Senaste kommentarerna i forumet

Tycker att du är superduktig...Du verkar må väldigt mycket bättre..:-)
Har du släppt sömnpillzen? Ganska svårt om man tagit
under lång tid..

//John

Det räcker med att titta på Lyxfällan för att aldrig vilja spela. Så många spelberoende :( FATTAR inte varför man tillåter spelreklam :(

Tragiskt. Och många är unga.

Styrkekramar ?

Men väldigt upptagen med att lära mig det nya jobbet och hitta fungerande rutiner här hemma. Det blir strax över en timmes pendlingstid (enkel väg) vilket ställer till det en del.

Hittills har jag varit för trött för att tänka på alkohol. Hoppas tankarna håller sig borta när rutinerna börjar ta form!

Gällande spel så är det verkligen farligt. Tar 2 sekunder att föra över pengar till ATG.
Det är kickarna man får av spänningen.. Farligt lätt att spela stort, för stort som många gör
och förstör sina liv..
Btw såg jag en intervju med Camilla Kuylenstierna (19 min). Stark kvinna som beskriver
sitt förhållningssätt till A.. Intressant . Länken finns i Fina Lisas tråd.

Kramar

//John

som tänker utifrån hur DU vill leva och vad DU vill göra! Han får göra sina val och prioriteringar. Kram

Alla bedövar sig nästan hela tiden.
Med en tidning,mobilen, tvn ölen kaffet snuset eller eller.
Varför gör vi så?
Varför kan vi inte likt barnet eller djuret leva här och nu?
Uppleva känna och vara.
I smärta,glädje njutning och sorg.

Varför ska vi trubba av alla våra sinnen så vi nästan inte känner nånting.
I alla fall så lite obehagliga känslor som möjligt.
Vad är vi rädda för?

Och det gäller lika mycket vi på medberoendesidorna.
Det handlar inte alls bara om alkohol.

Utan en ständig flykt från det liv vi egentligen lever och faktiskt i I-världen har en stor mööjlighet att påverka.
Sådärja,det var dagens filosofiska inlägg.

Hela familjen sörjer. Det är helt otroligt hur mycket känslor vår Sessan väcker inom oss! Det är så tyst här nu. Även om hon mest sov sista tiden så har hennes närvaro ändå varit påtaglig. Inga tassar som hörs längre, inget mjau när hon behövde hjälp att ta sig upp/ner från våra sängar. Inget mer mjau när hon vill ha mat. Av ren reflex tittar jag till barnens sängar där hon brukar ligga. Av gammal vana tittar man till hennes låda. Hennes matplats är redan bortstädad och gapar tom. Senaste året har hon tytt sig mest till min son. Han fick vara hemma från skolan igår eftersom hon dog strax innan han skulle åka på morgonen. Idag gick han till skolan. När han kom hem såg jag genom fönstret honom stå och gråta vid hennes grav innan han kom in... Vi är ännu alla i stor sorg. En sådan liten katt som funnits så länge i våra liv lämnar en otroligt stor tomhet efter sig. Vi får sörja och sakta vänja oss att leva utan henne. Allra mest min son. Hon låg nästan alltid i hans säng när han kom hem från skolan och sedan på hans bröst när han spelade spel eller tittade på youtube. Saknaden är total.

Såg att din tråd kom upp på listan. Själv var jag inne hösten 2010 i fem veckor. Gled tillbaka i ytterligare tre år innan jag hittade till varaktig nykterhet. I helgen blir det nu fem år. Är så glad och nöjd med det. Ingen större rädsla att ta återfall längre, men är säker på att det är viktigt att hålla mig borta från alkoholen. Har faktiskt hänt att jag skålat i champagne för att jag inte orkat ta diskussionen, den slurken fick mig inte att tro att jag kan dricka alkohol, men det triggade mig inte heller. Missförstå mig inte, jag förespråkar verkligen inte laborerande med alkoholen. Avhållsamhet är det enda säkra. Däremot kan jag utan problem dricka 0,5 öl. De är helt ok, vilket jag inte anser om vinet.
Jag är glad för det stöd jag hittade här, inte minst i dina inlägg. Hade jag inte slutat är jag helt säker på att livet hade varit riktigt illa idag. Nu blickar jag framåt, och kan gott leva med den jag är, fast åren av alkoholberoende önskar jag ingen. Ha det så fint, grattis till livet!
// PP

Det låter nästan ekivokt, John ? Fniss ?

Drömt sjuuuuuk stressdröm inatt. Helt genomsvett när jag vaknade.
Kom upp vid 12, så dygnet är halvtvänt #detgårbranu ?
Drog till jobbet, satt av min tid. Skickade ett mail till chefen att jag satt i ett rum så hon visste att jag var på plats. ?‍♀️

Nervös inför morgondagens möte.
Lite nervös över morgondagens lägenhetsvisning. Lite nervös och orolig överlag helt enkelt. Som vanligt :)

I kväll står egentid på schemat. Vill känna mig fräsch inför i morgon. Funderar på om jag kan slänga i egen färg själv i håret, måste försöka få i ordning på spelarna så jag kan se bakhuvudet.

Sen ser resten utav veckan förbaskat fullbokad ut. Kanske bra, kanske dåligt. Vi får se om jag chrashar på söndag, eller om jag hittat rimlig nivå.
Dumpade ena Ms:en pga han var för jävla jobbig, blev bara irriterad. ?‍♀️

Livet...
Fridens ☃️

Tack för ditt inlägg som beskriver den besvikelse och frustration som kommer med brutna löften. Du hade ställt ett ultimatum och det låter som att du är redo att fullfölja. Svårt att lämna något man investerat så mycket kraft och känslor i. Det är dags att välja dig nu, det är inte svart eller vitt utan både ock och ändå står du vid ett vägskäl och behöver fatta ett beslut. Du väjer dig själv. Med omsorg, sorg och med erfarenhet som stöd.

Jag hoppas att du finner andras inägg hjälpsamma och kanske kan andras berättelser inge hopp.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det kommer inte att funka att dricka "normalt". Sorry. Du gillar öl, ja. Jag är ingen ölmänniska men dom som gillar öl säger att det finns många bra alkoholfria öl nu. Om det nu är just öl du gillar. Vi beoende är experter på att lura oss själva. Det är smaken vi saknar heter det. Eller det skulle vara trevligt med ett glas vin...fast det vi menar är att vi vill åt ruset.
Och att klara två veckor bevisar ingenting, det kan gå en gång eller tio men det är inte många med missbrukbeteende som klarar att ändra sej och börja dricka "normalt". Det funkar inte så.

Hej Ginette
Jag har samma problem och en väldig rädsla att resten av kroppen inte återämtar sig lika fort, att jag supit till mig "nervskador" som innebär balans- och gångrubbningar. Jag har nu varit nykter i 10 v, är på bättringsvägen gällande nervskador men är orolig att jag aldrig kommer att bli frisk. Det känns som om det inte är ngn ide att kämpa...men det är det säkert. Jag hoppas vi kan plocka svamp nästa höst utan problem. Kram på dig!

att du känner att du får hjälp av mina erfarenheter. Jag tänkte tipsa om att det finns Ginger beer. Öl med ingefära borde vara perfekt!

Du har rätt.
I min umgängeskrets har jag inga problem att säga att jag inte dricker längre. Det är mest i jobbsammanhang jag känner oro.

Känns okey... Fyller kroppen med liv istället för gifter..
Har "lite spelmissbruk" på travet, men det är inte så farliga mängder.
Kan tygla mitt ekipage, men kan bli lite mycket ibland.
Man kan bli beroende av ta mig fan mycket här i livet..
Gäller att tygla/tämja vildhästen som finns i kroppen :-)

John

Ni är alla välkomna i min tråd..
Juste med lite boktips och skoj att jämföra lite vanor och ovanor som vi har skaffat oss.
Pellis bra jobbat, du är på G nu.. Var rädd om de nyktra dagarna...
Har glömt att räkna nu men borde närma mig 100 nyktra snart. Måste kolla..
Ingen märkvärdig bedrift men en värdemätare är det allt att räkna lite. En sporre.
Vi kämpar på nu alla goa gubbar och gummor :-)

//John

Finns dolda i missbruket Det är jobbiga känslor vi ofta jagar bort med olika stimuli och substanser. När vi tar bort substansen kommer känslorna fram som många gånger legat bortträngda länge..Inte konstigt att vi blir oroliga, spända, låga osv..Med tiden bearbetas känslorna och tankarna, om vi tex pratar med folk som förstår oss.Succesivt mår vi bättre och bättre. Vissa behöver mediciner för att orka med. Efter hand blir man sitt rätta jag, eller sitt nya jag. Vissa av oss har fått psykiska och/eller fysiska bestående men av missbruket. andra har klarat sig bättre. Men fått en mycket stor kunskap om sig själv och sitt beroende, om man håller sin nykterhet. Detta är vad jag har erfarit. Inte allas sanning. Läste att man inte kan förändra någonting i sitt beroende förrän man erkänner för sig själv att man är beroende. Låter rimligt för mig. Intressant läsning i denna tråd..Kram

Vinägermamnan; Äpplemust med ingefära låter jättegott!
Ska testas?
Santorini; än en gång, din tråd är ovärderlig för mig just nu.
Suger åt mig som en svamp, är på inlägg 361 nu. Du har hållit ett år och mår så himla bra, sådan underbar läsning?
Kramar
???

Ett inte så kul besked i brevlådan.
Sambon måste ta nytt vävnadsprov för att veta vad för behandling som ska sättas in... jävla cancer säger jag bara..?

Men det är ett par veckor dit så vi får ta det som det kommer.
Att trösta mig med A är ingen klok idé så det får bli ett jympapass istället.
Kramar
???

Vill bara att han ska vilja vara nykter
Kan ju inte förändra nån som inte vill
Medberoende är lika giftigt som giftet som missbrukas

Jag oroar mig jag har ont i magen jag hör ölburken öppnas han tror att jag inte hör
Jag låsas han låsas Jag försöker vara glad älskvärd ! Inuti klump i magen gråten i halsen hopplösheten . Ibland kan jag inte dölja min besvikelse min ledsamhet då blir det. ansträngt och vi glider i sär

Skriver av mig

Fasiken jag trodde han ville flytta idag....
Har sagt ett datum till sista januari och jag har inte hjärta att se till att han flyttar nu. Det får i så fall bli om han vill det innan den sista januari.

Om jag får välja vill jag det redan nu.
Och sedan det här med att vara ihop???
Vill jag det? Nej egentligen inte
Vill jag vara vän? Absolut...

Jag vill helst vara själv, för jag känner honom, han vill vara ute efter jobbet, han vill va ute när han är ledig... känner bara mer o mer låt han va det då, och det sa jag till han, va de, va inte med mig här hemma i tvång, eller att du är rädd att förlora mig....

Bättre att han bor hos sina föräldrar och sedan se om vi vill ses och umgås.

Och sedan har han åter igen va jag minns tredje månaden i rad spelat bort det han ska leva på varje månad. Och jag då som var sambo och ville spara till resa sa det då han flyttade in att nu kommer du ha mer pengar över, lägg undan då... jadå det kommer jag göra.... han la undan flera tusen och sedan tömnde han dem på spel, de pengar som skulle va till resa.

Har nu sagt till han.att vill jag resa gör jag det utan att vänta på honom, om jag nu åker själv eller med någon vän

Idag läser jag på forumet och funderar över mitt beteende.
Jag mår bra över mitt beslut att leva nyktert och jag klarar det ganska bra. Jag saknar inte alkohol i min vardag alls, och jag kan hantera måttlig ångest på andra sätt.
Problemet är ju det där som händer. Jag har något i mig som slår till ibland, helt oväntat, och som känns så himla avlägset när det inte är här. Ibland kan jag känna det hända och avstyra, ibland blir jag bara knockad. Och då vill jag dö, ingenting spelar nån roll, och jag har inget annat sätt att hantera det än alkohol.
Jag har nog haft som plan att det där bara ska gå över. För jag förtränger och glömmer bort. Men jag har ju alltid haft det sådär. Jag har försökt med behandling men det finns inte riktigt nåt att göra.
Så, om jag öppnar ögonen och erkänner att dom där liksom attackerna finns och är en del av mitt liv, och jag vill lova mig själv att aldrig mer dricka, så måste ju lösningen vara att jag lär mig hantera det på andra sätt. Och om jag är ärlig så ser jag ju på det jag har skrivit här att när alkohol finns kommer jag välja det. Om jag liksom inte utvecklar nån helt oväntad superkraft.
Jag tänker att jag skulle behöva antabus för att helt enkelt ta bort alternativet. Tvinga mig själv att stå ut och lära mig hantera. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag inte kommer söka mig till vården eftersom jag är mamma.
Kan jag liksom hitta något sätt att låtsas antabus. Eller hitta något jag kan göra istället, en rutin. Nån som har tips?

Välkommen Sara!
Samma skäl som många av oss.
Jag kan dock tillägga att det blir lättare att ha kul nykter med tiden. Man har bara ”glömt hur man gör” tror jag. Jag har roligare och roligare men kanske inte till 04:00 längre.
Jag håller med dig om att samhället i stort har en annan syn på kvinnor som dricker, väldigt orättvist! Även om fulla män är minst lika tragiska och ofta en större fara och kostnad för samhället.
Men vad tänker du om din situation? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Det är inte hopplöst och du har ju redan tagit första steget.