Senaste kommentarerna i forumet

Det är så skönt och tryggt. Ärligt. Nykter, trött ( min trogne följeslagare tröttheten ), belåten.

Den iskalla saften ( light, passionsfrukt, m isbitar ) glider ner i strupen. Ungar och djur harmoniska. Hett som satan ute; håller mej inne. Snöar in på gamla filmer.

Fri från ångest och sånt som jagar/jagat.

Lite intendiv vardagslycka här i stillheten ??

Som Anxiete skriver: vad är detta för tomte ?

Bra att du sade nej, du kan ju inte komma springande när han knäpper med fingrarna ! Och om hans beteende stressar dej så du dricker tycker jag att du skall lyfta blicken och läsa andra menyer...

Vi kan inte vara gränslösa, vi måste våga uppleva hur det känns att säga nej och att det faktiskt får positiva effekter.

Upp på hästryggen igen, ha tålamod med dej själv och försök igen.

Styrkekramar ??

Det enda jag kan tänka mig är att pussla om rutiner och hur jag reagerar i olika situationer. T ex att inte sitta med dödtid mellan kl16 och 19, att lära mig att trots att frugan blir sur så kan jag lämna huset för att t ex träna eller ta en promenad. Det gick ganska bra igår trots att jag drack 2 st öl, det är klart mycket bättre än en halvliter whisky och ett par glas vin. Satsar på att inte dricka starksprit och att bygga om rutiner och allt annat till att börja med.

Nåja Nurture.. Lite piggare är bättre ord men under tillfrisknande är kanske det bästa formuleringen.
Om man "bara" tappade tänderna så vore det ju lugnt ;-). tyvärr är verkligheten mer annorlunda än så.
Alkoholen slår ju lite hur den vill och verkar på tusen skllda sätt beroende på vem man är.Lite klyschigt men ändå..
Känner givetvis som du. Det är töntigt att dricka så mycket som jag gjort. Känner mig korkad.
När det gäller överträning så har jag inte haft bestraffning av mig själv som orsak. Tränat 3-5 dagar/vecka (ofta varje dag) i stort sett sedan
decennier tillbaka . Verkar precis som att "orkar man träna så så kan man dricka och om man orkar träna då har man inte druckit för mycket"
Lite så som en ursäkt och rättfärdigande av beteendet om du förstår hur jag tänkt. Prestation kontra belöning.
Bulimi har jag inte haft mer än att man äter mer med A och p.g.a. A. Minskad matlust vid överkonsumtion dock
Alkoholen får vara nu ett tag för mig iaf. Nämner inga A-fria dagar här då jag redan nu har lite "åsnestatus" genom tre misslyckade försök.
Skriver när/om jag har 30 dagar i sträck. Måste dessutom genomlida några bemärkelsedagar mitt upp i allt. Det bara måste gå utan A.
Trots allt en positiv bild av framtiden som jag som jag själv väljer hur den sak vara. Är mer hoppfull nu och beslutsam.

Du låter pigg & fin själv Nurture :-) Har inga hjärtan på min dator så du får den tankevägen istället, hoppas det funkar ;-)

/John

Hej!
Jag har skrivit lite här förut, och kände nu att det var dags att lätta på hjärtat lite.
Det jag fasade för har nu hänt, min pojkvän hittades död hemma i sin soffa för 3 veckor sedan.
Denna envishet han hade, vägrade att söka eller ta emot hjälp.
De sista månaderna var det bara alkoholen som han prioriterade.
Han har druckit i många år, nen jag märkte hur det eskalerade " på slutet".
Vi hade en del planer för sommaren, men det var drickandet han satte före allting annat.
Trots att jag vet att jag har gjort allt för att hjälpa honom så mår jag väldigt dåligt just nu.
Tomheten, ensamheten han lämnar efter sig är enorm.
56 år blev han. Rolig, smart och snygg?var han. 3 vuxna barn, föräldrar och syskon.
Han hade egentligen så många som brydde sig om honom, om han hade orkat och velat ta emot hjälp från oss alla som älskade och brydde oss om honom.
Nu sitter jag här med så många frågor och en saknad som är oerhört stor.
Kram på er där ute!

Jag brukade ha ungefär ungefär samma inställning till de som aldrig dricker, utan att fråga mej själv var den inställningen kom ifrån.

Läser med stort intresse i alla trådar om att det är flera som känner så - ett motstånd till att sluta dricka helt som i vissa fall verkar bottna i att ge upp en bit att det självdefinierade ’jaget’

Tänker på 2 kvinnor som kom fram till mej vid ett AA-möte. Den ena sa att det var bra att jag kommit dit för att hemska saker kunde hända om man inte slutade dricka; man kunde tappa tänderna. Det var tydligen läskigt i hennes värld. Den andra sög tag i mej, följde mej till tunnelbanan och vi pratade mycket om att ’böja ner huvudet’ i bemärkelsen att acceptera att man inte kan dricka mer och ge upp den biten av jaget.

En tredje gråtskrattade sej igenom mötet. Vacker, ung, strålande och där som en del av ett behandlingsprogram. Hon hade supit på antabus, varit otrogen, varit inlagd för tvångsvård, fyllecell, psyk och allt emellan. Det syntes inte på henne.

Vi är omgivna av alkoholglorifiering. Det sups på universitet, på AW, på balkonger, i musik och i media.

Jag känner mej som värsta tönten för att jag tyckt att de som inte dricker är töntar. Tror du tycker likadant. Har haft ätstörningar, spytt upp maten i holken och tränat sönder ryggen. Samtidigt har jag fortsatt dricka och på något sätt rationaliserat bort att allt det goda jag gett min kropp främst genom vad jag idag tycker är bestraffning ( bulimi, överträning ) nollats av mitt supande.

Jag har nog slutit fred med mej själv nu. Jag äter bra mat och behåller den. Min enda träning är hus, trädgård och promenader. Slutit fred med min kropp.

Nu är det bara alkoholen kvar och jag bekänner att jag gärna vill på den biten på plats. De som inte dricker är smarta. De som kämpar att inte dricka är f-n starka och modiga. Sån vill jag vara !

Du låter bra, John. Pigg och fin !

Vi kämpar på ??

Men jag var ju full när jag skrev haha ?
Givetvis märktes det.

Gömmer mitt drickande helt för min sambo.. Har gjort detta sen Mars, höll mig nykter i 6månader innan.
Drack ofantligt mycket innan det och trodde aldrig att jag skulle hamna i träsket igen.
Sambon märker oftast inget då man lär sig dölja det. Kan sitta inne i badrummet och ta 1-2 öl mitt på dagen, sen dricka en alkoholfri öl för att "visa vart lukten kommer ifrån".
Men gud vad jag gömmer dessa flaskor och burkar när sambon är hemma.
Bakom krukväxter, vinterkläder, pyssellådor och allt.
Sen slänga det när han inte är hemma.

Jag fattar aldrig varför jag ens ska dricka. Att vara nykter och hålla sig nykter är en av mina favoritkänslor.
Jag vet att jag missbrukar alkoholen, men är inte redo att gräva i om jag är beroende, då jag aldrig har abstinens.
Däremot om jag har en jobbig dag så bråkar jag med hjärnan "Jag är inte ens sugen.. Men ångesten över den där situationen lättar"
50/50.
Ibland dricker jag den förbannade alkoholen och ibland avstår jag.

Inatt, efter en flaska vin ansåg jag att det var en bra idé att väcka sambon och prata med honom om varför han varit så tyst mot mig hela dagen.
Något fick mig att storma ut, och vara elak på mess.. Men minns inte vad.
Jag tror kanske att jag erkände mitt missbruk men vågar inte läsa vad jag skrivit. ?

En hälsning från ”andra sidan” Jag läser ofta på beroendesidorna för jag blir så glad och imponerad över hur ni kämpar ?! Jag har precis läst igenom din tråd och vilka enorma framsteg du har gjort , tänk vad du har förändrat till det bättre ,framförallt för dej men även för dina barn ! Tror inte du inser vilket jobb du gjort , men som medberoende kan jag bara säga:Sjukt bra !!
Blev lite arg när jag läste om att du straffas i din relation, vad är det för en tomte ?!? Det är inte ok i en relation tycker jag! Förlåt om jag trampar över... Vet ju inte var du bor men finns det inga ”singelgrupper” där du kan gå in som ”nykter” från allra första början, då blir det ju inte konstigt att du inte dricker. Eller finns det nyktra dejtingsidor ?
Eller vad händer om du berättar för dina vänner att du har det jobbigt nu och att det blir värre med måendet om du dricker, jag tror nog de gärna tillbringar en fre eller lördagkväll med dej iaf, di verkar vara genuint rar och trevlig!
Förlåt, blev långt det här, vill bara säga igen att jag tycker du gör ett riktigt starkt jobb för ett bättre liv ?

Hej!

Har läst en del men inte hela tråden.
Du har haft en tuff resa bitvis, men det som slår mig och ger ett intryck av en styrka i grunden är
att du faktiskt bestämde över A under många år. Detta kan ju ingen ta ifrån dig oavsett de andra
aspekterna och problemen. Många som har tröst och trygghet i A, har andra problem som ger
A möjlighet att komma in i personens liv. A som drog är ju fruktansvärt potent kortsiktigt som
bedövning. Försök att tänka tillbaka på handlingskraften du hade de nyktra åren och hur du gjorde
och tänkte då. A är depressionsframkallande och ger ångest för oss som inte tål det.
Försöker själv med att få in det i huvudet..Är avundsjuk på dina nyktra år. Hade jag haft det hade jag
nog klarat mig bättre och känt mig yngre och piggare.

Styrka till dig och lycka till!

Och välkommen tillbaka även om det inte var hit du ville igen!

/John

Att du inte orkar tänka på att bryta upp just nu när livet ”ska börja” är kanske inte så konstigt. Alla vill vi framåt mot våra mål, alla vill vi känna att vi är på väg mot det liv vi vill ha. Det är här du måste tänka en gång till lite längre fram!
Du vet vad som väntar dej om du väljer att fortsätta med din sambo. Ett liv i oro ,ångest och dåligt mående. OM du väljer att pausa ett tag, tänka igenom dina framtidsdrömmar och börja gå mot det liv du egentligen vill ha då har du valt att ge dej själv ett liv som kanske ”kommer igång” något år senare men som blir fullt av glädje och kärlek. Men tänk vad mycket de åren är värda ! Ett liv som börjar imorgon med bråk, fylla och oro låter inte så attraktivt eller spännande.
Lova en sak: blanda inte in barn i det hela! Snälla!! Då är du fast (även om ni separerar) under vääääldigt många år!!
Läs här, här är minst 2 trådar av kvinnor som är mammalediga ..
Jag kan inte råda dej att lämna men jag kan råda dej att vänta och känna och agera efter det!
Kram ?

Jag tittar in lite snabbt, jag ska bege mig till stranden och är lite sent ute. Ska försöka svara på era inlägga och i andra trådar på stranden ist. Hur som helst, det är fan ta mig dag 26 idag och jag ska inte dricka idag heller. Ikväll ska jag till och med utsätta mig för lokal där jag brukade dricka alkohol. Eftersom det är fredag vet jag att det är en tråkdag (hatar fredagar so far) så jag ska vara på stranden så länge som möjligt och ikväll ska jag sätta mig på ortens enda pizzeria (på deras uteservering) och beställa något gott att äta och Coca-Cola att dricka. Jag ska inte behöva sitta inne och käka kanelbullar när vädret är underbart bara för att jag slutat dricka och inte vill utsätta mig för risker. Om jag inte riskerar något kommer jag heller aldrig vinna över skiten på riktigt.

Men först stranden. För det är jag värd!

Hoppas det går bra för dig och att du har det underbart i denna värmebölja ? Jag hoppas det kommer regn snart med tanke på alla skogsbränder och alla djur som far illa av värmen. Igår så snubblade jag till och drack 7 öl så idag är jag bakis och mår som jag förtjänar fyyy att man aldrig lär sig ? Jag tyckte jag varit duktig som inte varit onykter på 16 dagar att jag förtjänade några öl igår och det är ju där jag lurar mig själv att jag ska belöna mig med öl varför ska jag göra det när det finns så mycket andra bra saker man belöna sig med istället. Men det är bara att ta nya tag och borsta av sig och kämpa vidare? kram ?

Hoppas det går bra för dig och att du har det underbart i denna värmebölja ? Jag hoppas det kommer regn snart med tanke på alla skogsbränder och alla djur som far illa av värmen. Igår så snubblade jag till och drack 7 öl så idag är jag bakis och mår som jag förtjänar fyyy att man aldrig lär sig ? Jag tyckte jag varit duktig som inte varit onykter på 16 dagar att jag förtjänade några öl igår och det är ju där jag lurar mig själv att jag ska belöna mig med öl varför ska jag göra det när det finns så mycket andra bra saker man belöna sig med istället. Men det är bara att ta nya tag och borsta av sig och kämpa vidare? kram ?

Ja det kan dyka upp de allra konstigaste djur ibland. När jag var i Kina och skulle åka till Kinesiska muren så stod det plötsligt en kamel mitt ute i ingenstans och käkade vid en vägkant. Jag trodde jag såg i syne. Visste inte ens att det fanns i Kina (utanför Beijing). Dock var jag helt nykter men vilken syn.

Ang din bekants bekant som ringde upp. Lite respektlöst kan jag tyckte men samtidigt ett rop på hjälp? Jag vet verkligen inte hur jag hade hanterat den situationen, jag hade nog blivit väldigt ställd. Men om denne också vill sluta så kanske ni kan stötta varandra? Du behöver ju inte ha alla svaren, du behöver inte ens följa dem själv. Hur många är vi inte här som stöttar, peppar och ger råd trots att det ibland slinker ner alkohol som vi egentligen inte tänkt dricka.

Det är INTE konstigt att du är trött, herregud, förstår du hur mycket energi som går åt att dels hjälpa en sjuk mamma och dels försöka sluta med alkoholen. Det tär så mycket på ens kropp att det knappt går att förstå förrän efteråt. Själv gick jag ner 15 kilo och folk trodde jag hade anorexia men själv förstod jag inte hur dåligt jag själv mådde (min mamma hade cancer och jag var den enda som fanns där) förrän efter hennes bortgång och jag har sett bilder på mig själv. Om du har möjlighet så försök få samtalsstöd, jag önskar att jag fick det, så att du får en chans att vädra allt det jobbiga (du behöver inte prata om alkoholen om du inte vill men allt runt din mamma kan vara bra att få vädra).

Jag finns här om du vill kråka ur dig hur du mår, hur jobbigt allting är, hur mycket det tar på krafterna, hur hjälplös en känner sig och hur jobbigt det är att slåss mot läkarkåren. Jag lyssnar gärna.

Kram på dig

Alkohol ökar toleransen för sigsjälvt. Fortsätter han dricka kommer han alltså att dricka mer. Att han dessutom saknar självinsikt ALLS... Det låter som att du vill ha barn. Isf måste du nog lämna. Det vore vansinne att medvetet skaffa barn med en missbrukare - och DU ska INTE offra dina drömmar på någon som inte ens inser att han har problem.

Lätt att säga, svårare att efterleva. Hade jag själv fått bestämma så hade jag aldrig träffat min pojkvän. Skillnaden är att min faktiskt vill bli frisk, och OFTAST kan erkänna att han har problem.

Det betyder dock också att jag - trots att jag vet att det är fel - känner ansvar.

Tänk såhär; OM din partner slutar dricka för att DU kräver det - skulle du någonsin våga slappna av? Skulle du våga ta upp konflikter? Skulle du våga göra slut, om det med tiden visar sig att ni inte passar ihop TROTS nykterheten? Utan att vara rädd för att någon du ändå bryr dig om skulle börja supa igen på grund av det?

När jag började skriva här var jag naiv och hjältemodig; jag kunde hjälpa honom, och bara han blev nykter skulle allt bli bra. Jag tillochmed BAD att få slippa rådet "lämna honom" för att jag VISSTE att det var rätt, men VÄGRADE inse det...

Nu ÄR min pojkvän i stort sett nykter; han äter en medicin som heter Naltrexone som verkar fungera, han erkänner för sigsjälv och mig att han har problem, och han uttrycker en önskan att bli frisk. Ibland i alla fall.

Betyder det att vårt förhållande är perfekt nu? Borde inte jag jubla och vara nöjd?

Nej, för nu visar det sig att mycket av det jag INBILLADE mig att skulle försvinna när alkoholen försvann i själva verket är delar av hans personlighet; han var inte för FULL för att prata känslor, ge bra sex, ta konstruktiv kritik, sätta upp mål och jobba mot dem, utveckla och ta hand om sigsjälv, och så vidare - han ÄR sådan.

Men nu kan jag alltså inte lämna, för jag vet vad som händer då; flaskan kommer fram igen, och trots att det inte ÄR mitt fel så känner jag ansvar.

Om jag hade varit mindre naiv och dum så hade jag aldrig gett mig in i det här. Jag ångrar mig.

Om du tror att din karl är kapabel att utveckla självinsikt och mognad, så visst - go for it.

Men annars skulle jag, med det jag vet nu, rekommendera att du gör det många här önskar att de gjort; lämna honom INNAN det är försent.

Puh. Långt inlägg. Många övertramp. Sorry.

Tack för ditt svar Adde! Är så glad att jag äntligen reggat mig på det här forumet.

Jag känner inte till din historia men det låter fantastiskt att din kropp förlåtit dig för en ganska brutal misshandel i många år.

Jag tror, precis som du skrev, att ensamheten lätt kan få en att tänka i fel banor. Lite "Jaha, vad ska jag göra nu då". Skönt att du insåg att det inte var något farligt och att du fick din promenad. Jag blir väldigt rastlös när jag inte har planer, när ingen hör av sig, när det inte finns något roligt att göra. Det är fallgropar jag är väldigt medveten om. Som tur var finns det inget systembolag där jag bor och jag måste isf ta mig med tåg eller buss till närmsta stad. Lite meckigt och inget jag öht är intresserad av. Så då får det bli annan tröst i form av kanelbullar, en glass, kaffe eller Cola

Idag är det fredag och jag hoppas du har något trevligt planerat. om inte så fixar du det ändå, det är jag övertygad om.

Kram

Även om du drack ett glas vin igår så stannade det ju vid det (ofrivilligt eller inte) och du lärde dig något. Det betyder (enligt min logik) att det inte går att dricka ett glas, för mycket vill ha mer och alkoholmonstret ligger hela tiden och lurar och blir den bara matad med lite så växer monstret och trugar på mer och mer och mer. Så var glad att det iaf bara blev ett glas och att du märkte att du inte mår bra av det.

Idag är en ny dag :-D

Kram på dig

Som vanligt tycker jag att du resonerar bra kring vilka högriskdagar som finns, det ska du ta tillvara på, det är inte alla som ser sina fallgroppar och riskdagar så som du gör.

Eftersom det är ett tag till, den som du kallar högriskdagen, så finns det gott om tid till att reflektera här och ta stöd och hjälp för att fixa det så bra det bara går. Jag bollar gärna idéer och tankar.

Tycker det låter så skönt att åk bort i två veckor till ett ställe där det inte ses som riktigt ok att dricka. Till skillnad från om man åker till nästan vilket land i Europa som helst, då är det svårt att undkomma, speciellt om alla andra i sällskapet dricker. Googlade just nu, lite på skoj, vilka länder där det är förbjudet att dricka och inte helt oväntat är det i majoriteten de muslimska länderna som har stränga alkohollagar. Hjälper ju förra för Sudan, Pakistan och Afghanistan är jag inte så intresserad av att besöka och i de flesta andra länder där det är förbjudet så finns det undantag för besökande icke-muslimer, tex på barer och hotell. Det är ju faktiskt oerhört märkligt men jag antar att det har med turistintäkter att göra. Alkohol är så integrerat med semester att vi inte åker till ställen där vi inte får lov att dricka. Sjukt egentligen. Ok ett litet sidospår men intressant tycker jag, det säger mycket om den västerländska kulturen.

Ha en fin fredag nu Drickalagom.

av min nykterhet var jag också smått nojig över hur det stod till i kroppen/knoppen. Kollade div olika saker men hittade aldrig några problem förutom efter ett antal år när jag var tvungen att hitta orsaken till en svår hosta. Då hittades det ett bråck på övre magmunnen som nog, NOG, är en sk krigsskada, dvs en effekt av misshandel av magsäcken med alkohol. På den tiden kände jag ju inte de skarpa magsyrorna som läckte upp och förstörde magmunnen. Jag hade ju lite annat att tänka på...
Jag drack i över 20 års tid och det mesta i flytande form hittade vägen ner. En period fixade jag hembränt själv och höll på med det tills folk påpekade att jag luktade aceton och då slutade jag med den smörjan och höll mig till ordentlig alkohol.

Kroppen är en oerhört stark och välutvecklad maskin som har en formidabel kapacitet till att ordna fel och brister.
Men alla har inte samma styrka inom sig så bästa sättet är ju självklart att inte dricka alkohol.

Rubriken kanske är olämplig nu när det brinner överallt men faktum är att det tar sig för mig A-mässigt :-)
Den här gången tror jag att jag får ett längre uppehåll. Är motiverad på ett annat sätt. Har stabila fundamenta
att gå på. Har ordnat upp så att det är mindre stress i min livscykel och mer lugn över huvudtaget.
Tittar på dem som klarat månader och år t.o.m. och att de nu mår bra. Det är lite så jag tänker och har som målbild.
Man tar ju rygg på de som kan och så är det ju i allt när det kommer till all kunskap. Man måste lära sig före
prestationen som ska göras. Mina tre tidigare försök var dåligt underbyggda om jag ska vara självkritisk.
Nu lutar jag mig mot det som faktamässigt håller, sett över tid, nämligen hälsoskälen och skillnaden
mellan grundläget nykterheten och alkoholpåverkan under många dagar i sträck i bland veckor i sträck.
Det är en avgrundsdjup skillnad. Kunskapen om detta måste ligga i botten som jag hela tiden måste snegla
på för att påminna mig om hur det kan bli igen. Uppfattar läget som att jag nu är avgiftad med bra och jämn puls (60)
och blodtrycket är ok. Magen tar längst tid men detta vet jag att det går över.
Av flera olika delar av nykterheten tycker jag att jag njuter mest av att inte vara stressad och att planera för A hela tiden
och att jag får mera gjort när jag är nykter. Nämner detta för att jag tidigare erkänt att jag får en kreativ fas vid A.
Detta stämmer dock men den kreativa fasen övergår till apati och en vanmaktskänsla vid "överdrickande"
flera dagar i rad. Vinsten utan A överväger och vinner mycket stort.
Strategin är att stå lite vid sidan av mig själv och se på min nykterhet mer analytiskt. Beskåda detaljer som upplevs
och erfars som positiva. Skriva ner dem och ha som påminnelse. Det dåliga med A behöver jag inte skriva ner.
Det sitter som en våt filt i själen. Efter sista resan blev jag rädd på riktigt, även om det inte var vrålsupande.
Men dagligt intag, med början kvällstid. vackert väder... ja ni vet själva
Kändes som kroppen skrek hela tiden och det gjorde så jävla ont i alla kroppsdelar och bedövningen A sattes in då.
Vill inte dit igen. Jag lovar detta bestämt nu till mig själv.
Ska försöka sälla mig till nykteristerna skara under en längre period nu. De som jag tidigare tyckte var töntiga men som
jag numera ger eptitet kloka och förnuftiga som avstått giftet. En eloge till dem

Ha det bra alla vänner här

//John

Hej TotalKollaps och välkommen hit!

Jag tror inte det är ovanligt att gömma flaskor, burkar, glas etc, allt för att det inte ska märkas (herregud, klart det märks). Sen har vi säkert olika anledning till det. Jag gjorde det för att jag skulle kunna dricka utan att min man la märke till det (ja jag är en idiot). Det var först efter att han påtalat att han inte ville att jag skulle dricka så ofta som jag började gömma glas, flaskor etc. Vilket, när det kom fram givetvis blev en än större skam och skuldsituation. Jag tänkte/tänker ofta att hade han bara låtit mig ta de där 2-3 glasen när jag ville hade jag inte behövt svika honom genom att gömma saker (sa jag att jag var en idiot?).

Hur ser du på ditt drickande? Har du druckit länge, mängt etc?

Att du skriver här är ett första steg och vi är många som lyssnar, stöder och finns för varandra.

Så jag hoppas du vill fortsätta skriva :-)

Varför gömmer du och för vem?

Har själv varit där, på väg ur. För mig gav(ger) det en kick, en känsla av att man lyckas. Helt idiotiskt egentligen.

Vinäger brukar säga att vi växeldrar varandra och det är ju så sant?

Så nu drar jag upp dig såsom du drog upp mig häromdagen så kör vi vidare..
Något annat alternativ finns ju inte eller hur?
Vi ska fixa detta, vi är ju så kloka och smarta egentligen men ibland är garden nere och det är då alkoholdjävulen slår till ? så tröttsamt!!!

Men nu är det en ny dag och en ny helg, hoppas den ska bli bra för oss alla?

Kramar ???

Så, då kommer åtta tuffa dagar i rad. Men inte tufft som med alkohol, det är lågriskdagar allihop. Tufft som i att jag jobbar sju dagar och enbart har en ledig dag i mitten. Då ska jag träffa flickvännen och vi ska checka av hur vår hemmagjorda snaps har blivit. Blir jag som ska provsmaka den eftersom hon inte dricker. Helt lugnt med provsmakningen, dels är jag inte förtjust i starksprit, dels är det en smak som inte går att dricka mycket av och dels görs det tillsammans med flickvännen. Snapsen är heller inte gjord för att drickas av oss utan mer tänkt som en gåva till vänner och bekanta.

Sedan kommer fyra lediga dagar, och den första av dem är en extrem högriskdag. Kommer vara helt slut efter den jobbperioden och då ska det "slappnas av". Har ingen bra plan för den dagen än, men det finns ju åtta dagar kvar att ordna till det. De resterande tre lediga dagarna är hyfsat safe, ett projekt kvar att göra och så behöver jag packa extremt noga inför semestern. 1 augusti åker vi, och då är det safe igen i två veckor. När vi är tillbaks här igen kan jag börja jobba mer på allvar kring att träffa psykiatriker, min nuvarande kontakt på "beroendecentrum" liksom boka möte med proffs kring att sluta/minska sitt drickande.

Hå hå, ja jaaaa... snart dags för duschen och köra igång den här dagen. Det är iaf en kort dag så det bör gå bra.

Kramar och varma tankar till de som vill ha och behöver.