Senaste kommentarerna i forumet

Drack vin och öl även igår. Skötte mig rätt fint. Ingen i sällskapet kunde uppfatta mig som för full. Jag själv vet sanningen. När alla gått och lagt sig öppnade jag ännu en flaska vin. Den svepte jag i min ensamhet. Idag mår jag som jag förtjänar.

som idag när det är helgrått och regnet strilar ner är det svårt att hitta nån större glädje i livet. Jag har dessutom varit med om ännu en födelsedag där lyckönskningarna inte står som spön i backen....jag får iaf glädjas åt "alla" 7 grattis via fb. Såna där dagar maxar verkligen min självömkan och jag stannar i den känslan nån dag men jag vet ju att det inte är bra för en alkis som jag.
Eftersom jag lever själv och är pensionär, så styr jag ju mitt liv själv på gott och ont. Jag försöker nu få till lite styrning på årets resor jag vill göra och det är ju en uppgift som gör att jag lyfter i sinnet. Jag har "hittat" ett annat sätt att resa, inspirerad av en admin här :-)) , och skall utforska det mera nu. Planering och utförande är roligt men att sen komma hem till ett ensamt och tyst hem blir jobbigare med åren. Och det börjar hämma mig, tyvärr.
Men hur det aktuella livet än ser ut så har jag hittills haft förmånen att kunna kolla in det på ett nyktert sätt :-)
Och det gör mig lycklig och tacksam !

påminde dig faktiskt om träffen via fb, Stigsdotter :-)) Så det så :-)) Grattis till medaljen !!

Kul att du nått dit du ville komma. Jag tror att det handlar om disciplin helt enkelt om man ska lyckas eller inte. Bestäm vad man vill och sätt upp gränser efter och klistra på stark disciplin. I det läget jag är i nu så känns det som jag behöver vara ärlig mot mig själv och vara transparant utåt mot andra människor. Jag behöver revidera mig själv till en person som jag vill vara. Det är sjukt vad många år det går att köra i sina invanda hjulspår.

Släpp aldrig disciplinen och vad du lovat dig själv när det gäller alkohol. Så länge du har den dealen med alkoholen och disciplinen finns där så kommer du inte att misslyckas.

Apanapan
Jag vet exakt hur du känner dig än om jag lyckats undvika att kräka ner mig, har dock kissat på mig några gånger.... Ångesten och känslan av att vara värdelös för man inte kan sluta dricka... inte kan bete sig...
Vad och hur känner din man i det här? Stöttar han dig?
Du lyckas hålla dig nykter i nästan en mån, jätte bra, vad är det som får dig att ta en fylla sen?
Nu är det din första dag och jag mådde skit hela den dagen...
Du får må dåligt, imorgon känns det nog lite lättare, skriv av dig så lättar oxå trycket.
Nu är du här och jag hoppas du känner att du kommer få stöttning och hjälp, stort lycka till på din nya resa.
Varma kramar till dig ?

Jag fick samtal nyss från han
Han hade slutat jobbet

Det gick bra att prata först om vardagen, sen vart han obekväm när jag frågade han om han förstod att vi inte kan ses mer som innan. Han ville inte prata om det, tror att det är för det känns jobbigt. Jag har bearbetat det mera än han, för de va inte längesedan han sa att han vill inte va utan mig så.

Fick bekräftat att han nu fått chefen på sig gällande alkohol på sin arbetsplats. Han får inte handla det där, och det känns rättvist pga att han ska inte komma undan i sin del av bråket.

Han har inte bett om ursäkt för sitt dåliga beteende sist men det har jag. Jag tycker man ska ta sitt ansvar, men vill han inte det så bevisar det ytterligare vilken petson han utger sig för att vara. Tycker han är en skitstövel

Igår drack jag massa vin. Blev väckt av att min sambo stirrar på mig från sovrumsdörren. Nerkräkt ligger jag där och har isovit i mina spyor. Jag dricker inte så ofta, en gång i månaden eller så men när jag gör det kan jag inte sluta. Ofta så slutar det med att jag somnar och det har aldrig gått så långt som det gjorde igår. Den där spärren är liksom borta, den som säger till en när man har druckit tillräckligt. Alkoholen dämpar min ångest så lätt. Har ganska svåra ångestproblem. Ett glas vin eller en öl o så är man som på moln. Finns inga problem i hela världen när man är i det där ruset. Men nu är det slut.. såhär kan jag inte leva. Hjälp mig.. ni som förstår mig. Skriv en rad. Jag är så nedbruten nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen.. Den ångesten jag har idag är inte varit värd allt vin i hela Italien.
Med vänlig hälsning, behöver kärlek och pepp!

Ledsen över att jag inte får vara på hans arbete... vet inte hur länge det kommer vara. Det är bra ändå men jag vill det ska vara självvalt o inte tvång!

Hört senast idag att han fick avstängning på drickande på sitt jobb för bråket sist...
Vet ej om det stämmer men hoppas. Det har vart så förut att han inte fått dricka på arbetsplatsen.

lämnade honom för 2.5 år sedan pga. alkohol, droger. Kom till en punkt där det inte fanns någon annan utväg. Det bästa jag gjort i mitt liv. Tyvärr så slutar inte problemen när det är ett barn inblandat, önskar så att jag hade kvar kontrollen man har som medberoende (vet att det låter sjukt...) men lämna sitt älskade barn till någon som man inte litar på överhuvudtaget är skit! När vi gjorde slut spårade det fullständigt, sommaren därefter var 3 mån fylla och droger. Visste knappt om han levde ibland. Efter flera sjukhusvistelser hamnade han tillslut på behandlingshem, efter det har han haft barnet varannan helg ( i början med annan vuxen närvarande) gått hos familjerätten vilket jag inte tyckte gav nånting. De tyckte att jag skulle bearbeta min oro... vilken har varit fullkomligt berättigad enl mig. Sedan har det gått rätt så bra senaste året, med undantag för återfall när han inte haft barn hos sig. Men senaste månaden har det varit sämre. Han skulle ha haft barnet för någon lördag sedan. Jag hör på morgonen att han är full. Jag säger nej och får massa elaka sms hela dagen. Någon helg efteråt ”lurar han mig” att komma med barnet när vi bestämt att han ska vara där. Visar sig att han har druckit. Slutar med att både pappan och barnet säger åt mig att åka. Jag gör alltså det som jag lovat mig själv att aldrig göra. Jag åker! Men har såklart kontakt hela kvällen. Nu är det en liknande situation inför imorgon. Jag får på riktigt ångest och mår skit av detta. Vet inte om jag borde söka ensam vårdnad, men är sjukt rädd för att inte få den också. Vill ju bara att det ska funka på nåt vis! Någon som varit i liknande situation? Hur har ni gjort? Vi har tidigare kommit överens om 0 tolerans när barnet är där. Dricker han klarar han inte att sluta. Inte ens nästa dag.

Nu har jag bestämt mig kommer lämna min man. Har berättat för honom att jag inte älskar honom längre och vill inte fortsätta leva med honom.
Måste Bo ihop ett tag till då jag har svårt att få tag på ett boende till mig och våra barn.
Även fast jag bestämt mig är det jätte jobbigt att se honom må så dåligt, han ber om ursäkt skickar sms, frågar flera gånger om dagen om det inte finns någon chans för oss. Hör hur han kräks på toaletten bara för han mår så dåligt för att jag skall lämna honom.
Har också jätte dåligt samvete för att jag gör honom ledsen och för att han kommer behöva låna pengar för att lösa mig ur huset, vet att det låter galet med tanke på vad han utsatt mig och barnen för när han druckit.
Har en skön känsla i magen att jag tagit beslutet men mår ändå skit.
Rädd för att barnen inte kommer trivas lika bra vid mig som vid sin pappa eftersom det är jag som måste flytta plus att jag kommer inte ha råd med en lägenhet där alla våra 5 barn får var sitt rum utan kommer få dela rum med varandra.
Är livrädd har aldrig bott utan min man då vi flyttade ihop när jag var 17 år.
Någon som känner igen sig.

Jag har varit nykter tre månader, och är fortfarande oändligt trött. Jag hoppas att det släpper snart, för det är skitjobbigt att jobba och ta hand om familjen med känslan av att vilja sova konstant. Vad hjälper???

Första steget taget.
”Vännen” saknar man ett tag, men mindre och mindre. Jag har inte druckit på över tre månader och det han varit så skönt, men oxå oerhört jobbigt. En sorg. En saknad. Men sakta sakta hittar jag annat att känna mening i. Låt det ta tid.
Jag håller tummarna hårt!!!

Tack för dina kloka ord. ❤️ Och tack för att du tog bort länkarna. Var oerhört frustrerad, ensam och liten igår. Ber om ursäkt till alla som tagit illa vid sig. Besviken på mig själv som inte klarade att hålla mina mål och att jag ventilerade här när jag var onykter. Helt fel.???
Den individen som uppfinner ett fungerande alkolås för telefoner borde få ett hederspris..
Nu är det nya tag! En till nykter månad.
Är så imponerad av alla som kämpar här på forumet. Så inspirerande! ❤️
Tack för att ni finns!

Tack tackohej!
Jag är lite piggare idag, tyvärr är jag väldigt törstig oxå.
Men ska hålla undan kvällen, strax middag sen ska jag ta mig en lång promenad.

Två månader ja vi är helt otroligt bra ??? inget kommer gratis o svårt att förstå för andra vilket tufft jobb det är ibland...
Men grymma är vi!! Skålar i alkoholfritt bubbel med dig fy tusan va bra vi är ?? ha en riktigt skön härlig helg o njut av att vara ledig!! Kram kram ⭐️⭐️⭐️

Hon är 45, jag år 50, vi har en dotter på 15.
Hon har gjort en gastric bypass för ett antal år sedan och jag vet att en sidoeffekt är att man tål alkohol sämre än "normalt". Att det kanske sedan har funnits ett osunt förhållade till mat som nu kanske ersatts är väl inte heller någon vild gissning,
Vi har en bra och kärleksfull relation även om den inte varit så fysisk under denna period. Jag tycker väl inte det är så kul med någon som bara vill vara nära när hon är full
Jag dricker själv inget sedan 5-6 år tillbaka, detta är inte relaterat till några alkholproblem.
Vanliga anklagelser är att jag är tråkig som inte vill göra något. Detta är korrekt men bottnar i att jag inte vill göra saker som leder till att hon blir full
Anklagelser att jag är så jävla perfekt men nu är hon gammal och ful och inte ens hennes man finner henne attraktiv.
Allt detta ovan är såklart helt fel och när jag säger att mitt enda problem är alkoholen så himlas det med ögon och fnyses.
Svårt att sammanfatta alla konstiga saker man fått höra under tiden men detta ör nog en bra sammanfattning,
Hon har inte druckit varje dag. Praktfylla nör man minst anar det 2-3 ggr per månad är mera grejen här. Sällan bakfull, alltid pigg och fräsch dagen efter.

Skulle vara intressant att veta mer om hennes/ert problem innan jag ger mig på någon kommentar. Hur var ert förhållande innan dessa 12 månader? Hur gammal är hon? Lider hon av några andra problem? Hur ser hennes fylla ut? Hur kommunicerar hon med dig? Berätta som sagt gärna mer.

Tillbaka igen efter cirkus 4 timmar borta. Blev fyra öl på fyra timmar tack vare att jag hittade(som vanligt)en person att prata med. Denna person har varit i samma situation som mig men lyckats styra om sin alkoholkonsumtion. Just nu känner jag mig salongsberusad och det är där man vill vara utan att bli full. Min fru är på väg hem snart och vi får väl se vad som händer ikväll. Ska jag ge mig nu och äta något och testa att dricka två öl till med mina vänner eller är det bra? Jag vet svaret men lördagen är inte slut ännu.

Jag försöker läsa så mycket som möjligt och det verkar vara bra fart i många trådar och det gör mig glad. Jag ber om ursäkt om det jag skriver kanske inte är något nytt eller spännande. Jag bara luftar mina tankar och rannsakar/filosoferar med mig själv.

Helt ny på detta forum och jag har så mycket att skriva/prata om att jag kommer fatta mig kort i denna första post.

Senaste 12-18 månaderna har min frus förhållande till att hantera alkohol blivit mer och mer destruktivt. Jag har tittat lite på trådarna och även om merparten handlar om män så är symptomen ganska lika. Det som skiljer är möjligen fysiska aggressioner av naturliga skäl.

I måndags passerade det alla gränser vilket gjorde att jag ställde ett ultimatum. Antingen så infinner vi oss båda på ett öppet möte för AA i Gbg direkt på tisdag morgon eller också är relationen och vår framtid över. Under veckan har mycket skett, hon har besökt upp mot 15 möten och verkligen börjat resan mot att inse sin sjukdom och hur man kan leva symptomfri. Dock inser jag att det är en lång resa men jag är försiktigt hoppfull.

Jag har också fått tips om organisationen https://www.al-anon.se/ och deras arbete med anhöriga som behöver prata. I vår relation är det nog så att jag mer behöver prata än min fru. Och jag kan också förstå att det hon säger i sina AA-möten inte kanske ens lämpar sig för en anhörig.

Dock är hemsidan trasig rörande listan på möten (mycket märkligt för övrigt. det är ju bara att fixa en länk till ett google document så är saken fixat) plus att kontakt ej är möjlig pga sportlov i Sthlm.

Så en fråga så här i första posten. Finns det folk i Gbg här som har koll på när och var möten hålls?

Tack på förhand

Ni är så urgulliga, bara så ni vet!??
Jag ser framför mig två glädjespridare ☀☀som hand i hand bara öser ur er massa energi och ?kärlek? till alla som behöver!!
Det känns som ni är riktiga tvillingsjälar!

Tusen tack till er?????

Kramar
???

Tillåt känslorna vara där... De här känslorna kommer att vara där resten av ditt
liv. Bearbetning är normalt och en process. Känner igen allt sorg m,m. Bra att du skriver om
det här.. Tror att det är bra att sätta ord på känslor oavsett.

Imponerad av hur du grejar detta..:-)

Kram

John

Skönt att du fixade kvällen så bra?
Heja dig!!?☀?

Kramar
???

Grattis till över 2 veckor!!! Starkt. Känner igen mig som tusan i dina texter. Själv är jag på dag 21 och tycker mig ana lite mindre trötthet. Heja på!

Att förstå att det jag krävde,önskade var rimligt från min sida.
Och helt omöjligt från hans.
Just för att det är en beroendesjukdom.
När polletten till slut föll ned att ilska,drama lögner,löften ryms i denna "maktkamp" och ingen är vinnare.
Varken den som dricker eller den anhöriga.
Och att berömma,vilket jag ofta gjort,för si och så många nyktra dagar känns ju också helt fel.
Som att det vore ett barn man levde med.

Försök att kliva ur denna karusell och se det utifrån.
Vilka mönster klarar du att förändra?
Vilka vill du förändra?

Sen lämnar du hans resa helt och hållet till honom och jobbar på din front för din egen själsfrid.

En liten hjälp

Jag fått höra att en som hade sett han och mig tyckte att han hade vart väldigt otrevlig och tyckte inte de va konstigt att sett mig så arg och att jag hade reagerat som jag gjorde

Hon valde att stå på min sida i detta och det gör mig varm. Äntligen ser andra hur han är mot mig, och säkert gjort det förut men jag har hela tiden trott att allt fokus vart på mig pga jag hörs o syns mer. Han kan döda med en blick och ton vilket kanske inte hinner uppfattas som jag som visar tydliga känslor av frustration och blir ledsen. Jag vill än en gång påpeka att det INTE va och är INTE ok att slå till någon människa, men jag förstår och gör det ännu mer ju mer dagarna går att jag gjorde det.