Senaste kommentarerna i forumet

Nu har du din chans. Ta den.

Håller på dig. ?

Kram

Undrar som ovan hur det är på jobbet.

Skriv något när du orkar.

Kram

Du kommer att fixa det galant.

Ha en fin dag!

Idag har det gått 8 veckor sedan jag drack alkohol senast. Känner mig stolt och glad över att ha klarat det så här långt. Min fru tycker att hon fått tillbaka sin gamla man, den hon gifte sig med men som senaste året varit en trött och seg person, och det känns ju bra. Hennes stöd har varit otroligt viktigt och att jag ha varit helt ärlig mot henne har varit en förutsättning för min kamp.

Känner mig väldigt mycket piggare och energisk. Ångesten har minskat och tankarna på alkohol kommer inte lika ofta nu som innan. Då gick mycket av tankarna de sista månaderna åt till att först på morgonen vara inställd på att inte dricka något efter jobbet till att efter lunch planera hur jag skulle smussla i mig en vinare utan att frun märkte nåt. Varje morgon jag vaknade sa jag till mig själv att nu får det vara nog, nu börjar mitt vita liv. Men det höll som sagt var bara fram till lunch.
För 8 veckor sedan insåg jag att det inte höll längre och sökte hjälp. Inget jag ångrat en sekund.
Jag har haft mycket bra hjälp av antabus denna första tid. Att veta att det inte finns en finns en chans att dricka minskade suget och tankarna om att bara testa ett litet glas. Förstår att många har ett stort motstånd mot antabus men det är ju ett riktigt effektivt läkemedel anser jag.

Har varit på några tillställningar med alkohol och klarat av det också utan att grunda rejält innan utan hållit mig till alkoholfritt. Trodde inte jag skulle klara det eller att det skulle vara värt att ens gå utan att få dricka men det har gått bra. Men visst saknar man vinet och whiskyn det ska jag inte hymla om, men nu vet jag att det inte är värt det.

Imorgon är antabusen ute ur kroppen, leverproverna jag tog sist visade stigande värden så läkaren vill inte att jag fortsätter. Nu börjar en ny fas då min krycka antabus inte längre finns där. Nu kan jag halka dit utan antabusens verkningar. Men jag känner mig otroligt taggad och jag är full av tillförsikt att fortsätta så här. Nu siktar jag närmast på en vit jul! Vet att vi är många med samma mål, att bli kvitt alkoholen, och det hjälper verkligen till! Ha det så bra alla!

För dig? Kram

Jasmine, vill bara titta in och fråda hur du mår. Har det lättat på jobbet?

Hur går det Pellis?

Vill bara kika in och fråga hur du mår. ❤️

Tack Ellan för ditt svar!

Hur jag tänker, jadu... jag tror ändå på balans i slutändan och alltid alltid barnen i första rummet. A i sig är inte grundproblemet, det började med en dålig arbetsplats (läs vuxenmobbning) och ett givetvis felaktigt sätt att lindra, lätta bördan. Jag är en allt eller inget person, medveten om detta faktum. Men med medvetande tror jag ändå man kan hitta balansen.

Kunde jag en gång lära mig att få en klar och positiv syn på mat och ätande efter åratal av ätstörningar så kan man få det på A, det är min inställning. Insikt och vilja är grunden. Där landar jag idag. Jag fattar självklart att mitt drickande är ett långsiktigt problem, därför måste det destruktiva beteendet få ett slut, nu. Jag blir aldrig arg, ledsen eller moody när jag dricker, men trött och givetvis mentalt icke närvarande, just det måste upphöra. Den resan har börjat.

Jag har kämpat hela dagen med svår förkylning. Här nästan haft nära döden upplevelser. ?. Har fyllt på kolsyra i sida streamen och kör vidare med bubbel vatten. Vi kämpar vidare och stöttar varandra.

Jag blev tårögd av att läsa det där. Känns så hoppfullt (mitt i all oro) över att det kanske faktiskt kommer gå bra denna gång. Eller det SKA gå bra rättare sagt och såna här ord gör så otroligt mkt för mig! Att slippa känna sig ensam och oförstådd. Tack <3

Bra att du håller dig fortsatt nykter även om du känner ett sug på att koppla av, tyvärr kommer nog stressen bara att öka när du nyktrar till igen. Ta en till antabushalva så du inte faller för frestelsen nu när du börjat dividera med dig själv.

Låter som du har väldigt höga krav på dig själv? Hur gamla är dina barn? Kanske dom kan börja hjälpa till lite mer? Sen är det inte hela världen om det står lite disk här och där eller om du inte hunnit tvätta. Fokusera på det som är viktigt för stunden nu. Vad säger din man om du berättar att du känner att du blir sugen på vin som avkoppling pga alla måsten? Kan han fixa lite mer? Har han förståelse för att saker kanske halkar efter lite?

Jag minns när man hörde om AA i 18-årsåldern. Det var inte direkt i positiva ordalag som det nämndes. Det användes som skällsord till folk som hade festat för hårt och man föreställde sig en massa elände. Jag tycker kanske inte att det är det första man ska ta upp med en 18-åring som outar sina problem för första gången. Jag vet att ungdomar blir välkomnade och att det är en positiv (för det mesta) gemenskap som hjälper många, och jag har varit där. Men jag håller med MM att man kanske inte ska börja med det. Och då pratar jag rent taktiskt. Det är ett rätt stort steg att bara komma fram till att man har problem redan i den åldern. Ungdomar idag är utsatta för en betydligt tuffare social miljö än vi (40+) var i den åldern. Väldigt mycket handlar om image, utseende, status, festa, och att bli lyckad och spridningen av positiva och negativa omdömen sker i realtid via sociala media. Enorm press. Att då ta till sig en sån stor sak som att man behöver gå till AA och integrera i en kanske av omvärlden, hårt pressad självbild är nog inte enkelt.
Jag fattar att ingen av er menar något illa självklart, och AA hjälper säkerligen många och liknar inte alls mina fördomar. Men låt vägen fram utvecklas i lagom takt.
Vet inte om du läser här längre Lydisan men väldigt starkt av dig att skriva här och det finns mycket stöd att få. Vi är alla ivriga att dela med oss av vad som funkar för oss, och ibland blir det debatt. Men känn dig väldigt välkommen.

Då kan man bocka av 4 December som även den en vit dag. Skönt. Bakom lucka 4 så dolde sig tyvärr nedstämdhet . Känt i omgångar under hela dagen . Tankar som snurrar varför man ska behöva kämpa med alkoholen. Varför kan man inte vara som andra? Ska resten av livet bara vara en kamp? Sådana här tankar får mig lätt till att dricka, men inte idag. Så helt kass var nog inte dagen .. vi kämpar vidare ??

Stort steg att skriva här och öppna upp! Vill börja med att fråga om du vill sluta för att din tjej vill att du slutar eller om du verkligen vill sluta? (Eller skära ner).
För att sluta för att någon annan vill, kommer med stor sannolikhet inte att funka alls. Du riskerar att börja smyga i stället eller att börja tycka att det är hennes ”fel” att du inte får dricka. Du måste vilja sluta eller dra ner för din skull. Jag säger det med all välmening.
Det andra är att både dra ner och sluta helt kräver mycket av dig. Det GER mycket också men det är en ansträngning. Att dra ner kräver att du verkligen håller det du satt upp som regler och inte gör några undantag. Annars hamnar du på samma nivå ganska snabbt. Har testat det i många år. Jag fixade det inte men det går om man verkligen vill.
Sluta helt är en livsstilsförändring eftersom du måste hitta andra sätt att ha kul utan syntetiskt luckorus.
Men som plåster på såren får du i båda fallen mindre ågren, mer energi, bättre hy, lägre vikt, stadigare psyke och minskad risk för cancer mm.
Så det finns alternativ och bra belöningar. Läs mer trådar här på forumet och du hittar bra tips och folk i precis samma sits som du.
Det är ett väldigt vanligt problem att ha svårt att sluta när man börjat. Jag hade samma problem. Tyvärr är det stor risk att det med tiden även blir oftare och oftare. För mig trillade polleten ner efter en händelse som säkert liknar din men också att jag då var redo att se alla liknande händelser som ett mönster och inte bara som enskilda händelser. Dåliga saker händer när jag dricker och mer som regel än undantag. Du kanske blir aggressiv när du dricker för att du inte mår helt 100 innerst inne och det finns ju olika typer av hjälp mot det också. Men det behöver givetvis inte vara så. Några kör medicinering som hjälp för att dra ner, finns flera olika typer. Andra kör med samtal eller AA. Finns alla möjliga typer av hjälp. Inget att skämmas för heller. Jag testade AA ett tag men nu kör jag mest med stark motivation. Ditt sätt finns där ute. Hoppas du får ut något av ovan och hoppas du tar steget.
Edit: Jag blev också sned när någon (oftast min fru) bad mig ta det lugnare när man själv tyckte att man hade det som roligast. Hon hade givetvis rätt så här i efterhand.

Hej!
Detta är ett stort steg för mig, Men jag har äntligen insett att jag dricker för mycket och stora mängder och skulle behöva lite hjälp.
Jag har ett stort problem med att när jag börjar dricka så har jag svårt att sluta.
Det känns som om jag inte bara kan gå ut ta en öl eller 2. Jag dricker bara på helger fredag och lördag ibland kanske ena dagen bara och ibland även röda veckodagar eller om jag är ledig men mängden jag dricker har blivit för mycket. Jag blir arg för småsaker och har börjat bli lite aggressiv (nä jag slår inte någon) och kan bli sur om någon säger till mig att det räcker nu starta bråk o ha ångest dagen efter. tillexempel min tjej som vill lämna mig efter helgens drama. Hur ska jag göra för att minska mitt drickande dricka mer sällan(har i stort sett druckit varje i helg i 2år) lära mig kontrollera mängden. Ibland är det så klart kul att hitta på något spontant o köra en helkväll men vill gärna sluta dricka varje helg.
Har druckit sen jag var 14, är 28 nu och dom senaste 5 6 åren har det ökat, senaste 2åren har varit mest varje helg i 2 år ungefär. Är tacksam för alla svar

Hej!
Detta är ett stort steg för mig, Men jag har äntligen insett att jag dricker för mycket och stora mängder och skulle behöva lite hjälp.
Jag har ett stort problem med att när jag börjar dricka så har jag svårt att sluta.
Det känns som om jag inte bara kan gå ut ta en öl eller 2. Jag dricker bara på helger fredag och lördag ibland kanske ena dagen bara och ibland även röda veckodagar eller om jag är ledig men mängden jag dricker har blivit för mycket. Jag blir arg för småsaker och har börjat bli lite aggressiv (nä jag slår inte någon) och kan bli sur om någon säger till mig att det räcker nu starta bråk o ha ångest dagen efter. tillexempel min tjej som vill lämna mig efter helgens drama. Hur ska jag göra för att minska mitt drickande dricka mer sällan(har i stort sätt druckit varje i helg i 2år) lära mig kontrollera mängden. Ibland är det så klart kul att hitta på något spontant o köra en helkväll men vill gärna sluta dricka varje helg.
Har druckit sen jag var 14år och 28 nu. Senaste 5 - 6 åren har det ökat men dom 2 senaste har varit varje helg 90% iallafall.
Är tacksam för alla svar

Kommer på mig själv att dividera med mig själv om att jag kan "bara ta ett glas". Lyckas inte helt övertyga mig själv om att det är en bra idé och jag tror att det beror på:
1. Jag vet innerst inne att jag blir dum i huvudet av vin
2. Jag vill inte skada min familj igen eller göra dem oroliga och besvikna
3. Jag har inte tid att vara full eller bakis
4. Jag har tagit antabus, iofs bara en halv tablett i lördags, men ändå, vågar inte chansa
5. Jag skulle bli tvungen att börja om min tråd på 365 igen....

På "för" sidan har jag bara ett argument, att jag slappnar av och glömmer alla måsten för en stund

.

Är precis där du är, samma samma.
Tänker väl mest högt, ingen anklagelse.
Keep up the good work ?

Stay strong

i nykterhet upplever jag mer ”på riktigt”. Första tiden var en sådan enorm frihet och lättnad över att inte behöva dricka. Jag kände mig helt enkelt mer sann både mot mig själv och mot mina nära. Jag var närvarande på ett helt nytt sätt. Gamla intressen blev ointressanta och nya väcktes. Jag hade en period där jag kände mig väldigt vilsen precis som du beskriver. Vem är jag utan alkoholen? Vad tycker jag om? Hur ska det bli? Dessa tankar kunde bli enorma och vissa dagar ville jag bara gråta. Men är det något jag fått lära mig så är det att vara kvar i känslan. Är jag ledsen så gråter jag numera. Flyr inte undan det jobbiga. Och ja vissa dagar känns det som att jag inte räcker till. Jobb, ungar, skjutsningar, matlagning, huset och allt annat kan bli för mycket. Prestationsprinsessa som jag har varit har fått lära sig att säga nej. Min nykterhet är nummer ett i alla lägen.
Det går upp och ner och det finns bra och dåliga dagar. Den största vinsten är dock känslan av att vara fri. Fri från besatthet och från ångest.
Det är en spännande men oxå tuff resa att bli nykter. Men så värt det på alla plan.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

ljuga någon under bordet var jag en mästare på. Det var vad jag trodde i alla fall. Och det första jag sa till min terapeut när jag åkte till Skåne var att jag är en mästare på att manipulera allt och alla.
Det är en sådan befrielse att leva i sanningen och skönt att läsa dina friska ord.
Tack!?

Nu har han druckit 3 kvällar i rad.. och i morgon ska han på enskilt samtal! ?

Hej Märthan,
Skönt å se att du är tillbaka här på forumet. Ja du jag fick en anmälan till soc efter att ha spenderat en natt på psyk. Inget konstigt då vi har minderåriga barn i hemmet. Både du och jag förstår den delen. Det tog någon vecka sedan fick jag och min man komma dit på samtal. Blev väldigt väl bemötta och de ställde frågor kring barnens situation och jag berättade om mitt drickande. Jag erbjöds hjälp och vi diskuterade olika alternativ. Efter det började jag med antabus och började gå i samtal hos en beroendeterapeut. Utredningen hos soc lades ner vilket jag tror till stor del berodde på min och min mans uppriktighet. Min man var och är en trygg vuxen, min syster och mina föräldrar var väl insatta i situationen plus ett par av våra vänner. De tittade helt enkelt på hur barnen hade det.
Våra barn mådde inte bra i situationen som var. Jag var fysiskt närvarande men inte mentalt och detta har jag fått jobba med nu i nykterheten tillsammans med barnen.
Så här i efterhand ser jag allt detta som startskottet på min resa mot nykterheten. När soc blev inkopplade så började min man få nog... sedan tog det visserligen ett halvår till innan jag insåg vad jag egentligen behövde göra för att bli nykter.
Jag hade oxå en hel del krav från min läkare och fick Propavan att sova på. De skrev helt enkelt inte ut något annat eftersom jag var beroende...
Så såg det ut för mig för 3 år sedan.
Jag förstår att du mår skit och att det känns tungt just nu. Hur tänker du själv kring ditt drickande och vad säger din man i allt detta? Han blir ju oxå involverad i frågorna kring barnen.
Stor kram
Ellan

Hur har du det nu, Heueh? Vi saknar dig!