Senaste kommentarerna i forumet

Tack tack tack tack för alla era fina ord! Blir så himla glad.

Kul att kunna inspirera!!
I början av nykterheten så var ingenting roligt, men ger man det tid så kommer det. Glädjen försvinner inte när man slutar dricka, tvärtom. Även om det tar lite tid. Men som sagt så värt det när man tagit sig förbi den tiden.

Snart är det jul, tiden går så oerhört fort. Det var ju sommar i förrgår typ?! Fördelen med att tiden går fort är att det snart blir ljusare igen. Riktigt härligt.

Kämpa på allihopa, ge aldrig upp ?

Tack för kommentaren Vinägermamman! Läser i din tråd och lär mig saker. Ha en bra dag!

Läser lite inlägg där vi har olika åsikter. Min strategi är att sluta följa och läsa personer som romantiserar alkoholen. Vi har alla vår väg att vandra. För mig är alkoholen en substans som förstör och förgör. Vi som fastnat i skiten, har fått problem som även drabbar närstående. Jag kunde inte tidigare förstå hur mina barn mådde dåligt när jag drack socialt? Man märker oftast inte sånt, eller vill inte se? Det går inte att ”slå” in kunskap om missbruk. Var och en måste vilja förstå själva. Vissa kommer att dö utan att ha förstått alkoholens kraft på våra hjärnor. Andra lär sig mer och mer..Jag vill tacka er på forumet igen. Ni har varit stöttande när det stormat❤️Varm kram?

att ta del av din berättelse. Du lyser av hoppfullhet och positivism och skriver fint om dina insikter!

Dagarna rullar på och blir till veckor och sedan månader. Drygt en månad nykter nu. 36 dagar - 5 veckor. Känns så bra att vakna pigg och nykter varje morgon. Att slippa ångesten över att jag återigen drack vin på kvällen trots att jag varje morgon intalade mig att "nu får det vara slut". Suget har minskat men kan slå till när jag minst anar det. Planerar att fortsätta med antabus åtminstone in i januari, äter även Campral som jag tycker har hjälpt till att lugna ner suget.
På tal om antabus så har jag märkt att jag verkar vara ganska ensam om att ta det om jag läser runt i de olika trådarna. Är det för att det är så förknippat med grov alkoholism? En orsak är förstås att det krävs att man tagit kontakt med läkare och erkänt sitt missbruk. Det kan ju vara en ganska hög tröskel för många förstår jag. Antabus är något jag verkligen blivit hjälpt av. Jag behöver detta hjälpmedel nu i början som gör att jag inte behöver bry mig om att vara rädd för att halka dit. Det går ju inte att dricka( om man inte vill riskera allvarliga symptom). Men det är skrämmande att jag vet att jag inte längre kan döva ångesten med a om det blir riktigt jobbigt.
Att vara vit har för mig inneburit dels mycket för psyket med mindre ångest, mycket bättre sömn, mer energisk och på bättre humör.
Fysiskt har det hänt en hel del också. Bl.a. vaknade jag tidigare med svettattacker nästan varje natt, det är borta. Pluffsigheten i ansiktet är borta och jag har tappat några kilo. Familjen, fru och utflugna barn, ser det som något riktigt positivt och det gör mig stolt att jag tagit detta steg.

Snart kommer prövningarnas tid - jul och nyårshelgerna. Nykter kommer jag definitivt vara men jag oroar mig för hur jobbigt det kommer att bli.

Ha det så bra alla!

Tack för ditt stöd. Jag spelade ut kortet ” jag mår inte så bra”
Så jag kom undan. Blev pressad citron med bubbelvatten . Idag är jag på dag 8 och har funkat bra senaste 5 dagarna . Men vinäger, är inte där ännu. Där jag rakryggat kan säga nej tack .. hoppas det kommer :(
Kämpa vinäger, Mrx o alla andra därute.

Jag förstår inte frågeställningen i dessa inlägg. Förutom personangrepp , politiska värderingar etc etc så måste väl allt som rör alkoholen vara tillåtet. Det Mrx gör i o med han skrev inlägg på fyllan var ju att ta sig hit och skriva av sig sina känslor. Vilket jag tycker är jättebra. Sedan vi som läste det vet att det skulle ge bakslag . Men fanns inget o göra just då, bara att vänta tills alkoholen gick ur o då försöka stötta. Det sista som iaf jag vil ha härinne är moraliserande mot någons beteende . Vi är alla slavar under alkoholen och måste kämpa tillsammans .
Bra jobbat Mrx . Fortfarande vit ?

Jo, du blir antagligen inlagd i fyra, fem dagar åtminstone och med medicinering som gör att du klarar det värsta men inte mycket mer. Men det är det enda rätta ändå.

Man kan aldrig få någon annan att begränsa sitt alkoholintag. Antingen gömmer man undan eller så skiter man i det och bråkar istället. Enklare att flyga till Mars!

Tack @Denhärgången och @Pellis för att ni både läser och kommenterar. Det tröstar❤️
Jag sörjer ibland, men mest för att det har tagit mig dit jag är nu, i utmattningens till synes eviga återvändsgränd. Jag vet, tänk konstruktivt, nu är det är det så här, och hur kan jag på bästa sätt hantera situationen. Men det är så mörkt och tungt när man plötsligt och utan förvarning ramlar längst ner i brunnen totalt förlamad i tanke och handling.

Vilka skitveckor jag har bakom mig. Just nu känns det lite bättre. Men att kaoset Kan bli så totalt övergår mitt förstånd. Att man rasar så totalt på alla sätt. Initiativförmågan har lyst med total frånvaro, både hjärna och kropp har tagit ledigt och hur jag än försöker så vägrar de att återgå i arbete. Detta tillstånd ger mig en gräslig ångest och det är detta jag dövar med A. Att förhandla med A-hjärnan är en sak, men det är etter värre att förhandla med den utmattade prestationshjärnan. ”Måste ju leverera lite till, liiite bättre”. Den rösten har jag förfärligt svårt att få tyst på. Och det är helt omöjligt när ligger och skvalpar i utmattningsbrunnen.
Men igår började kraften komma tillbaka lite grand. Och det gick att resonera med alla delar i hjärnan. För att bryta självmedicineringen med A måste jag
1 arbeta konsekvent med att hantera stress
2 tillåta mig återhämtning
3 försöka lära mig att sätta gränser och inte överträda dom.

Målet är ju att hitta någon form av varaktig balans. Jag hoppas på en vit framtid en dag. Nu får det bli en dag i sänder.

Måste bara få avsluta detta inlägg med en varm rekommendation om grymt a-fritt alternativ:
Har börjat uppskatta svensk äppelmust alldeles oerhört. Kyld och serverad i ett fint vinglas är det en helt fantastisk både måltids- och sällskapsdryck. Testa!

Tack för gemenskapen här och ha en fin torsdag! ??

Tack för att du delar din upplevelse, det kan vara svårt att berätta om sådana här situationer. Ditt barn blev skrämt och bearbetar detta nu och du tar verkligen situationen på allvar. Det låter som att du och din sambo funderar på hur ni ska förhålla er till dina föräldrar kopplat till alkohol. Jag ser att du skrivit i en annan tråd och jag hoppas att andras erfarenheter kan bli hjälpsamma för er nu. Så fint att du sätter ditt barns säkerhet i första rummet.

Berätta gärna mer om hur du tänker och vad ditt nästa steg kanske blir.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du beskriver en situation många här känner igen sig i. Här finns många med liknande erfarenheter och en del kommer kanske bli hjälpsamma för dig. Berätta gärna mer, om du själv kanske provat något för att förändra sätter du dricker på. Det kan ta tid innan en tråd får fart men jag hoppas att du ändå får tankar och ideér från andras trådar så länge.

Igen, välkommen

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Enkelt uttryckt; du kan inte hjälpa honom (Om han inte ber om det, och kanske inte ens då)

Det du ger dig in på nu rekommenderar jag STARKT emot. För jag har gjort det själv...

Förvisso med just den skillnaden; i mitt fall SA han att han ville kunna dricka "normalt" och inte vara alkoholist. Det tog mig drygt ett halvår att övertala honom att prova en medicin.

Resultatet då?

Jo, han har i princip slutat dricka - men jag litar inte på honom, vi har ALDRIG sex, det är mycket obalans i förhållandet, där han är bitter över att ha förlorat sina vänner (De bara super) och sitt "liv" - kemisk obalans i hjärnan efter att han supit sönder signalsystemen, vilket leder till depression och kort stubin, och allt är ganska jobbigt.

En vacker dag kanske vi blir lyckliga och "normala" men det känns jävligt tveksamt. Mer troligt känns det som att han tillslut kommer "byta ut mig" mot någon som INTE sett honom under hela den här processen.

Kommer det att ha varit värt det, för mig?
Helt ärligt; om han fortsätter med sin medicinering och lever ett bra liv, så är svaret ja.

Men MITT liv, mina år, de kommer inte tillbaka.

Liksom, jag älskar honom. Jag har gjort det jag gjort helt frivilligt. Men med facit i hand borde jag ha undvikit det här. Men det är svårt att säga så också, för just nu går det så bra - utan mig kanske han inte skulle fått just den hjälp just han behövde. Det är omöjligt att veta...

Jag tycker inte att du borde ge dig in på det här. Men det är upp till dig, såklart.

Häng kvar så återgäldar jag gratulationerna :) Kom i håg att belöna dig själv på något sätt när du nått milstolpar. Men inte med alkohol så klart.

Vad skönt det måste vara att ha så många nyktra dagar bakom sig???

Jag har precis börjat min resa (dag 15 idag) och är helt övertygad om att jag inte vill lägga mer tid på att dricka alkohol som bara förstör

Kramar ???

Ditt inlägg tuggar jag i mig som nyttig och uppbyggande hälsokost!??

Kramar
???

Även om saker och ting lugnat mer sig så prioriterar jag internet väldigt lågt. Det används framförallt för att klara av bankärenden och arbetsuppgifter, sociala medier och div diskussionsforum får stå tillbaka.

Med det sagt vill jag ändå kika in här med jämna mellanrum för att skriva några rader. Jag är fortsatt nykter och det känns så bra! Just nu är det inga problem men så har jag heller inte hamnat i någon självklar social dryckessituation. Nästa gång jag kan se det hända är nog på arbetsplatsens julfest, vilket är mitt i veckan så det ska nog gå bra att tacka nej utan några höjda ögonbryn.

Hej Tess73...
Jag har mina egna bekymmer med alkoholen. Det är bara jag själv som kan bestämma mig för hur jag vill ha mitt liv, ingen annan kan bestämma det. Så det måste komma innifrån personen själv i fråga, din pojkvän i detta fall. Om han inte har den självinsikten och förstår att han har problem kan du inte rädda honom hur mycket du än vill det. Så om du stannar hos honom är det tyvärr det du får, en kamp mellan honom och alkoholen. Känslor och kärlek ställer till det, det är lika underbart som svårt! Att vara tillsammans med en alkoholberoende person gör dig bara olycklig i nutid och på sikt. Så även om det är jobbigt med uppbrott, så är det tyvärr nog det du behöver ta dig igenom för att komma vidare!

Önskar dig allt gott och mycket kärlek!
Anette

Hej Anders...

Jag har ätit antidepressiv medicin i flera år, den hjälper mig och mitt humör så länge jag låter bli alkoholen. Jag blir fortfarande låg och känner ångest och blir ledsen om jag dricker även fast jag äter medicin. Om jag avstår alkohol i några dagar så märker jag direkt att jag blir gladare och får bättre energi. Så i grunden är det alltid alkoholen som ställer till det för mig! Tror möjligen att någon typ av antabus eller liknande kan hjälpa till att bryta drickandet och bli gladare med eller utan antidepressiv medicin!

Jag har ätit antidepressiv medicin i några år och dom hjälper mig. Tyvärr bidrar mitt drickande till att jag mår sämre. Vet att alkohol skapar oro och ångest och gör mig nedstämd. Nör jag avstår i perioder mår jag toppen i kroppen och knoppen! Så problemet för mig är att komma ur mina perioder med alkoholen, den är ett gissel och gör mig bara ledsen...jag tänker att kanske medicinering skulle hjälpa mig att bryta mönster, typ antabusliknande preparat! Är det någon som har erfarenhet av det?

Tack, ska ringa i morgon och kolla hur jag ska göra och vart jag ska åka.
Tufft blir det, det vet jag allt om.
Det är en mardröm att bli nykter efter en lång tid, har testat ☹️

Men han vill verkligen inte förlora mig. Även om jag sagt till honom flera gånger att nu bryter vi kontakten så efter en två veckor har han ringt låtsats som ingenting aldrig sagt ett ord om det jag skrivit utan pratat som vanligt och frågat ska vi ses då?...ska du följa med då?... och så har jag gjort det för jag blev glad då.
Men det klart att betyder jag ingenting mer än att snacka skit till så vill jag inte mer. Det är så oerhört svårt att bryta och gå vidare bara. Ett stort tomrum jag inte kunnat hantera.

Som du gör är det inte konstigt att han inte respekterar dig. Du säger en sak men du håller inte det. Sen att han inte bryr sig om dig mer än till sitt eget behov är tragiskt. Hur vill du leva? Sen går du det hållet. Och tro inte du kan ändra på andra.

Antagligen kommer sjukhuset skicka dig vidare till psykiatrin, eller beroendevården. Men det finns bra läkare som kan låta dig slagga över på sjukhuset. Var beredd på en tuff tid men det blir bättre. Åk iväg men ring först och kolla var du ska ta vägen!

Tack för peppande ord!! Jag och min sambo pratar öppet om detta, varför och när jag känner att jag vill dricka och det är jätteskönt att kunna berätta hur jag känner och att han lyssnar och stöttar. Jag har verkligen en trygg punkt hos honom. Tar en dag i taget. Blir sugen att ta ett glas förstås. Men som det är just nu så vet jag att finns det mer så blir det mer och det funkar inte. Så tomt i skåpen är det bästa. Är himla glad att jag hittat detta forum. Och att känna att vi är fler i samma båt <3 Må väl och stort grattis till 6 månader!!