Senaste kommentarerna i forumet

Senast i går tänkte jag skriva och fråga hur du mår och berätta att jag saknar dig. ♡ Mår själv inte bra, så tyvärr tog orken slut efter ett par andra inlägg.

Men vännen, att försöka få bort skuldkänslor är jätteviktigt. Det är ofta dessa som oroar och gnager i oss, som drar ner oss i ångest, vilket i sin tur gör att vi vill/behöver lindra med alkohol och/eller socker. Precis som Lisa skriver, uppfattar jag dig både som en fantastisk mamma och en omtänksam människa i övrigt. Alla dina inlägg vittnar om det. Skriv inte hos andra om du inte orkar, men fortsätt hos dig själv. Som jag brukar säga, här växeldrar vi. ♡

Hur kan du "komma undan" mammas skuldbelägganden ett tag? Finns det någon chans att säga att du t ex har så mycket på jobbet nu att du inte orkar prata med någon under några veckor?

Och så jobbet... Det är inte ok att må så dåligt och känna som du gör.

Tror som du själv att börja med att ta bort alkoholen. Skuldkänslorna kommer då med automatik att minska. Kanske gör det också att du orkar kolla på nya jobb. Du verkar duktig inom ditt område, så det är nog mest att klara av att komma igång någonstans. Om du kan undvika att prata med mamma, så höjer du dig själv ännu lite mer.

Lättare sagt än gjort, jag vet, men du måste vända den negativa spiralen till en positiv, om än i små steg. Det vet du förstås själv, men ibland är det bra att se det konkret framför sig.

Och du, bra att du bokade den där resan. Strongt!

Massor med kramar ♡♡♡

Så skönt att bara vakna utan ångest och med ett lätt huvud?
Och att inte behöva tänka tankar på alkoholen. För jag har ju slutat med den och kan använda min tid till annat som är roligare och bättre för mig.

Kramar
???

Vad ledsen jag blir för din skull, att du mår så dåligt...
Vill så gärna kunna hjälpa dig på något vis.
Tänker på det här med sockret och hur det hänger ihop med alkoholen. Det är ju många här på forumet som blivit nyktra men som vittnar om hur jäkla svårt det blir att stå emot socker suget sedan.
Kanske du kan få hjälp av en dietist?

Samtalsterapi har du prövat och jag vet själv att det hjälper bra till en viss gräns. Men för att komma vidare så är det eget arbete med sig själv som behövs.
Och du som tycker om att träna vet ju att fysisk utmattning är väldigt bra mot själslig ångest.
Din mammas åsikter och kommentarer får du försöka ignorera och inte ta åt dig. Du vet ju själv att det inte stämmer!
Hon verkar vara en riktig energitjuv och väldigt egoistisk till skillnad från dig.

Och din befängda tanke på att du övergivit dina barn får du verkligen ta och stoppa undan!
I nästan varje inlägg du gjort så lyser det igenom din saknad efter dem när du inte har dem och din glädje när de är hos dig.

Du verkar tänka på alla andra i första hand och det kanske verkar fint men är också en förrädisk egenskap. Det vet jag av egen erfarenhet...
Så jag tycker du ska se fram emot din julresa och förbereda dig för en skön och nykter sådan. Du fixade ju det i somras!
Då kom du hem nöjd och glad.
Hoppas, hoppas fina Jasmine, att du kommer upp på banan igen.

Många varma kramar till dig från mig!!
??????

Vad tungt och svårt du har det. Massor av pepp och medkänsla till dig.
Jag tycker dock inte det känns alls som att du är utan hopp, utan tvärtom. Vad som lyser igenom är tron på förändring, och i grunden en övertygelse om att du förtjänar bättre. Att du skriver här är ju sjukt hoppfullt och visar hur stark du är.
Hoppas du sover nu.

Det var längesen jag kände mig så här outsägligt ledsen och utan hopp om att det ska bli bättre. Och de andra gångerna har jag kunnat dricka, vara social och prata med mina vänner om mina problem. Nu har jag kommit till en punkt där jag inte förstår hur jag ska kunna får ordning på mitt liv.

Jag måste sluta dricka, men jag måste också sluta äta socker, sluta försöka få en relation med någon som bara utnyttjar mig, sluta jobba tills jag stupar på ett ställe där jag marginaliseras, sluta låta andra trampa på mig, sluta vara arg på mig själv för att jag lämnade min man och nu tvingas leva med en splittrad familj. Jag vet allt det där och hur destruktivt det är, men jag kan inte genomföra den förändring som behövs. Jag bokade en resa över jul och fick världens utskällning av min mamma för att jag är egoistisk, timmar av samtal om hur synd det var om henne för att jag inte kommer dit och firar jul.. och hur kunde jag överge mina barn? Ibland undrar jag om det är roten till min ångest över prestationer, vikt och utseende. Min mamma... som jag bröt kontakten med i flera år för att hon inte kan "se" mig och mina behov, för att hon alltid pratar om allt som är negativt och tycker synd om sig själv. Jag har gåt i samtalsterapi för att försöka förstå, men det hjälper inte. Ingenting hjälper. Trots vänner, barn, kollegor så känner jag mig så ensam och förtvivlad, oälskad.

Jag vaknar varje morgon med svullna ögon (från socker och alkohol), dödstrött och håglös. Tar mig till jobbet, kommer hem helt utmattad, ångest över att jag borde jobba mer och äta mindre, träna mer. Slutar med att jag antingen dricker vin eller äter godis, ofta både och, i soffan. Fryser så mycket att jag lägger mig med filtar och täcken, vaknar genomsvettig vid 3-4. Borstar tänderna och somnar om... och sen börjar det om.

Det blev ett rörigt inlägg, lika rörigt som jag upplever min situation just nu. Jag måste börja någonstans och det får bli med alkoholen. Tyvärr får jag lika mycket ångest av att äta socker och gå upp i vikt (har blivit 3 kg på en månad) så jag borde sluta även med det. Och vad ska jag göra istället? Ingenting känns roligt just nu... Kan inte fatta att jag bara för en månad sen träffade en man jag dejtade förra sommaren och han sa att jag var snyggare än någonsin... (och det var precis så jag kände mig). Suck. Nu ska jag försöka somna om med tjock pyjamas, filt och två täcken.

FinaLisa- så bra att du håller dig nykter. Iusos, bra med en egen tråd. Tack för att ni finns! John, Vinäger, Nurture… tänker på er också... och många andra. När jag fått näsan över vattenytan ska jag kommentera lite mer.

Kram till er alla

Han gick förbimig idag. På rusta av alla ställen. Som i slowmotion. Min kropp reagerade i chock. Påbörjade en ångestattack. Den jobbades bort. Jag såg honom tidigare idag i mitt minne. Bara ögon. Hans jävla blick. Bruna ögon, tittandes på mig. Kärleksfulla.

Satt på spårvagnen mot centrum. Tyckte mig kännas hand närvaro. Tänkte att jag var dum i huvudet. Att jag skulle släppa honom. Men han satt i periferin. Jag tittade inte upp. Medvetet eller ickemedvetet Vafan vet jag.

Han var 20cm ifrån mig idag. I slowmotion gick han föebi. I ljusetshastishastighet tappade jag Andan.

Kuk.

Gick på kalas på kvällen. Tårta och slag. Fick en ordentlig session på baksida lår. Tacksam, men oklart om det var det bästa idag. Vilket som. Massor med endorfiner och endorfiner. Nu hem och sova.
Han sa att jag hade en massa grejer att hämta upp hos honom. Såklart han hörde av dig på messenger. Jag som hade börjat gå vidare.

Livet, ödet, Vafan vill du mig?! Kan vi inte släppa honom nu. Snälla?! snälla?
Han skrev att han saknade mig.
Fan.

Fan.

Han gick förbimig idag. På rusta av alla ställen. Som i slowmotion. Min kropp reagerade i chock. Påbörjade en ångestattack. Den jobbades bort. Jag såg honom tidigare idag i mitt minne. Bara ögon. Hans jävla blick. Bruna ögon, tittandes på mig. Kärleksfulla.

Satt på spårvagnen mot centrum. Tyckte mig kännas hand närvaro. Tänkte att jag var dum i huvudet. Att jag skulle släppa honom. Men han satt i periferin. Jag tittade inte upp. Medvetet eller ickemedvetet Vafan vet jag.

Han var 20cm ifrån mig idag. I slowmotion gick han föebi. I ljusetshastishastighet tappade jag Andan.

Kuk.

Gick på kalas på kvällen. Tårta och slag. Fick en ordentlig session på baksida lår. Tacksam, men oklart om det var det bästa idag. Vilket som. Massor med endorfiner och endorfiner. Nu hem och sova.
Han sa att jag hade en massa grejer att hämta upp hos honom. Såklart han hörde av dig på messenger. Jag som hade börjat gå vidare.

Livet, ödet, Vafan vill du mig?! Kan vi inte släppa honom nu. Snälla?! snälla?
Han skrev att han saknade mig.
Fan.

Fan.

Hej jag skriver som anhörig till en alkolist. Min man drack redan för mycket när vi träffade för 38 år sedan.Men tänkte inte så mycket på det då alla drack ju o vi var unga. Vi köpte hus o bildade familj o jag trodde att han slutat dricka. Vi var ju inte ute o festade så mycket längre. Men han renoverade på vårt hus o behövde en back öl sen blev det även sprit. Ölen var synlig men spriten gömde han.Vet inte riktigt när han började med spriten.Han började bli otrevlig både mot mig o barnen, blev arg för småsaker. Jag förstod inte då varför han var så olika personer. När jag till slut förstod försökte jag prata med honom men det var hans problem. Han visste när det var dags att sluta.Åren gick o det var bra ibland men jag märkte att han förändrades mer o mer. Empatin försvann o han var en stor egoist. Jag sökte hjälp på alkoholmottagningen. Målet var att han skulle följa med dit men han total vägrade. Han ville inte sluta dricka. Detta var för två år sedan. Sen fick han blåsor i munnen o under tungan. Vägrade gå till doktor/ tandläkare. Tillslut blev det så akut att han knappt kunde äta. Då gick han tillslut. Tandläkarn skickade remiss till sjukhus.Där konstaterade dom att han hade allvarlig muncancer.För stor för att kunna operera. Då hade han fått ta bort hela tungan o delar av käken . Hade inte blivit mycket kvar. Nu blir det strål/cellgift istället 5 dagar i veckan i 1,5 månad minst. Han har troligen metastaser i lymfkörtlarna på halsen också. Har ingen aning om hur han ska klara detta. Men kanske ni som läser detta kan tänka om o lyssna på era anhöriga o göra ett försök att sluta. För er egen skull..... Kram på er

Jo min man har en allvarlig muncancer som inte går att operera.Det är för mycket om man skulle operera då skulle han få ta bort hela tungan o delar av käken. Nu blir det istället strålning/ cellbehandling 5 dagar i veckan. Det blir en tuff behandling. Dessutom har ju alkholen tärt hårt på kroppen o han har inte skött maten ordentligt. Han har gått ner över 10-15 kg senaste 4 åren. (Väger bara 62 kg) Just nu lever vi nog lite i ett chocktillstånd både han o jag.När han blev sjuk sa hans läkare att att måste sluta helt med alkholen för att över huvud taget få någon behandling.Det är ett krav dom har. Han har fått antabus. Det konstiga är att han inte känner av någon speciellt abstinens, Alla tycker det är konstigt.Kanske kroppen klarar sånt när det finns allvarlig sjukdom ????Att han slutat med alkholen känns som en seger för mig o barnen (tre veckor) Men nu är han allvarligt sjuk istället o vi vet inte ens om han klarar det här. Allt känns så overkligt. Han har också förändrat sig o jag skymtar den han en gång var. Han har blivit snällare o lugnare. Sitter tillsammans med mig o tittar på tv om kvällarna. ( tidigare gick han upp lade sig 19.30. För att vara körklar dagen efter). Behandling startar nästa vecka.Han har fått en sond för att få i sig mer mat o även näringsdrycker. Troligen kommer han inte kunna äta alls när biverkningarna kommer utan få genom sonden. Jag hoppas detta kan hjälpa någon som har det som jag haft det. Att få sin partner att sluta i tid. Som sagt jag hade ingen tanke på att det var cancer han kunde få av spriten. Jag har tidigare skrivit i detta forum men då kallat mig Missan. Men nu gick det inte att logga in i det namnet så jag fick byta. ( om någon vill läsa min historia från början)

....för bra inlägg IronWill. Har läst flera av dina inlägg och blivit inspirerad och peppad....Har du en egen tråd här....? Jag hittade iaf ingen...
Vi hörs kanske?

Bra tankar och väldigt inspirerande Nydag2018! Hoppas jag kan skriva nåt liknande om 6 månader.

Tack detsamma Luddrigt. Jag äter campral och hoppas det ska räcka. Har inget sug efter A alls. Nu kämpar vi på allihopa ?

Jag tycker att det är helt ok att skriva om sitt dryckesmönster under förändring. Jag gör det själv. Jag valde forumet "Förändra sitt drickande"
eftersom jag trodde och fortfarande tror att jag kan förändra mitt drickande även om jag gått från "GW-metoden" till kanske K-O Feldt-metoden.
Eller rent av håller jag på att finna en egen metod vem vet.. Syftet med läsandet och skrivandet här har varit att bli mer hälsosam
uteslutande. Tack vare forumet har jag blivit en sundare person och tänker numera mer rätt gällande alkoholen och ämnar ha ett längre
uppehåll nu som jag hoppas kan hålla minst fram till Jul, kanske längre. Detta är "att förändra sitt drickande" radikalt för mitt vidkommande.
Kunde jag skulle jag nog dricka några glas vin (eller fler) varje dag.. Men den kompisen går halvbort på det sättet att det inte kan tillämpas på
samma sätt som jag lät det ske. Började må dåligt och sämre ju längre tiden gick. Jag skriver inte här när/om jag har druckit. Har hänt
någon gång dock. Du är definitivt i rätt forum så skriv på...Vissa uttryck kanske du dock kan modifiera lite åt det mildare hållet :-)
Men annars får du godkänt av mig :-)

//John

Och bra beskrivet.. :-)
Just sådana inlägg med erfarenheter att ta del av hjälper många som kämpar
och säkert även hjälper en del som tvekar och tror att det inte går att bli nykter och må bra.

Grattis!!

//John

Bara att du har gått in här på forumet tycker jag visar att du känner att du verkligen vill göra något åt ditt drickande. Synd att du inte kände förtroende för läkaren men bra att du ska dit igen med din make. Det är ju svårt att erkänna för sig att man har problem och ännu svårare inför anhöriga och inte minst en läkare man aldrig träffat. Men det är nåt man ska göra, även om det är jobbigt. Om du läser trådarna här på forumet ska du se att du inte är ensam!

Ska bli intressant att lära känna min nyktra sambo! Har ju bara levt med en alkoholiserad människa, hans humör, sug och allt som tillkommer.
Undra när och hur man ska bygga upp tillliten.
Ska bli skönt att prata med en nykter alkoholist på fredag för att red ut lite frågor som finns i huvudet ❤

Du är klok du.
Svårt när man har saker i bakhuvudet hela tiden. Men som du säger är der väl bäst att ge sig fan på att inte göra om samma misstag och fortsätta framåt.

När jag analyserat varför jag hamnat där så många gånger är det för att ”smärtan inte har något minne”. Ågren går hem igen och det blir fredag igen och man klarar att ta bara några enheter. ”Det var nog inte så farligt ändå”. Sen är man på nedförsbacken igen ända till nästa gång.
Om du försöker ”spela hela filmen” som jag lärt mig här och verkligen lägger på minnet hur kasst det känns så kan du hålla fast vid det en dag i taget. Sen kommer de positiva bitarna med att vara nykter att hamna på plats. Ibland går det åt skogen men i så fall gäller det att försöka gå vidare. Finns ingen enkel väg. Du måste kämpa men du får mycket tillbaka.
Nya tag!

...för att alla ni veteraner delar med er till oss nynyktra.?
Jag kommer också dit en dag.
Ser fram emot det?

Kramar
???

Självklart inte. Här finns och ska få fortsätta finnas människor med alla sorter av alkoholproblematik, det hjälper och berikar ju diskussionerna.

Min kommentar var endast en respons på just det inlägg du skrev om att du var full och det framgick att det var ganska mysigt då. Just det kan trigga personer som är beroende och brukar undvikas här av den anledningen. Du frågade sedan om det var någon mera som hade synpunkter på det.

Att jag valde att citera ett tidigare inlägg var för att uppmärksamma att du där skriver att du inte har ett sug. Jag tolkade det - felaktigt förstår jag nu - som att du inte har några andra problem med alkoholen än en viss övervikt, vilket jag uppriktigt ber om ursäkt för. Men har man själv inte sug kanske det är svårt att sätta sig in i att ett i sig ganska oskyldigt inlägg kan sätta igång detta hos andra.

Hoppas att vi, oavsett risk- eller missbruk, kan fortsätta att hitta stöd och gemenskap här.

Ha en fin kväll!

Du kämpar det är en bra start! Måste varit i din situation 100 gånger med den förkrossade ångesten du beskriver och vet precis hur du känner dig.
Som detgårbättre skrev det går att ändra, det är inte lätt men det går! Kämpa på vi är med dig.
I söndags blev jag ett år nykter eftersom det var enda utvägen för mig att sluta helt så häng på så kör vi nästa vecka/mån/år ihop.

Nu blir jag väl anklagad för att göra reklam igen, men om du VILL sluta, och läkaren redan vet hur det står till, och du inte dricker för att döva någon depression eller liknande...har du kollat upp Sinclair-metoden?

Disclaimer: Nej, jag tillhör ingen lobby-rörelse. Det har funkat bra för min pojkvän, och därför tycker jag såklart att fler borde prova.

Romantiserande tankar om alkohol har vi väl alla haft eller har här på forumet. Läser man introduktionen på alkoholenhjälpen första sida står det inget om att man måste ha ett b-e-r-o-e-n-d-e för att få vara medlem. Jag tillhör riskgruppen för att utveckla alkolims då sjukdomen finns i den närmaste släkten. Har själv ett riskbruk men inget beroende än så länge. Har aldrig haft några anmärkningar på mina blodvärden. Gör årliga kontroller pga av blodtrycket. Fick årets resultat förra veckan av min husläkare alla värden var ok. Min husläkare känner till att jag dricker lite för mycket alkohol sedan många år. Husläkaren är väldigt positivt inställd på att jag sökte mig till "fit for change" programmet. Fick som vanligt kommentarern att jag bör gå ner i vikt med tanke på min artros och blodtrycket. Trodde det här forumet var öppet för alla oss som vill ändra vårt förhållande till alkohol. Jag har ingen avsikt att bli helt nykter då jag är väldigt förtjust i öl och rött vin i LAGOM mängd. Jag accepterar och förstår er som helt vill avstå men uteslut inte oss andra.

Jag hörde någon berätta om ett av sina lägsta idag, om stunden han gått över gränsen för vad som är mänskligt värdigt att göra mot sin kropp, bara för att beroendehjärnan krävt det. Det gjorde mig så ledsen att jag fortfarande skakar inuti. Han mår bra nu men jag vill ändå vrida jorden tillbaka för att stoppa honom från att göra så mot sig själv. Snälla universum låt värmen vara störst.

Det är svårt att motstå en impuls när det plötsligt dyker upp en chans att få dricka lite. Tycker inte du ska ta så allvarligt på det, du är ju på banan igen! Just därför behöver jag antabus, i alla fall i början på mitt vita liv, för att jag har haft svårt att motstå impulser att dricka när chansen dykt upp. Ha en bra vit vecka så kämpar vi på!