Senaste kommentarerna i forumet

Och om du känner att du måste, så drick när du är hemma igen. Det är mitt förslag.

Lycka till i morgon!

Borde jag sluta med alkohol helt? Det kanske är lättast på ett sätt... kan dricka något glas vid sociala tillfällen (med efterföljande ångest) men sen plötsligt byggs ångesten upp mer och mer vilket ofta resulterar i en ordentlig snedfylla!! Då blir jag helt personlighetsförändrad, otrevlig mot min sambo, vill rusa iväg mitt i natten, gråter ohejdat, mm. Får höra att jag beter mig hyfsat ”nyktert” men ändå minns jag knappt någonting av det. Väldigt obehagligt.

Det är som att jag längtar efter någonslags urladdning? Vet inte vad jag ska göra istället

Hade tänkt avsluta detta skitdrickande med att dricka vin ikväll. Så jag ska känna mig "klar" imorgon. Lurar mig själv i know. Men så kommer jag på att jag lovat skjutsa en barnet på aktivitet ikväll! Nej! Måste försöka övertala mannen att göra det. Men vill inte svika min son. Förhandlaren i huvudet och jag jobbar för fullt... *hatar alkohol*

Precis så var det för mig länge innan jag trillade dit helt och nuförtiden dricker så gott som varje dag för att få bort den där ångesten = beroende! Just den där magiska gränsen vid 3-4 glas är ganska typisk. Alltid samma visa för mig också. Försök hitta andra vägar för att mildra ångest än att tvinga i dig alkohol som sen får dig att balla ur = mer ångest. Innan du blir ännu mer fast i skiten. För det är vad det är. Ren skit för kropp och knopp på sikt! Kram

Någon form av beroende eller fel måste det ju vara eftersom det blir så här. Har svårt att sluta dricka när jag väl passerar gränsen för att bli så pass påverkad att jag tappar omdömet, brukar vara vid ca 3-4 glas. Tror att jag väl börjar dricka för att lindra ångest, får liksom tvinga i mig det första glaset. Tänker att jag ska dricka något glas för att få lite ro i kroppen, när effekten börjar avta får jag oerhörd ångest och nästan panik och börjar tvinga i mig själv mer, känns som att min hjärna liksom blir kidnappad och att jsg inte kan tänka klart. I efterhand fattar jag inte hur det kunde bli så. Igen. Usch

Härligt att läsa ditt inlägg och att allt gått så bra för dig! Ha det så jättebra!

Jag menar att du verkar må bättre igen. Försök att ta det lite lugnt så att livet inte rusar ifrån dig igen. Blir så glad när jag läser om den välmående Studenten.

Love is in the Air... ?

Kram

Hej, vill bara skicka en hälsning och säga att jag saknar dig här. ?

Hoppas allt är ok!

Kram

Knuffar upp tråden och hoppas att flera vill och kan komma på träffen.

Tack för att du berättade lite om tidigare träffar, Adde. Det tar nog bort en del rädsla. Lite läskigt känns det allt.

Jag tänker att jag börjar med att kolla om det finns någon jag, mot förmodan, råkar känna igen. Om inte, tror jag att jag presenterar mig som Vinäger. Vi får se.

Hittar dig på sidan tre... Vill bara säga att jag saknar dig här. Tack för kloka ord ovan.

Hoppas att du är ok! Förhoppningsvis är du bara i rensartagen och har fullt upp med att planera loppis (21 teveapparater, oj...) Vilken rening för själen det måste bli. Är inte så mycket för Feng Shui, men boken "Rensa i röran" rekommenderar jag varmt. Den gav mig för många år sedan inikter jag bär med mig än i dag. Dessutom är den mycket lättläst.

Ha det bäst!

Kram

Min förra rubrik var "Fri" och nu kommer förlängningen "Trygg".

Det har gått tio dagar sedan kraschen, botten, kollapsen. Eller då jag stod vid ravinens brant, inte ruinens brant, som jag upptäckte att min telefons autocorrect gjort om det till. Tack och lov har jag inga ekonomiska bekymmer att brottas med. (IW, det var den som fixade terror av tetror också, genialiskt!)

Som sagt, tio dagar sedan kraschen, en vecka sedan sista droppen och jag äntligen fick hjälp. Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det en befrielse. Det finns just nu ingen annan känsla som bättre kan beskriva livet just nu.

Biverkningarna av både medicin, alkohol och arbetssituation börjar ge med sig. Illamåendet och huvudvärken är helt borta. Ångesten och hjärtklappningen mycket lindrigare. Så värt att må skit några dagar för att sedan känna hur mycket mer det ger att vara utan A. Inte bara bakfylla och trötthet...

Tänk er att inte behöva planera hela livet efter A:

Hur mycket har jag hemma?
Var ska jag slänga de senaste tetrorna/flaskorna?
Hinner jag förbi Systemet? Hoppas ingen jag känner ser mig där och att hon, den rödhåriga, inte sitter i kassan i dag igen...
Har jag tillräckligt med kontanter?
Måste jag köra mera i dag?
Hur tidigt måste jag sluta dricka för att orka i morgon?
Börjar det märkas på mig eller kan jag ta några klunkar till?

Sååå skönt att slippa allt detta!

Tack för alla fina kommentarer, även om det skär i hjärtat att läsa en del. Det är bara att gå tillbaka och läsa mina två senaste sidor om jag nu, mot förmodan, skulle få för mig att det är ok med ett eller två glas någon gång. För det är det inte, ok alltså, inte alls.

Ni som inte vet hur ni ska kunna stoppa, ni som mår dåligt av all ångest som A skapar efter tillfällig lindring, ni som ser livet rusa ifrån er, klarar ni inte det själva eller med bara forumet, så sök hjälp. Någonstans. Spelar ingen roll vad eller var, men ta chansen att få tillbaka livet.

När jag - som aldrig skulle kunna tänka mig att ta hjälp utifrån - kunde, så kan ni!

Oj, jag låter som en frälsare, en missionär, men jag är bara tvungen att få säga det nu, när jag vet skillnaden. Och att det inte var ett dugg läskigt när jag väl satt där med läkaren. Antagligen behövde jag gå igenom den här processen för att hamna vid vägs ände, och inse hur illa det var, annars är det bara så tragiskt att jag inte sökte hjälp tidigare.

Jag fortsätter att strosa omkring här hemma, går promenader och låter energin sakta men säkert komma tillbaka. Den har varit borta länge nu, så jag är glad för varje liten sak jag orkar. Skriva här till exempel. I dag blev det spam igen, Vinäger över nästan hela första sidan.

Life is rätt så good ändå!

Kram

Jo, tack, jag mår rätt så bra just nu. Trots vin så har ångesten varit minimal. Det var ett lyft att komma till frissan och idag ska jag äta lunch med en väninna. Dock vet jag ju att jag nyss bestämde mig för att inte dricka varje dag utan bara under helgerna. Sen tänker jag att jag bara ska dricka till middagen. Sen tycker jag klockan är så lite att jag kan ta lite till. Och lite till. Och vips är klockan nio på kvällen! Då dricker jag en kopp te istället. Så börjar jag om nästa dag eftersom gårdagen gick ju bra ändå! Extremt kluven.
Kramar till er!

Vad jobbigt du har det. ?

Vad gäller att skriva i andras trådar., brukar jag säga att vi växeldrar här på forumet. Ibland orkar jag mer, då stöttar jag andra, ibland orkar jag mindre, då får jag stöd tillbaka. Men jag vet hur det kan kännas, man vill gärna skriva något till den som har det extra jobbigt eller ge uppmuntran till den som fixat något svårt. Jag välkomnade och kommenterade överallt under lång tid, men till slut insåg jag att det inte höll. Nu är jag bara periodare vad gäller även detta. ?

Med detta sagt, ha inte dåligt samvete för att du inte orkar kommentera hos andra, lägg energin på att kunna skriva hos dig i första hand. Det är så det måste få vara.

Ha en fin dag!

Kram

Hej ironwill.
Nej det är inte pga henne utan jag har själv märkt det. Min familj o vänner märker det också. Jag försöker att avstå o säga denna helgen ska ja inte dricka
Men ändå dyker det upp något eller att jag inte har något annat att göra o då dricker jag. O när ja väl börjar har jag svårt att sluta de e allt från 7glas till 15 vodla redbull.
Hur ska man hantera mängden finns det något jag kan göra eller ? Eller det måste komma av egen vilja?
Tack för svar=)

Okej, det känns logiskt. Det är klart att det tar längre tid. Ibland blir saker så mycket lättare att tänka när man får lite hjälp. Tack <3
Jag har svårt för tålamod med mig själv. Jag vill att allt ska hända på en gång - jag har ju gjort mina livsförändringar, det ska ju vara bra nu!!!! Justja. Sorg, skuld, minnen, tyngden i att lämna ett helt liv, beroendets kraft och i botten på det en förmodligen obearbetad diagnos. Yup, det kommer ta tid.

Jag känner mig gladare idag. Jag har sovit länge. Ska bara bli klar med bokföring och sen ska jag ha ledigt tänkte jag. Minst fyra veckor eller så. Jag brukar inte vara ledig, jag känner mig glad för det.
Så nu försöker jag alltså andas och stå still lite. Att det är bra idag betyder bara att det är bra idag, jag ska försöka att inte dra iväg till att det betyder att allt har löst sig, eller hur, för det är ju också då det blir sån jävla katastrof när jag faller, eureka?!
Tack universum för att just nu är fint och underbart.
Tack för att vi har hittat hit.
Kram!!

Du är på rätt ställe. Med din insiktsfullhet och vilja att söka hjälp kommer du att fixa det. Hoppas att det går/gick bra på mötet.

Det känns som att du behöver en i allt det jobbiga. Vad du kämpar. ? Ta till dig av ovanstående kommentarer. Det ger så mycket tillbaka om du orkar ta dig förbi det första svåra, ibland nästan outhärdligt jobbiga.

Jag tror på dig!

Speciellt för mig som nyss varit vid vägs ände. Till slut gick det inte längre och jag tog hjälp. På en vecka har jag fått ett nytt liv, helt otroligt. (Läs mitt senaste inlägg i min tråd, om du orkar.) Hoppas du går vidare, för egentligen finns ju inget alternativ. Du förtjänar något mycket bättre än det du beskriver ovan. Vad för eller var du söker hjälp spelar ingen roll, välj det minst ångestframkallande. Och gör det innan du kraschar helt, det känns som att det är nära. Håller tummarna för att du tar steget. Kanske redan i dag?

Kram

Jag känner mig pigg och glad idag, här kommer lite pepp från min lucka: schwzzzzz!!
Har också tänkt en del på det där med andra, liksom hur ser det ut i deras hjärnor? Hur känns det att inte bli besatt efter första klunken? De som kan dricka och ba "mm, trevligt, men nu är jag nöjd", hur funkar det?? Med tanke på hur det ser ut ute på serveringarna om kvällarna skulle jag inte gissa att de är alla andra, utan snarare en minoritet som blivit till med nån slags superrustning mot alkoholens attackkraft. Vi är nog som de flesta när vi påverkas som vi gör, med skillnaden att vi här inne vill slå tillbaka.
Du är skitbra på att kämpa, men resten av ditt liv kommer såklart inte bli en kamp; det här kommer bli det naturliga, kampen kommer vara ibland, mer och mer sällan. Heja!!

Numera blir man alltid glad av att läsa din tråd och dina kommentarer hos andra. Så positivt stärkande. Wow, du är verkligen på rätt väg nu. Härligt. ?

Massor med kramar till dig

Det var Linda Bengtzing som sjöng så, men vi är många som blivit proffs på det. Konstigt nog nästan bara vad gäller alkoholen, i alla fall för mig. Annars är jag nästan överdrivet ärlig och hatar falskhet. Konstigt att ett beroende kan få någon att gå helt emot sina egna värderingar, men tyvärr är det ju en del av sjukdomen.

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet.

Ja, undrar hur mycket de har påverkat (!) människors drickande. Skönt att du har din fru med dig.

Tänkte skriva något om prestation, en ser att Arminius redan formulerat samma sak. Bra råd och funderingar. Gör dig själv en tjänst, tänk igenom vilka saker som verkligen är måsten och vad du faktiskt skulle kunna hoppa över, alternativt skjuta fram tills du känner dig mer stabil.

Kram

Det här fixar ni/vi.

Ha en fin dag!

En kram för att du kämpar. ?