Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din kommentar! Tar det lugnt med målsättningar nu i början. Njuter bara av att jag fått ändan ur vagnen o tagit upp träningen igen. Målsättningen just nu är väl att det skall bli en självklar rutin att gå iväg till gymmet! Har bokat in 3 pass med en tränare för att få lite hjälp o tips o inspiration!

Drar iväg till sydeuropa några dagar för att hälsa på en barndomsvän. Otänkbart för några veckor sedan - men nu börjar jag bli mig själv i någon mån. Tack vare antidepp och en klarsynthet att dricka a inte är för mig. Sååå skönt! Han vet allt - så det blir inga "tricky situations" att parera alkohol! Ingen som undrar eller trugar. Hade klarat det iaf - men alltid skönt med riktiga vänner som förstår. Jag står så stadigt jag kan i min nykterhet just nu - och det blir bara bättre....?

Igår var jag pigg. Då är allt SÅ mycket lättare. En dag som idag är det SÅ svårt att kombinera tanke och handling. Läser runt itrådarna här och det är så mycket jag skulle vilja kommentera hos er och stötta och peppa. Men idag kommer inte orden på rätt sätt. Jag läste i Studentens tråd och det skär djupt i hjärtat. Skulle vilja skriva något konstruktivt. Tänker på vårt samhälle som inte ger hjälp till de som behöver. När vi kört slut på oss och behöver återhämtning och i många fall det som fanns förr, sjukpension. I dagens Sverige får man vara sjuk max 1 år. Sen ska man kunna jobba 100%. Klarar du inte det blir du utförsäkrad. Tvingas tillbaka till ett jobb man inte har förutsättningar att klara. Blir arbetslös. Arbetslös får man också vara högst 1 år, eller rättare sagt arbetssökande. Söker du inga jobb får du ingen a-kassa. Blir utförsäkrad. Det är tungt att inse att de sociala skyddsnät man trott skulle finnas inte fungerar. Är böjd att hålla med Östling ”vad fan får jag för pengarna” (skattepengarna alltså). Detta låter säkert bittert, men den otrygghet som utsatta personer lever i är fullständigt ovärdig och skapar ångest och depression. Hur kan man vända detta? Utbrändheten går lägre och lägre ner i åldrarna. Samhällets förväntningar. Har du ingen högskoleutbildning är du en misslyckad individ. Gör du ingen karriär är du misslyckad. Har du inte råd att åka utomlands på semester är du en misslyckad person. Kan du inte hjälpa dina barn att få höga betyg är både du och barnen misslyckade. Hur kan detta ha blivit normen? Jag drömmer om att lämna förortsidyllen och bli självförsörjande lantbrukare. Eller snarare att jag valt det som uppväxt för mina barn. För jag är alldeles för utbränd för att klara detta nu. En dag i taget. Det ska jag försöka med. Skita i vad alla andra tycker. Göra det som känns bra i min mage. Nu ska jag faktiskt ut i skogen och se om det finns någon svamp kvar.

Tisdag och dag 27. Trots ett grått väder som nästan gör att jag tror jag håller på att bli blind så känns det rätt bra. Måndagen kom utan alltför mycket ångest och stress över jobbet, en av de saker som verkligen har blivit bättre sedan jag började mina vita dagar. Vilket gift a är. Jag vet hur mycket det ställer till med men ändå har jag inte kunna bryta mina destruktiva vanor tidigare.
Sover bättre men de sista morgnarna har jag vaknat redan strax efter 4 och inte kunnat somna om. Vet inte varför, jag har inte känt mig ångestfylld eller så, bara inte kunna somna om igen.
Måndagar och torsdagar betyder ett besök på Beroendecentrum för att ta min antabuskur, Detta var tidigare en av de saker som har gjort att jag aldrig velat ta antabus, plus andra saker också. Jag tog ett stort steg när jag var längst nere i det svarta hålet jag trillade ner i för 28 dagar sedan då jag åkte in till Psykakuten/Beroendemottagningen och där bestämde mig för att var helt ärlig, oavsett konsekvenserna. Inget jag ångrar idag fast det kändes svårt att blotta sig så inför min fru och läkarna jag träffade när jag kom in. De läkare, sköterskor och annan personal jag träffade där under det dygn jag var frivilligt inlagd var verkligen bra. Jag kände mig behandlad med respekt och förståelse.
Nu går jag till Beroendecentrum i min lilla stad och även där känner jag mig bra bemött. Från början var jag rätt ifrågasättande över att jag inte fick ta ansvar själv över att jag tar antabusen med tanke på att det i högsta grad är helt frivilligt från min sida. Men nu när det gått ett antal veckor så kan jag förstå att det är bra. Dels ökar frestelsen att avstå antabusen just för att jag börjar må bra och den gamla känslan av att det nog går bra att dricka lite lagom för att fira just att jag avstått från a under några veckor. Vilka knäppa tankar egentligen, att fira med a just för att jag lyckats avstå det!?
Det är korta besök men nu börjar det kännas helt ok och det är skönt att prata lite med sköterskan och få lite peppande ord med sig när man går därifrån. Dessutom har jag fått träffa en psykolog under att par tillfällen och planen är nu att jag ska gå en längre period framöver.
Nu kämpar vi på, det ska gå!

Japp, L-tangenten glappar på det här tangentbordet. Jag TROR att jag tagit bort de flesta felen, sorry.

Vad less jag blir på teknologin ibland...

Skrivit ett lååångt och BRA (tyckte jag) svar, och så publiceras det inte...

Vi får ta en kort-variant iställlet...

1.) AA tjänar pengar på precis samma sätt som C3; genom donationer. Det sitter ingen "chef" och drar in de pengarna - men det har jag heller aldrig påstått. Bara att de tjänar pengar. Och det gör de.

2. Det faktum att de dessutom är så etablerade som den "korrekta" lösningen att de tillochmed anvisas som del av "straffet" vid fyllkörning (iaf i USA) visar ju rätt tydligt att de är den utsedda "rätta" lösningen.

3.) AA har naturligtvis hjälpt skitmycket folk - även om min enda personliga erfarenhet är negativ (personen i fråga fastnade på "jag är maktlös, jag kommer aldrig bli bra - jag kan lika gärna "ge upp" och supa ihjäl mig") men det var bara en person - jag har inga problem med AA, jag bara stör mig på att det är så totalt accepterat som den enda "rätta lösningen"

4.) Vivitrol används inte i Sinclair-metoden. Den går ut på att ta Naltrexon ENBART när man ska dricka. Resten av tiden ska man INTE ta det. Detta för att opioid-receptorerna blir "överkänsliga" ungefär ett dygn efter att medicinen gått ur kroppen, och detta kan utnyttjas till att avsiktigt och målmedvetet lära in NYA, helst positiva, vanor. Vivitrol är time-released och aktivt hela tiden - raka motsatsen till målet här.

5.) ReVia säljs inte i Sverige längre. Och Naltrexon är fortfarande inte proprietärt - det finns inga pengar att tjäna för bolagen att investera i forskning kring det, eftersom ALLA som kan tillverka det kan sälja det med SAMMA chans att tjäna pengar på det.
BRA EXEMPEL:
Hur många företag säljer mediciner med ibuprofen som aktiv ingrediens?
Det enda de kan sikta på är att marknadsföra SIN medicin, dvs göra reklam för (till exempel) IPREN eller ALINDRIN. Vilken köper folk oftast?
Troligen Ipren - men de gör inte reklam för "ibuprofen" - de gör rekam för SIN tablett. De ÄGER inte ibuprofen, så tillverkaren av Ipren tjänar inte en spänn när någon köper Alindrin. Och vice versa.
Och som kan ha noteras så är det inte ReVia jag föreslår; det är Naltrexone. Dvs den aktiva ingrediensen - dvs den som Ingen tjänar pengar på i sigsjälvt, utan enbart sitt eget märke med den ingrediensen.
OM jag sa "prova ReVia" DÅ kunde man möjligen börja dra öronen åt sig - men det är inte det jag säger.

6.) Naltrexone VAR proprietärt en gång i tiden - DÅ tjänade någon på alla piller, oavsett märke, som såldes. Så är det inte längre.

7.) Sinclair-metoden var OCKSÅ prorietärt en gång i tiden; David Sinclair klantade sig och tog ett patent, vilket ledde til motsatsen av vad han hade hoppats - dvs INGEN använde metoden, och INGEN läkare föreskrev den.
Det patentet har gått ut. Och Sinclair är död. Han tjänar heller inte en spänn.

8.) Long-term studier på Sinclair-metoden...
Det beror väl på vad man menar med det - den har (totalt sett) inte existerat vidare länge. Drygt 40 år, vad jag fattar (men jag kan ha fel, det kan vara 30) De studier Sinclair gjorde sträckte sig - har jag för mig - över 3-5 år, och det var där de påstådda 78% success rate uppstod. I Kalifornien, där det använts under kortare tid, hävdar de 81% - vilket antyder att det funkar bättre initialt än i längden. Oklart om det beror på att folk slutar ta dem, eller att hjärnan bygger NYA receptorer för endorfin. Hjärnan ÄR plastisk, så jag lämnar den frågan öppen. Det får någon annan forska i.

9.) Jo, Antabus fungerar, Campral fungerar, AA fungerar, Selincro fungerar, Nalmefene fungerar, avhållsamhet fungerar, KBT fungerar - att aldrig ens börja dricka fungerar. För olika människor.

10.) I de trådar du sett mig REKOMMENDERA naltrexone så har det rört sig om människor som redan provat annat (oftast Antabus) och inte klarat det. Nu senast en kvinna som drack TROTS Antabus - viket är dokumenterat livsfarligt. Då skulle det mycket väl kunna vara så att hennes driv att dricka är starkare än hon kan hantera. Istället för att riskera att ta livet av sig med Antabus och alkohol, så SKULLE hon kunna prova en medicin där man SKA dricka. Där själva boten ligger i att Fortsätta dricka. Hon dricker ju likförbannat; varför inte göra det med en CHANS iaf?
Där har natrexonet en KLAR fördel jämfört med andra mediciner; det krävs inte att man sutar dricka och går igenom abstinens och annat eände; det händer av sigsjälvt.

11. Jag tror att vikten av "mentala probem" är klart överdriven bland alkoholister. Jo, naturligtvis finns det de som dränker sina sorger - det har jag också gjort, flera gånger, under mitt liv. En redig fylla är typ katharsis. MEN - jag har aldrig bivit beroende. Varför blir vissa det och andra inte?
Jag vet inte - jag är inte ens i närheten av intelligent nog för att spekulera i det.
MEN - andra har gjort det, och gör det än idag, så jag överlåter det åt dem.

12.) Däremot är det ett konstaterat faktum att
a. varje gång man dricker skickar hjärnan endorfiner, vilket får en att må bra. Ju mer endorfiner man får, ju mer blir man "beroende" av saken som utlöste dem. Oavsett om det är VATTEN, sex, träning, mat, spel, heroin, eller alkohol.
b. varje gång man dricker reglerar hjärnan NER produktionen av dopamin och serotonin, just för att dessa överstimueras av alkohol. Dvs efter att man druckit producerar man MINDRE glädjehormon, och enda sättet att uppnå "normala" nivåer igen är att dricka. Detta upprepas varje gång man dricker.
c. dvs; hönan eller ägget? Blev man alkis första gången man drack, eller var det ett inlärt beteende som baserade sig i - antingen redan existerande BRIST på dopamin/serotonin/endorfiner (dvs t.ex klinisk depression, dvs "dricka bort sina sorger") där hjärnan sa "herregud, jag har aldrig mått såhär bra förr - gör MER av det här" eller var det en gradvis nedgradering av prouktionen av nyss nämnda ämnen, där alkoholen tillslut blev det enda som fick hjärnan att må (tillfälligt) bra?

Vad kom faktiskt först? Alldeles oavsett så är det ett faktum att alkohol ORSAKAR depressioner.

13.) De biverkningar du nämner är - vad jag läst mig till - Väldigt ovanliga. Jag skulle inte ha vågat ta pillren annars, men det har jag gjort. Jag har aldrig varit alkoholist, men jag kan säga att tillochmed för mig var det en noterbar skillnad i hur det kändes att dricka; jag fick aldrig den här rushen av avslappning och uppåt-känsla som tillochmed jag associerar med alkohol. Jag har provat det i samband med mat/efterrätt också, med samma effekt - det är fortfarande gott, jag blir fortfarande mätt, men "kicken" uteblir. Och det ROLIGA är att trots att JAG VET, intellektuellt, att om jag trycker i mig en öl/tårta UTAN pillret så kommer jag gilla det igen, så är jag inte intresserad. Hjärnan glömmer gradvis hur det känns.

14.) Naltrexone skrivs ut som "sugdämpande" i Sverige - men det är fel; det dämpar inte ett skvatt - det är Placebo-effekt vi pratar om då. Naltrexone GÖR nämligen ingenting förutom blockerar receptorerna för endorfiner. Så de måste försöka aktivera sig innan skillnaden märks.

15. Om hjärnan inte FÅR de här signalsubstanserna när man dricker, då SLUTAR den med den onda cirkeln att nedregulera produktionen - dvs tillslut har man "normal" produktion igen. Dvs själva handlingen ATT sluta dricka kan leda til att en depression man inte ens hade, utan som utvecklades under TID, när man drack och gradvis slutade tilverka dopamin, kan försvinna av sigsjälvt helt enket för att hjärnan fungerar som den ska igen.

16.) Jag tror att människor är rädda. Och jag förstår dem - jag vile inget hellre än att han skulle SLUTA DRICKA. Att säga åt honom ATT dricka verkade helt vansinnigt, och FAN vad jag har fått slåss med migsjälv - det får jag FORTFARANDE - för jag HATAR när han dricker. Hatar det. Men jag måste lita på 2 saker:
a. han skulle dricka oavsett
b. det fungerar
Hittills har jag inte blivit besviken.

Sammanfattningsvis; vetenskapen bakom det här är så solid, och förlitar sig inte på känslor, utan på att behandla kroppen som den "biologiska maskin" den faktiskt är. Alla depressioner och mentala problem uppstår inte ur motgångar; ofta - verkar det som - tar man till alkohol för att döva en Tillfällig känsla, och GÖR den därmed Permanent.

Ytterligare sammanfattning; nej, jag lobbyar inte för någon. Nej, INGEN tjänar pengar på Naltrexon i sigsjälvt, utan Enbart på sina egna märken (vilket jag aldrig rekommenderat) Nej, Vivitrol används inte i Sinclair-metoden. Nej, jag rekommenderar inte Naltrexon willy-nilly till alla jag ser. Nej, jag tycker inte att jag ska behöva bli ifrågasatt för att jag försöker tipsa om något jag sett med mina enga ögon att det kan fungera. Nej, jag tycker inte att AA och terapi nödvändigtvis är lösningen på ett kemiskt probem - men jag TROR definitivt att det KAN hjälpa, och tillochmed vara nödvändigt för många - och jo, jag tror att man är mycket mer trolig att söka den hjälpen när man väl ÄR nykter, om man fortfarande behöver den.

Nu blev det ganska långt ändå, men mycket kortare än original-texten - och tyvärr även lite "elakare" i tonen, men det tänker jag inte orka gå igenom och skriva om IGEN.

Tjipp!

Tack! Känner igen mitt tänkande i många trådar här på forumet. Tack för att du peppar oss :-)

Att jag ibland är den självupptagna väninnan.
Som maler på om mig och mitt,mina problem och liksom levererar dynga till höger och vänster för andra att få ta till sig.
För att jag på något sätt märker att de behöver det.
Hur märkligt det än låter.

Så sitter jag där och rapar upp likt en hundmamma spyor åt mina barn.
Fast jag kanske egentligen vill sprida väldoft så blir det avgaser.

Så jag tror att det kan lätt bli så att man fastnar i stereotyper.
Att man själv till slut i relation till en sån väninna har cementerat fast sig.
Hon gnäller,jag lyssnar

Eller vice verca.

Istället för det givande samtalet där båda får plats på scenen.

Jag kan ibland ringa upp någon som jag vet kommer att prata på i timmar om sig och sitt och jag behöver egentligen bara lyssna och förfasa mig.

Så mönster som upprepar sig och inte är tillfredsställande är nog bra om man kan identifiera.
Och kanske tom förändra utan att behöva byta vänner?
Om det nu går.

Jag tror att man ska bryta sig ur den där skam-känslan för ALLAS skull. Och nu menar jag bokstavligen talat ALLA, i hela världen.

Samhället ser ut lite så; upprätthåll en perfekt yta, erkänn inga brister - så ALLA mår dåligt och håller inne med sina känslor. För att vända det så måste fler våga säga att "Det är inte perfekt. Det finns problem" - sånt kan sprida sig.

Och för att avstigmatisera beroendesjukdomar - en STOR majoritet söker aldrig hjälp. För att de skäms, för att deras sjukdom så ofta ses som "svag personlighet och dålig självkontroll"

Om vi kan släppa på de här sakerna så har fler en chans att bli hörda och sedda, våga be om hjälp, och ha en chans att må bättre.

Ja, och så för din egen skull också då.

Jag skulle inte skämmas över att vara tillsammans med en diabetiker. Inte någon med borderline heller. Och jag vägrar skämmas för att jag älskar en alkoholist. Och det betyder också att när jag haft det så jobbigt att jag inte orkat fungera, så har jag alltid haft någon att prata med, som vet, och det har enbart varit positivt.

Ett tag har det varit Knausgård (det tar ett helt liv att komma genom!), – också han glad i spriten, ändå så produktiv, Margaret Duras är heller inte så dum (synd att hon söp ihjäl sig) Självbiografier är spännande; Lars Norén, Stig Larssons senaste, etc. Men just nu har jag lite lästorka, ögnar mest igenom för att hitta något inköpsbart. Det blir mycket filosofi och esoteriska.

... än vår egen vilja och kraft. Eller för den delen våra rädslor och sårbarhet. Var väl det jag försökte förmedla. Den finns här på forumet. Den finns på AA-möten (som jag nyligen börjat gå på). Tanka upp dig, den finns här för dig och för oss. Vi reder inte ut detta själv, vi är ibland maktlösa. Eller egentligen hela tiden, inför alkoholen. Kanske blir detta lite flummigt, har nyss vaknat.... KRAM ?

Var gravid och min gyn hade insisterat på fostervattensprov ( bodde utomlands - de är mer direkta där ) fast jag ville ha ett själv. Fostervattenprovet med snabbodlingar på celler för de vanligaste kromosomförändringarna sa att allt var ok. Men de fortsätter odlingar på cellerna de tagit - det visste inte jag. När jag var i vecka 19 ringde min gyn och grät - allt var fel. Ovanlig mosaik på kromosom 8 - dvärgväxt, hjärtfel, njurfel, mental efterblivenhet -vad ville jag göra ? Jag söp mej full, avbröt graviditeten och drack alldeles för mycket tills jag blev gravid igen 12 veckor senare. Hon är 12 år idag och var det mest testade fostret i världshistorien.

Kunde jag så kan du. Ta dej samman och stoppa undan flaskan - för de barnen du har.

Styrkekramar ?

Mitt ex läste ing-en-ting i bokväg men är en av de mest allmänbildade mänskor jag känner. Själv anses jag nog av andra som intellektuell men min idé av paradis är att ligga i sängen och läsa Marian Keyes. Det är allt jag orkar mestadels.

Jag skojade lite. Inget illa ment, ok John ? ?

? Ztyrkekramar

...det är så "festligt" eller hur man ska uttrycka det att läsa för igenkänningsfaktorn är sååå hög på andra berättelser. John-Erik dig har jag också stalkat sen i somras utan att du vet och jag säger bara WOW! Ska inte säga att jag började exakt samma tidpunkt som du men när jag väl startade klarade jag 6 dagar och idag börjar min Dag 5.

Det där med att folk dricker omkring en när man är nykter ja det kommer jag att stöta ihop med redan till helgen då vi ska bort på fredagen. Jag ska inte falla, jag ska inte falla... Skidor, valla och brasa med vin! Åh säger jag bara, känner igen mig där också men de tankarna måste man slå bort. För mig finns det flera såna kritiska lägen som jag nu, hemma efter höstlovet på Kanararieöarna tänker mycket på eftersom jag ska återvända dit snart igen. Alkoträsket... Vinet på altanen med tapas, när man åker ut med båten på sommaren... Vikten och känslan av att avstå från att dricka alkohol är ju så skön när man märker hur de andra börjar bli personlighetsförändrade. Då får man vara nöjd och glad över hur fräsch man är som människa dagen efter. Morgonsvammel från mig! Du blir det DAG 5 för mig

Blev matförgiftad, lord vilken natt det var igår. Inte okej alltså.
Blev bättre på förmiddagen, hamnade i lite udda bråk med chefen då jag sa att jag var tillräckligt bra för att jobba men vill köra hemifrån ifall det var magsjuka och inte matförgiftning. Hon sa nej och att jag skulle in till kontoret för min rehabiliteringsskull.
Jag sa att jag kan komma in men frågade igen om det skulle vara så smart när jag legat och kräkts halva natten och haft diarré resten av natten. Då fick jag tilllåtelse att köra hemma.

Vill inte jobba kvar där längre. Är aå himla trött på deras personalpolitik.

Blev bättre under dagen, fick behålla all mat. Så i morgon ska jag in på kontoret. Kropp och knopp har redan börjat streta emot. Är nervös inför onsdagens möte. Har lite lätt ångestpåslag (därför jag inte sover, surprice!) fick även ställa in dagens psykologsamtal, kommer få en faktura. Svider i plånboken.

Ska även gå och kolla på en större lägenhet i veckan. Den är oxå andrahand, 8000kr månaden.
Men om jag ändå blir utförsäkrad av FK så kommer jag ju magiskt bli frisk över natten inom en snar framtid och behöva jobba 100%.
Då har jag ändå råd med en sådan lägenhet. Fasten det blir tight.
Hade varit skönt att flytta i från denna lägenheten. Har så mycket dåliga minnen här. Han våldtog mig här tex. Såååååå det blir intressant.
Han som hyr ut den andra lägenheten ville ha 3 lönespecar bakåt i tiden ? kommer finnas 900kr på dem sammanlagt.

Åååååh vad jag hoppas mötet kommer gå bra. Jag behöver verkligen få ut de pengarna. Stressen alltså.

Duden från helgen var tydligen otrogen mot sin flickvän. Sämjan kommer innebära drama. Vilket betyder att jag backar långt bort och släpper honom innan det ens kan bli ngt. Nopelinope inget drama för mig tack.

Fick en gratis matpåse idag. Så nu har jag iaf krubb hemma för några dagar. Mvh supermegafattigtjejAB
Fan vad jag hatar att behöva leva såhär...

Fridens ☃️

Saknar dig... Vart tog du vägen?

//John

Märkligt detta med olika tider då det triggas.. 16-18 är fasicken lättast tycker jag...
20-22 är värre. Men huvudsaken är att man vet..
Finns inget sug men vanan att njuta av A är förenat med de tider man tidigare bokat av för A.
Lite så...Kan vara en trigger...Hjärnans kraft..

Önskar dig en fin vecka..

John

Klankar inte på henne.. Det var lite på Skämt... :-)
Sover gott.. hoppas du med..
Ju mer man läser desto bättre ju...

Jag kör ofta bara att jag inte dricker längre.. men kanske inte i sammanhang där det känns för pinsamt. Jobbar på att det ska bli mitt standardsvar. Brukar inte få frågor på det så ofta av folk jag inte känner så bra. När jag får det svarar jag efter humör. ”Vill inte bli som farsan”, ”har festat klart”, ”gillade det lite för mycket”.
”Kör 1-year-no-beer challenge” ger dig annars ganska lång tid att fundera ut något på. Den har jag kört till och från.
”Ska fokusera på träning ett tag” bör väl också funka ett längre tag.
Det mesta kopplat till hälsa brukar funka utan följdfrågor.
Som sagts tidigare, alkohol är den enda drog man måste motivera varför man INTE tar...

Hemingway .. söp ihjäl sig
Dorothy Parker.. var alkis
Jack Kerouac

det är så många..

Ja fy dej John att klanka på din fru’s konsumtion. När man har läst för många årsrapporter orkar man bara ’fluff’ sedan. Det viktigaste är att man läser - inte bara löser korsord.

Så sov gott ?

Ja, jag sätter mina slantar på att det kommer bli värre, dessvärre! Vi är många som kan hålla uppe i allt från dagar till månader och år. Men sen är vi inne i dansen igen om vi vill dricka kontrollerat. Ska du få ett normalt förhållande är steg ett att hålla upp minst ett år och gärna tre. Men risken är att det går några år och sen är du tillbaka där du är idag. Men vi är alla olika och du får testa din väg. Men vi är många som testat tusen saker men insett att avstå helt är enda vägen typ!

Bästa Nordäng. Känner så väl igen det. Varför. Varför ska man lyssna på skit. Och fy vilken väninna. Har några sådana också. Bla bla bla me me mee. Finns en schetch med ulla skoog när hon sitter med blåtiror och vänninan bara pratar om sig själv. Klockren. Bra att du lade tid på en trevliig vettig väninna som uppskattade ditt sällskap och fick bra energi. Kram

Hur har du det?
<3

Ja det allra viktigaste är nog att jag behöver lära mig lyssna på min kropp. Jag tror inte att träningen i sig har varit för mycket för mig då jag börjat på en väldigt mild nivå. Den har tvärtom varit en grundsten i att jag kommit hit nu. I helgen fanns det återigen "anledning" att tillåta mig dricka eftersom jag ju satt upp ett mål just nu att faktiskt tillåta mig dricka vid särskilda tillfällen. Vi var bortbjudna på middag och det kunde lätt varit ett tillfälle där jag kunnat hitta min tillåtelse att dricka om jag velat. Det tjatades t.o.m. mer eller mindre att jag väl gott kunde ta en öl och jag gjorde det trots allt tillslut för jag tröttnade på tjatet men den var helt meningslös. Jag var inte ens intresserad, kändes underbart att gå hem och lägga sig. Den ölen var typ ingen öl i mitt huvud.
Men precis John, jag får inte låta träningen bli en stressfaktor, ett måste. Då blir det mani. Jag har också en extrem vilja när jag hittar motivation och ett mål så jag måste nog stoppa mig själv här ibland på samma sätt som jag stoppat mitt eget huvud att säga nej till A. Man måste knacka på i sitt eget huvud och fråga sig är detta det bästa för dig just nu? Problemet är väl att hinna komma på sig själv och knacka på i tid när tankarna skenar och man är så extremt inriktad på att något skall bli just som vill där och då.
Sannah, du har helt rätt också! Jag behöver komma ihåg vilodagarna framför allt nu när träningen successivt blir lite tuffare. Du kan väl hjälpa mig att påminna mig ibland ;)

Tack för era kommentarer <3

Men först och främst tack för att du både läser och kommenterar❤️? Jag blir så glad och det betyder såå mycket för motivationen.
... ta en dag i taget. Med rätt fokus. Men jag tar en dag i taget med prestationen i fokus. Eller rättare sagt att jag ska ”leverera”.
”Bara jag blir klar med detta, så kan jag tag i mig själv” resonerar jag hela tiden. Men det skjuts alltid framåt fast jag vet att det är fel. Och så kör jag mig själv i botten tills energin är helt slut och jag tillbringat en vecka i soffan med Candy Crush som återhämtning (eller snarare få nästippen över ytan)?. Jag vet. Hur knas får man vara. Tror att jag är kvar i detta pga rädslor. Jobbar på att samla mod till en förändring på riktigt. Och den förändringen är i mitt huvud.
Idag lyckades jag dock klara hela kreativa arbetsdagen helt utan A. Och det är jag jäkligt nöjd med. Godnatt!

Vad läser du helst själv? Jag läser helst en tunn bok med viktigt innehåll än en tegelsten..
Tack för tipset... om bokbörsen.. Min fru läser ett par böcker i veckan. Har inte ro att läsa skräpet som
hon läser... Nu var jag elak...:-)