Senaste kommentarerna i forumet

Ja det har gått väldigt bra! Över förväntan! Varit med på barnets aktivitet på kvällen utan stress hem för att få dricka. Åt kvällsmat ihop med maken istället för att neka det och dricka mitt vin istället. Tack för att du tänkte på mig :) Hoppas du haft en fin dag.

Zumbali, appen är inget speciellt. Det är bara en app jag gjort själv för att hålla reda på antal dagar etc.
Den har hjälpt mig på så sätt att jag kan se mina framsteg. Idag visar den 70 dagar utan alkohol och det gör mig jäkligt stolt.
Kämpa på alla vänner här på forumet!

Jag hoppas att det har gått bra för dig idag Linlun!

Antabus intagen och jag är peppad till tusen! Nu kör vi! Äntligen blir det slut på all skit som alkohol för med sig!

Missade att gratta dig på 10 års dagen. Har varit sporadisk besökare sista tiden, men fick för tid sedan fira min 5:e.
Kanske du minns ? Du gav mig mycket inspiration och styrka den första tiden. Återigen stort tack för det!
Ha en riktigt fin Jul och njut av livet
//PP

Har jag med, funderat mycket på varför.
Borde ju inte vara så eller? Nån som har nån förklaring?

Du har rätt.
Jag ska låta tråden vara pianistens i fortsättningen och han ska inte känna oro för att jag ska gå in och tycka mer.
Allas trådar bör vara fria från intrång av tyckare som mig.
Jag ber verkligen om ursäkt pianisten om jag gick för långt och pressade på för hårt.

Jag har nog tänkt komma på träffen, men det blir ju ingen Riddarträff på Riddargatan....
Det blir ju en Liljeträff eller möjligen en Katrineträff, ingen Katta-strof i alla fall...
Jag har ju förespråkat att träffas i det verkliga livet, forumet är ju anonymiserat precis som det ska vara.
Men bara för att man får ett ansikte på ett nick, så har man ju inte bytt telefonnummer eller personnummer.
Man berättar precis så mycket man vill om sig själv, inget prat-tvång om man inte vill, man kan stilla sitta och lyssna, eller vara delaktig i diskussionerna.
Ja det är lite nervpirrande det kan jag hålla med om, men oj så spännande, många nickar igenkännande i andras berättelser.
Det är värt det, vartenda minut, Magnus med sällskap är väldigt ödmjuka och proffsiga, man är alltid så himla glad när man går därifrån, uttömd och helt slut i hjärnan, man är inte ensam, vi är många med samma tankar, men har varit för rädda för att öppna oss för andra som inte har samma problem.
Så är det inte här, man får en samhörighet med delade hemligheter.

Fördelen med Riddargatan låg centralt med mycket folk och ingen märkte om man bara slank in genom dörren i folkvimlet, hur det är på det nya stället har jag ingen aning om, det kanske märks mer om man vankar fram och tillbaka utanför porten.
Man behöver inte direkt skylta med HALLÅ,! ALKOHOLHJÄLPEN ÄR HÄR, INGÅNG I PORTEN, utan en skylt med bara mötesplats för forumet t.ex.
Vi är så rädda att blottlägga oss att små små saker kan få oss att tveka, men hela saken är ju....Vi är inte ensamma, vi är många.
Och ju mer vi öppnar oss mot varandra, desto mer styrka får vi av varandra, forumet är ju en plats som bevisar detta.
Och jag har ju två gånger tidigare berättat om hur min upplevelse har varit på träffarna om ni backar lite bakåt i tråden så kan ni läsa mer om det.

Så jo jag kommer, om inget annat drastiskt kommer emellan, som typ jag dör eller något liknande...

Så...vidare i de snötyngda skogarnai Berras nyktra liv och leverne....
Jo man lackar hjulen, eller lackar mot julen, eller kanske till och med lackar på julen, och all den stress som den medför.
Har lite ont i magen över all den hets som traditionen medför, och den lilla lilla förändringen vi försöker göra varje år, kommer det bli en bra jul i år, också?
Vi jagar klappar och svälter ihjäl grisen, ja eller det svinskinnet som plånboken är gjord av, för den är tunn i år, men mest fylld av gamla kvitton.
Det är likadant varje år, man skämmer bort ungarna och de vet de om, därför höjer de också ribban från år till år, och man är lika puckad som går på det gång efter annan, bara det är en tradition i sig självt.
Men ni som har läst mina memoarer, ni vet att familjen är mitt allt, och det var det som räddade mig mest ur alkoträsket, så det är payback time.
Men allt är inte bara pengar, att umgås är det som är viktigast för mig, känna tryggheten att det finns de runtomkring mig som vill mig väl.
Naturen ger mig mycket också, och att klappa ett djur får mig att glömma allt som är jobbigt för stunden, en själahealing.
I helgen åkte vi ( också traditionsenligt en gång per år) familjen till det stora turistfällan varuhuset med de gula kassarna i Småland för att handla julisar.
En grej som vi gör bara familjen mest att få umgås en hel helg med shopping som ursäkt, ungarna och frugan är glada för det handlas inte bara julklappar, utan även grejer till sig själva, och vi bara myser på hotellrummet när det provas kläder och käkas godis, vi skämmer bort varandra.
Den långa färden i bilen får man tid över till att förundras över hur vackert vårt avlånga land egentligen är.
Har en minnesbild hur jag såg en gammal stenmur som gick längs med landsvägen från ett litet övergivet torp, där muren hade växt över av en färgstark tjock mossa som bitvis inte längre skymtade några stenar, där naturen hade tagit över det människan lämnat kvar vind för våg.
Och där naturen hade gjort det vackrare än det som människan hade skapat, eller där berget som man hade sprängt sig fram för vägen hade börjat vittra sönder så slänten ner mot diket var fylld av röda spetsiga knytnävsstora stenmassor som såg ut att vara ditlagd av människan, i ordning men ändå inte.
Eller där murkna ihåliga nedfallna trädstammar vetter ut mot vägen, en gång kanske de orsakade trafikkaos när de föll levandes, men nu bara ligger som en relief i skuggan av den mörka skogen som lever vidare utan att ta hänsyn till sin forna anfader.
Järnvägsspåret som ligger övergivet mot industriområdet, rostigt och krokig med ruttnade syllar, vittnar om en bortglömd epok då man transporterade gods med tåg.
Idag körs allt på lastbilar med östeuropeiska chaufförer på våra vägar, vi lever i en föränderlig tid.
Och man kan göra två saker, antingen skrika sig hes om att det var bättre förr för döva öron, eller bara följa med i strömmen.

Allt var inte bättre förr.....
Förr så drack jag, det gör jag inte nu, alltså är det bättre nu, förändring är bra, men visst kan man sakna det som var, men inte om man ställer det till relation mot hur det är idag.

Nyktert är bättre....och mycket enklare...

Berra

Jag känner igen mig själv beträffande drickandet.. första gången jag tog tag i problemet gick jag med i AA. Funkade i 8-månader. Jag trodde jag var botad och började ta några glas vin. Bara på helger. Ganska snart började jag smygdricka och var fort tillbaka i gamla vanor. Det tog nästan två år att ta mig ur det helvetet. Jag blev medlem i länkarna 6januari 2017. Ganska snart kom började jag må bättre familjer stöttade och började lita på mig. Allt blir så mycket bättre utan alkohol. Kämpa på nu.

Hej! Ser att boken av Carina Bång finns i ett ex på bokborsen.se.

Dag 3
Arbetsdag med massa möten o sen bra träning på gymmet o nu hemma...lite middag o lite jobb sen är dag 3 slut....känner mig liksom nere men det går kanske över, inget jättesug o inga direkta abstinens förutom deppighet...hur har det gått för er?

Psykologhjälp var för min egen del den verkliga vägen ut. Att hävda att alkisar är själviska är alldeles för simplistiskt. Vi är inte lata heller. Sjuka, visst, och då behöver vi själasörjare. Psykologer, psykiatriker. Vi är många som dör inombords av det vi gjort mot våra anhöriga så att då bli dunkade i huvudet av en okänd anhörig på nätet som plötsligt för alla anhörigas talan, är inte hjälpsamt.

Styrkekramar ? och ’fridens liljor’ som ❤️Sigge69 säger.

Hej,
Vill skicka lite pepp inför stundande julhelg och till kommande möte. Klokt beslut du tagit och jag känner liksom Ullabulla att det är nu resan kan börja. Och visst är det så att bara för att vi plockar bort alkoholen så blir vi inte automatiskt lyckliga. Det krävs mer än så och det är inte helt ovanligt att det finns lite att jobba med, bakom själva beroendet. För mig har det varit själva resan och tillfrisknandet. Jag upplever även idag mörka dagar men långt ifrån så bläcksvarta som tidigare. Däremot kan en euforisk känsla av lycka infinna sig och den upplever jag så mycket bättre än den jag nådde med alkoholens hjälp. Det krävs jobb och det är ingen enkel resa men den är fullt möjlig. Jag har gjort en behandling, en efterbehandling, gått i terapi, möten och numera ägnar jag en hel del tid åt yoga och meditation. Lugnet finns där och jag finns där. Detta trodde jag inte var möjligt för snart tre år sedan. Då var jag deprimerad, utmattad, själsligt tömd och stressad upp till tänderna. Precis som du skriver så är det vi själva som bär ansvaret över vårt tillfrisknande och vi gör det för oss själva. Jag upplever att många villkorar sin nykterhet, så även jag, innan jag gav upp helt. Det skulle vara på mina villkor, jag ville styra och jag ville bedöma vad som var bäst för mig. Vad visste jag egentligen, jag var ju sjuk. Det blev inte alls enligt mina villkor och det var det bästa för mig.
Jag håller tummarna för att du får ett bra bemötande av människor som förstår sig på beroendeproblematiken. För då kan resan börja, din resa för dig själv.
Kram
Ellan

till 10 år!! Hoppas du kan komma på träffen i februari, vore verkligen roligt att ses, jag har ju följt dig faktiskt under alla dessa år. Kram till dig från Fenix

Då är det bara den ”vanliga” hypokondrin. Har bestämt med frugan idag att det blir en helt vit jul (med tanke på drickandet). Känns skönt när jag tänker på det, inga minnesluckor eller någon ågren.

Du har startat en tråd här i forumet under temat "Dricker jag för mycket". Du inleder med för mycket för ofta". det låter som att du funderar över en förändring.
Bra gjort att du tagit steget att skriva här! Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Berätta gärna lite mer om hur det är för dig så kan andra lättare vara ett stöd, om du vill såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Prövar på nya jobb.. Hvb-hemmet jag trodde mycket på visar sig vara ostrukturerat och mycket svårjobbat..Många ungdomar med svåra psykiska problem, som inte vill äta mediciner regelbundet. Det flyger både mobiler och annat i hastiga vredesutbrott..Inget lugnt ställe för varken boende eller ny personal..Får se vad dom andra jobben ger. Tänker avsluta jobbet på detta hvb snart. Jobbar både innan jul och nyår..Blir ännu mer anti när jag ser vad droger och alkohol gör med människor. Tyvärr gäller samma sak här. Den som inte vill förändra sitt liv.. Ung eller gammal, går längre ner i gyttja och miserabelt liv..Trodde jag hade större möjligheter att hjälpa någon, men ser ganska mörkt ut..Dessa jobb svärtar tyvärr ner mig också med destruktivitet..Bra att lära sig..Vill ha ett mer hoppingivande arbete..Undrar hur länge jag måste söka..Förhoppningsvis dyker det bara upp snart..Kram?

Jag ser också fram emot att få vinna i helgen! :)
Vardagarna går ju rätt smärtfritt. Man har jobb och barn och en miljon saker att göra.
Fredag eftermiddag är jag säker på att suget kommer sätt in.
Men jag har ju bestämt mig! Jag ska skriva dag 6 på lördag!!

Det här med abstinens... har börjat få huvudvärk och muntorrhet. Humöret fortsatt labilt med riktigt kort stubin (fast så har jag ju alltid varit) jag bara tänker mer på det nu. ....

En andra chans!! Ge inte upp! Vi passar olika bra ihop med olika terapeuter!

Att du tar dig själv på allvar är en stor styrka! Du är värd ett bra liv.

Stor kram!

Tack snälla för ditt inlägg på min sida!
O JA meditation gör underverk!!
Härligt att du sökt hjälp! Finns inget mer utvecklande än att ta hjälp! Det har jag med gjort!!

Jag använder mig av vägledda meditationer via appen Insight timer.
Prova!

Kram?

att det mesta sitter i huvudet. Jag har druckit mycket under en lång tid, men aldrig haft fysiska med eller problem när jag slutat tvärt.

Ni är grymma kämpar! Nån skrev jul, klart vi klarar det. Hoppas jag. Har själv funderat ett tag på hur man skall fixa alla sammankomster där det aldrig brukar saknas a. Samt hur jag skall hantera alla frågor som kommer komma. Har dock inget bra svar än.

Ultra, helgen blir jättelång utan a. Otroligt hur mycket tid den stjäl.

Hej Ullabulla och tack för ditt svar.
Du har så klart helt rätt, jag har bara så svårt att tänka på något annat nu än att han har sina skrämmande diagnoser med levern och matstrupen. Jag vet att jag bör försöka leva mitt liv och att han har vuxenansvar men kanske det ändå inte sjunkit in riktigt hos mig att det faktiskt är så. Boken du rekommenderade måste jag försöka få tag på, ska kolla nätet. För jag vill släppa kontrollen. Bry sig gör man ju men denna uppslukande rädsla och beredskap är ju inte till gagn för varken honom eller mig, mitt förstånd förstår det men känslan vill inte släppa. Min sons beteenden har bundit mig så starkt till honom och det har gjort att beroendet av mig blivit som det är. Han kan, han är intelligent och egentligen full av resurser, jag vill låta honom utveckla det. Just nu är det den överväldigande oron som hindrar mig, känns som om jag inte vill kräva ett uns av honom och jag säger ja till allting. Tänker att om jag blir bestämd och kräver så kanske det är det sista jag säger till honom, så otäcka tankar som tar över. Jag har själv OCD och det försvagar mig ju också. Men jag ska hitta boken, läsa den och se om jag kan få styrka där. Och detta forum är så himla bra, man får prata med människor med egna erfarenheter och det är ovärderligt. Tack igen Ullabulla, för ditt svar. Jag kommer nog att skriva här igen så jag får ur mig och i mig om man säger så. Vi kanske hörs här.

Ännu en dag nykter. Nu har jag ett bekymmer till som ställer till det, är hypokondriker.
Är det någon som har bra svar på hur kroppen kan reagera negativt nör man slutar dricka? Inbillar ju mig allt möjligt fanstyg.

Hej! Tack för dina ord. Vad härligt att du varit nykter så länge:) 70 dagar idag då helt enkelt! Fantastiskt! Vad skönt det måste vara för både dig och din fru. Det är bra att höra från er som gjort den här resan hur det känns. Att alla upplever det som så positivt. Fortsätt kämpa! Min nykterhet börjar idag. Äntligen! Jag är redo!