Senaste kommentarerna i forumet

Tidigare skrivit till dig.
Din oro fortsätter snurra i allt högre fart trots att din son är nykter.
Det är det som ofta är problemet när man är anhörig.
Det spelar inte så stor roll om den beroende dricker eller inte.
Oron finns där ändå.

Ingen kan ge dig prognoser för din son.
Ingen kan veta om han kommer att dricka idag eller inte.
Ingen vet om han kommer att dricka tills han dör.

Jag som anhörig har drömt om att få kedja fast mitt ex för att få ha full kontroll på att han inte skulle dricka.

Jag har själv väldigt starka band till min autistiska dotter.
Mår hon dåligt psykiskt gör även jag det.
Trots att det är meningslöst.

Du måste inse att din son bestämmer över sig själv och du ansvarar över dig.

Det finns en väldigt bra bok av Carina bång.släpp kontrollen-vinn friheten.
Den sätter det här i lite perspektiv.

Du kan inte kontrollera en annan.
Du kan bara kontrollera dig själv.

För mig var det en aha upplevelse när jag tog in just det.
Jag har bara ansvar över mig själv och kan varken tvinga kontrollera eller pusha på det jag vill och tycker att en annan person ska göra tänka och tycka.

Dag 3
Godmorgon alla o hoppas natten varit lugn.
Jag har sovit o känner mig just nu bättre, mindre oro mm Har tänkt mycket på allt som A förstör o allt man offrar för A o bakrus mm
Låter kanske kanske konstigt men ser fram emot helgen o att få vakna lördag, söndag utan att vara bakis....
Ta hand om er ☺️

Jag kan förstå att du inte vill kapa kontakten, trots att du borde, men det är definitivt inte värt att bli vräkt på grund av honom. Där får du faktiskt tänka steget längre, och se till att ni inte träffas hemma hos dig.

Femina: Inget att be oss andra om förlåtelse för. Sänder dig stärkande tankar!
Ultra: Några vakna timmar till. Håll ut.

Vilken app är det du har? Har den varit till bra hjälp? :)

69 dagar nu utan alkohol. Var tvungen att titta i appen jag har hur många dagar det gått, tidigare hade jag stenkoll på det. Tänkte att det är ett varningstecken, det är nu det gäller att inte slappna av. Särskilt när jul och nyår står för dörren.
Sedan tre veckor har jag heller inte antabusen att förlita mig på då mina levervärden steg ett tag. De gick visserligen tillbaka direkt igen så läkaren erbjöd mig en lägre dos men jag bestämde mig för att fortsätta utan. Har Campralen kvar som jag tycker hjälper mig mot suget.
Dagarna går och om jag tänker tillbaka ett par veckor så har tankarna på alkohol minskat väldigt mycket. Det också mer sällan att jag drömmer om alkohol. Tidigare kunde jag drömma att jag åkt dit och börjat dricka igen. Alltid lika skönt att vakna till och inse att det bara var en dröm.
Jag inser att det är nu en del utmaningar kommer. Jag får inte vaggas in i nån falsk känsla av att jag inte behöver kämpa längre nu när jag har kommit så här långt. Som alltid är det lätt att glömma vilken skit det var att dricka och smussla varje dag och alltid vara småbakis på jobbet och hemma. För att inte tala om hur många helger som bara gått åt till att vara bakis. Nä det vill jag aldrig uppleva igen.
Nu ser jag fram emot en trevlig vit jul och nyår.

Tog min första antabustablett för 69 dagar sedan och det har jag aldrig ångrat. Sedan dess har jag inte druckit en droppe alkohol. För mig var det viktigt att verkligen visa för mig själv och även min fru att jag menade allvar den här gången när jag kände att det spårat ur ordentligt.
Jag hade planerat att ta antabus först och främst i tre månader, nu blev det inte så länge pga att mina levervärden steg, men jag kunde i alla fall ta dem så länge att jag kom över den första värsta tiden. Nu klarar jag mig bra utan dem men har hjälp av Campral som jag tycker fungerar bra för mig då suget minskat väldigt mycket.
Linlun, precis som Liten S skriver så var beslutet att ta antabus ett av de bästa besluten jag gjort. Lycka till nu och kom ihåg att vi är många som kämpar!

Du har balansen hoppas jag?
Du vet mellan groparna....
Vet ju att det strulade med jobbet.
Nya företaget?

Hoppas allt är bra med dig

Kram

MM

Det känns SÅ tryggt. Tack!
Jag står bakom dig......
Hon är stark, så ni vet
;D

Mot förmodan, resande sitter långt inne för den här eremiten...men, då lovar jag vara din livvakt??

Jag håller med Pianisten om att dina problem till stor del kan bero på alkoholen.
Försök ta en vit period på ca 3 veckor för att hinna känna skillnaden.
Jag har gjort många försök att hålla mig nykter men jag brukar trilla dit igen efter
2-4 veckor, och det har lärt mig att mycke av ångest och depression beror på alkoholen.
Så jag hoppas att du gör ett försök och lycka till.

Snälla ja ber dig! Drick inte så mycket när barnen är hemma. Är de omöjligt så skaffa barnvakt så du kan. Hela livet kan förstöras ! Tro mig... jag vet !!
Jag ber dig verkligen. Försök när du är ensam eller lämna barnen till barnvakt

Tack, ni är alla så snälla men jag lovade nyss att inte logga in här mer utan att vara nykter. Jag kan inte hålla mig från utan att logga in när ni skriver så fint. Glöm mig, tills vidare. Förlåt, och tack för fina hälsningar. Vi hörs.
Kramar,

Skriver av mig

Det har vart lugnt länge ang bråk men för någon vecka sedan vart det ett gräl här hemma och en vän till oss såg bråket, det va fysiskt igen då båda gjorde fel.

Jag har tänkt ut och in.att är det värt att ses? Vi har sagt att vi får sluta ses på.det här sättet om det sker igen. Jag tänker att det kommer hända igen och kanske ännu allvarligare. Jag har en chans till i att behålla mitt hem pga de tidigare bråken vi haft och jag är orolig att jag kommer bli.vräkt!!!!

Jag tycker rent logiskt och förnuftigt att det inte är nåt bra att vi ses och umgås. Det hettar till så negativt mellan oss från ingenstans!!!

Problemet är att vi känner för mycket för varandra fortfarande, och att vi vill ses. Men jag är rädd och nervös över om vi kommer bråka och när !? Är det värt det?

Jag hade sagt nej om jag stod utanför. Men nu är jag innanför med känslor, och då är det inte så lätt att avsluta det till 100%

Du har just tagit ett steg mot att vilja dricka mindre, börja med att ge dig lite stolthet för det. Detta är en plats med många fina omtänksamma människor som förstår dig och inte dömer! Min första tanke till dig som du kanske, kanske inte redan själv kopplat ihop är att ångest och utmattning väldigt ofta beror på mycket alkohol även om du inte alls dricker varje dag. Inte alla som förstår det först. Därav inte säkert att det gör det mycket lättare att sluta men börja jobba med alkoholen så brukar det andra att bli fort mycket bättre. Styrkekram

Vad roligt att läsa din dagbok på denna sidan. Har läst den från början nu och småler varmt med jämna mellanrum av din varma och humoristiska självinsikt. Gillar och känner mig väldigt hemma i ditt introverta inre "svamel" och självgrubbleri när man så gott som alltid har en egen konversation med sig själv för att diskutera sig framåt till nya insikter. ?
Jag själv har precis tagit steget att söka hjälp på en mottagning. Tänker att det handlar om att jag ska få hjälp att lära känna mig själv mer. Berätta gärna mer om du fortfarande mediterar, har länge funderat på det skulle kunna vara något magiskt för min svamlande hjärna.. Kramar

Välkomnen hit .. Hmm , 2 flaskor vin och själv med en 5-åring .. Inte bra med så mycket a i kroppen .. tänk om det händer ngt .. Dags att vakna upp och inse att du har problem .. Fortsätt att läsa o skriv här .. Lycka Till

Det ligger jättemycket i det du beskriver och tro mig, jag är väldigt medveten om det.
Väldig glad för dig och din mans skull att han verkar blivit fri från alla psykiska besvär genom sin nykterhet.
Men, det går inte lika lätt för oss alla. Jag själv har iochförsig inte egen erfarenhet mer än att ha klarat av väldigt måttfullt dickande i ett par månader. Men det finns många exempel bland oss här på AH som berättar om kampen mot nedstämdhet och att finna meningar med sina liv fortfarande efter långa nykterheter. Väldigt vanliga orsaker till att många börjar dricka och problem som funnits hos oss långt innan alkoholen. Absolut, ingen verkar påstå något annat än att livet är bättre om inte annat betydligt enklare utan alkohol. Men långt ifrån alla lever lyckliga i alla sina dagar efter ett totalt nykterhetsbeslut.
Vi många av oss måste först acceptera att vi får lämna de enda stunder vi kanske känner lycka mot betalningen att de djupaste dalarna försvinner och att livet istället får fungera inom ramarna av normalt med mest nyanser av grått.
Du har verkligen många bra och tänkvärda kommentarer Ullabulla, men var lite försiktig. Tycker du är ute på ganska hal och orättvis is när jag läste en av dina senaste kommentarer: "alkohol är bara en väldigt bra katalysator för att slippa jobba med självet.
En utmärkt anledning att få spela offer och martyr och stirra sig blind på en dryck"
Jag förstår nog att det måste kännas så för en anhörig, men i slutändan handlar det ju bara om att alla vill känna lycka. Kram

Tack Vitutanvin för din uppmuntran!
Och starkt av dig att gå och träna när du inte har någon energi!!!
Sänder en stärkande tanke till alla er, som liksom jag kämpar i kväll!

Vintervila
Ja vi klarar denna kväll o natt...o sant att just denna tid på dygnet är den svåra

Ja tänk Ultra vilken lockelse!
Och det är kvälls- och nattimmarna som nu följer, som är min största utmaning. Vill tänka, mildra, släppa, tycka synd osv i ett rödvinsrött skimmer.....
Tänker ändå försöka hålla ut denna dag 2, eller ännu mer denna kväll och natt 2....Hoppas att du, och alla andra som kämpar denna dag och kväll klarar det!

Ja tänk Ultra vilken lockelse!
Och det är kvälls- och nattimmarna som nu följer, som är min största utmaning. Vill tänka, mildra, släppa, tycka synd osv i ett rödvinsrött skimmer.....
Tänker ändå försöka hålla ut denna dag 2, eller ännu mer denna kväll och natt 2....Hoppas att du, och alla andra som kämpar denna dag och kväll klarar det!

Abstinens kan ju visa sig på olika sätt, tänker på din huvudvärk.
Om du druckit mycket förut så är det här en stor förändring för din kropp. Det blir som en påfrestning och då kan immunförsvaret bli nedsatt förstås och så här i förkylningstider är det lätt att plocka upp en bacillusk. Vila, promenera, och någon huskur som du tror på - ingefära, vitlök eller annat kommer göra susen. :)

Hej igen! Jag har skrivit några gånger och även fått kloka svar. Men min rädsla är så stor att jag hela tiden söker något att stödja mig med, något hopp. Min son fick diagnosen levercirros för ett par år sedan, lindrig sa läkaren. Allt gick bra och han gick på kontrollerna. Så plötsligt blev han så rädd att gå dit och han bara slutade komma på kontrollerna. Sen började han dricka vid vissa tillfällen och så ökade det på. I somras fick han åka in akut för att han kräktes blod och det konstaterades att det var blödande magsår. Efter några dagar på lasarettet fick han komma hem med medicinering och han mådde bättre och bättre. Efter några månader blev han väldigt nere och ledsen p g a ett förhållande som inte fungerade och eftersom han har panikångest så började han självmedicinera med alkohol igen. Det började med öl 3,5% och starkare saker vid några tillfällen. Det blev mer och mer drickande och för någon vecka sedan kräktes han blod igen och vi fick åka ambulans till sjukhuset igen. Det hände efter en helg när han druckit 2 stora flaskor sprit själv. Blödningen stannade av när vi kom dit men han fick medicinering med dropp och även blod. Vid gastroskopi hittade de sköra slemhinnor i magen och även små bråck i matstrupen. Men de kunde inte se varifrån blödningen kom. Han har magmedicin nu och blev remitterad till medicin mott dit han kommer att bli kallad. Ska även på ny gastroskopi om 2 månader. Jag har läst, jag har pratat med sköterska på gastromottagningen, jag har vänt ut och in på allting och upprepat vad läkaren sa vid utskrivningen. Allt som fastnat i mitt huvud är att blödningen kan komma tillbaka, att det är farligt. Känner mig som om jag har jour dygnet runt och vågar knappt gå till jobbet av rädsla för att det ska bli så där igen. Jag fungerar inte, hela tillvaron är rädsla. Tror nästan jag mår sämre än han på det viset. Visserligen sa läkaren att om han håller sig helt ifrån alkohol så kanske han inte behöver få mer besvär men jag vågar inte ta till mig det. Har läst för mycket som gör mig mer och mer orolig. Han mår mycket bättre nu och äter bra och tar sin medicin, Pantolaprazol tror jag den heter. Och han dricker absolut inte alkohol och säger att han aldrig mer tänker göra det. Men han vill gärna ha 0,0% öl för att han är så van vid smaken. Jag kan inte leva så här, tycker att alla som jag pratar med i vården mest hummar och pratar hit och dit som om de inte vill säga som det är. Jag vill ha klara besked och samtidigt är jag livrädd för att få det. Jag har varit min sons stöd på alla upptänkliga sätt sedan han blev vuxen och nyligen har han fått diagnosen Aspberger. Det förklarar mycket av hans beteende och varför jag hela tiden känt att jag inte kan släppa taget. Men nu är jag 65 år och börjar känna att jag inte orkar. Snälla, snälla människor här på forumet, om någon av er har erfarenheter av de här diagnoserna, skriv till mig. Jag är desperat, jag klarar inte det här. Julen orkar jag inte ens tänka på, vill bara att den ska vara över. Jag ska gå i pension i januari och hade sett fram emot det men nu känns framtiden som en enda lång oro. Vad ska hända, hur ska det bli? Jag gör vad som helst för min son men nu har jag ingen kontroll över någonting och han är så beroende av att jag är stark. Jag vågar knappt gå hemifrån och äter gör jag bara för att jag måste. Det här går inte, snälla någon, skriv till mig.

Idag är en ny dag - det kan bli din dag 1 igen.
Kom igen - du klarar det. Vi hjälper dig med ord!