Senaste kommentarerna i forumet

Vilken igenkänningsfaktor! Vad fint skrivet. Är lite nyfiken på vad som gör att du ”åker ner i avgrunden”? För mig är det att jag hela tiden tar på mig för mycket, att jag snabbt prioriterar bort det som får mig att ha balans, dvs minska det kreativa, öka fysisk aktivitet och äta bra mat. Fasen vad vi borde kunde hjälpa varandra här!
Den där meningen utan mål, är väl det som är målet. Kram

lever och blödande tarmar ska du väl inte dricka alls, vännen ? Det låter snarare som om du borde uppsöka läkare med en gång och kolla hur du mår. Ditt tillstånd kan vara lishotande.

Sköt om dej ?

Befinner mig som i ingen mans land. Stirrar, grubblar. Uppgiven. Helgen var som en snöstorm, massor av händelser och massor med bra saker blev gjorda, men i huvudet snurrade allt bara. I söndags spårade det. Mådde kasst i psyket men hade lovat barnen en mysdag på första advent. Pepparkaksbak stod på schemat. Ville bara att det skulle bli sådär mysigt som alla ville och att pappa skulle vara på bra humör, men det var jag inte. Drack, i smyg, för att bli stabil. I princip hela söndagen från efter lunch. Sprit och rom. Det blev mysigt och räddade situationen. Julstämningen var där, jag höll mig på banan, men vart är jag på väg. På kvällen föll jag ihop som ett vrak i soffan.
Förra veckan försökte jag motivera mig med ett nytt diet-projekt. Gick utmärkt fram till fredagsmyset och På spåret premiär.
Nere i avgrunden nu, inget hopp, ingen motivation, ingen lust. Jag försöker håller mig flytande genom lagen av minsta möjliga ansträngning för att upprätthålla fasaden. Vill bara ge upp men hur ger man upp. Livet är som att stå i änden av en köttkvarn och stoppa korv. Jag kan lägga mig ner på marken och bara ge upp men snart kommer jag vara begravd under ett berg av kött. Livet stannar inte för att jag ger upp.
Hur ska det kunna bli lagom. Jag har inget lagom. Antingen är jag här, i avgrunden, dricker, äter, ligger i soffan. Eller är jag i mani. Tränar, går på dieter, städar, plockar, rensar, snickrar, bygger. Jag önskar jag kunde ha ett mål och skynda lagom. Njuta av livet på vägen. Men finns det ett mål så finns det resultat på vägen. Finns det resultat så går det att skynda på. Syns inga resultat snabbt så sinar motivationen snabbt. Jag önskar att det inte behöver finnas några mål, bara njuta av soluppgången. Men då finns ju ingen mening med att gå upp ur sängen om jag inte är på väg någon stans.

den 2a december var det 35 år sedan musikvideon Thriller med Michael Jackson spelades in.
På den tiden var jag i mitt "bästa" stadie av min alkoholism :-O Tyckte att jag dansade helt i klass med Michael och var bara lindrigt bakis dagen efter. Livet lekte och det mesta var kanon !

Sen gick det långsamt men säkert utför. Jag kollade hur mycket jag drack med hjälp av nån liten grej (kommer inte ihåg vad den hette ? ) som Bolaget delade ut och i bästa alkisanda så censurerade jag bort lite av det jag hällde i mig och, vips, så var resultatet ganska bra. Jag provade att hålla upp ett tag och det gick ju fint för jag visste ju att det var en bestämd tid och att jag efter den tiden skulle få dricka lite igen. Det tog några år innan jag såg att den tiden jag höll uppe, den drack jag igen när jag väl startade igen. Ett märkligt fenomen som de allra flesta alkisar blir varse när de börjar dricka efter ett uppehåll.
Jag provade att dricka "finsprit", bara fredag-lördag....jaja..kanske lite på onsdagar..., inte ensam, inte hemma, bara öl, bara vin...Kort sagt alla sätt som beskrivs i andra trådar här på forumet. Inget hjälpte.

Jag dansade inte längre som en gud, jag blev svårt bakis, började med återställare.....efter ett tag började händerna darra ( klassiska testet : håll händerna framför er med handflatorna upp och be nån lägga ett A4 på var hand. Inte kul) och det värsta var att jag förlorade styrningen i en fot och liksom klampade fram. Hela kroppen protesterade våldsamt. Men ändå fortsatte jag ! Och jag ökade intaget ! Jag var totalfast i sjukdomen.
Tramset med att dricka kontrollerat, som vissa förespråkare gör gällande fungerar, är så mycket fel det kan bli. De har inte susning om hur jag, alkoholisten, fungerar ! De är ju inte alls medvetna om att jag som aktiv alkoholist är manipulativ så jag levererar de svar de förväntar sig för att få lugn och ro runt mig. Än idag har jag förmågan att ljuga vem som helst under bordet men undviker i det längsta att göra det av den enkla anledningen att jag inte mår bra av det. Idag är sanningen det enklaste och skönaste jag kan tänka mig att leva i. Jag har ljugit färdigt i mitt liv.

Idag mår jag så bra jag kan med tanke på hur jag misshandlat min kropp. Ålderskrämpor javisst, div förslitningar javisst .......MEN jag lever och är nykter !
Jag är glad att jag sluppit så lindrigt undan !

Jag har aldrig kunnat identifierat mig som alkis jag passar bättre in under rubriken riskbruk/missbruk. Egentligen förstår jag inte skillnaden. För mig är en alkis en sådan som dricker dagligen och känner kraftigt sug efter alkohol. Jag har inte dessa problem. Men visst ibland kan jag tänka att jisses va gott det skulle vara med ett glas rött. Min fru sedan mer än 30 år har även hon kvalat in i gruppen riskbruk/missbruk men har lyckats ändra sina alkholvanor rejält på egen hand. Hon är sedan flera år "normal" drickare med inslag av vita perioder. Just nu dricker hon inte alls. Nu är det min tur att bryta mina gamla vanor. Jag hoppas kunna blir "normal" drickare men det får tiden utvisa. Jag kör min sober december. Vi är båda i 55 års åldern. Vi föll pladask när vi kunde börja köpa vindunkar för det var så praktiskt att slippa tomflaskor!!! Minns hur det var när helgens vindunk blev tom redan på fredagen och vi måste köpa en ny på lördag. Dit vill ingen av oss komma igen. Nu kämpar vi vidare. Leve soda streamen !! ;)

God morgon.

Jag började ett inlägg men råkade radera allt när jag gick runt med telefonen för att göra frukost.

Skrev lite om julöl. Hur alkoholindustrin är så slug som säljer in julstämning på det där sättet. Ofta hade jag en nykter period oktober, november och december förut. Sedan när julölen reades ut så kunde jag köpa det och legitimera det med att det skapade lite stämning sådär i efterhand. Det var lättare att köpa julölen än något annat. Och det kändes okej eftersom att den vad så "snäll" och anspelade på en sån mysig tradition. Det kan ju inte vara så fel att dricka den va?

Läser ibland artiklar om systembolaget också. "I år blir det stängt i tio dagar- se till att handla smart" typ... Jag förstår att en sån artikel skrivs. Folk har väl panik. Nu menar jag inte de beroende (dem förstår jag och sympatiserar med på ett sätt) utan de människor som ser ner på alkoholister men som är lika besatta av systembolaget själva. Findrickarna. Blä.

Findrickarna som tycker att vin ska säljas på ica för att de inte kan se utanför sig själva och begripa vilken misär det skulle skapa för alkoholister och deras anhöriga. Findrickarna som skiter i hur alkoholberoende skulle plågas.

Findrickarna hjälper verkligen till med att göra det svårt för alkoholister att öppna upp om sina problem. För de värnar om alkoholen och vill ha den. Egentligen lika mycket som en aktiv alkoholist men på ett tillåtet och socialt accepterat sätt.

Minns när jag såg en intervju i Shulman show för längesedan. Gudrun Schyman och Maria Montazami var gäster. Gudrun som är nykter alkoholist sa att det var synd hur samhället fokuserar så mkt på vin men Maria och Alex kunde inte för en sekund ta hennes perspektiv. De ska minsann ha sitt glas vin. Det var så himla talande för hur det ser ut. Skit i att lyssna på någon som vet och låt Findrickarna bestämma. Så kan alla förr eller senare hamna i alkoholträsket. Nu råkar ju jag tro att programledaren också har alkoholproblem men han kan ju luta sig mot alla findrickare som hyllar alkohol på "rätt sätt". Det är så man kan gömma sitt missbruk. Han kunde gömma sig bakom Maria Montazami just denna gång. Och Gudrun framstod som överdriven.

Haha nu känner jag mig nästan politisk... jag upprörs över vems perspektiv man i allmänhet tar. Och det är oftast de som inget vet.

Det där är en grej jag faktiskt lärt mig; alla gånger jag suttit och väntat på honom istället för att gå ut och leva - då har jag OCKSÅ valt missbruket över mig. Så kan man ju inte hålla på!

Nä, väljer han att knarka/supa så väljer du andra vänner, andra nöjen, och digsjälv.

...också en hård läxa för mig; att upptäcka att jag knappt hade några kompisar kvar. De hade jag försummat till förmån för hans missbruk.
Lyckligtvis var de villiga att glömma, förlåta, och ta tillbaka mig...

Otroligt bra kämpat. Du inspirerar mig och säkerligen många andra. Nu kämpar vi vidare, dag för dag, helg på helg. ??

Dag fyra vaknar med svettningar....men en bra känsla... Ha en bra dag alla där ute

Bra gjort, Lasse 555! Var stolt över dig själv och ta en dag i taget!

Tack, vad skönt att höra att du tycker jag kommit till insikt om en del av problemet. Jag tror att det blir en bra diskussion. Jag känner mig lite tryggare nu efter att ha fått input här på forumet. Kärleksfullt men bestämt agerande är det som kommer gälla.

Ja visst är det en tuff miljö att växa upp i när alla runt hela världen så enkelt kan dela med sig av sin "perfektion" via sociala medier. Det skapar givetvis en enorm press. Och idealbilden är en stereotyp som är bra på allt och dessutom vältränad och snygg. Och utåtriktad. Det som inte pratas om är att det ju måste finnas någon som vill och orkar lyssna på de som pratar och syns hela tiden, dvs de som kanske inte är så utåtriktade utan lite tystare och mer eftertänksamma. Alla har sin plats och sin funktion, men det är bara de extroverta som premieras.

Återigen; skriv på. Det hjälper oss andra!

Ha en riktigt härlig (vit:)) jul!

Ja, om man ska förändra sin självkänsla är det rätt bra att göra saker som är ovana och sen känna sig stolt. Vilken väg mot nykterhet som passar bäst är individuellt men testar man inte en väg (av rädsla etc) så är man ju fast i sin personliga utveckling ändå. Är man 15 eller 95 så är vi ändå människor och AA är inte konstigare än att gå på en bokcirkel eller liknande. Vet man inte vad AA är kollar man upp det. Väldigt enkelt sen internet blev en del av vardagen. På AA kan du sitta och lyssna och behöver inte säga ;Hej, jag heter x och är alkoholist". Du gör det du vill så länge du följer mötesordningen. Förbannad får du vara i din egen ensamhet. Förstår fortfarande inte vad du kacklade om faktiskt. Din skrämselpropaganda leder inte till en tryggare värld iaf. Lika komiskt är det ifall någon säger "gå inte i kbt för det är hjärnskrynklare". Kom in i matchen nu!

Sov riktigt gott i natt, alltså riktigt riktigt gott. Vaknade utsövd och hade en relativt lugn morgon. Kom på mig själv med att jag spontandansade medans jag sminkade mig själv.

Gick till jobbet och eftersom jag bestämt att jag är frisk på jobbet så är jag det nu. Förra veckans möte verkar ha öppnat upp ögonen för de nya i teamet att jag faktiskt kan en hel jävla del där. Så idag fick jag många frågor, fick hjälpa till och tog även en del ansvar över processen.
Det var kul! Hade energi kvar när mina timmar hade gått.
Exmannen hade lovat mig middag i dag. Så drog dit efter jobbet och käkade nått svingott kött och slötittade på serier.
Kom hem för sent för att ta mina pillz, men känner ändå en trötthet i kroppen. Vovven är med mig nu också. Den lille krabaten äger fan mitt hjärta. Att man kan känna så mycket för en annan varelse är fint.

Tänker inte ropa hej ännu, men känns som att det värsta mörkret svept förbi. Jag går in på min 5 eller 6e dag som jag faktiskt känner mig glad. Det är bra. Det är så skönt att må bra. Hela jag ser annorlunda ut, kan ju se det själv i spegeln. Fan vad psykisk ohälsa är förödande.

Han som jag träffade i helgen vill ses igen, vi ska gå på cosmonova och titta på pandor. Jag älskar pandor. Det är lite min grej. Pandor ❤️

Det är verkligen jättekonstigt med honom. Klick sa det. Undrar om han känner samma. Jag tror det.
Han är lite äldre, till skillnad från de andra jag träffat på senaste. Närmre 40 än 20. Det känns oxå bra. Han har vackra rynkor runt ögonen när han ler. Sådant gillar jag. Undrar vad jag ska kalla honom för?

(Hur tusan kan det bara säga klick sådär? När vi skakade hand och hälsade släppte lixom ingen tagen eller ögonkontakten ”Man ba hej där är ju du, jag tror jag kan ha letat efter dig”) (läskigt).

Fridens ?

Du kan inget göra egentligen. Du kan snacka med honom om hur han mår etc. Du kan fråga om han tycker han dricker för mycket. Du kan säga hur du känner och sånt. Sen är det hans beslut.

Pratat med AA idag, så blir besök imorgon:)

Ta så mycket beslutsamhet du vill, den räcker till oss alla. Luckan med stabil tanke hoppas jag att du tar och öppnar hör, precis vilken dag du vill. Om så det är en stabil eller ostabil tanke. Kämpa på !

Tack snälla #Denhärgången

Jag instämmer med ovanstående skribent, nydag2018. Alkohol ger upphov till ett beroende som förändrar hjärnstrukturen och belöningssystemet. Det tar tid innan hjärnan återgår till sitt vanliga stadie. Du behöver därför vara ihärdig och envis under några månader och det kommer därefter gå bättre. Det är fördelaktigt att hitta andra aktiviteter som ger liknande belöning som alkohol.

Förmågan att se och peppa andra behöver väl inte alls ha något med hur man själv agerar att göra. "Trovärdig" är nog inte en egenskap jag skulle tänka på att efterfråga hos någon som försöker hjälpa mig, jag skulle tycka det var viktigare med tex empatisk, inlyssnande, ärlig.
Jag tycker också det verkar som att du har rätt bra koll på "bjälken", att du reflekterar över ditt beteende och vill vara sann mot dig själv. Det är förljugenhet och självbedrägeri som verkligen är farligt, tror jag.
<3

Tycker vi säger att det är vid 41 man blir vuxen ;)

Jag vet att jag måste sluta helt och jag vill sluta helt. Jag är bara rädd att jag till slut kommer att lura mig själv att det går att fortsätta.

Jag orkade inte skriva så mycket igår så jag får fortsätta i den här inlägget idag. Nu är det den 11 dagen nykter. Det har jag varit innan också när jag inte ens har tänkt att jag har problem. En månad går också utan problem. Resten av livet blir svårt dock. Men jag VILL.

Jag är nog en sån där periodare. När jag 10 dagar sen insåg att jag måste sluta tänkte jag att om jag inte klarar det så vill jag inte leva. Det är för skamligt och jag blir så besviken på mig själv.

Nu har jag läst boken This naked mind, där det står hur viktigt det är att förlåta sig själv. Men det är så svårt att förlåta någonting sånt till sig själv.

Jag vill vilja sluta. Jag ska träffa soc på fredag för att prata om behandling. Jag ringde dit själv och bad om hjälp.

Jag behöver pepp att gå till AA möte. Jag ringde till en som är i närheten och frågade om jag kan ta min snälla och lugna hunden med, men han som svarade sa vänligt att det går inte. Vet inte hur är det på andra möten. Jag skulle vilja ta hunden med så att jag behöver inte ha dålig samvete för att hunden är ensam hemma och för att det skulle underlätta min redan kaotisk vardag lite.

I natt drömde att jag drack och i drömmen tänkte jag genast att åh shit, nu misslyckades jag.

...om än bara för en liten stund idag!

Tycker också det var ett utmärkt alternativ i synnerhet som alkohol smakar vedervärdigt tillsammans med tomater!

Det blev en lussekatt!
Sen ska jag skynda mig i säng innan jag hittar på något mer! Tack för er support! Gör mer än vad jag trodde det skulle göra!

...låter som ett oväntat men utmärkt alternativ!