Senaste kommentarerna i forumet

Steget är taget, jag har tackat ja till bostaden. Mannen fick inte ur sig ett ord på ett dygn, så förbluffad var han. Han har säkert inte trott jag på riktigt kommer göra nåt åt det fast jag upprepade gånger sagt jag inte kan leva med fyllan. Nu är så första steget taget ur mitt medberoende och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot fortsättningen. Tack alla för ert pepp och stöd, det betyder mycket!

Hej och välkommen hit! Stöd finns det gott om här på dessa sidor! Läs runt och ta till dig det som känns att passar, det finns många med liknande situationer här.

Berätta mera om din situation, skriv av dig allt det som glr dig galen just nu! Ett syskon med missbruk kan vara tufft att hantera, har hen själv sökt hjälp eller stöd eller är det ni anhöriga som försöker ordna upp? Ett missbruk kan bara brytas om personen själv vill det, hur väl vi andra runt omkring än menar med att försöka styra och ställa.

Men vad kan du göra just idag för att själv må bättre? Nåt litet bara för att lätta på pressen, ta hand om dig!

Andas djupt. Tänk, vad är min nästa tanke 20 gånger. Gör det igen och igen. En mindfullness-övning som hjälpt mig i akuta situationer. Kanske du får sova eller slappna av ett litet tag. Kram?

Oj, vad fantastiskt du skriver. Igenkännings-faktorn är hög, men hur uttrycker dig är mycket gripande.

Kram ?

Ja du. Din sambo dricker sex pack, alltså bara ”fegisar”. Jag förstår att det kan vara frustrerande för dig. Jag va i samma sits som din sambo för 7-8 år sedan när det gäller drickandet. Tycker du ska konfrontera honom om drickandet iallafall. Själv avancerade jag från folkisar till starköl och vidare till att jag inte drack bira under 7% tillsammans med whiskey och annan sprit. Har haft diverse diskussioner med min sambo efter det som ledde till akoholhjälpen osv. Dricker fortfarande och tål mycket numer och min kamp fortsätter mot ett nyktert liv. Min goda förmåga att dölja det gör att jag klarar mig för tillfället, men det håller ju inte i längden, det vet jag. Ville bara säga att det finns olika grader i helvetet och prata med honom om du älskar honom.

Jag förstår dig precis, men vi är inte maktgalna utan det kallas medberoende. Det är det vi är... jag har i två dagar inte ätit eller sovit pga detta helvette jag lever i. Jag orkar inte mer

Kaffe är klockers ?

Idag var en najs dag! Var ut och käkade lunch med exmannen, sen drog vi till blå lagunen och badade. Blev en stor hamburgare till middag och sen två avsnitt på Netflix. Älskar värmen vi har nu.
Vattnet var jätteskönt. Vågade bada ganska länge, och slängde mig ut med ett magplask ?
Sen låg vi på rygg i skuggan och tittade upp på himlen. Lätta samtal, lite minnen. Det är så skönt att han fortfarande är min bästa vän, fasten vi flyttat isär.
Jag älskar honom. Det gör jag onekligen.

Vilket som, en till sommardag har seglat förbi. Jag känner mig glad.
Har inget "sug" efter alkohol. Känns konstigt att tänka mig själv som onykter igen. Men jag vet att det räcker med ett glas, sen kan det gå åt helvete. Så jag skiter i det glaset. Ett glas är alldeles för mycket och alldeles för lite samtidigt. Jag trivs nykter, slipper tänka på när var hur etc med alkoholen. Det är fridfullt.

Fridens ?

Det här med gränser gör mig vilsen i vår situation. Det är så att min sambo har bränt alla sina broar. Han är helt beroende av mig. Han har inget jobb, ingen ekonomi, är inte med i a-kassan, inget. Han lever helt på mig.

Hela vårt liv tillsammans har han smugit med alkohol. Det eskalerade för fem år sedan med delerium, avgiftning och sen en grov rattfylla.

Lite KBT-behandling och sedan skulle allt vara ok. Men det är det ju inte. Han har nog någon slags diagnos och vi inser nog båda att han medicinerar med öl. Så nu är det folköl som han dricker och det kan bli upp till 3 sex-pack på ett dygn. Det finns ingen tidpunkt som är helig om han bara får chansen.

Vi har haft någon slags överenskommelse att han tar hand om hem, inköp och matlagning så sköter jag det ekonomiska. Men då det hela tiden slinker med dessa öl så har jag nu fått nog. Jag har de senaste dagarna börjat sätta gränser. För tiden går ju och absolut inget händer. Han har ju lovat att gå till AF samt ev boka tid på VC för samtal.

Så nu får han inte ha kortet längre och han är upprörd över hur jag behandlar honom. Han anser att jag är maktgalen och vill bara kontrollera honom. Och det har han ju i och för sig rätt i ?.

Det känns så fel att ta i från honom den enda uppgift han har. Men å andra sidan varför skall hans missbruk ske på bekostnad av familjen, både känslomässigt och ekonomiskt.

Tack Sommarflickan för dina inlägg till mig som är ny här. Hoppas vi hörs när jag kommer tillbaks i augusti, känner att jag inte ska skriva här ett tag då jag dricker whisky som vanligt. Vet vad det gör med min förmåga att skriva och prata. Återkommer den 1:a augusti. Kämpa på.

Tycker inte alls ditt inlägg är rörigt mkt klokt. Finns ingen anledning ALLS att ge ens barn ett "avslappnat förhållande" till alkohol. Precis som du började jag också sent med alkohol och jag är glad för det!
Jag är så imponerad att du hade en nykter semester!! Och så glada och nöjda du har gjort dina barn pga det! Förmodligen den bästa creden och vinsten av alla! Grattis och "sträck på dig"! Jag har följt dig och "fastnat för dig under en längre tid...Du minns mig hoppas jag?
Fortsätt i samma positiva spår....jag tror på dig!
Kram från Skåne/Lusios

Ok va bra ska försöka. Ja jag vet hur det låter, har lurat mig själv många gånger under åren. Men att sluta helt nu två veckor innan jag börjar jobba vet jag inte kommer att funka, har förknippat ledighet med alkohol i många år nu. Men ”laddar” för ett nytt försök och att skriva på ett forum och berätta för dig och kanske
andra har jag aldrig gjort förut. Hoppas att denna lilla resa ska hjälpa mig bättre än mina tidigare misslyckade försök. Ska försöka skriva på en egen tråd. Ha de!

Superjobbig dag. Trots att jag har forumet har jag känt en överväldigad ensamhet och sorg idag. All den support jag hade utifrån är just nu on hold och det är väldigt jobbigt. Just nu skulle jag bara vilja sova bort en vecka så att tiden går. "Problem" med försäkringskassan också och jag vet inte om jag får pengar den här månaden. Det tar även det på krafterna men jag vet inte än, bara så jobbigt att behöva rodda med det också mitt i all annan skit.

Dag 24 idag iaf och det känns nästan lite surrealistiskt. För 24 dagar sedan kändes tre veckor övermäktigt men det har det ju faktiskt inte varit. Och jag har verkligen gjort det här själv, utan stöd från make och vänner, det är främst forumet och de få tider hos alkoholterapeuten som hjälpt mig. Nu har jag ju berättat för en del vänner och några finns där, men den som jag trodde var min bästa vän har inte hört av sig på tre veckor. Det gör mig så oerhört besviken. Och ja, jag har hört av mig till henne ett par gånger men hon har svarat undvikande. Så tack för det liksom.

Nåja, min kamp är min kamp. Men det skiljer ju agnarna från vetet iaf.

Nu ska jag inte klaga mer, det hjälper inte men det är skönt att skriva av sig.

Snart dags för säng, Per Holknekt bok och en förhoppningsvis ostörd söm.

Kram på er.

Jag tryckte faktiskt i mig fyra röda pöser i går kväll så det är väl alltid något.

Jag tror att det är hjärtsorgen som just nu har tagit bort min aptit plus att min lägenhet är så liten och så kompakt att lagar jag mat här stinker det i hela lägenheten. Jag har alltid haft svårt att äta när jag har ångest, maten växer i munnen och jag får bara ner några tuggor, hoppas verkligen att det ger sig. Försöker drick caffe latte varje dag så att jag iaf får i mig mjölk. Dock har jag att ta på så det är ingen risk att jag blir ett orkeslöst benrangel.

Där jag bor har jag ett par kompisar (på min gamla gata där min man fortfarande huserar, men alla är bortresta. Men jag har planerat upp lördagen hos en vän och hon är duktig på mat och fix så jag kommer säkert bli bjuden på både god middag och en fantastisk frukost. Men just nu försöker jag bara ta dagen som den kommer. Två kanelbullar är bättre än ingenting alls. Dock är jag faktiskt grymt sugen på en riktigt god falafel med massor av vitlökssås och grönsaker.

Ja ett problem kommer sällan ensamt men förhoppningsvis ger det sig snart. I morgon ska jag försöka baka vaniljbullar. Är som sagt ingen bakmänniska men måste iaf göra en ny sak varje dag för att utmana min själv lite plus att det iaf får tiden att gå liiiiite snabbare.

Tack för omtanken, det värmer ska du veta.

Kram

Det är inte alltid så lätt att hitta hur man gör men med lite guidning så kanske det går lättare. Om du kollar längst upp till höger på den här sidan ser du en länk som heter "Starta en ny Forumtråd". Därifrån väljer du en rubrik och sen är det bara att skriva.

Va bra att du har tidigare erfarenhet av att sluta, då vet du vad som väntar och du vet att du kan fixa det. Att ha en vit höst tycker jag låter jättebra, det är en bra början och skönt för kroppen att få återhämta sig.

Lycka till med tråden och vi ses där :-)

Äntligen fattade jag att jag är sjuk när jag läst här. Sjuk att vara medberoende! Jag och min älskling träffades för 4 år sedan. Man var kär och nyskild och allt spännande! Det blev mkt alkohol och glädje. Han är företagare så pengar och bubbel inget problem. Han hade precis skilt sej! Det var kaos i hans familj runt omkring honom och jag stod bredvid med öppna armar och mkt goda råd. Jag fick ju lyx o uppskattning. Så uppdagades det mer o mer att när han lyft första glaset så kunde han inte sluta. En kul typ som alla lyssnar på medans jag nu blivit gråare, argare och större förväntningar varje gång på partyn att han ska inte bli så full! Nu har det hänt igen! Jag blir ju så förbannad varje gång så jag flippar ur! Har nu börjat äta atarax för att få tbx självkontrollen. Så glad att jag hittat detta forum och nu fattat! Måste bara fokusera! Jag når ju inte fram till han genom att prata. Han vill ju ha kul och jag är bara tråkig! Ledsen trött och uppgiven

Bladis, det där med att sätta datum i framtiden är jag lite tveksam till. Då tillåter iaf jag mig att dricka mer "för jag ska ju ändå sluta då". Har inte lett mig till bra saker. Men kanske det funkar för dig. Annars, starta idag. Just nu. Här. Direkt. Garanterar ingen framgång, men för mig mycket bättre än att sätta datum framåt. Jag är expert på att finta mig själv, verkar som andra är likadana. Dock inget sagt om dig.

Annars, starta egen tråd vettja. <3

Tack för det! Vet inte hur man gör... Har läst på forumet länge men aldrig varit med, fixade med inloggning idag. Jag har satt ett mål för mig själv att sluta dricka 1:a augusti. Jag har iofs satt många sådana datum tidigare och det brukar inte vara några problem med att sluta dricka när jag har bestämt mig. Problemet jag är att jag börjar igen?. Skämt åsido, mitt psykologiska datum 1/8 gör att jag känner att jag kan dricka vidare nu eftersom det är 2 veckor kvar. Tänkte jag skulle kunna bara dricka på helgerna till dess men det funkade inte heller nu när jag har semester. Skönt att skriva om det. Har varit i kontakt med alkoholhjälpen tidigare och det funkar bra när jag just slutat men sen kommer tiden efter det när jag tycker att det här är ju inga problem.. Då har det blivit som vanligt igen. Skit.

Rövarkulan2, det värmer verkligen det du skriver. Jag är verkligen glad och tacksam att jag har klarat snart ett år något jag aldrig trodde om mig.
Men jag är fullt medveten om att jag är lika mycket nära första glaset som alla vi alkoholister. Jag måste vara rädd om mig och hela tiden hålla i minnet stt jag har en sjukdom som är livslång och kronisk. Stor kram till dig och alla som kämpar ?????

Ja, när jag får chansen ska jag ta ett snack med en psykiatriker. Vill verkligen inte trixa med det där själv. Nu är jag iaf uppe i en dos jag haft innan (150 mg) och som har funkat bra. Ett krux är att jag är bipolar 2, dock mycket lätt. Tar jag för mycket Venlafaxin riskerar jag att slå över i mani. Det är förvisso en av de skönaste känslor livet har erbjudit mig, men etter värre än alkohol när det slår tillbaks i depression. Märker förändring gör jag iaf, mindre alkohol, mer mat och högre dos medicin tror jag är kombon för mig.

Trist att du inte har någon hunger. Är det alkoholen som ställer till det? Äta bra gör ju rätt bra skillnad. Kan du besöka vänner som kan utfodra dig? Eller köpa iaf billig snabbmat? Hörs bättre än enbart kanelbullar och glass (lägger du till vattenmelon kommer det lite närmare kostcirkeln). Sorry om jag skämtar lite, men jag har rätt svart humor. Och vet hur det kan vara. Skämtar inte på din bekostnad, utan som i att "jag fattar!".

Kiviks marknad har jag faktiskt aldrig varit på, även om jag bodde ett halvår på Österlen. Jag och exet tänkte oss en fin vår där, när vi pluggade. Tji fick vi, det vart vargavinter. Folk som inte bor därnere greppar inte hur det kan vara - det är kalfjällsförhållanden om det är verkligt illa. Vi var insnöade i tre dygn, och en driva gick från nocken på taket ned till backen. På andra sidan var det barmark. I maj smälte sista snön. I juni flyttade vi till Malmö.

Men vi åt gott, med mat från bla Ingelsta kalkon och färsk fisk från den lilla hamnen. Hantverksmarknaden i Båstad gillar jag mycket, bra kvalitet på utbudet och massa god mat! Plus fina gamla fordon!

Kul att vi alla tre kan relatera till samma område. Det är så underbart vackert på Österlen även om jag tyvärr inte spenderat så mycket tid där. Jag förstår dock att det är en tradition att åka till Kivik om man gör det varje år och har ett specialintresse. Maten hade jag också kunnat tänka mig snöa in på :-D

Intressant Drickalagom, har aldrig hört din version men den ska jag definitivt lägga på minnet. Man lär sig något nytt varje dag, som tur är :-)

Hej du.

Det låter som du inte bestämt dig, det är ok. Men dina inlägg skvallrar om att du ser det som ett problem, i alla fall när du är full och har ångest. Du måste givetvis inte göra något som helst du inte vill och har du ingen lust att sluta och tycker att du slösar med vår tid så är det givetvis ditt beslut. Jag tänker inte övertyga dig för det är bara du som kan bestämma hur du vill göra.

Men vi finns här oavsett och behöver du oss så lyssnar vi och stöttar.

Jag tror på dig och hoppas att du en dag kommer till insikten om att du inte är speciellt snäll mot dig själv. Du är värd så mycket bättre.

Lycka till.

Precis som M skriver så är det ju inte på något sätt förbjudet att skriva i andras trådar men jag tror du får mer svar på det du behöver i en egen tråd, det är lätt att folk inte svarar eftersom de inte ser dina inlägg i andras trådar. En egen tråd kan man dessutom använda som dagbok vilket kan vara väldigt skönt.

Men du gör såklart som du vill :-)

Välkommen hit oavsett och bra att du har tagit ett första steg.

Och det ska inte vara någon fara att kombinera dem, men givetvis är det något du måste göra ihop med din läkare (i Sverige är de receptbelagda). Snarare är det inte en bra idé att kombinera alkohol med Venlaflaxin (men det vet du säkert redan) eftersom kroppen först tar hand om alkoholen och sen kan Venlaflaxin börja verka (det var iaf så jag fick det förklarat för mig). Så när jag trott att medicinen inte hjälpt så har det berott på att alkoholen skapat mer ångest och min medicin inte fått chansen att verka som den ska. Lose-lose alltså Min förhoppning är att jag så småningom ska kunna minska min dos (tar 300 mg idag) nu när jag jag inte dricker längre.

Dock, jag är absolut ingen läkare eller läkemedelsexpert så ta inte mina ord för sanning utan bara att det är min historia och min erfarenhet.

Men jag är glad att du märker en förändring, oavsett vad det beror på. Kanske pga mindre alkohol?

Jag förstår precis det där med att ha projekt som ligger och trycker på en och det kan lätt bli för mycket. Men jag tycker att du verkar fixa det bra när du väl tar tag i det. Har ingen aning om vad du sysslar med men så skönt att ha något att göra.

Jag älskar också att göra köttfärsås men då min aptit är lika med noll finns det ingen anledning att slösa pengar på det. Jag får leva på kanelbullar och glass ett tag om så behövs. Men jag avundas dig, spagetti med köttfärsås är välrdens bästa maträtt och troligtvis den enda rätt jag aldrig skulle vilja vara utan.