Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag försöker stötta min dotter så mycket jag kan men det är svårt att se henne lida för hur hennes pappa beter sig. Försöker ösa kärlek till henne så hon ska förstå hur viktig hon är även fast han inte visar det. Hoppas det kompenserar en bit på vägen i alla fall.

Tack för att du delar med dig av hur du haft det, känner med dig? Och tyvärr är det ju bäst ibland att bryta en relation, åtminstone för ett tag.

För ditt stöd, det värmer och behövs. Just nu är det jobbigt för både mig och dottern och det är mycket ångest runt oss. Jag själv kastas tillbaka flera år i tiden till mycket som jag kämpat mig ifrån och känslor jag trott var färdighanterade. Men så är det förstås inte. Vissa delar kommer nog alltid att finnas där, lite latent.

Men vi försöker lägga energi på sånt som gör oss gott. Umgås och myser, ser en film, äter gott och tränar eller bara är. Just nu orkar vi inte ha så mycket folk omkring oss, men det kommer tänker jag.

Ja det är så ledsamt Skrållan, och sorgligt, bedrövligt och hemskt att behöva bryta upp. När man har kämpat så. När det enda man vill är att den där mannen ska bli sig själv igen, eller den han en gång var.  Och att man skall få vara första valet igen, det viktigaste. Men det är nog tyvärr som du säger, att han inte finns mer och kommer inte att komma tillbaka.

Kände precis som du att inget kan ju ändå bli sig likt när hela relationen blivit så infekterad. Men trots det, så sorgligt. Skickar styrkekramar till dig

Från en annan medberoende dotter så vill jag bara säga att jag tycker du stöttat din dotter jättebra. Min egen erfarenhet är att det var helt nödvändigt för mig att bryta kontakten med min pappa, tyvärr orkade min mamma aldrig stötta mig utan hjälpte mer till att dölja och mörka. Det är en sorg att alkoholens makt är så oerhört stark. För mig har det varit till stor nytta att läsa här på forumet, kanske mest på "beroendesidorna". Det har fått mig att förstå bättre hur enormt kraftfullt alkoholberoendet är, och att jag som anhörig inte har någon makt över det, bara över mitt eget liv..

Hej,

Jag är 43 har ett ganska svårt vinmissbruk som pågått i snart 10 år, och bara eskalerat. Nu är jag sjukskriven (pga saker jag reagerat på och gjort under påverkan, dock inte på jobbet).
Detta har medfört att jag börjat dricka allt tidigare och tidigare på dagen. Förr har jag aldrig kunnat dricka på förmiddagen, men i takt med att jag i princip börjat sluka en hel box per dag så har abstinens och jättejobbigt sug satt igång redan vid 10-11-tiden.

Eftersom vi vet att Antabus inte hjälper ett skit (ursäkta uttrycket) när man är sugen, mitt sitter och bränner i svalg och ner i halsen, så ville jag prova annat.
Jag fick utskrivet Naltrexon. Eftersom jag missbrukat vin så länge och mått dåligt psykiskt så har mitt övriga näringsintag inte varit bra.
Det som hände av bara en halv tablett var att jag började må så illa och bli så yr att jag var tvungen att lägga mig. Detta har jag provat flera gånger.
Så, ännu mindre mat och definitivt ingen mer Naltrexon för mig.

Dock idag, så bad jag om tecken, och plötsligt fick jag för mig att strunta i illamåendet och bara ta smällen (precis fått labbresultat och Peth är 3, GT 13.. osv).
Saken är den att jag hämtat ut ett helt annat märke som i stället heter Naltrexone. Jag kan förmodligen inte skriva ut tillverkare här, MEN det jag ville få fram genom detta inlägg är att jag har klarat att ta dessa idag, utan samma biverkningar som jag fick av det andra märket!! Jag vet att jag är känslig som person, men det har inte slagit mig att jag kanske skulle prova olika.

Nu är klockan snart 8 och jag har tagit en och halv (kört halvor) och jag har inte ens druckit en halv box!!!! Sist detta hände vet jag inte.

Hoppas mitt tips kan hjälpa någon annan.

Hjälper många mycket att skriva av sig här. All styrka till dig och hoppas verkligen du hittar din väg framåt.

Tack Spinoza?

Att släppa taget om en dröm om hur man ville att det skulle vara är tufft.

Varma kramar till dig!

Ja jag fortsätter min kamp. En svår sådan. Åkte till min man, som bor borta, för några dagar sedan. Tänkte att nu skulle vi prata ut. Ville inte gräla utan bara prata. Kände mig lugn och började inte gråta. Frågade hur han tänkt sig med vårt liv. Han tyckte han kunde bo borta och hemma ibland. Då sa jag att har du tänkt bli nykter och ta behandling? Nej det ville han inte. Då sa jag att då vill jag skilja mig. Han blev väldigt ledsen, jag lyckades behålla mitt lugn. Konstigt nog.
Men gråten har funnits där varje dag efter det. Så tragiskt att det slutar så här. Känns inte som han alls har tänkt kämpa för oss. Han väljer alkoholen. Före mig och vårt liv tillsammans. Så som jag har kämpat för att få honom att tänka om. Det är kanske bäst så. Svårt att reparera något som blivit så förgiftat.
Jag saknar den man som jag blev kär i. Men han har inte funnits på många år. Han finns förmodligen inte längre. Inte för mig i alla fall. Kanske är det så att jag stått ut i så många år för att jag målat upp en man som inte existerar. Och han vill hela tiden ändra på mig, hur jag är och känner. Ja det kanske är bäst som sker, även om det är tungt.

Vilken tung natt du har haft, Lopiz. Starkt att ändå komma iväg till jobbet! Du blev översköljd av ensamhet, sorg, ångest och minnen. Det låter som att du funderar över hur du hade hanterat en sån här känslomässig storm ifall den hade drabbat dig en tid när det går att få tag på alkohol - hade du kunnat stå emot de där "skit samma"-tankarna? Hoppas att det är okej att jag delar med mig av en tanke jag får om det? Att i förväg skapa en handlingsplan för risksituationer som den här, ifall det skulle hända dig under dagtid en annan gång, kan vara ett sätt att förbereda sig. Ifall du får stark ångest, vem kan du ringa? Vad kan du hitta på för aktiviteter som alternativ till att dricka, som kanske också kan lindra det värsta?
Ifall du är intresserad så finns ett gratis nätbaserat behandlingsprogram här på Alkoholhjälpen där du bl.a. får jobba med detta. Du hittar det på startsidan (en blå ruta), kolla gärna ifall det kan vara något att testa för dig.
Du tar dig framåt en dag i taget, från botten och uppåt. Fint att du delar med dig av din resa.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Strulan! Vad inspirerande att få följa dig här och ta del av dina reflektioner och kloka insikter! Du har verkligen börjat få koll på vilka faktorer som kan utlösa sug för dig och du arbetar nu målmedvetet med att hantera stress och trötthet på andra sätt än att döva med alkohol. Stort! Bra att ha en terapeut att bolla med. Det låter som att du under gårdagen gjorde ett oerhört bra jobb med att observera de tankar, känslor och impulser som dök upp i den sårbara stunden, utan att agera på dem. Trots att längtan var så stark att den nästan gick att ta på. Det är verkligen styrka.
Allt gott!
Sofia

Idag kom domen från tingsrätten som sa att de beviljat vår skilsmässa och att vi har t o m den 31/5 på oss att överklaga.
Det känns jätteskönt och rätt konstigt samtidigt. Nu är jag singel för första gången på nästan 30 år.

Från X:et fick jag ett mess: "Nu är vi inte längre gifta" + en partyemoji. Han är verkligen märklig, alltifrån att jag förstör hans liv till att det är som ett skämt???
Jag svarade neutralt "Jag såg det" och sen fick det vara bra.

Nu håller vi på och delar upp allt (vilket har gått bra så här långt) och ska få en värdering på huset nästa vecka för att se vad han ska köpa ut mig för.

Vi sov i lägenheten båda två igår och jag hade SÅ svårt att slappna av och somna. Så jag ska undvika det så långt det bara går, även om stämningen mellan oss just nu är lugn.

Vad bra att du delar med dig, Lopiz!
Ensam hejdlös gråt är ingen lätt sak att tampas med. Men kan jag trösta dig litegrann genom att berätta för dig att gråten är själens tvätt?

Du är inte ensam, vännen. Jag är med dig.

Vad fint att du har hittat hit och använder forumet här för att få idéer om vad med du kan göra för att stötta din 17-åriga dotter som har bott hos sin pappa, där hon har gått in i en roll som du hade tidigare med ett stort både praktiskt och känslomässigt ansvarstagande. Det låter som att du gör mycket kloka saker för att stötta henne redan. Du pratar med henne om vad som är hennes ansvar och inte, tipsar om bra stödorganisationer hon kan ha hjälp av och stöttar henne att prata med psykolog. Nu har hon bestämt sig för att bo hos dig en period och ditt ex vänder det mot dig. Tufft för er att hantera hans förnekelse, där det slutar med att det är fel på er andra och inte på honom. Förståeligt att du känner dig frustrerad och ledsen! Går det att lägga mer av er energi den närmaste tiden på just att du och dina barn ska må bra, det som ni helst vill. Vad skulle ni kunna göra för att må bättre (oavsett hur han agerar/reagerar)?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad roligt att du är på rätt väg!
Överkonsumtion av alkohol kräver vaksamhet, reflektion och samspel med andra som är i samma situation.

Jag önskar dig en fin dag, Något

Det handlar om tanken att dricka socialt och lagom:
"Jag läser också nu att det är vetenskapligt belagt det som vi nyktra alkisar har vetat länge att vi trixar med drickandet för att kunna dricka "socialt". Vem har inte i vår situation ändrat sort, styrka eller märke, inte druckit före eller efter ett visst klocklslag, "bara" druckit helger, shoppar "bara" en viss mängd, tagit en "vit vecka"................visst känns det igen ?!
När vi håller på så så har vi redan tappat kontrollen över vårt liv och har i realiteten blivit fast i beroendet. Vi lurar oss själva och förlänger vårt lidande när det egentligen bara finns en lösning."

Det är sånt här jag grunnar över just nu. Återkommer när jag har nåt vettigt att skriva!

Idag är det en fin dag och jag glädjer mig åt att vara nykter. Önskar er alla samma sak.

Ska vara mer elaborerande senare men sedan jag skrev mitt förra inlägg har jag druckit 1 glas vin. Känslan efter var inte att jag ville ha mer utan mer att jag ångrade mig. Helt fantastiskt, tror jag. Jag tror aldrig jag nådde stadiet där total abstinens var nödvändigt men jag inser mina begränsningar och att det FINNS ett problem där som kräver min vaksamhet.
?

Hej igen Litenivärlden. Någon gång måste man förlåta sig själv också. Dra ett streck och titta framåt, göra bot och bättring och inte titta för mycket bakåt i tiden. Skammen är naturligtvis också inte bara av ondo, den kan också ge motivation och förmedlar oerhört starkt vad man inte vill utsätta sig själv för igen. Förlåt dig själv och gå vidare. Den trötta personen är snabbt glömd om du dyker upp med ny energi.

Så.. efter mycket läsande på forumet, samt mycket drama, medberoende, och annat därtill har jag de senaste dagarna bestämt mig för att slutligen skriva ner det jag tänker.
Jag är en alkoholist.

Körde en nedtrappning i vintras som faktiskt fungerade.
Till slut hamnade jag på "max en 33cl öl om dagen" vilket efter 2 dagar kändes så ofantligt meningslöst.
Därefter tog det stopp, ett bra tag.
Men efter en semesterresa där det var lugnt att ta en öl då och då eskalerade det igen.
Jag har inte haft många nyktra dagar efter den semestern.
Det känns som om jag sviker alla..
Till detta hör till också att dessa enstaka ölen normaliserats.
Så numera kan jag köpa hem några öl, ge en till sambon direkt när han kommer hem så han inte ska märka av att jag redan svept en hel del innan.

Eskaleringen har gått till den nivån att jag inte ens hunnit till bolaget dag 1 fören jag börjar planera bolagsresan dag 2.
Det har dock inte funnits många dagar där alkoholen påverkar relationer osv negativt, men det gör det ju ändå.

Idag är jag inne på sista dagen av min nedtrappning igen, en 33cl öl som kommer kännas så meningslös.
Tajmingen är perfekt.
Sambon hemma hela helgen, då kommer jag ha 3 nyktra dagar, och när bolaget öppnar igen så är jag på dag 4.
Dag 3 är alltid svårast, dag 4 går alltid som en dans.
Jag ser fram emot att känna mig stark på Måndag.
Ser fram emot att svepa i mig den där sista och känna hur meningslöst det är.
Små steg, en dag i taget, det försöker jag förklara för mig själv hela tiden.

Ska ta som vana nu att skriva här i forumet, få ur mig alla tankar och känslor som jag totalt isolerat från omvärlden. Jag måste få ur mig det.

Jag önskar er alla en jättefin Torsdag! Stay strong!

.

Får gå kvar hos terapeuten ??lättnad och hopp, han är en viktig kontrollpunkt i mitt liv och jag behöver detta för att inte trilla utan lära mig att leva utan alkohol.
Har alltid trott att jag är svår att förstå när det gäller mitt drickande, men nu när jag ser på det inser jag att jag är enkel. Trött och stress, gör att hjärnan skriker efter alkohol, snabbfix är jag.
Samma gäller alla obehagliga känslor och ilska, ge mig alkohol skriker i mig.
Terapeuten får mig att kunna se och förstå, varför jag reagerar som jag gör och sakta håller jag på att lära mig att sakta ned och titta på det.

Igår var en sådan dag, stress, hunger och en jäkla frustration längtan efter vin var nästan så det gick att ta på det. Argumenten om varför jag skulle skita i detta var som en hagelskur.
Stannade bilen och bara satt där och lät känslorna svalla fram, utan att tänka fick de rulla fram tillslut avstannade de och fick en känsla av lugn.
Känslan fick mig att gråta men av lättnad och att detta fixar du med hjälp och styrka.

Idag möter jag denna dag med mycket mer styrka och önskar er mod, styrka att möta er dag// Kram Strulan❤️

Bokade in terapi samtal, såg ett inspirerande filmklipp om ändrade vanor och vad det kan innebära. Känslor som måste få ta plats och att vänner och livsvägar ändras. Allt är som det ska vara.
Kram alla?

Precis till jobbet. Har gjort så mkt dumt som jag har svårt att släppa. Tänker ofta på de gånger jag varit full på jobbet. Har hänt mer än en gång att jag kommit till jobbet fortfarande helt borta. Lyckligtvis inte så full att jag inte kommit ihåg att jag farit till jobbet. Men fortfarande så pass full att jag antagligen sluddrat. Har till och med haft vitt vin i min vattenflaska för att orka med. Så jävla dumt. Enbart dumtur att ingen ställt mig mot väggen och frågat vad fan jag håller på med. Nu har jag ett jobb som inte är farligt om man är full men det är oerhört pinsamt att jag överhuvudtaget gjort som jag gjort. Jag tycker synd om mina kollegor som fått dras med mig i mitt "trötta" tillstånd. Fy fan så jag skäms.

Vad glad jag blir att höra ifrån dig!!!
Och att du mår så mycket bättre?

Önskar dig en härlig sommar med den nya kärleken☀?????☀

Många kramar till dig!
???

Bra skrivet! Att leva i nuet och att blänga på Alkoholdjävulen och skärskåda den. Liksom " Are you talking to me?"
Suget kanske inte ens handlar om att dricka själva alkoholen, utan efter något man tror alkoholen ska kunna leverera, såsom lugn eller glädje eller självförtroende.

Jag önskar dig en fin dag.