Senaste kommentarerna i forumet

Min erfarenhet när det kommer till arbetet är att bara säga att du tröttnat, inte gillar det längre eller bara säga nej. Ingen bryr sig egentligen. Vänd på det, skulle du bry dig om någon inte ville dricka alkohol?

Arbetar själv i en bransch där det dricks väldigt mycket. Jag säger bara nej, ingen har hittills försök att trigga, tjata. Har inte upplevt att jag blivit annorlunda behandlad. Men min hjärna försöker lura mig ibland... Då är det väldigt viktigt vad andra tycker, jag känner mig utanför och tråkig. Sanningen är att jag bryr mig inte om vad andra tycker....misstänker att det är ett sätt för mig att lura mig att dricka igen.

Människor som inte har alkoholproblem tenderar att inte bryr sig så mycket om andra dricker eller inte.

Tusen tack ❤

sen han flyttade ut. Jag kämpade mig igenom vintern och sen hamnade jag här med min fråga: Hur börja ett nytt liv utan alkoholisten?
Idag skulle jag svara mig själv; Med vääääldigt små steg. Det tog mycket längre tid än jag trodde då, i våras. Då ville jag bara snabbt släppa allt det gamla och skapa mig ett nytt, lyckligt liv. Utan min man. Men det gick inte så fort. Det tog lång tid att hitta en lägenhet, det tog evigheter att flytta, det har tagit tid att känna sig hemma i nya bostaden och nya vänner kan man inte direkt skaffa på IKEA. MEN det går i alla fall frammåt! Om än med pyttesmå steg. I början kom det bakslag, jag mådde sämre och "tog återfall" på mitt medberoende, att engagera mig i alkoholisten. Numera, när det kommer en dålig dag, försöker jag bara sitta still i b¨åten och vänta ut det, så jag inte halkar bakåt.
Rent praktiskt har jag gjort ungefär såhär: Städat ut alla hans saker (utom tre grejjor som betyder nåt för MIG) flyttat, glesat ut kontakten med mannen, rensat sociala medier på alla bilder på honom/oss och tagit bort alla vänner som var hans, helt enkelt rensat livet på allt som påminner om honom. För några veckor sen slutade jag bära vigselringen också.
Jag har jobbat mera och tjänar mer pengar. Jag har varit helt öppen på min arbetsplats med att min man är alkoholist och varit öppen med att vi separerat och att det är jobbigt, utan att älta för mycket på kafferasten. (Mer typ: - Haft en bra helg? - Nej, tyvärr min man var full tre dagar. Hur var din helg?) Jag har också försökt vara öppen med att det blivit en omställning att gå från familjeliv till att leva helt ensam, då har någon kollega bjudit in till aktivitet. Överhuvudtaget tror jag att det är viktigt att vi som anhöriga vågar vara öppna (utan offekofta) med att alkoholisten är sjuk. -Min man drabbades av alkoholism, kan jag ange som förklaring till separationen.
Jag går i en kyrka regelbundet, och dricker kyrkkaffe, det ger rutin i livet och lite ytliga sociala kontakter som kanske leder vidare.
Jag försöker röra på mig, men de där riktigt usla dagarna kräver jag inte mer av mig själv än att gå ett varv runt kvarteret. Ibland blir det längre när jag väl kommit ut, bara för att jag inte måste, ibland får 20 minuter på crosstrainern duga. Eller fem yogapositionerLite är bättre än inget. Målet är att köpa gymkort och ta mig iväg tre dagar i veckan, men jag har inte bråttom dit.
Jag har inte druckit en droppe alkohol sen separationen, så jag har undvikit den konstgjorda trösten. Jag har lyckats sluta helt med cigaretter efter tre års nedtrappning (som naturligtvis blivit en upptrappning när det varit som eländigast) och mer än varannan snusprilla är nikotinfri nu. Så att jag äter mer glass, grädde och smör än jag borde, det bryr jag mig inte så mycket om just nu, jag fokuserar på det som jag uppnått istället. Jag är mycket tröttare än jag vill vara men jag tillåter mig att sova så mycket jag har lust med, sover middag på helgerna och tar mig en sovmorgon om jag har komptid att ta ut. Över huvud taget försöker jag vara snäll mot mig själv och inte tvinga mig till saker. Ensamheten är förödande, men jag har två människor nu som jag kan kontakta och bara säga: Nu känner jag mig ensam. Det kan räcka med att prata telefon en stund.
Igår tänkte jag att det kanske är jättebra med min ensamhet, för den tvingar mig att bara bry mig om mig själv. Och det tror jag många här inne kan behöva.
Så det finns hopp! Livet utan alkoholisten blir bättre. Men det tar tid och det gäller att både ha en plan och att vara snäll mot sig själv.

Ingen annan som har några bra knep?

Välkommen till forumet! Det är svårt att stå nära när någon man bryr sig om skadar sig själv. Med alkohol eller något annat. Du är mån om dina föräldrar och önskar att de ville göra något åt sin situation. Du har försökt men de verkade inte förstå allvaret då. Ofta är det de negativa konsekvenserna och bekymren som uppstår pga alkoholkonsumtionen som gör att en person kommer fram till att de har ett problem som de behöver ta hand om.

Det finns ett program som kallas CRAFT (Community Reinforcement Approach and Family Training) som jag skulle tänka mig kan vara väldigt hjälpsamt för dig. Den syftar dels att förbättra den anhöriges välmående men också hur man kan förhålla sig och kommunicera med personen med beroendeproblem, och i bästa fall lyckas locka dem att söka hjälp. Om du är intresserad av det så kan ringa din kommun och fråga om de erbjuder CRAFT. Flera kommuner erbjuder CRAFT-samtal gratis för anhöriga, enskilt eller i grupp.

Några korta tips gällande att ta upp problemen är att undvika att vara skuld- och skambeläggande (det leder bara till försvar). Utgå ifrån dig själv och dina känslor, ex "Jag blir orolig..." "Jag skulle önska att..." Välj bara att ha samtal om detta när de är nyktra. Annars är inte hjärnan lika mottaglig för budskapet.

Du skriver att du måste få dem att sluta. Tyvärr så kan du inte få dem att sluta. De behöver de i sådana fall komma fram till själva då det är bara de som kan bestämma vad de ska ha i glaset som de dricker. Men det är fint och omtänksamt att ta upp hur du känner med dem. Förhoppningsvis så leder det till att de börjar fundera, och kanske agera, för en förändring.

Varma hälsningar
Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Vad bra att du hittat hit! Det är modigt av dig att våga titta på din relation och ditt liv i sådant skarpt dagsljus. När man gör det, och inser att alkoholen har tagit sig för stor plats i familjen, så är det många som börjar fundera på förändring.

Du beskriver din man väldigt tydligt. Kan du beskriva mera hur du själv mår? Hur du påverkas av alkoholkonsumtionen? Hur gammal är sonen och hur tror du han påverkas av pappans förändrade beteende när han dricker? Är det något ni har pratat om?

Om du vill att andra ska följa din tråd och ge dig respons, då brukar det vara bättre att skapa en egen tråd. Gör gärna det om du vill. Då klickar du på länken högst upp till vänster där det står "Starta ny forumtråd"

Med hopp om en fin kväll!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Välkommen hit till forumet! Hoppas du kommer trivas här och hitta stöd hos alla andra som upplever liknande situation där alkoholen har tagit en stor plats. Du oroar dig gällande din mans alkoholkonsumtion och undrar om han har problem. Det kan man tyvärr inte bedöma så här på internet-distans. Men du kan gå in på vår faktasida, där står det lite mer om vad som räknas som riskkonsumtion mm: https://alkoholhjalpen.se/fakta
Om du läser informationen där - hur tänker du då gällande hans konsumtion?

Oavsett vad det står där, så verkar det ju ändå vara så att DU upplever det här som ett problem. Hur mår du? Hur påverkar hans alkoholkonsumtion dig och ditt liv?

Ett tips är också att om du vill kan du skapa en egen tråd, då blir det lättare för andra medlemmar att hitta och följa dig. Om du vill göra det så klickar du på länken högst upp till vänster där det står "Starta ny forumtråd"

Önskar dig en fin kväll!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

vet ej hur han är som person, men...

kanske be han "sluta tycka synd om sig själv" samtidigt som du mildrar det hela förklara varför det inte kan fortgå på ett omtänksamt sätt.

Får han lite ur båda världar.

att han måste göra något åt saken själv och att du finns att stötta sig mot om det behövs.

väljer han ändå att supa så vet du vart du har honom iaf?

Jo det tänkte jag göra, det är alltid jag som ska agera, ta tag i saker så nu släpper jag det.

Jag vill ha det så att vi bor i sär och att se hur han prioritetar sina dagar.
Jag vet att vi har dagar som passar oss men vi har också de dagar som är väldigt mycket bråk i...och jag vet inte om de kommer stanna så eller lösas...

Vet bara att jag vill träffa han ibland och att se om kärleken finns kvar ..

Om jag dock känner att inget tas upp om samtal och allt bara är... då får det vara så att vi bara ses ibland

Precis.igår var det "bara' 2 öl. Det bruka vara typ 4-5.
Bättre än förr men blev sååå besviken ?

Pressat mig till max igen för att få klart ett arbete, är så himla bra på det. Och alltid samma hål efteråt.
Förr i tiden skulle jag direkt köpt en låda, läst igenom mitt arbete med mitt ex, låtit honom och alkoholen övertyga mig om min storhet.
Nu kan jag liksom inte ens unna mig att vara lite glad. Det blir direkt bara tvivel på om jag gjort mitt bästa, hur jag ska jobba om det, alltid vidare. Och så är det liksom bara att sitta här själv och stå ut med det. Jaha.
Vissa stunder är det helt klart sugigare att vara nykter ensam än full tillsammans.

Kämpa på
Var snäll mot dig själv
<3

En till diagnos. Idag gjorde vi en genomgående diagnostiskutredning.
Visade sig att jag har återkommande depressioner, utmattningssyndrom och *trummor* GAD!
Lägger man till ett L blir det nästan GLAD. Nej men seriöst. En till diagnos. Jaja.

Nu jobb. Vill lägga mig i sängen och böla. Men nu ska vi vara glada! All about them referenser?

Tack snälla du!
Jag vet att du/ni gått igenom detta också,
Inget kul alls.
Jag är på sparlåga just nu, vågar inte tänka framåt, vet bara att jag inte vill dricka alkohol.
Det känns så skönt att du och ni andra finns härinne.
Men just nu orkar jag inte läsa eller kommentera så mycket i andras trådar. Jag får vara lite ego ett tag så får jag komma igen när saker och ting är mer tydliga för mig.
Kramar
???

Tråkigt för dig att du åkte dit men bra att du nu slutat och kämpar på. Som du skriver har du några jobbiga dygn framöver men sen kommer det att lätta. Det som hänt är inget som går att få ogjort. "Bara" att resa sig upp, borsta av dammet och se framåt. Du kommer klara det!

Jag äter antabus sedan 4 veckor och det har fungerat mycket bra. I och med att jag vet att jag inte kan dricka så har det hjälpt till att minska suget på nåt sätt. Leverpåverkan kontrolleras genom att man får lämna blodprover ett par gånger i månaden i början. Men som läkaren sa, Leverpåverkan av all alkohol är mycket allvarligare. Någon djupare depression än den jag redan har har jag inte heller känt. Pga att jag kunnat sluta med alkoholen har ångesten minskat. Ge det en chans!

Hur går det? Vill bara skriva att vi är starkare än vi tror, klarar mer än vi tror.

Och tänkte köpa alkoholfri öl. Ett gott substitut som fungerar bra för mig. Får smaken, känslan men utan biverkningar.
När jag dricker alkohol om bara två glas blir jag intensiv, vill diskutera allt! Grodor hoppar ur munnen och som grädde på moset får jag ångest.
Kram till er alla där ute i november?
Vad väljer du för dig själv för att må bra idag?

Hej
Tusen, tusen tack för dina fina ord!
Jag mår så bra idag. Trots regn och genomgrå himmel.
Har tänt ljus och lyssnar på Sinatra ❤️ Ro i sinnet, hittar andra vägar.
Hur går det för dig? Har du det bra? Satt och ögnade igenom gamla inlägg jag skrivit, minns hur jag mådde...
Klistrar in detta med hopp om att det var detta du syftade på?

”Känner mig stark.
Var till doktorn igår, det gick bättre än jag trott. Vi var helt överens...jag kan inte dricka, inte dricka alls. Det går inte, jag är allergisk. Han berömde mig för mitt mod, min nakna ärlighet. Orden bara strömmade ur mig. När vi skildes åt lovade jag prata med min chef, berätta!
Det kändes lika bra att göra det på en gång. Körde dit, knackade på dörren och sa att vi måste prata...
Även han berömde mig för mitt mod, min styrka. Jag är så himla stolt över mig själv. Känner mig lika motiverad som dagen jag bestämde mig. Jag vet att det kommer att komma dagar då det känns sorligt,tungt och motigt. Men det tar jag då...idag är idag och idag mår jag bra.
Kram till alla och envar! Ni är bäst! VI är bäst! Starka & glada över livet! ❤️ Jag gör så gott jag kan, efter bästa förmåga❤️”

Tack för att ni finns här! Underbara människor! Mod & Styrka till alla och envar ?? Till du som känpar lite xtra i detta nu...du fixar det! Du är bäst! Kram!

Nu är han bortrest antar att den resan ej är alkoholfri !! När jag kommer hem ska jag ta tag i drckandet ! Funkar ej i längden sa han innan han åkte. Vill tro vill hoppas vill stödja vill vill vill att det ska funka. Men inrest inne vet jag att det inte kommer bli så enkelt.
Vi kämpat på olika sätt och hanterar på olika sätt .

Jag höll mig nykter igår och det minskade ångesten. Dock känns saknaden lika mycket men är mer hanterbar. Tack för era inlägg!
Kram,

Det är tufft att leva nära någon som har alkoholproblem. Nu har det visat sig att din man har flera skador i sin kropp som beror på alkoholen. Inget du kan påverka samtidigt som du såklart påverkas av det.

Du har tagit steget att sträcka ut en hand hit till forumet, bra gjort! Det ger oss här chansen att ge dig stöd. Ibland tar det lite tid innan man får svar och det kan hjälpa att skriva flera gånger så att ens meddelande hamnar längst upp igen.

Fortsätt gärna skriv och läs!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jo...jag har tänkt på antabus... men vågar inte eftersom jag hört skräckhistorier...leverpåverkan, depression som biverkning??
Min terapeut är superbra, hon har fått mig att inse så mycket. Jag har fortfarande målet att bli nykterist. Men behöver hitta in till djupet av mig själv för att fatta HUR...
shit alltså —- det här är tufft.
Alkohilismen ändrar liksom form, från massa A på två dagar och fyra dagars uppehåll till lite varje dag och sen massor på två dagar och inget på några... som ett tuggummi som inte vill släppa. Hur får jag loss A?

Att som barn sitta och oroa sig över sin förälders missbruk är fruktansvärt,och ansvaret man lägger på sina axlar är omöjlig få bort,rädslan att mamma väljer att sluta kämpa om jag säger ifrån eller ställer krav... fan vad tungt?
Men vi gör dessa människor en björntjänst när vi väljer att dua istället för att ställa ultimatum...

Du är så modig!! Fortsätt att vara det och ta hjälp ingen ska ansvara för detta själv!! Det är inte ditt ansvar att rädda henne,hon måste vilja själv...

Snälla sök hjälp ditt liv är viktigt ♥️

Känner igen mig bara det att min man inte har problem, det är jag som har problem med att han dricker någon jävla öl på helgen, vaffan är problemet lixom.....
Att man växt upp med 2 föräldrar som missbrukade alkohol gör saken inte bättre,medmissbrukare hela livet
Kämpa på???