Senaste kommentarerna i forumet

Som du skrev Vinäger, helt rätt och försöker göra det :) Ser fram emot allt jag kommer kunna göra som nykter som jag inte klarade av under missbruket ☘️

...att jag tar vitamintillskott, dels multivitamin men även extra b-vitaminer.

Nykter sedan 6 veckor, och även om jag mentalt förstår att min kropp fortfarande håller på att återhämta sig efter år av stress kan jag inte hjälpa att undra -när minskar tröttheten? Det känns som att jag skulle vilja spendera hela dagarna i sängen, om jag kunde. Vilket jag såklart inte kan :) Hinner aldrig återhämta mig på helgerna utan är lika trött hela veckorna.

Ni som läser detta och vart nyktra längre än mig - när vände det för er? Vill ha något att se fram emot ?

Kul att ni tittade in och tack för pepp, blir riktigt glad ?

Hehe jag önskar jag vore modigare på krogen, försökte vid ett tillfälle besvara ett leende jag fick av en söt kille, varav han då sökte kontakt och stannade till nära mig -vad gjorde jag då tror ni? Jo låtsades som jag uppfattat att han stannade för att släppa förbi mig så jag log och gick rakt förbi, efteråt antagligen illröd i ansiktet och med ett töntigt leende ? Haha, så fjantigt! Nej hörrni, jag har blivit en fegis på den fronten! ?
Får se med tiden, nästa gång kanske jag vågar lite mer :) Ser mig som i en ny inlärningsprocess haha. Har ju nog aldrig flirtat nykter med någon jag träffat för första gången, det var iallafall länge sen!! Är så himla rädd att bara säga fel saker och göra bort mig ? Men lite kul ändå, om jag vågar utmana mig med tiden :) Får hålla er uppdaterade ;)

Jaa PimPim gud så härligt det ska bli med vår! Värme och sol gör så mycket och visst ska det bli härligt att låta tillnyktrandet och återkommandet av våren komma hand i hand? ☘️

Återigen tack alla fina för pepp och hoppas det går bra för er i er egen kamp, kikar in hos er alla inom kort ☺️

Stutsar på botten. Fint uttryck, det ger rum för tolkningar. Jag hoppas det är ok att jag ger min.

Du stutsar, ibland lite mindre dåligt, kanske till och med ok eller bra, ibland på botten. Även om du hade upplevt dig helt stilla på botten så finns det möjlighet att komma upp. Även om du inte alls känner den själv så finns den möjligheten alltid.

Ibland kan det kännas minst sagt hopplöst det betyder inte att det är så, just nu och till och från mår du så. Jag vill återigen lyfta att det finns hjälp att få, att du berättar för din familj, skriver här ger oss möjligheten att stötta dig. Bra att du tar mod och skriver, kanske är det inte mod utan mer kraft att räcka ut din hand till oss. Du gör detta om och om igen, bevisligen är du en person som är envis, målmedveten trots att du mår som du gör. Du håller dig nykter i perioder, kortare och även längre. Det är imponerande och du kan.

När du inte tror på dig själv kan andra tro på dig åt dig. Ibland kan det vara skönt att släppa det ansvaret men för det kan man behöva ta emot ännu mer hjälp- vart den skulle komma ifrån bestämmer kanske du allra mest, om du vill ta emot den. Testa även om du inte fullt ut tror det skulle fungera.

Hoppas du är med på vad jag menar. Hoppas något av detta blev hjälpsamt.

Du är ingen belastning och du orsakar ingen ett helvete, det är dina tankar om hur det är, inte sanningen.

Om du skulle ta emot hjälp från något ytterligare nu. Vad eller vem tror du det skulle kunna vara? (du nämner anmälningsskyldighet som ett hinder då du är mån om ditt arbete, det finns en del anonymt stöd, kanske kan det också vara något helt annat än vård som är ett nästa steg?)

Fortsätt skriv och läs såklart också här. Det är ett sätt att dela din situation med andra, du är inte ensam om du kommer inte må såhär alltid.

Vill tipsa om Nationella hjälplinjen, kostnadsfritt, anonymt
https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/?ar=True

0771-22 00 60

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

God dag mina vänner, idag ser ni är en fin dag.
Hoppas jag iaf!
Jag anmälde mig på en norsk sida på Facebook, man kan få bo i en stuga i Norge gratis i sommar.
Om man har tur och vinner,
Den ligger vid vattnet, i vattnet kan man bada och fiska.
Inga grannar som stör, ett vildmarksäventyr.
Ingen el och såna saker, men en mysig brasa finns det.
De mailade mig tidigare idag och frågade om jag är intresserad och hur länge jag ville bo i stugan.
Jag har precis återkopplat, det skulle va en dröm.
Har länge drömt om något liknande ???☀️

Jag har läst på detta forum i många år och vill nu delge er läsare min historia till alkohol.

För 15 år sedan var min gräns nådd. Jag missbrukade alkohol genom att jag inte kunde sluta när jag väl börjat dricka. Jag hade många black-outs, skadade mina relationer och led dagarna efter av en gruvlig ångest. En ångest som jag, trots att det gått 15 år sedan, ännu kan minnas hur det kändes att vakna upp dagen efter med. Hur jag inte klarade resa mig upp ur sängen, hur jag inte kunde minnas hur jag kom hem, var jag hade glömt mina tillhörigheter, om jag hade legat med någon jag inte kände osv. När jag skriver detta knyter sig min mage och pulsen ökar.

Jag älskade också alkoholen, den gjorde mig i fri, den gav mig mod och den tog mig på nya äventyr. Jag ångrar inte allt jag gjort och upplevt i berusat tillstånd. Men priset blev för högt, ångesten gjorde att det inte var värt det. Jag blev tvungen att fatta ett beslut. Jag minns att jag står full på någon sunkig toalett på någon bar. Jag har svårt att stå rakt. Och jag inser att jag måste sluta dricka.

Efter den kvällen bestämmer jag mig för att aldrig dricka mer än ett glas. En öl, ett glad vin el en drink. Om det inte funkar skulle jag sluta helt.

Det var som att göra slut på en destruktiv relation. Alkoholen skulle aldrig mer bli min vän..Jag skulle hålla den på en armlängds avstånd. I början kändes det så fel, som en sorg att lämna någon man trott man gillat.

För mig var skillnaden att dricka ett glas och sluta helt inte så stor. För jag skulle aldrig mer umgås med alkoholen på det sätt som gav mig en kick, en berusning el ett äventyr. Så klart kunde det/kan det vara socialt bekvämt att kunna dricka ett glas. Men inom mig så är begränsningen solklar. Och egentligen så var det ju berusningen jag ville åt, och den hade jag ju gjort slut med.

Ibland läser jag på detta forum för att påminna mig om att stå fast vid min övertygelse. Och kanske också tänka tanken, vad hade hänt om jag inte slutat.

I dag är det inte svårt att hålla mig till ett glas. Det ör en lika naturlig vana som för många som varit nykterister under lång tid. Det som i bland slår mig när jag läser på detta forum ör att många skriver att de önskar att de kunde dricka bara ett glas. Och att det skulle vara mycket bättre/lättare att leva med än att sluta dricka helt.

Jag vill bara säga att det kräver i stort sätt samma omvälvande inställning till alkohol som att sluta dricka helt. Du måste liksom ändå göra slut på din destruktiva relation och säga adjö till berusningen. Och det är ju oftast den vi vill åt. Så var det i alla fall för mig.

Hoppas ni inte tycker att jag trängt mig på, i ert forum, trots att det var så länge sedan mitt missbruk pågick.

Önskar er alla lycka till! Och det ör fantastiskt, underbart skönt att få bryta med alkoholen. Och jag kan fortfarande njuta av den befrielsen.

Tomen, du har ju massor av vita dagar i ditt bagage. Nu tar vi nya tag och räknar vita dagar. Va bra att du hittat hit igen. Du liksom jag vet vad vi mår bäst av. Länge leve soda streamen. ?
/mrx

Då har man misslyckats totalt . Söp ner mig i Fredags och för att dämpa ångesten så har jag druckit sedan i Fredags.En massa dåliga val gjordes :-(

Då kom även min botten för några veckor sen, men även den ärliga och nakna i sikten om att jag inte klarar detta på egen hand.
Med ångesten och skammen rivande i kroppen bekände jag färg för mina föräldrar, samlade mod och ringde det svåra samtalet till vårdcentralen.

Med magen full av fjärilar men med maken som moraliskt stöd genomförde ett läkarbesök. Lättad klev jag ut från vårdcentralen med recept på Campral, löfte om samtalskontakt och stärkt imitt val att söka hjälp.

Nu kunde resten av mitt liv börja, resten av mitt liv som nykter!

Efter att ha påbörjat medicinering känner jag nu att jag förstår uttrycket "att hjärnan är kidnappad av alkohol". Förut så hade suget både en röst och stark övertalningsförmåga så mycket av min vakna tid gick åt att motstå, eller i värsta fall ge mrd dig för det. Numera känns det som om hjärnan är befriad från dessa tankar. Det är så befriande! Jag känner hopp!

Heja DIG Vinäger? såååå starkt av dig! Jag blir så peppad och vill oxå dit. Nu går vi en ny vår till mötes, nyktra, tiifreds med livet och vi kommer komma ihåg allt som sägs o ska göras ?
Heja, heja dig ?

Nej det tog emot men ja skickade det ändå.
Du kommer komma framåt det lovar jag
En dag har du kraft o mod..
Jag märker att jag laddar när jag är ifrån han. Därav är min jobb perf för jag reser iväg.se till att distansera dig ifrån han
Ta en dag o sedan nån mer dag osv

Jag har lite ångestpåslag. Inget som tar över tankarna men det sitter i kroppen, händerna skakar lite och olustkänsla i kroppen. Yrseln är påtaglig.
Det blir så ibland. Ångest är ju trotts allt bara en känsla, av många.

Jag reflekterar kring varför den hoppade på mig idag och inser att jag har lite svårt att vara här, i nuet.

Jag planerar inför flytten. Mina tankar ligger framför mig. Ser mig själv nästa vecka istället för idag, här, nu. Jag ser mig i en annan tjänst. I ett ”annat” liv.
Jag är medveten om att jag kommer vara densamma även i en annan lägenhet. Jag kommer fortfarande få ångestpåslag vissa dagar, där med.

Jag drömmer om resor till tropiska länder. Om att ha råd att gå till frisören. Drömmer om en ekonomisk trygghet.
Dagdrömmer mig bort, samtidigt som jag oroar mig i nuet. Som vanligt. Sedan jag började gå till Kbt:n har jag insett att jag ororar mig mycket. För det mesta nästan alltid, samtidigt som jag ändå hanterar saker ganska lugnt.

Kanske var det därför Jag drack så ofta tidigare? För att hantera oroskänslan? Istället för att dagdrömma bort nuet så valde jag (medvetet som ickemedvetet) aktivt att leva snabbt.

Slippa nuet?

Det är inte bara visioner om nästa vecka lixom. Jag ser vad jag gör om en timme, vad jag behöver göra då. Lägger upp tidsplaner. ”Klockan 09:00 ska jag börja rensa i badrummet” etc etc.

Nu när jag äe medveten om det tankesättet och beteendet kan jag aktivt välja att landa i nuet. Här, nu.
Så jag tar ett djupt andetag. Skriver här. Får ner mina tankar. Landar.
Klappar lite på vovven. Känner hur lakanen känns mot min kropp.
Lägger ingen värdering i yrseln eller ångesten. Den kommer gå över.

Det är svårt att vara medveten i nuet. Jag är nästan aldrig det.
Vill bli bättre på det.

Fridens ?

John-erik, lite lustigt det här men jag tänkte faktiskt på dig här om dagen. Funderade vart du tagit vägen och hur du mår. Gick fastekuren bra för dig? Du skriver som vanligt väldigt tänkvärda och bra inlägg.
/Mrx

Dricker det går åt helvete, då bestämmer jag mig för att det är slut, håller uppe några veckor/månader. Sen är det helt glömt. Repeat.

Hopplösheten har tagit min själ. Vågar inte drömma om framtiden. Vågar inte planera en vecka framåt i tiden. Ifall jag faller tillbaka. Familjen vet. Dom är livrädda, jag orsakar dom ett helvete, jag skäms. Dom vill bara hjälpa. Jag klarar uppenbarligen inte sluta. Men jag vill inte skada mer folk.

Det är inte lätt att vara bestämd när det gäller dessa män/kvinnor som dricker. Jag ser att du kämpar på Troja. Hoppas du går framåt och inte bakåt som jag gjorde. Min man är ju hemma igen.
Är väl mer medberoende än vi tror.

Hörde på nyheterna att de alkoholrelaterade sjukdomarna har ökat stort.
Och det är bland människor födda på 1940-50-talen som ökningen sker och speciellt bland kvinnor...
Läste nyligen om skrumplever och blev förfärad över vilket vidrigt förlopp denna sjukdom har.
Hade såklart hört namnet förut men visste faktiskt inte riktigt vad det innebar ... skrämmande läsning?
Helt sjukt egentligen hur socialt accepterat alkoholen är överallt och i alla sammanhang där man ska fira något.
Men när man sedan blivit beroende då är det skamligt och fult....vilken dubbelmoral!!

Men det som är positivt är att alkoholen minskar bland de unga och den trenden får vi hoppas ska bestå.?

Kramar???

Wow, Vinäger!!Två månader!!!
Här kommer några Grattisrosor och kramar !!!
???????????

Jag skriver i båda trådarna och det känns bra för min del.
Här i det vidare livet känns det som man kan filosofera och mumla om lite av varje.
Och det är inte alltid jag har lust att prata om alkohol, då är det skönt att detta rummet finns.
Överhuvudtaget är detta forum fantastiskt egentligen!
Tänk vilken hjälp vi får från varandra??

Läste i din tråd att du nu har två vita månader bakom dig!!! Grattis, Wow, Grymt bra jobbat Vinäger!!!??

Kramar
???

Nu har det varit en tuff period. Jag blev sjukskriven pga stress och alkoholen har varit min dagliga fäljeslagare under tiden. Är tillbaka på jobbet på deltid. Nu vill jag verkligen klara av att vara nykter. När jag höll uppe 40 dagar före jul stortrivdes jag. Då tänkte jag att över helgerna kan jag ta lite så håller jag upp sen. Men det har inte gått. Nu börjar jag om men har nu en erfarenhet av hur svårt det kan vara att reglera alkoholen.
Kram alla där ute

Jag kan bara instämma i vad Muränan skriver.
Veteranerna har varit de viktigaste förebilderna eftersom de i sin fortsatta nykterhet visat att det går alldeles utmärkt att leva utan alkohol!
Och dessutom få ett mycket bättre liv?

När jag läste Santorinis hela tråd till exempel och förstod hur hon kämpat och till slut klarade det så fick jag nytt hopp för egen del.
Även om jag inte har så många vita dagar ännu så länge så är jag på god väg.

Och vissa lyser upp vägen med att skriva fina betraktelser och kåserar om lite av varje här på forumet, Tack Berra??

Och alla ni andra som kommer med kloka råd, Ellan, PP, Lim, Miss lyckad med många flera?
Och sist men inte minst, alla medkämpar i nuläget, ni vet vilka ni är?

Kramar till er alla
???

Vad du menar Wasabi. Känslan av att något fattas. Kan känna så i perioder och varje gång handlar det om att jag inte är i kontakt med mig själv. Just meditation är en nyckel att ta till, en annan nyckel är att tillåta sig känna att det är okej att vara vilsen. Alla känslor pendlar och knepet är att vara i känslan tills den klingar av.
Verkligen tack för din fina respons i min tråd?

Glömmer ibland att sidan "Det vidare livet" finns. Vill i alla fall skriva att du känns lite tryggare i dig själv igen. Jag tror på dig, stenhårt. Du kommer att fixa det här. Och som vanligt önskar jag dig lite medgång. Det är din tur nu. ?

Kram

Kl är snart fem på morgonen och inte hört nåt av han...

Jag tog kraft o mod i att skickat ett meddelande till honom där jag rakt på sak skrev att jag ställer in de vi bestämt under veckan pga att jag mår inte bra och.är nedstämd. Det känns tråkigt för då försvinner två kvällar med han,men samtidigt är han inte värd mig. Och jag kan inte ta hänsyn till om han tar illa upp. Saker och ting kan ändras och nu vart det ytterligare en anledning att jag vart låg i att inte få höra nåt livstecken under kvällen, natten eller nu ens på morgonen.. jag tror o är nästan säker på att han kommer förstå att ja blivit låg pga att inget hört

Uppdatering:

En riktig milstolpe. Två vita månader.

Helt otroligt. Nästan overkligt.

Två nyktra månader i sträck har jag inte haft sedan min senaste graviditet för drygt tjugo år sedan. Visst, jag räknade nog det vid något tillfälle förra året, men det var med några minusdagar på grund av ett par öl eller glas vin.

Den här gången är dagarna kritvita - och ska så förbli.

Så tacksam över att jag är där jag är nu. Ett tag trodde jag att jag aldrig skulle komma hit.

Heja mig. Jag är bra. Och sååå värd detta.

Kram från en minst sagt stolt Vinäger