Senaste kommentarerna i forumet

Jag kontrollerar nästan aldrig något. Men hade sjukt ont i höger sida vid nedre revbenen. Gick med ångest, kollade upp det och allt normalt. Hade antagligen ramlat på väg hem och det var anledningen till smärtan. Men känner man efter och tänker efter om man är sjuk blir det ju sju resor värre. Har annars tagit vanliga prover vid avgiftningar och allt har varit normalt. Kroppen är väldigt tålig och reparerar sig fantastiskt. Sen tål den ju inte evig misshandel. Gå och kolla upp det om det plågar dig mycket och du behöver lugn.

.

Det ska jag göra.

Mot nykterheten utan pingviner

Hur har det gått för dig?

såklart jag inte tar illa upp! Bara roligt att höra ifrån dig! Jo jag har det bra, lugnt och skönt! Förstår hur du känner det när det gäller människor runt omkring! Saken är väl den att när det blåser kallt i livet märker man vilka som bryr sig på riktigt! Dom som har lyssnat för att dom bryr sig finns kvar! Och så finns det tyvärr dom som lyssnar av andra skäl: de känner sig själva mer lyckade om de får höra om andras problem! Sen känner man sig lite ensam emellanåt när man lever själv! Särskilt i dessa semestertider! Folk har fullt upp med sina familjer! Och man själv har extra mycket tid nu när man inte behöver bekymra sig om någon annans supande! Jag försöker göra saker jag tycker om även om jag får göra det själv! Alltid träffar man på någon trevlig människa att byta ett par ord med! Och så är man lite nöjd med sig själv i efterhand över att ha tagit sig över ”ensamhetens barriär”! Kram på dig

Alkohol är vätskedrivande, så vägrar han dricka vatten vore det ju direkt farligt att dricka öl...

Pratar vi abstinens så till den milda grad att han fysiskt inte KAN äta och dricka, då borde han troligen vara på sjukhus.

Vill inte vara cynisk, men GISSAR (kanske felaktigt) att ölen skulle slinka ner finfint, så då känns det mer som motvilja mot vatten/saft/whatnot än att det skulle vara ett fysiskt problem.

Men ja - jag har ju knappast all fakta här...

Jag tror att du har helt rätt att det finns risk att man trillar dit igen om det visar sig att att allt är bra och den enda anledningen att man slutade var för att man blev orolig över sina värden.

Just nu känns det helt osannolikt att jag någonsin ska dricka igen men jag vet vilket fruktansvärt gift det är och vad det fått mig att göra så jag är väldigt ödmjuk just nu. Känner bara ett enormt behov av att få bekräftat att jag är frisk för att kunna gå vidare. Vet inte hur jag ska kunna få bekräftelse på att allt är lugnt? Kan du berätta om hur du kontrollerat din hälsa?

Svårt att veta men brukar ju vara bra att trappa ner. Du borde märka om han är seriös eller inte i detta läget. Tre öl kan göra under men viktigt att inte hälla i sig dem. Lita på din innersta känsla. Bara du som kan läsa av situationen.

Under många års tid har jag haft en vän. Det är fortfarande min vän, men vi umgås inte så mycket längre. Vi står varandra nära och hörs ofta av. När vi umgicks så brukade vi ofta dricka alkohol och ha trevligt. När vi två drack ihop så fick man aldrig någon ångest, för vi var ganska lika. Vi gjorde konstiga/dumma saker på fyllan båda två men eftersom vi båda gjorde det så dömde vi aldrig varandra. Vi drack båda för mycket tillsammans så det var aldrig någon av oss som såg den andra med nyktra ögon. Egentligen så var det nog bara jag som hade problem, eller, det var i alla fall jag som hade störst problem. Det var alltid jag som såg till att vi började dricka, jag som hejade på att dricka mera. Vännen var egentligen bara en människa som gillade att dricka öl och sprit på helgkvällar, som en belöning för att en veckas hårt arbete var avklarat. På samma sätt som andra firar helgen med god mat eller lördagsgodis. Jag fick min vän till att dricka på vardagar, ibland varje dag. Skillnaden var den att när jag inte var med så drack inte vännen på vardagarna, men jag drack utan vännen. Vännen var glad i att dricka i "goda vänners lag" och drack ibland för mycket men hade aldrig de där tankarna att man bara måste dricka, vännen kunde ta 2-3 öl för att det var gott och sedan stoppa. Det kunde inte jag.
Jag såg min vän häromdagen. Vännen drack öl. Jag tyckte det kändes så konstigt. Brukade verkligen jag vara med där? Jag skapade en misär för oss båda, för det är verkligen vad det blev när vi var tillsammans och körde som värst. Häromdagen handlade det inte om någon misär för vännen, bara ett par öl. Men på något sätt kändes det så avlägset. Jag ser inte mig själv med en ölburk i handen längre. Jag känner inte igen den bilden alls, även fast det gått så kort tid. Det känns skönt, som en befrielse. Jag är så glad och tacksam att jag är fri. Men jag är även väldigt noga med att komma ihåg att jag är lika nära misären igen nu som jag var då. Ett återfall kanske inte leder till katastrof men risken är överhängande och jag vet att jag aldrig, om jag får bestämma, vill ha en relation med alkohol igen. Den har förstört så mycket, men även lärt mig så mycket. Jag accepterar det som varit och går vidare på resan som innehåller ett fint och värdigt liv.

Två dagar kvar tills dess att jag är uppe i 100 nyktra dagar. Just nu är det ingen kamp men det kommer och går, jag ska alltid vara beredd och kämpa när svårigheter uppstår.

Det är nog ingen fara faktiskt. Det är standard men om du tillhör de där promillena vet ju ingen. Vi är många som haft dödsångest och kollat upp sig etc... Oftast är det helt normalt. Su behöver inte massa hjärnspöken ovanpå allt. När allt lagt sig och du är helfrisk och mår toppen, då finns risken att du negligerar de tankarna du har nu och dricker det där glaset.

Tack snälla för hejarop! Det gör mig så glad ? Ni är grymma ?

Just nu har jag en sådan där känsla i kroppen. Jag saknar något. Min första tanke var att höra av mig till någon av de män som vill erbjuda "närhet". Eller tindra lite, kanske gå på en Spontandejt med en främling. Men det är oxå ett sätt att fly från en känsla jag inte riktigt kan sätta Fingret på. Är jag hungrig? ?

Min andra tanke var en minneskedja av hur det tidigare varit när det känts såhär. Ibland köpte jag vin utan att ens tänka på det. Kom hem, öppna flaskan. Dricka direkt ur, så slipper man diska. Och pusta uuuuuuut.
De kvällarna blev oftast väldigt oproduktiva. Lyssnade på hög musik, låg i telefonen mest. Kunde ju inte läsa eller fokusera på en film. Jag bara var, excisterade i berusningen. Somnade alldeles för sent oftast. Pausade livet. Och denna känslan av något son jag inte riktigt vet, försvann.

Det är inte rastlöshet, inte ångest.
Jag är inte ledsen.
Kanske har jag tråkigt?

Eller så är det för att jag skulle träffat en kompis idag, men han ställde in.

Kanske är det en ensamhetskänsla?
För just nu umgås jag ju bara med mig själv. Brist på stimuli? Dopaminkick?

Ingen aning. Hur som, jag tänker inte springa ut i någons famn eller dricka vin. Så jag får la helt enkelt finurla vidare på vad jag känner.
Och det känns helt okej :)

Fridens ?

Tog lång tid innan jag sökte hjälp, tänkte som du när jag var nykter, att jag inte behövde hjälp. Jag valde att söka hjälp när jag var onykter. Gick på alkoholmottagning och antabus ett tag men drack då och då ändå. Slutade sedan att gå till mottagningen och drack vid ett fåtal tillfällen till efter det men har nu varit nykter ett par månader. Att söka hjälp tycker jag absolut att du ska göra, mitt tips är beroendemottagning där du kan träffa läkare och få hjälp genom bland annat medicinering och samtal. Att du går dit innebär inte att du automatiskt kommer att sluta dricka, och det är förmodligen ingenting som dom förväntar sig heller. Dom är erfarna och vet hur sjukdomen funkar, du kommer att få stöd att sluta, men det är ingen som kommer att tycka att du är dålig om du hamnar i återfall. Viktigt att veta.
Dessutom så verkar du ha stöd från din familj, även om de förmodligen inte själva har en aning om hur dom ska hantera situationen.
Jag tror att det finns massor av stöd och hjälp för dig att hämta, och jag tror att det är extremt viktigt att du tar tillvara på den. Jag vill så hemskt gärna att du ska få må bättre och komma ur denna skit. Jag hoppas och ber att det kommer att bli bra ❤️

Bra att du skriver, fortsätt med det. Dels för dig själv och dels för vi som läser. Det är en otrolig variation på livsöden, dryckesmönster, kamp, segrar och motgångar här. Och ingen dömer, såvitt jag har sett. Alla vet hur det är eller kan vara eller har haft sina saker.

En enkel start är att späda ut drinken med hälften vatten. Du har en halvering i alkoholkonsumtionen direkt och det smakar inte särdeles annorlunda. Kanske inte funkar för dig, men jag har testat det med stor framgång (även om jag fortfarande dricker alldeles för mycket för min hälsa).

Ja, pingvinsafari kanske kan vara något. Men ser du en pingvin, kolla om du är nykter. Är du nykter, nyp dig i armen och blunda ett tag - ser du pingivinen igen ÄR det nog faktiskt en pingvin! Fota och ring Club 300 (nördorganisationen för ornitologer).

Sommarflickan2018, Drickalagom

Det var en rolig läsning och jag ska hålla koll på om det finns fler pingviner ;-)

Nykter är jag med så otroligt trött att det är på gränsen att jag klarar av mitt arbete. Det är nog anledning även till att jag inte har skrivit förrän nu. Inte bra att missa/hoppa över dettta viktiga forum.

.. är fina och tankvärda. Vi är många kvinnor inne på forumen och när man träffar andra kvinnor irl sjunker det in på ett annat sätt. De ser helt vanliga ut.

Ser numera omedelbart på SB och en kvinna uppenbart handlar för att berusa sej. Med andra kvinnor har man en speciell igenkänningsfaktor.

Kämpa på och låt oss veta hur det går. Styrkekramar ?

Det är väl det det här stället är till för.

Ett tag drack jag så mycket i min sorg att jag nog snittade 2 flaskor vin om dagen. Det var inte gott, jag hade inte egentligen lust att dricka men jag kunde inte sova på något annat sätt och jag var i en djup kris och sorg. Min duktiga psykiater kämpade med att räta upp mej men jag var inte klar med vare sej katastroftankar eller katastrofintag.

Fast forward 1 1/2 år och jag tycker inte om att jag ’stänger av hjärnan’ 1 gång/vecka eller 1 gång/varannan vecka. Accepterar att jag är alkis, kämpar med att lägga livet tillrätta omkring mej för att inte dricka så mycket men det går åt rätt håll tycker jag. Tar mej själv med en stor nypa salt. Jag är av eller på men då jag är uppmärksam på mitt psykiska mående vet jag att ångest inte är en trevlig följeslagare för mig. Ibland väljer jag att dricka ett glas men vet då att jag egentligen vill ha 7.....

Så 3 flaskor är en halvering. Jobba på att halvera det ? ? ?

... av era hälsningar. Jag drack alkohol en dag den här veckan av pur ilska och förtvivlan. Men sen upp på den nyktre springare igen, den med den starka trygga ryggen, och där sitter jag stolt och belåten igen. Ni är ett sånt fint stöd, alla fina. Igår var jag på trevlig krog och drack mineralvatten utan sug. Tillsammans med en av de väninnor jag väljer att umgås med för alkohol är inte gott i hettan tycker hon och jag håller med.

Jag kryssar omkring i forumet och läser om hur vi alla kämpar. Vänd på orden - alla vi kämpar. Vi försöker iallafall och det är väl det som räknas. Vi får försöka ?

Oj ursäkta . Skulle göra ett eget inlägg. Men det kom på din sida. Hoppas du ej tar illa upp. Passar väl på då att fråga hur du har det . ☺

Hej. Vad jag jobbar med att stärka mig själv. Men vad det tar på krafterna . Vad är alla de människorna som uppmanade mig att lämna honom ? Menar inte att de behöver vara kurator för mig. Pratar inte om honom mer. Men göra trevliga saker kunde vara kul..jag förstår att alla har sitt. Me oj oj vad jag har funnits för dem och nu poff har de inte tid. Behövs inte så mycket . Bara ett sms eller samtal .

.

Jag vet om att tre flaskor vin på en dag inte är ett lagom drickande - det är på tok för mycket. Samtidigt, jag har ingen direkt aning om vad jag ska göra nu när jag verkar ha lyckats att skära ned på katastrofdrickandet, jag är aktiv igen, gör saker och faktiskt funkar. Där tappar jag motivationen. Behöver hända något där, men för det behöver jag hjälp. Vilket jag iaf kan erkänna numera. Bara det var en rätt tuff kamp. Jag accepterar fortfarande inte alkoholist och psykiskt sjuk, men har accepterat att det blir en livslång kamp det här.

Skön dag på dig!

Sova är ju gudagott! Det handlar inte bara om alkoholen, men med stigande ålder (jag är 47 år nu) är det där med en tupplur mitt på dagen något enormt skönt. 15-20 minuter räcker, men perfekt är en timme. Har dessutom helt rätt kökssoffa för en tupplur, gör den extra bra. Men alla ställen är bra för en tupplur! Har ni inte provat, så testa!

Sant, vi har alla en historia. Generellt är det ju fascinerande livsöden som det skrivs om här. Tackar för din och alla andras berättelser.

Har du någon plan för att jobba bort det psykiska beroendet? Frågar av nyfikenhet och självhjälp. Svar är naturligtvis inte nödvändigt, om det ens finns ett färdigt svar.

Trist med hela flarran igår, men är det någon tröst var det ju miljövänligt och ekonomiskt att inte hälla ut den. Trist på ett personligt plan dock.

Hoppas idag blir bättre!

Hoppas ni kan resonera kring "lagom" drickande. Sorry to say, men tre flaskor vin om dagen är inte ett "lagom" drickande. Den mängden kanske man möjligtvis kan hinka i sig under en festkväll/helg;). Säg till om jag ska vara tyst med mina jobbiga kommentarer.... Jag hejar på dig och är så glad över att du har tagit några första steg mot att dricka "lagom"!!!

Kram till dig idag <3