sinne! Skönt! ? TACKsam för livet! TACKsam för mina barn! ?

du ursäkta om jag skriver för hårt men jag kan inte linda in det.
Du ska INTE ta ansvar för hans liv utan du måste leva ditt liv som du vill ! Att vara medberoende till en sjuk människa kostar på men det gagnar ingen att även du blir sjuk av hans sätt att leva ! Men att sätta gränser som förälder är svårt, jag har själv fått göra det med min son fast han inte på långa vägar har liknande problem, men att jag skulle fortsätta att ha honom i mina tankar för jämnan fungerar inte för mig. Han får ta ansvar för sitt och jag för mitt.
Ta hjälp av det som finns för din situation och som är bra för din egen skull !

Försöker hålla mig sysselsatt med jobb, gym och mat. Men jag håller på att bli galen, är förbannad (mest på mig själv) för att jag inte kan gå ut på krogen. För att jag inte kan drömma mig iväg till en sommarkväll med grillen tänd och en salongsberusning stegrandes.

Allt känns så jävla meningslöst. Blir klappad medhårs av folk runt om mig. Det ger mig dåligt samvete och jag vill bara spy rätt ut. Förbannade jävla helvete, vill inte leva detta liv.

Relaterar till podden ”Hej jag heter Fredrik” när han vill tömma hela Manhattan på Kokain

Så känner jag med Alkohol. Vill tömma hela Sverige på sprit.

Det va mina 5 cent denna lördag morgon. Nu ska jag åka och jobba

Grymt härligt att utskrivning är i antågande, förstår att du är orolig!
Jag blev nykter på egen hand och i början handlade det om att inte försätta mig i situationer där jag kunde trilla dit, körde skarpt på att (jag tror det var bortåt 1-2 månader) undvika en viss person i bekantskapskretsen, att ta en omväg förbi Systembolaget, att inte äta ute på restaurang eller besöka en pub/klubb eller gå dit det förväntad att man brukar alkohol.
Jag talade om att jag slutat dricka till några närstående, det funkade både som en hållhake men också som ett bollplank när suget kom.
Sen skapade jag mig mycket rutiner. Träning, måltider osv.
Jag hade en konkret plan för att hantera suget. När suget kom på dagen skulle jag sticka ut och springa bort det om det fanns möjlighet. I andra situationer kunder jag kolla en serie på Netflix för att skingra tankarna osv. Sen acceptans en tid in i nykterheten vilket jag tror är superviktigt. Att faktiskt tänka ”hej på dig suget. Du får finnas där, men jag kommer inte agera på dig”

Det kanske inte är svinbra tips eller så har du redan tänkt på dom, ville iaf dela med mig och samtidigt passa på att säga att du är grymt stark som tagit hjälp av sjukvården - det skulle jag aldrig ha vågat!
Heja dig!

Om du vill kan du väl skriva några rader om hur du fått hjälp av sjukvården, hur det funkat, om ”programmet” liksom, bara för att jag är nyfiken :)

Härlig lördag önskar jag dig!

Hej
Du säger att din son har Asberger. Får han någon hjälp med det? Har han någon kontakt med LSS? Har du varit i kontakt med Asbergerförbundet?
Har du något stöd i form av ex samtal, avlastning? Det är en tuff situation du är i och diagnosen är inte lätt att hantera.
Det finns stunder när jag tycker att man borde förbjuda alkohol eftersom det förstör för så många. Och denna ständiga oro. Jag sover med ett öga öppet orolig för att det ska hända något med min man.
Ta väl hand om dig.

Du är på rätt väg. Heja dig?

Hoppas du hittar styrkan att lämna mot ett bättre liv. Där du själv får bestämma över din tid. Jag är ju på väg. Snart kan jag börja mitt fortsatta liv. Styrkekram till dig Rosa Ljus?

Skönt att det känns stabilt och nya livet börjar ta form.?
Mitt nya livsbygge börjar också sätta sig. Får ju verkligen fortsätta med att ta en dag i taget och det har funkat i snart 66 dagar.
Min terapeut gör ett fantastiskt arbete med mig och mina demoner. Går till henne varje måndag men missade nu i måndags och det kändes jättekonstigt.
Men kör vi normalt schema ett gäng veckor framåt. Har känts så skönt att få prata av sig efter helgerna.
Just det med drakarna & demonerna som du så bra beskriver känner jag också emellanåt. Det är som en sämre skräckfilm och jag har ju aldrig gillat såna.
Jag vaknade i morse och helt galet kändes det som jag var bakis! Finns något som heter Torrfylla tydligen och jag har ju för tusan inte varit nära öl eller vin på så många dagar. Nej tack, inga fler såna mardrömmar??
Håller med om att viss lugn infinner sig när glasbanken stänger 15.00 på lördagarna.
Jag kommer inte heller att testa eller köpa alkoholfritt. Känns onödigt att trigga igång ångest och osunt drickande igen. Åtminstone vill eller vågar inte jag riskera att få ett liv i fritt fall igen.

Så därför väljer jag ännu en dag som nykter och välmående.
Jag vill också önska er alla en fin lördag & helg i fajten för ett bra liv.???

Kramar Babar

Ha en fin lördag, Strulan.
Jag känner samma med alkoholfritt vin, det triggar. Dessutom är det ju inte gott. ?

Har tagit ett första steg nu och blivit medlem här för att få inspiration och hjälp. Jag hoppas verkligen jag kan förändra mina vanor.
Att läsa att jag inte är ensam med att kämpa känns skönt, lätt att tro att det bara är jag som har problem.
Lycka till alla!

69 dagar är ju en blinkning i mitt liv, men mer har hänt mer i mitt huvud och själ än jag kunnat önska mig. Stabilt är för tidigt att säga men en viss plattform börjar ta form börjar ta form, där skall jag bygga mitt nya liv.
Terapeuten ville att jag skulle skriva ned känslan när suget kommer och vad som händer i knopp och kropp, så nu får han säkert en saga om drakar, apor och stormande hav.
Att se allt i bilder, har en fördel men skulle vilja kunna måla det få ned mina bilder på papper, vårat stora träd där vi landar och delar, putsar våra fjädrar för att sen prövar våra vingar igen.

Helg och många av oss kommer kämpa med våra strider, själv tycker jag tiden när bolaget stänger är underbar ett viss form av lugn lägger sig. För mig funkar inte att ersätta mitt vin med alkoholfritt vin, det bara triggar mig och vill inte ha det där jäkla glaset med mig igen.
Så bryter vanor och försöker skapa nya bilder i hjärnan, tycker att det är lite roligt hur vi programmerats till att glaset skall vara med hela tiden.
Vinglaset vid spisen, ölen vid grillen osv sitter så i ryggmärgen att det är ett projekt att få bort dessa, ersätta med ny bilder och vanor.

Så väljer idag att vara nykter, önskar er en fin lördag med mod och styrka// kram Strulan ❤️

Jag som skriver detta vårdas för närvarande inom slutenvården för mitt alkoholmissbruk. Nu väntar utskrivningen runt hörnet och det finns en stark oro för hur jag ska klara av att stå emot suget, och speciellt i situationer som är påfrestande och framkallar starka flyktkänslor. Vill ha tips från de som lyckas med sin nykterhet om vad som fungerar för att bemästra suget och förbli nykter

Kämpar gärna på med dig! Jag håller med om att ingen runt om mig vet eller egentligen reagerat! De vet att jag gärna ”festar till” och det är roligt att umgås med mig! Jag bor dessutom inte i Sverige och hör är det ännu vanligare med alkohol runt omkring, vid alla tillfällen!
Har just haft fredagkväll med barnen. Var så sugen på vin när jag kom hem från jobbet. Men stålsatte mig, tänkte på morgondagen... och efter att ha lagat middag och satt mig i tv soffan, var det så himla skönt att korken aldrig åkte upp! Mysig kväll tillsammans istället och kommer vara pigg imorgon! Fredagkväll har alltid inneburit vin sen långt tillbaka.

Tror alla vi känner igen sig, vi är mycket men härliga ? Är väl det vi får jobba på, lagom och tråkigt är ok ibland.
Önskar dig en fin helg// kram Strulan

Hej alla! Min son slutade dricka i november förra året efter flera vändor på sjukhuset, två gånger i höstas för att han kräktes blod. Nu har han börjat tillåta sig att dricka öl 3,5 igen och varje dag. Han har mått bra och ätit och gått upp 10 kg sedan han slutade dricka i november, flyttat till en lägenhet han trivs i och håller ordning och har fixat sig egen mat. Tidigare fick jag gå dit varje dag med matlådor. Nu har han varit jättestressad ett tag, han har Aspberger med allt vad det innebär. Och så idag sa han att han bajsat svart och blev så jätterädd. Men när jag kom dit ville han inte ens prata själv med 1177 och inte åka in heller. Så är det ofta, han ropar på hjälp och sen avvisar han den hjälp jag erbjuder. Jag kan inte sova på nätterna om jag har mobilen på, det har varit för mycket dramatik de senaste 20 åren och ringer han så är det nästan alltid något negativt. Nu vet jag varken ut eller in, ska jag våga stänga av den, ska jag våga släppa ansvaret. Känner mig alltid i beredskap och håller på att gå sönder totalt. Han är 43 år och borde kunna ta eget ansvar men även om han avvisar mig och mina råd så är det mig han vänder sig till om det är något, ingen annan duger. Ibland funderar jag på att ta min sambo och mina hundar och flytta långt härifrån, jag vill ju leva mitt liv. Alkoholen kommer alltid tillbaka, har det gått en tid så börjar han tänja på gränserna och så blir det mer och mer. Vad ska jag göra, hur ska jag få honom att inte vara en fara för sig själv. Är jag en dålig mor om jag inte finns där till 100% hela tiden? Så trött och längtar efter att få göra mina egna saker, behålla mina egna pengar, känna mig fri och glad. Är så arg på alkohol, det borde införas motbok. Att den ska ha ett sådant grepp om en människa.

Missbrukarsjälen förnekar sig inte. Ikväll har jag vräkt i mig en stor påse chips med dip och en jättestor chokladkaka. På egen hand. Och jag har druckit över två liter Loka citron. Jag har aldrig kunnat göra någonting med måtta... Super jag så super jag ordentligt. Tränar jag så tar jag i tills jag stupar. Äter jag så äter jag tills jag får ont i magen. Måttlighet är helt enkelt inte min grej.

Trevlig helg!

Första barnfria och nyktra fredagen på... ja... på så långt tillbaka att jag inte ens kan komma ihåg när. Fredagar är ju den mest förlåtande dagen att dricka sig redlös på. Det gör ju alla andra liksom. Men inte jag. Och inte ni. För vi ska stå emot suget och segra!
Jag är så glad för all pepp och alla hejarop ni har skrivit till mig. Så glad och så tacksam. Att få vara del av något stort.

Idag längtade jag på riktigt efter att få laga god mat. Att få laga och äta den nykter. Att smaka maten, på riktigt. På fredagar, eller på helgen, har annars maten bara varit ett svepskäl att få dricka vin. Och sedan efter maten att få fortsätta dricka. Kunna somna full utan att veta att jobbet väntar nästa dag. Däremot har min son aktivitet på lördagar och oftast är jag bakfull när jag är där. Åh, vad den där aktiviteten har stått i vägen för mitt drickande. Som jag har hatat att ha krav på mig en lördagsförmiddag. Men inte förra lördagen och inte imorgon.

Jag har tagit hjälp av programmet som finns här, för att kunna sluta med alkoholen men också för att hålla mig till nykterheten. Jag har inte haft någon tanke på något 12-stegsprogram men nu kan jag mer förstå andligheten det talas om där som kan infinna sig av att bli nykter. För jag känner mig euforisk. Jag känner mig hög på livet och livsglädje. De första dagarna utan vin vaknade jag fortfarande trött och jag ska villigt erkänna att jag tänkte "att ska jag fortsätta vara så här trött utan sprit, ja då kan jag ju lika gärna fortsätta att dricka". Men i veckan har det vänt. Jag har blivit mer och mer pigg för varje dag och idag var det lätt att välja nykterheten, trots att det är fredag. Den energi jag fått åter vill jag inte byta mot nåt. Och jag som ofta drack för att jag var så trött!

Jag har alltid druckit som självmedicinering, ända sen tidiga tonår. Jag hade ett (länge) obehandlat trauma från barndomen som jag valde att ta tag i först förra året. Men trots mycket terapi och hjälp så har det inte varit nog. Jag behövde alkoholen för att bedöva. För att fly. För att glömma. Men det ska tilläggas att jag har hittat på ungefär 101 anledningar till för att få dricka ofta och mycket. Nu kommer jag att behöva hitta andra sätt att fylla det där svarta hålet i mig.
Än så länge har jag fyllt den med kunskap och gemenskap. Jag har läst tokmycket här och jag har lyssnat på Alkispodden som jag tycker har väldigt många bra avsnitt. Att förstå mitt destruktiva förhållande till alkohol och hur jag kunde hamna här kommer vara en viktigt del för att jag ska hålla mig nykter.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, vakna utan bakfylla och njuta av att vara en aktiv och deltagande mamma till min son imorgon!

Det var dagens tankar och jag behövde skriva ner dem.