Senaste kommentarerna i forumet

Jag hoppas du lyckas få tag på en psykolog relativt snabbt. Jag har väntat 4-5 månader och inget händer. Håller tummarna för dig.

Välkommen hit. Hejar på dig! Hur går första dagen?

Tack för dom fina orden. Jag är en väldigt känslig människa och alkohol, nedstämdhet, depression, ångest m.m gör det ännu värre. Mitt sug kommer oftast runt torsdag och fredag då helgen vankas. Att filosofera kring sitt beroende men även andra saker i livet kan ha sina för och nackdelar. Det jävliga i det hela är att man tycker att man ska kunna styra upp detta helt själv utan hjälp. Det jag orsakat borde jag även kunna ställa tillrätta. Maktlösheten man känner när man förstår att detta fixar jag inte själv är jobbigt. Man tycker att man mer eller mindre är värdelös. Hur kunde jag hamna i detta beroende? Varför såg jag inte detta tidigare? Varför har jag förstört mitt äktenskap? Varför kan jag inte reparera detta? Varför är allting försent? Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag hantera beroende och ett raserat äktenskap? Kan jag hantera både dessa saker? Kan jag hantera mina känslor i vardagen?

Du ser att det finns massor av frågor som man bör ställa till sig själv. Det enda positiva i detta är att man är inte unik i sitt beroende utan många är i samma situation. Just att försöka hantera känslor samtidigt som suget och ångesten flåsar en i nacken är extremt jobbigt. Det som man tyckte var roligt en gång i tiden är inte så roligt längre. Alkoholen har gjort en nedstämd och det är svårt att känna någon sorts glädje numera. Man blir mer och mer likgiltig i sitt vardagsliv. Att sova riktigt ordentligt är så skönt för då slipper man tänka. Det värsta som finns enligt mig är att vakna upp nykter men med panikångest och inte veta vilken fot man ska stå på. Känslor är något som är bra att ha men för mycket skapar även det problem.

Jag gillar att filosofera över människan och varför vi gör som vi gör. Jag kan ibland fastna riktigt djupt som t.ex angående hur medvetna vi egentligen är i vår egen vardag. Hur observant är vi när vi träffar en människa för att se eventuella problem? Man även ställa sig frågan om vi verkligen LEVER och UPPSKATTAR livet i vår vardag eller tar vi den för givet? Går vi runt som robotar och gör vårt jobb tills vi kommer hem och kan ta den där ölen eller vinet. Då öppnar vi upp våra sinnen och låter vårt medvetna vila ett tag. Problemet är som sagt att 2-3 glas kan vara ok men allt därefter skapa just alla dessa negativa effekter som alkoholen har på oss. Hur länge orkar varje individ kämpa? Vissa kämpar ensamma medans andra har stöd från vänner eller behandlingshem.

Just nu kämpar jag som sagt ensam med mitt helgmissbruk som jag måste tona ner. Förvisso har jag flera personer att rådfråga bland mina vänner och bekanta men dom finns inte där för mig hela tiden. Alla kämpar alltid med något och då behöver det inte vara alkohol. Det kan ju vara depression eller något annat man dras med och orkar inte hjälpa andra. Nu har jag iallafall gått med i Alkoholhjälpens program för att se om det kan ge mig lite mer nycklar att lägga i min ryggsäck på vägen framåt mot en sundare alkoholkonsumtion. Jag skulle vilja säga att tryggheten att ha någon nära sig som älskar en är oerhört viktigt i sitt kämpande mot beroende. Mina känslor under en dag är väldigt upp och ner. Ena stunden kan allt kännas bra och efter en 1-2 timmar så känns allt skit. Att lära sig hantera sina känslor är även det viktigt. Det är en av nycklarna för att lyckas enligt mig.

Jag var inne och skrev lite i din tråd. Du är inte ensam!

Jag ska komma med en fyllig rapport från mötet på torsdag. Det är ett öppet möte, så jag kommer hålla låg profil och sitta still i båten. Jag vill Lyssna och känna av om det är något för mig :)
Fibblan visst är vi på G, jag kom upp i 9,7km idag.. det känns nästan som att jag måste ut och promenera 300meter till bara gör att ?

Hej Paul!
Be henne gå med här på anhörighetsgruppen, tror det skulle hjälpa både henne och dig ?

När ja väl gått ett tag på kliniken så tog ja med min sambo till sjuksköterskan så han fick prata och fråga lite, se mig blåsa och ta antabus +
Fick ju då se huset, miljö, personer, anställda m.m.
Han var glad efteråt för då förstod han lite bättre.

Hej igen
Tråkigt att höra men kämpa på !
Av egen erfarenhet så vet jag (eftersom jag själv gått dom) två olika program på nordhem.
Fråga vid nästa besök när nästa tillfälle är och säg att du vill delta.
Det första heter just motivations programmet (ganska många deltagare ca 20 st)
Där är även anhöriga välkomna att delta. -det är också anonymt sk. Ingen pres krävs.
Består av info och föreläsningar och när ja gick förra året var det 1 vecka på fm.
Steg 2 heter fördjupningsprogrammet och där är man ca 10 pers, då är mötetena lite mer
Personliga -leds av alkohol terapeut +pskykolog , men man väljer själv vad man vill säja.
Det pågick också en vecka på EM.
Jag rekommenderar båda , dom var bra och man är omgiven av likasinnade.

Hej igen !
Fick precis ett gäng sms från mina barns mor( mitt ex) efter berättat om dagens möte om vad som sker på Nordhemskliniken så hon förstår att jag tar detta på allvar och det var verkligen superpositivt på kliniken.
Hon vill berätta för folk vad som pågått/pågår och känner sig själv ledsen och nedstämd.
Det vill inte jag då vill bli frisk och hel och bli nykter utan frågor och för mycket uppmärksamhet kring det då är lite offentlig person och föreslog att berätta för henne om hur det går till och vad man gör på kliniken då förstår oxå tar energi för henne och vill säga att detta är på riktigt.
Då säger hon att jag förstår jag inte hur mycket detta påverkat oss nära runtomkring efter sagt att ställer upp i detta men dag 2 in i behandlingen kommer då det här som tar bort mycket av peppen.
Finns det grupper man kan vända sig till för att få motivation när man inte får den så som man trodde ?
Bästa ?

Hjärnan börjar fungera normalt efter några veckor och man känner sig mer uppåt även om suget ligger en i bakhasorna. Tänk positivt och få inspiration från alla dom som skriver här i forumet. Du är aldrig ensam om att känna som du gör!

På riktigt !
Tack för era ord och erfarenheter . Det ger än mer motivation och kraft att få ordning på livet och de finaste jag vet .
Vart på mottagningen idag igen för uppföljning efter fått stesolid för första gången och skall imorgon påbörja antabuskuren.
De rådde att inte vara själv med sina barn under den tiden man får stesolid vilket ör under 1 vecka vilket känns oerhört ensamt men vet att det är för det bättre..
Så lite ångest efter 1 dag med stesolid har jag inte upplevt på väldigt lång tid och hur kändes det när man slutar med den och bara antabusen tar vid , är det fortfarande ett sug efter alkoholen då ?
All kärlek och tack från hjärtat för fina peppen ❤️☀️

Bra med promenad, jag har också börjat med såna. Funkar bra ju.
Kul med AA, jag har siktat in mig på ett möte på måndag men vill invänta din recension först :)

Behöver höga hejarop just nu...
Kramar
???

Jag var klantig och ville ha en ursäkt

Jag ville ha det igår då jag var på en liten fest med vänner. Det va inge bra läge att skicka ett medelande till han om sånt. Jag var upprörd över att han inte bett om ursäkt eller sagt att de va inte bra o skicka sånt på fyllan och på natten. Men åter igen så slog det bara tillbaka på mig.

Han kastade tillbaka och tyckte jag ska be om ursäkt!!!för vad vet jag inte, det verkar bara vara som han är arg nu för han ligger i underläge, jag blir starkare och han beter sig exakt som en person som förlorar greppet.

Dock ångrar jag mig lite att det vart medelanden som ja skicka igår, för jag vart bara mer arg och upprörd, det där måste jag försöka ändra på! Att är det så att jag är på nån fest med lite vin i kroppen så är det så lätt att skicka sånt. Och det vart ju inte nå bra av det.

Vi har skrivit lite idag och det är för att vi ska ses om några dagar och prata. Det kanske låter onödigt men då har det ändå gått nästan två veckor sedan vi sågs, och vi kommer ändå ses bland vänner mm så bättre ses bara han och jag och checka av läget.

Jag tror att han kommer vilja försöka få mig tillbaka men det kommer inte ske, däremot vill jag kunna ha en vuxen vänskaplig relation, men tror det kommer va lite svårt just nu. Jag har ju kommit längre i detta, han vill fortsätta ses som tex ett par. Det i sig kan medföra att vi får vänta med vänskapen tills han kommit längre fram, men vi får se, det beror på om han klarar av att ses som vänner framöver.

Hur mår jag då?
Ja jag känner att det här är bra, att jag absolut inte vill tillbaka ÄVEN om han blir nykter ( vilket inte kommer ske)

Det har hänt för mycket, och han är inte nå bra att kommunicera med när det kommer till konflikthantering. Han skyller över, tar inte sitt ansvar, eller ser sina brister. Sen dricker han som han gör.

Jag tycker det här va de ända rätta

Beslut så du slipper grubbla✔️. Tänk vad energi det spar ☺️!
Nykter dag och kväll ✔️. Check på det!
Och så välgörande promenad på det✔️!
Du är på G, alltså ?!

Kram
/Fibblan ?.

Verkligen jättebra gjort av dig Fibblan! Jag önskar som sagt att jag hamnar där nångång utan att vilja ha mer och känna att jag har kontroll.

Just nu känner jag kontroll men då är det spiknyktert som gäller!??

Hejar på dig!???

Hej. Jag startade denna tråd som helt ny. Har problem med drickandet och har haft i många år nu. Jag började väl dricka för mycket efter tjugo, i samband med en destruktiv relation så eskalerade det hela. Nu är jag 25 år och som tur (eller otur) är så har jag ett arbete där jag kan jobba hemifrån. Igår blev det en liten vin och två starköl. Dagen innan blev det en flaska vin och två extra starka cider. Har inget hemma nu, och anstränger mig för att inte känna sug. Skulle vara så skönt att bara ha någon att deta tankar och dagarna med. Jag har inte riktigt någon att prata med om det här, det är för skambelagt i min omgivning. Min mamma har haft stora problem och jag har tidigare gått på gruppmöten för anhöriga till alkoholister, känner mig så väldigt besviken på mig själv och att jag inte kan sluta. Det går att hålla upp några veckor, sedan tappar jag motivationen och börjar självmedicinera min ångest och sömnproblem igen. Jag orkar inte ha det såhär. Jag tar det en timme i taget nu, ska hålla mig nykter idag.

Hur går det för er andra?

Hej Fibblan! Va kul att du hittat hit. Som du skriver krävs det mycket styrka för att erkänna problemet, men man kommer till en gräns, måste nå botten för att kunna hamna på toppen.

Skönt att höra att allt går bra för dig, och duktig som kunde hålla dig till två glas vin, mycket imponerande.

För mig har det alltid varit allt eller inget? Ska jag dricka måste jag festa, ska jag träna så måste jag göra det varje dag. Vill jag jobba mycket så ska det helst vara dygnet runt och så vidare. Fattar inte att jag oxå kan var måttlig... aja är väl som man är antar jag?

Tack så jättemycket!??? Va gärna med och skriv hur det går för dig!?

Kram

Många kilo upp. Noll kondition. Plöffsig och ful. Har utvevklad ngn allergi då det bildas slem i luftrören ju mer jag dricker. Jag tror att det handlar om alkoholen som är slembildande. Vill verkligen sluta och få tilöbaka min hälsa.

Hej. Jag har också ångest av det. Ont höger sida men även vänstersida rygg bak. Magen är helt pajj. Så en månad ungefär nykter så kan det bli bättre. Tack för svar. Skönt att du är nykter nu.

Första dagen i år som jag inte börjat dagen med att dricka och har fortfarande inte druckit. Känner inget sug än men det kommer väl. Ska försöka vara stark. Jag har bokat psykolog som är intrikad på beroende. Ska även ta tag i mina ätstörningar.

för din reflektion och omtanke!

Nykter dag och kväll på cv't.
Idag kom jag knappt ur sängen, men efter mkt om och men så lyckades jag tillslut.
Jag kommer gå på AA möte på torsdag, har bestämt mig nu.
Då får jag veta om det är något för mig eller inte, så slipper jag gå och grubbla på det.
Ha super dag alla, själv så ska jag på en promenad nu strax.
Promenader är faktiskt väldigt underskattat, som ett bra sätt att komma i form och gå ner i vikt.

Väckarklockan ringer. Jag kom i säng för dryga 3 timmar sedan, alldeles för packad.
Munnen är torr, det smakar gammal alkohol, hela kroppen värker och min hjärna känns 4 storlekar för stor i jämförelse med kraniet.
Jag orkar inte gå upp. Hela kroppen liksom stretar emot. Kliver ur sängen och sekunden efter är den där ångesten där som en blixt från klar himmel. Så välbekant men absolut inte inbjuden.
Tar upp mobilen, jag känner hur svetten tränger genom mina porer. Alltid samma fråga:
Va skrev jag igår egentligen? Vem ringde jag? Vem messade jag med? Vill jag ens veta hur mycket jag gjort bort mig?
Handen darrar när jag öppnar upp telefonen. Jag vill inte titta men går ändå igenom min kväll eftersom jag har luckor jag behöver fylla.
Okej, jag ringde min alkade väninna som också va pruttfull. Ett vagt minne blixtrar till om att vi blev osams igen, som vanligt. Vi pratade 3 timmar igår, samtalet börjar alltid glatt men slutar i att vår ton mot varandra blir mer och mer aggressiv.
”Så jävla tragisk människa” mumlar jag för mig själv och går in i chatten på telefonen där jag hittar två meddelanden från henne efter att samtalet avslutats i natt.
01.50 ”Sluta va så jävla dum i huvudet, du fattar ju ingenting!”
02.05 ”Jag är ledsen för att du inte mår bra, jag älskar ju dig lilla vän, förlåt förlåt”
”Ojdå, tvära kast i känslorna. Snacka om multipel personlighet.” tänker jag. ”Nu måste jag göra något åt det här. Idag ska jag inte dricka!”
Går ut i köket för att koka kaffe, påvägen till kaffebryggaren passerar jag kylskåpet där bag in boxen med vitt vin står. Jag häller upp ett stort dricksglas med vitt vin som jag tar med mig ut på toaletten och börjar sminka mig.
Klockan är 05.30.
Big fail idag igen.

Jag gick up många kilon och hade noll kondition över huvudtaget.
Jag har kollat levern, hade 2.0 i peth värde.. eller vad det heter. Det va dåligt men inte farligt om jag slutar direkt sa läkaren.

Behöver detta inlägg för min dagbok och mitt "kom-i-håg"!
Det är i stort bra med mig, livet rullar på.
Jag ser tydligt och förstår idag att mitt alkoholkonsumtion och mitt beroende de senaste åren varit en flykt från tankar, omgivning och mig själv!
Jag märker i stunder då jag blir obalanserad och ledsen eller arg, att jag längtar efter ruset, efter att mer eller mindre försvinna, att däcka...
De senaste gångerna just "suget och DEN-känslan" krupit på och varat x antal timmar, så har den följts av fler timmar som är lugnare än innan.
Jag menar att efter varje dal är toppen högre och längre. Men dalen är jobbig att handskas med och helt oförändrad från gång till gång, den är tydlig: Drick och allt försvinner, glömt och förlåtet.
Ångesten rider mig inte på samma sätt längre, andningen går att kontrollera bättre utan efterdyningarna och ångorna av alkoholen.

Livet i sig måste oavsett hanteras och är med eller utan alkohol, ingen dans på rosor. Men utan alkoholen HELT KLART med ett klarare huvud, ett renare samvete och mindre skuldkänslor. Jag ser framemot en härlig vår och hoppas att ni alla också får det!

En annan sak som jag vill passa på att skriva om nu när jag ändå är här :-)
Jag är SÅÅ tacksam för allt stöd jag fått av er här! Fibblan, PimPim, Greta och ni andra som läst eller skrivit i min tråd. Ni är guld värda!!!
Jag önskar er all framgång och lycka!
Nån mer än jag som funderat på att flytta tråden till det vidare livet? Vet inte hur man gör men känner att jag är redo, fast jag är rädd :-)

Kram Kram // Grönablad