Senaste kommentarerna i forumet

Gör såhär; läs de andra trådarna här, och avgör om det är det livet du vill ha. Annars lämna.
Ja, om du inte tror att han kommer ändra sig - det är väl där vi fastnar allihopa, så se till att du är realistisk :)

Var inte så hård mot dig själv kring det med att skriva att alkohol inte är bra, bara för att du trillade dit igen. Det är ju delvis därför många av oss är här - självbedrägeri och att lura sig själv är vi många som är experter på. Liksom att lura omgivningen. Det råkar ju dessutom vara sant att alkohol inte är bra. Liksom en del annat vi gör, trots att det inte är bra. Trött och ledsen är ok att vara, men värdelös är du inte. Snarare väldigt mänsklig.

Styrkekram - på´t igen!

Det blev en halv flaska vin och två drinkar igår. Så onödigt och mår sååå dåligt idag. Suck. Åter igen- varför gör jag så här mot mig själv? Och varför skriver jag i andras trådar att inget blir bättre av alkohol och sen dricker jag själv när jag får panik? Känner mig trött, värdelös och ledsen. I två dagar har jag blivit straffad med tystnad av den jag har en relation med för att jag inte skippade mitt jobb och hjälpte honom. En av anledningarna till att jag drack igår är för att jag fick panik över det här livet med någon som straffar mig hela tiden. Och nu har jag alltså straffat mig själv. Bra jobbat! (Not)

Det är svårt att stå emot. Igår drack jag ETT glas vin. Mådde inte bra av det. Men märkte att jag genast fick ”mersmak” och letade efter en skvätt till. Men det fanns bara det glaset. Medvetet hade jag köpt det. Onödigt. Så onödigt. Men jag är glad att det var för sent att få och köpa mer!!!!!! Det enda glaset fick min hjärna att vilja ha mer! Fy.

Sommarflickan, gällande din mans kommentarer. Kan det vara så att du tänker mer på det nu när du själv vet bort alkohol? Be honom att inte nämna sitt drickande just nu. Eller se det som en övning? ?

Det ÄR roligt att träna om man hittar rätt träning! Jag skulle inte tycka om att stå på ett rent gym och pressa. Däremot olika pass. Yoga, Zumba, crosscage, Grit mm. Det blir sån energi med instruktör, musik och gruppen. Roligt!

Idag vill jag inte dricka a.

Jag saknar dig här! Sorgligt med din man, hoppas han kommer till "insikt". Det går ju inte att förändra någon som inte vill. Hoppas i alla fall att livet i övrigt är bra. Kramar till dig idag!

Ju mer jag tänker så märker jag hur mycket tid det går åt att må dåligt i det här, som tex nu... att skriva om en person som ska ge nåt istället för det här. Bli arg, bli besviken, tassa på tå osv

Igår funderade jag varför jag stannar
Jo det är för jag gett han en chans till förbättringar. Men samtidigt vill jag någonstans att han gör nåt som jag tar steget att lämna... det är som jag redan vet att nåt kommer han göra så gör det nu.... tiden går...

Men då tänker jag varför vänta, jag får lämna relationen när jag vill.

Livet krumbuktar sig som vanligt och nästan inget blir som jag tänkt men det är ganska roligt ändå. Sist skrev jag att det var skönt att slippa ha alkoholen flåsandes i nacken, så är det tyvärr inte jämt men det gäller inte min egen konsumtion iaf. Det är ju positivt fast ändå inte.
Alkohol är i långa loppet som ointelligents på flaska. Och nä, min man reglerar inte sitt intag på ett värst vidare intelligent sätt... när jag skrev det sist vet jag inte hur jag tänkte.
Nåväl, jag har rutit ifrån på ett sätt jag inte tidigare gjort så vi får se vad som händer även om jag nog innerst inne vet hur det kommer sluta.
Jag håller mig upptagen, har inte mycket tid att tex skriva och läsa här även om jag så gärna vill. Saknar er och tänker på er ofta, känner ibland att jag behöver läsa era stöttande rader men snart lugnar nog saker och ting ner sig... Vill finnas kvar här för jag behöver er och hoppas att ni alla blir fria och får leva som ni själva vill❤️❤️❤️
Kramar??‍♀️

I går kväll var det ganska lugnt. Det kändes skönt och hoppet tänds ju direkt. Men hur dum är man? Till kvällsmaten idag var det full rulle på gubben. Då vet man att det slunkit ner en hel del i smyg. Vår ena son satt med och min gubbe började tjata om vad som ska hända om två år då jag fyller 50. Planer om hur vi ska fira. Jsg lät han hållas. Hur kan han hålla på så där när vi inte pratar med varandra ens när han är nykter. Fattar han inte att jag är på väg bort? Troligtvis inte, han tror väl inte att jag skulle kunna göra något sådant. Vi får väl se! Är jag kvar om två år utan någon förändring skett blir jag arg på mig sjölv. Sedan blev det ett par öl till och lite whiskey. Sedan skulle han gå och lägga sig sa han. Jag bestämde mig med för att lägga mig. När jag lagt mig hör jag hur spritskåpet öppnas och han häller upp mer whiskey. Inte kunde han lägg sig när det blev fritt fram. Man hoppas och faller platt ner på marken om och om igen.

Tack DetGårBättre och Märthan för att ni svarar. Det betyder mycket eftersom jag går igenom detta i hemlighet för både familj och sjukvården.

Jag är helt nojig och kan inte tänka på annat. Borde glädja mig åt 3 veckors nykterhet utan minsta sug men kan inte flytta fokus dit. Vågar inte tänka på hur min lever mår med tanke på att min benmärg (blodkropparna) tagit stryk. Läser att levercirros inte behöver ge några symtom och kan uppstå redan efter 3-5 års drickande.

Hur mycket och hur länge har ni druckit?

Och känslan gick över. Vet fortfarande inte riktigt vad det var.
Men det var inget farligt iallafall.

Läste lite bok och gick ut på min kvällspromenad. Saknar exet litegranna i kväll.
Hade velat veta hur han mår. Hur det går för honom. Kanske kan vi bli vänner i framtiden. Kanske är han borta för alltid. Fortfarande inte helt över honom. Undrar om han tänker på mig ibland, eller om han bara gick vidare.

Försöker lita på att allt händer av en anledning. Att allt kommer bli bra.

Funderar också på att skaffa en tatuering och bokade in en ansiktsbehandling till augusti. Tänkte köra en riktig sådan lyxbehandling med aha/pha syra and shit. Sett att jag fått ytliga rynkor och förstorade porer.
Så attack på det ?
Alkohol/rökning/stress/depression måste ha slitit som fan på hyn.
Ska bli gött iallafall.

Fridens ?

Sitter nedsjunken vid polen med ett ”fräs” som sällskap. Allt är tyst och mina tankar virvlar iväg. Kan min trötthet bero på värmen, kriget mot alkoholen, min mors kamp mot lungcancern? Har de senaste tre månaderna farit iväg till stora staden för att stötta, köra till strålning i den andra staden, tillbaka igen, handla, hjälpa till med tvätt, tröstat, krigat som fan med läkarkåren, varit sårbar dotter, den blivande matriarken? I dont know? Hur som helst så sitter jag här och glor. Känner att jag är på väg ”ner” och väl där så kommer vändningen och jag är tillbaka argare och starkare än innan. Så har det alltid varit och jag hoppas det blir så även denna gången.

Jag har alltid kännt att jag måste ”ner och vända” lite då och då. Det räcker med några timmars tänkande och filosoferande för mer än så orkar jag inte med. Det blir för mycket.

Fick ett samtal från en bekant till en bekant som undrade hur jag bär mig åt för att kämpa mot min följeslagare? Hallå? Eh, vem är du som vet detta om mig? Hm, snacket går visst runt, men det skiter jag i.

Mycket handlar för min del om ödmjukhet. Både mot mig själv och alkoholen. Det gäller att aldrig underskatta begäret jag har i min kropp. Det kvittar om hjärnan (jag) säger nej, men kroppen har på något vis ett annat behov? Kanske den varma omfamningen som gör min kropp så skön och följsam?

En sak har jag lärt mig. Var inte kaxig, ge inte andra människor som lyssnar och litar på dig goda råd som jag i min förnekelse själv inte kan leva upp till. Farligt! För om man sätter sig på höga hästar och tror att man har sin andra skugga under kontroll då kan man falla hårt, och då menar jag hårt. Vad finns då kvar? Skammen mot de man älskar och kan offra sitt liv för, sitt ego? Ja, den som det visste?

-”Från västfronten intet nytt”

Ta fajten igen!

...inget blir lättare onykter. Det är bara en illusion. Men det verkar som en skulle behöva stämpla det i pannan för att fatta..?

Dagen idag har varit kämpig pga värmen och jag har varit extremt irritabel.
Tanken på vin kluckade i bakhuvudet men jag stod på mig.
Känns bra att jag vann denna dagen åtminstone. ?= nyktergal

Kramar ???

Hej adhd!
Jag känner riktigt att du LEVER ??! Inte en endaste dag till spillo, inte en dag till trolldryckens berusning och inte en jävla dag till att vara bakis!
De ska va gött & leva ????
Kram Sigge69

Tack för din påminnelse! Jag börjar sakta att tro på en framtid. Tack vare att jag är fysiskt långt ifrån känner jag mig bättre. Otryggheten vet jag inte hur jag ska komma ifrån. När det ringer tror jag ofta att det är dåliga nyheter. Sen är jag fortfarande orolig över lägenheten. Jag borde kunna kräva att han tömmer ut sina grejer, men vågar inte lita på det. Tror att jag beställer städ så får de slänga det som blir kvar.

Då när det begav sej lade jag mej platt och började äta utan att spy. Det var typ ’bli fet då’. Den attityden. Ja, den bataljen vann jag.

Känner samma trötthet nu inför mitt a som då inför mitt b ..

Den är en fantastisk manick... levern är det allra bästa organet på att reparera sig om man ger den tid. De flesta prover likaså, ät bra, stressa lite och andas....

Ingen ursäkt att dricka alls... men cirros vågar jag mig på att säga svårt troligt.... oreparabla skador även det nästintill osanniolokt men det har med övrig livsstil att göra...

Kram och ta tillskott av vitaminer

om det var värre.... samma jävla skit rent ut sagt.... har du gått segrande ur din B?

Fd bulimiker mellan 18-30 då jag valde livet och lade av med det beroendet.

Men alkoholen är fn värre !

Vi kämpar på ?

Låter väldigt hoppfullt, för jag ser det inte som att ge upp, kontrollen ska vara min! Bra jobbat med dina månader!

Låter som mig. Jag gav dock inte upp. Jag ville bara inte dricka längre. Att kontrollera och få bestämma var viktigt för mig. Jag väljer idag om jag vill dricka. Inte gjort det på drygt nio månader nu och ser det fortfarande inte som att alkoholen vann. Jag bestämmer själv om jag ska dricka eller inte. Hur mycket blir aldrig en fråga idag. Känns klart enklare nu än innan när jag gett mig fan på det. Vad som händer i framtiden tar jag då!

Inte förlora en enda dag i berusningsdimma eller bakfylla. Jag vill leva så mycket jag bara kan.
Nästan precis ett år efter min svåra infektion som angrep hela kroppen inklusive hjärta och lever, som tvingade mig acceptera en helt annan fysisk förmåga än jag varit van med - drabbas jag åter av en medicinsk knockout och ännu en gång tvingas jag ändra mina förväntningar på framtiden. Och ännu en gång tankar om livets villkor. Jag som levt i en föreställning om odödlighet har nu dödsångest för andra gången på ett år.
50% lungkapacitet. Rökning har ingen preskriptionstid. Straffet kan komma till och med nitton år senare. KOL. Förmodligen. Ska göra spirometri inom kort. Kommer även kräva vidare utredning. Lungcancer? Tanken dyker upp. Igår kändes den sann, idag tror jag lite mindre på den. Men KOL skrämmer mig. Känns orättvist. Jag har det så tufft ändå just nu. Behöver min fysiska styrka.
När jag var ung ville jag inte leva. Jag försökte ta mitt liv många gånger.
Idag vill jag inget hellre än leva.
Jag trodde innan att viljan att leva var villkorad. Om jag inte kan träna, eller röra mig ute i det fria är livet inget värt.
Så är det inte. Jag vill leva så länge jag kan.
Idag, med en ny medicin som lyckligtvis verkar hjälpa lite, har jag varit en runda på tempocykel och en liten sväng med mountainbiken. Det går. Om jag andas genom näsan, lite som att snorkla, fast på cykeln. Hostan sliter inte tarmarna ur mig idag. Det finns hopp.
Skulle aldrig falla mig in att slösa bort en enda timme i alkoholdimma. Slösa bort krafter i onödan. Finns inte på kartan.
Uppmanar er alla på forumet - LEV
Kramar

Att ni orkar bry er, engagera er! Stort tack för era inputs och reflektioner.

Jag kan hålla med om att många som passerat gränsen aldrig kan gå tillbaks, men jag vägrar tro att det är omöjligt för min egen del. Sen om det är svammel eller ej får tiden utvisa och jag själv med flaggan i topp.

På frågan om varför jag inte vill bli helnykterist är svaret långt och säkerligen skiftande, men jag har en tro på balans. Till trots. Kalla mig dum men jag ger det en chans annars får jag verkligen ta mig en tankeställare. Jag må känna mig och låta hopplös mellan varven, men jag tänker låta det vara ok, jag ger mig inte!

Har haft väldigt allvarliga ätstörningar tidigare i livet, under omgångar och lång tid i livet. Tillslut hittade jag mig själv i just den världsbilden och är mer frisk än de allra flesta idag. En underbar känsla. Man kan försonas med sin ovän, gäller att hitta åtminstone delar av roten och en väg att vandra. Jag vet hur det är att hetsäta för 1000-tals kronor om och om igen, det tvångsmässiga beteendet. Jag tog den fajten och vann, jag tänker vinna denna. Jag äter med kärlek idag, jag vill dricka med kärlek imorgon. Balansen, min balans, kalla den vad som helst men allas vägar ser olika ut och att predika för mig fungerar Inte (tolka mig rätt).

Jag är så tacksam för allas er respons, ödmjuk som fan inför er energi och omtänksamhet! Önskar att jag kunnat ge tillbaks likaledes men just nu måste jag nog vara rätt ego.

Jag är förvånad över hur mycket abstinensen har lyst med sin frånvaro. Skakningar och ångest är tillsynes förbi. Dricker mycket, då menar jag mycket, mindre än på många år. Känns bra. Kommer kännas bättre ändå när det dras ner än mer är jag övertygad om. När jag dricker reflekterar jag över vad som händer, jag inser att jag har problem med mitt belöningssystem. Jag är en häxa och hormonkärring, alternativare, jag ska grotta mig i detta.

Nj jag tänker inte i nuläget bli helnykterist och jag tänker försöka att inte skämmas för det här inne, om det nu må va en trolldryck ska det aset få svar på tal! Jag tänker gå vinnande ur det här!

Så mycket känslor, förlåt. Men det är ju trots allt min blog. I övrigt har det varit en härlig dag med utflykt, nykter! Blev bjuden på både vin och drink, tackade Nej och var härligt nöjd med det. Min överkonsumtion, att allt är svart eller vitt är ett aber jag måste blotta mig inför, så är det.

Kramar M

Bra jobbat?

Nej jag har ingen plan, motivation går upp och ned som vanligt. Ett första steg vore iallafall att aldrig dricka starksprit, det är den som är den riktiga boven. Att hinka i sig en halvliter whisky går alldeles för snabbt och enkelt. Började dricka whisky för att jag la på mig kilon när jag drack öl, whisky har blivit lite som en bantningskur och man mår ju knappast bättre när nästan alla kalorier kommer från ren sprit.