Senaste kommentarerna i forumet

Då var det dags igen. 5 dagars supande och ner i botten så det dånar om det :(
Kan ju inte hålla igen och har mer eller mindre varit full dygnet runt sen i Lördags. Så nu sitter man hör med minnesluckor och fyllångest. Dricker inget idag, men vet ju vilket helvete man har framför sig. Skakningar, svettningar etc etc. fan !!!

Då förstår jag... Bra jobbat i vilket fall :-)
Vikten kommer du att fixa med ditt tänk.

Ha en fin dag

John

Det är jag och per Gessle vettu ?
Tack för din mammakärlek, det gör mig glad ?

Just nu är jag Påväg mot psykologen. Inte lika nervös idag som förra gången. Hoppas att det jag säger där är under kategorin på vad de kan hjälpa mig med. Vi får se.

Men ja. De saknas en hel del pengar. Fick godkänt från fk igår med min ”nya” årslön nu oxå. De hade missat 110 000. Hur fan kan man missa så mycket? Anyhow, nu stämmer det med fk iallafall.
Så nu väntar jag på om de kommer utförsäkra mig eller om jag får fortsätta vara inskriven. ?‍♀️
De kommer vara skyldiga mig en hel del oxå.

Mr music var hem hos mig igår. Testade ett bloss sådant där gräsknark han röker. Well inte för mig. Så nu vet vi det. Sjukt speciell känsla i kroppen , no Me gusta. Då väljer jag faktiskt hellre alkohol som berusningsmedel. Om man får välja mellan pest eller kolera. Så nu vet jag det ?‍♀️

Alrightydoodle. Det var la det. Senare idag blir det jobb och nätverksträff.

Fridens ☃️

Läser era kommentarer och kan bara bock av väldigt många av dom??
Jag vet att min man är alkohlist!!! men jag är medberoende och har varit sedan vi träffades 99
Jag känner skam över att jag inte genomför mina hot när det kommer till behandling/minskad konsumtion... Jag har haft ett mentalt tak då mitt tålamod skulle tryta och jag skulle lämna relationen,det skulle vara om han börjar konsumera även på vardagar/fm dagar och det har vi passerat,har sett honom en gång stå och klunka öl från bakluckan,knackade på fönstret och påpekade men han vänder på det och vi kommer ingen vart, han urskuldar sig och förnekar att han dricker på vardagar och att han just den dagen hade en jobbig dag...
min man dricker för sina nerver och för att lugna ner sig,han jobbar mkt,kör eget inom El
han är alkolist tjock endast (magen) och hans hälsa är sämre än någonsin...astma
Han är ständigt trött och han äter stora mängder mat,allt han förtar sig blir mansikt idag,mobilen är som fastklistrad i hans hand,alltid jätteviktiga grejer och ofrågasätter man så får man höra att det är han som drar in pengarna,och allt vi får är pga att han jobbar hårt så vad har vi för rätt att ifrågasätta honom!! när han tar ett samtal mitt under sonens 18 års middag... så jävla viktigt....

Det jag märker mest nu är hans lynnighet,hur han hela tiden beskyller mig för att alltid vara nervig,sur och kall person.
Han involverar barnen i hur sur jag är...
Han glömmer saker oftare och det går ut över oss i största grad, han är alltid på överdrivet hejig när han pratar med sonen o dess vänner,alltid en antydan till sex skämt och massor med konstiga ljud som killarna stundvis tycker är roligt men sonen upplever det nog jävligt pinsamt.
Han är en forna skugga av den mannen han var han är mer osäker, har åsikter om allt å alla.han år även svartsjuk och vill gärna ha åsikter om dom jag umgås med,om det vara några killar etc etc
Jag slutade festa/dricka alkohol med honom för flera år sedan. Bara det är ju skit märkligt och borde få honom att vakna,
Han umgås mycket med vår yngsta son 11 år) han är aktiv i sonens fotboll & bandy där är han nykter ( tror jag??) så om han inte jobbar så är han på träning eller matcher. Vilket är den bästa livslinan han har..
jag dyker in i mina serier/böcker/promenader och mkt av min energi ligger på just hans beteenden och hans lynnighet hans totala förnekelse stundvis, jag är jävligt rädd för att lämna honom främst att jag misstänker att drickandet kommer bli värre...

Jag borde gå, jag borde rädda mig själv men fan jag har ju bara han och barnen...
Vill verkligen inte hamna i lägenhet i något skit område,eller sitta å vrida på vart enda öre,
Jag väger dessa emot varandra pch någonstans i mitt medmissbruk tycker jag att båda alternativen låter lika dåliga...
läser om folk som separerar och dom säger att det är tungt men sen blir det så bra, men dom har oftast sina externa familjer mamma,pappa,syskon,kusiner etc det har inte jag.... jag blir jäkligt ensam med min alkoliserade pappa.... yay
Sedan vill jag även säga att min man är min bästa vän, han är snäll omtänksam generös och en jättefin pappa.♥️

Tack för ordet!! känns lite lättare... för stunden!!

Vaknat med huvudvärk 2 dagar i rad nu. Tack och lov finns det fungerande migränmedicin. Svamppromenaden i tisdags var magisk. Grön mjuk mossa, vindstilla, soldis och sanslösa mängder svamp.
Gårdagen blev en heldag i rekreationens tecken. Spontanlunch med väninna, åtföljd av ny svamppromenad. Dagen toppades sedan med att min nyblivne myndiga son för första gången i världshistorien frågade om jag ville följa med på en promenad vid havet. Vi fick en magisk timme. Sonen hade hittat en glömd klippa, alldeles slät och rosa. Brännmaneter som trängdes i en vik. En ensam skarv som dök efter fisk. Det är sådana här dagar man ska spara i en ask och ta fram när det känns tungt. Är i bättre balans nu och har klarat nykterheten dagtid, vilket är mitt mål just nu, hela veckan nu.
Tror jag måste ut i naturen idag med!
Ha en fin dag alla fina ni!

Visst är det så!
Igår sa jag ifrån att det inte är okey att fortsätta dricka när man går på behandling. Han förstod inte innebörden,men jag hoppas han gör det snart.

Tack ❤
Jag är glad att jag ta emot hjälp.jag ska prata med en nykter alkoholist. Känns så bra att prata med någon som vet vad man går igenom.
Skulle jag berätta för en vän skulle dom bara dömma mig då dom själva inte har upplevt det själva.

Transparens och ärlighet är viktigt men svårt

Varma kramar till dig du har inte gjort nått fel du tar tag i det . Fortsätt att kämpa

Vi bråkar och har gjort sedan det startade. Jag försöker stötta han, men allt jag sägee/gör blir bara fel!

Han drack igår EFTER gruppmöte och skylde på att vi hade bråkat hela dagen och att han mådde puss pga det.
Men jag då? Jag hade lika pissig dag!

Vi bråkade ändå till läggdags och jag grät och berättade att jag inte vill bråka med han då sa han bara-men gör inte det, sedan gick han och la sig.
Utan att trösta mig,utan att visa att han bry sig om mig.

Han menar på att behandlingen först och främst berör honom. Men jag menar på att det är båda två som går behandlingen då jag också ska gå på möte pga medberoende. Men enligt honom så är det han som mår sämst av alla.
Han vägra se andras problem och skyller alla hans problem på alla andra.

Han tycker jag och chefen sätter en stämpel på honom och han var sur på jobbet för någon dag sedan, förstår det och då hade chefen sagt att det är pga beroendet som skriker då han trappar ner på sömntabletter samt alkohol. Men det höll han inte med om för chefen var en idiot som sa så. Och jag är en idiot som säger att det är beroendet som talar och inte hans riktiga jag. För det håller han inte med om.

Han menar på att jag inte stöttar honom, för att jag bråkar eller säger sanningen som han inte vill höra.
Men det är jag som frågar hur det går,hur det känns, och pratar om vad som inte känns bra osv..

Han har fått behandlingen via jobbet och dom betalt sanslöst med pengar för det. Så jag ringde chefen igår och frågade om anhörighälp också ingår i priset. Och det trodde hon så hon bad mig ringa och boka tid.
Då menar min sambo på att jag gjorde fel och borde ha ringt honom innan och berättar att jag skulle boka tid. Men jag berättade ju efter. Och han hatar att jag bokat tid med samma kvinna som han ska prata med. Det var detta bråket startade igår.
Jag kände lättnad över att jag äntligen sökt hjälp men min sambo blev arg.
Gjorde jag fel? Borde jag pratat med min sambo innan?

Han menade på att jag gick bakom ryggen, det tycker ju inte jag för jag måste också hjälpa mig själv för att klara av detta. Men okey, kanske borde ha förvanat honom MEN jag har pratat med han om att jag ska söka själv flera gånger sedan han fick behandlingen. Så han har vetat om det. Men det blev hus i helvete När jag gjorde det.

Jag står och trampa på samma ställe känns det som.

Jag vet inte alls vad jag ska ta vägen ??

Hur såg dina alkoholprover ut efter 13 dagars nykterhet?

49 nyktra dagar.
Hej Igelkotten. Det rullar på. Händer inte mycket intressant just nu. Ska till läkare på måndag för intyget till alkolåset. Fick papper från tingsrätten att dem vill ha rättegång ang rattonykterheten. Så får se hur det blir. Känns jobbigt.
Barnen är hos mig i veckan så det är fullt upp med läxor och matlagning mm.
Soc ringde igår och dem väljer att inte starta någon utredning ang orosanmälan dem fått in.
Ha en fin dag alla ?

Vilken bra idé Nordäng att spela upp olika scenarior och fundera på hur de känns.

De här frågorna har varit till hjälp för mig ibland:

* vad är det bästa som kan hända (och hur kan jag förhålla mig till det?)
* vad är det värsta som kan hända (och hur kan jag förhålla mig till det?)
* vad är det mest realistiska som kan hända? (och hur kan jag förhålla mig till det?)

Hoppas du hittar ett förhållningssätt som känns rätt för dig Gladis!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

dig olika scenarier på hur du kan agera och typ spela upp dom för dig själv! Men tänk då bara på din egen roll i det hela för du har ju ingen aning om hur svärmor reagerar! Och fundera på vilken variant som känns bäst! T.ex Du tar initiativet till kontakt med svärmor. Hur känns det (oavsett hur hon reagerar)? Känns det bra att vara den som tar ansvar för och initiativ till att reda ut det hela? En annan variant: du avvaktar och ser vad som händer, låter svärmor ta ansvar för sitt beteende. Hur känns det?
Känner igen det där med att man bara låtsas som inget har hänt, sopa under mattan och gå vidare! Hemskt känns det! Kanske är din sambo uppvuxen med detta och har ”lärt sig” att det är så man gör?

Planering. Undring. Lugn.

Igår mediterade jag för första gången på länge. Det var jätteskönt. En riktig buddhistisk präst ledde. Jag sov som en baby inatt. Det är nog en av de största fördelarna med att inte dricka - att få sin sömn tillbaka.

Styrkekramar till alla ?

...nu har det gått ett tag sen allt det jag skrev hände.
Jag blockerade min svärmors nr och har inte pratat elr kontaktat henne sedan dess.
Så vad kan jag göra för att hålla en någorlunda normal kontakt utan att känna att jag kör över mig själv?
Något i mig hoppas på att hon kan acceptera att jag och hennes son, emellan oss, har ett sätt att sköta saker och ting.
Kan nämnas att jag har verkligen ingen som helst lust att åka hem till henne och fika. Brukade göra det ganska ofta innan allt det där hände. Tänk om jag blir trakasserad/påhoppad sådär igen utan förvarning. Det knäppa är att hon, hennes sambo och min kille verkar ha inställning att sånt här glömmer man bara och går vidare, låtsas som att inget hänt.
Men jag känner ett behov av att prata. Men ska jag ens bemöda mig att ta upp detta och hur gör jag det på bästa sätt.
Vill inte stånga mig blodig liksom.
Någon som kan hjälpa mig?

Jag har inget alkohol sug att kämpa med. Alla mina blodvärden är bra och har ingen abstinens. Jag är här inne för jag vill dra ner på min konsumtion och må bättre. Väger 105 kg och är 181 cm lång. Borde nog väga 85-90 för att må riktigt bra. Tänkte att jag skulle bli lättare om jag minskade min öl och vin konsumtion. Jag började räkna vita dagar den första september. Resultatet hittills är 25 vita dagar i september, 28 vita dagar i oktober. I november är alla dagar vita men jag planerar att ta nån bira på fredag. De står redan i kylskåpet och väntar på mig.

Vad jag vet repareras det med tiden. Det är iallafall det jag läst till mig från böcker.

Sen vet jag med mig att mycket stress, lite återhämtning och post-akut abstinens har gjort mig vingelkantig nästan som om jag tappat balansen trots att jag haft en fungerande sådan en vecka innan.

Används först och främst mot alkoholsug och då upplevs det lugnare när medicinen dämpar suget i hjärnan.
Men det är läkare som får ta ställning till om det krockar med bef. mediciner..
Inte säkert heller att det fungerar för alla...

Det var fint sagt, Vinäger ?

Jag har en vass tunga/penna och jag borde tygla mej mer... brukar låta meddelanden vila över natten vid behov. Får folk att skratta. Fena på torr humor och dödlig ironi, oftast levererad deadpan.

Det är inget jag är stolt över, eller koketterar med, för övrigt.

Det där med att öppna upp.. det är en process för mig. Jag tar en batalj i taget. Jag är här på forumet av många anledningar men orsaken till mitt dilemma om att öppna upp är att jag gjorde något jag skäms över, när jag var onykter. Min hjärna hade stängts av och jag kommer inte ihåg själva handlingen. Det är en av mina ömmaste punkter - att jag vet att jag skulle bestraffats om jag öppnat upp. Jag hade därvidlag ett val, vilket jag är tacksam för. Men jag kan inte prata om att jag är beroende och har ( haft ) ett missbruk, med vem som helst, för jag VET att det skulle kunna förgöra mej indirekt. Tyvärr.

Styrkekramar ?

Jag käkar 40 mg fluexetin mot panikångest sedan många år. Började med dessa piller i början av -90 talet. Kanske man ska höja dosen lite nu när jag minskat på alkoholen. Har även blodtryckssänkande medicin sedan år 05. Vet inte om jag vill trycka i mig ännu mer piller då jag redan känner mig som en piller gubbe. Vilken effekt ger campral och GABA piller? Lirar dessa med mina vanliga piller eller blir det något knas? Ja e bara 55 år och tänkte hänga med en tag till. ;)

Skickar några extra hjärtan, du kan behöva dem...

?????

Alltså, är detta på riktigt?

Oj, finns så mycket att kommentera hos dig, vännen. Du vet det där med alla känslorna (sjung vidare du... ?).

Fokusera på hjälp med icke utbetald lön och samtalshjälp efter våldtäkten. Kan vara en bra start. Förhoppningsvis får alla andra jobbiga känslor du bär på plats efter ovanstående.

Du är i några av mina barns ålder och jag vill så gärna ta dig under mina mammavingars beskydd. ♡ Hoppas att du inte tar illa upp, det är så välment det bara kan bli.

Kramar i massor

Vi-näger blir glad över att läsa dina inlägg. Jag också! ?

Lite så sammanfattar jag oss här på forumet. De flesta av oss har ett hyfsat jobb, inte sällan med en ledarfunktion. Vi har förhållandevis lätt att uttrycka oss i skrift. (Det är en ren fröjd för en gammal svensklärare att läsa inläggen här jämfört med till exempel Expressens kommentarsfält.) Vill poängtera att jag aldrig skulle drömma om att se ner på någon som inte uttrycker sig korrekt. Forumet är till för att skriva ner sina känslor och jag själv njuter av att kunna slappna av och inte behöva leverera grammatiskt perfekta inlägg.

Men, som sagt, vi är ofta högpresterande och har mycket att leva upp till. När vi inte riktigt orkar döljer vi det på olika sätt. Kroppen kan säga ifrån genom att vi upplever ångest på olika sätt och i varierande grad. Och sedan kommer vi till den där alkoholen... Vår gemensamma nämnare. Vår vän och fiende, vår tröstare och ångestskapare, vår räddare och förgörare.

Till slut går det inte längre, det är då vi förhoppningsvis hittar hit och kan diskutera, stöta och blöta våra tankar och problem.

Vet inte om jag har sagt det mer än tusen gånger förr: Tack för att ni finns och på olika sätt håller forumet vid liv. ♡