Senaste kommentarerna i forumet

Det vore intressant att testa medicinerna, jepps. Redan läst på lite om olika varianter, men vill testa i samråd med psykiatriker för att se hur de passar in med venlafaxin som jag redan äter. Det är aptrist med väntetider, men inte mycket att göra åt. Semestertider och allt det där. Tur att jag har erfarenhet sedan innan av att hitta hjälp kring liknande, vet att det inte går fort. Plus att man ofta behöver passera ställe A, för att komma till ställe B, där de i sin tur säger att ställe C är rätt plats. Sedan kommer man till ställe C och märker att det var fel plats, och får börja om. Hade jag inte haft mina tidigare erfarenheter kunde jag ju tömt en pava bara för allt strul och sovit i rännstenen (det är fortfarande en reell risk att jag hamnar där).

Men si, det gör jag inte! :D Tuffar på i stället. Lade om planerna för idag, så jag kunde ha hela dagen idag hemma. Är nog tre anledningar till det - dels fick jag hela dagen till att dricka långsamt och stadigt (inne på tredje vinaren nu), dels fick jag tid för att avsluta mitt projekt och dels kommer jag fylla dagen i morgon med aktiviteter (och ingen dricka) tills jag träffar vännerna på em. Då är jag definitivt inte berusad när jag träffar dem.

Något har iaf ändrats, tror jag kan tacka ändringen i medicineringen för det. Projektet jag jobbar med nu är betydligt tuffare och svårare än mitt senaste. Normalt sett har jag gett upp och bara fortsatt dricka när saker strulat för mig. Men det gjorde jag inte med senaste projektet och inte heller med det här. Har envist fortsatt mot avslut. För en månad sedan hade jag hanterat liknande genom att bli dyngrak och troligen sovit just nu. I stället spanar jag över mot de sista momenten i projektet och tänker göra en sista kraftinsats för att slutföra det idag. Jag är inte säker på att det blir hundra färdigt idag, men det blir minsann inte mycket kvar att slutföra efter dagen. Det är SEGER. Kämpar även med en kass ekonomi, och det här är pengar in, rakt in i plånkan.

Plus att jag sugit tag i projektet "Äta mer!". Har köpt hem allt för en verkligt god köttfärssås, och den längtar jag till. Blir ett bra avslut på dagen.

Så - inte alla hemma än, men det rör på sig! Jag sprattlar vidare! Yay!

Känner precis som du, vill inte ha ett liv helt utan Alkohol.. Har lyckats hålla upp i olika långa perioder, men alltid fallit i gropen när jag känner att jag ”kan hantera det”. Planerar att ha en vit höst, just nu semester och har just blivit klar med ett litet byggprojekt hemma.. Tänkte hålla mig från flaskan till helgen, men tog en whiskey..

Tankar M ?!
Läs alla dina inlägg du gjort i din blogg. Så vet du mina tankar.
Men det är ditt liv, dina beslut, dina val.
Önskar dig all lycka.
Kram S69

Kontroll på mig istället för han!!!

Idag är jag beredd ( det brukar se ut att så fort ja inte finns tillgänglig och han är ledig går han tidigt ner på krogen va full när vi ses just Idag är han där)
Vi har planer på att ses och äta middag ihop men istället för att stanna vid honom... för jag antar att han redan är full, så kommer jag att gå, gå hem eller äta sj någonstans....
Problemet är att jag inte kommer vara trygg hemna sen. Jag vet inte hur han kommer ta att jag går hem, men jag gissar på att han kommer flippa ur, bli arg, elak mm.....
Synd att vi bor ihop, vi skulle ha skitit i att flytta ihop...
Men nu.är det så här.... så jag kan i allafall gå

Så mycket du ger av dig själv, för att dina barn ska ha det bra. Hoppas du värnar om dig själv lika starkt, att motivet inte är han utan barnen som ska ha din hjälp. Om han är i aktiv fas ska du akta dig för att svepas med. Som du säger det själv, sjukdomen drabbar er båda.

Stor styrkekram i sommarvärmen!

Sigge... tack ? och det går, varför skulle det inte gå egentligen? Tanke?

Bladis... välkommen! Du får skriva i allas trådar såklart ❤️ De flesta startar en tråd som sin story, men vi kommenterar ofta o gärna varandra och allt som hör till... här finns fantastiska människor med mycket erfarenhet ?❤️

Ah, du hör till oss rebeller? Som gör motsatsen mot till vad folk säger? :D Då får vi ju försöka lura dig, så ta en runda till du, det är nog inte så farligt...

Sagt med glimten i ögat och hopp om bättring inför nästa runda!

Jäklar, något har jag lärt mig! :D Härjat runt där som barn minsann. Hörs bäst! Blir lite nostalgisk kling platser och platsminnen nu. "Där som barn jag lekt".

Hoppas du når dina mål.

Har förstått att du vill dricka och inte kan tänka dig ett liv utan alkohol.
Lycka till

Känner igen mig i de flesta inlägg, har väldigt svårt att sluta när jag börjat. Klarar stora mänger alkohol numera utan att bli dålig. Har bestämt mig för att lägga av. Att läsa inläggen här är väldigt inspirerande. Förbannat svårt bara.. Är det ok att skriva på nån annans tråd utan att ha en egen? Ny här...

Ha! Det är egentligen en himla röra av allting överallt och på samma gång smutsigt och dammigt. Jag åker dit tack vare att min älskade make måste se en viss motorcirkus som uppträder där varje år. Det har blivit en tradition precis som att vi blir av med varandra. Eftersom jag är ”gla i mad” så går jag dit näsan styr. På tal om alkohol så var där ett öltält och det var några år sen sist.

Sen kändes det lite romantiskt när vi körde hemåt i solnedgången också så det hjälpte mig att bli av med det sista arga igår.

Sigge.... ska jag vara helt ärlig Vill jag inte vara utan A, men jag vill själv välja fullt ut, så är det inte alltid (väldigt sällan ett bra tag, jag kan inbilla mig att det är mitt val men det är det inte, det ser jag igenom).

Jag vill inte ha ett liv helt utan, kan inte se det framför mig alls, låter säkert som en ursäkt som jag tror du kallar det (läser ju din vita bok ?). Men jag vill inte Styras av A, jag vill inte att den ska nästla sig in som den gör idag, lura mig. Som de flesta andra här har jag ett kontrollbehov, som nu är ute på stilla havets höga vågor. Självklart är det bra att våga släppa kontrollen, men till stor del är det en del av mig också.

Jag har bemästrat anorexi och jag äter med glädje och lust min gamla fiende. Jag vill bemästra alkoholen på samma sätt.

Mitt i prick. Naturreservatet heter egentligen Rövarekulan. Tillbringat alla lediga stunder i uppväxtåren i närheten och var där väldigt ofta. Klättrade och härjade runt, så ofta jag kunde. Älskade maken och jag förlovade oss där en gång i tiden och några år vigdes oxå på samma plats.

Kanske därför den känns som ”min”?

Jag befinner mig i ett totalt kaos jag med. Jag håller på bli galen precis som dig. Kan man få stöd någonstans på riktigt? Och det nu. Jag är trött på att dela samma blod med någon som förstör sitt liv och vårat :(

Hej
M du behöver inte blotta dig här, absolut inte! Klart jag månar om dig! Din skildring av ditt liv och hur du har det, berör mig!
Fan, du är värd att ha det bra!
Jag är inne på 78 dagen i den vita fina boken. Jag mår bra både psykiskt som fysiskt. Alla runt mig, alla vet. Jag sa nej till alkoholen och JA till mig själv. Är underbart att slippa vara begränsad. Jag kan göra saker precis när som. Jag kan köra bil, båt, mc, vara närvarande! ibland har jag en saknad av öl, men det går snabbt över. Min stora last whiskey tullamore dew saknar jag inte för fem öre. Jag har hittat heineken 0.0 % och dom är faktiskt riktigt goda. Känns dock lite surrealistiskt att dricka dom när jag kör bil ?.
Känner mig som jag gått till en biskop och biktat mig. Det som varit kan jag fan inte göra ngt åt, men jävlar vilken skillnad jag kan göra nu och framåt. Så häng på M det är gött att vara nykter. Till sist, det är verklig STYRKA att även kunna visa sig svag ??. Jag lovar, det är ingen som kommer döma dig, du kommer bara få respekt och kärlek och värme om du kapitulerar och tar hjälp❤️
Kram S69

Tack, du har självklart rätt, mer än rätt t o m. Det är inte bara rädsla som gör att jag inte söker mig vidare... i den kommun jag bor i är det uteslutet av tidigare förklarade anledningar. I grannkommunen jobbar jag. Sen finns det självklart fler grannar men det är långt, tar tid. Jag vet att det kan låta som bortförklaringar, men jag har inte tid. Jag kan inte förklara utan att blotta mig för mkt här känner jag. Men den tid jag har över är jag väldigt mån om, att hitta lugn, varva ner, njuta av barnen, bara göra inget (inte alls sant).

Jag har ett annat läge varit på massor av samtalsterapier och har med mig detsamma som du uttryckte ovan, resan måste jag göra själv och det finns inte svar på alla frågor, det måste få vara ok.

Oerhört tacksam för att du månar Sigge... vart befinner du dig och hur är det med Din hälsa?

15:30 och ff inget dricka men snart så. Minns inte när jag hade ett så långt uppehåll senast, de ggr jag inte tagit något på morgonen har jag alltid fyllt på med något på dagen, även arbetstid. Kommer lura mig själv med att sänka procenten rejält, utspätt. Bättre än inget. Känner mig moloken idag annars, helt utan anledning. Men inga skakningar och ingen direkt ångest heller. Köpt på mig saltsyra nu iallafall så jag börjar i någon ände.

Tack för era inlägg, det värmer att någon bryr sig. Det har blivit bättre senaste åren och jag lever väl i någon utopi att om jag bara härdar ut så blir det bra till slut. Sen min frus pappa dog har hon blivit lugnare, han var utrypen av narcissitisk macho och alkoholist. Dessutom ju mindre hon ser sin mamma ju lugnare är hon. Är på gymmet nu men ska skriva mer sen. Tack iallafall för att ni bryr er.

Tack för orden inne hos mig. Vi är här och kämpar du och jag. Jag Växte upp i ett hem där det var mycket gräl. Mamma grälade på pappa, med rätta ibland, men jag har verkligen på senare år funderat på vad för effekter detta fick. Pappa grälade på mig o mitt syskon, vi syskon bråkade med varandra och gav oss på de svagaste sidorna hos varandra. Och inte blev det nån skillnad... det lugnade sig på senare år och det fanns en grundkärlek där. Vad skulle hända om du var ärlig och talade om att hon gör dig ledsen, för det är väl det du är? Nu vet jag inte hur du svarar din fru, men min pappa blev arg. Och det enda jag kan konstatera så här i efterhand är att detta inte ledde framåt på nåt sätt. Han var säkert eg mer ledsen. Att få höra att man gör fel tar på krafterna. Hela mönstret i familjen blev rätt negativt. Och då var min mamma och pappa ändå rätt snälla människor. Så här i efterhand kan jag tycka att både min mamma och pappa borde ha bytt strategi. Om hon vägrar ändra sig, finns det nåt du kan göra för att ändra mönstret ni har, förutom att dricka förstås? Det finns ju en del självförakt i att inte klara av att hantera alkohol. Om nån dessutom ger sig på en med elaka och nedlåtande kommentarer blir det ju svårare att hantera. Jag har inget sånt att "skylla på", är bara dålig på att hantera livet.
Nu kämpar vi på igen tycker jag. Förstår din känsla av kick av att handla. Det är helt enkelt mer komplicerat än beroende av a.

Jag har försökt ordna till ett par rutiner som funkar överallt. Jag har t ex en "dricka kaffe på morgonen" rutin. Det är nog den enda som funkar överallt. Har lett mig till en del intressanta möten. Om jag är i ny stad, och baske mig ska ha morgonkaffe (vaknar ofta tidigt) så får jag ju ge mig ut på jakt. Ibland vet jag ju på förhand att det inte finns kaffe där jag övernattar, då är det ut direkt. Annars, snoka igenom lådor och skåp tills jag hittar kaffe och något sätt att göra det på. När jag dragit ut på mina kaffesök i nya städer har jag mött alla möjliga, från partajarna på väg hem under tidiga morgonkvisten, till a-lagarna som sover i gathörnen, till araber som faktiskt är vakna tidigt OCH kränger gott, starkt kaffe i en kryddoftande butik till en del fler existenser.

Hemma är det lite olika, men kaffestunden är helig. Sådeså! :D

Kommer det att bli sämre. Om du inte tar tag i det.

har rätt i att ni tre ska söka hjälp för egen del! Förstår dina känslor fullt ut! Är uppvuxen med psykiskt sjuk mamma och en pappa som...ja jag vet inte hur han skall beskrivas lallade runt och var martyr och accepterade saker som hände hans barn (vi är fyra syskon)! Känner precis som du ibland: vill döda dom och bli av med dom, de bara ställer till skit! Mitt i allt ska man försöka ta hand om sitt eget liv! Jag har sökt hjälp på egen hand, ej tillsammans med mina syskon! Hjälpt mig jättemycket att distansera mig och sortera vad som är mitt ansvar och inte! Släppt kontrollen helt enkelt! Går det åt helvete för dom rent ut sagt så är det upp till dom! Jag kan inte rädda mina föräldrar! Sjukt jobbigt är det att inte ha en ”normal” familj! Nu satsar jag på mig själv och min egen familj (mina barn med respektive) istället för att vara förälder åt mina föräldrar! Lider med dig! Många kramar och önskar dig styrka att frigöra dig från detta❤️

Uff, vilken sits... min farmor funkade sådär. Liksom en fd kollega. Farmor dog ju, så hon är borta och kollegan (den enda jag inte alls kunnat jobba med) gjorde att jag blev sjukskriven och var tvungen att sluta det jobbet. Har inga tips och råd att ge där, omöjliga folk är omöjliga folk. Men jag kan ställa en hård och obekväm fråga (lägg den i papperskorgen om du inte giter med den nu): vill du leva så som du gör nu? Om svaret är nej, hur blir framtiden?

Sorry om det blev för obekvämt, men dels har jag uppfattat att vi har rätt raka puckar här på forumet och dels uppfattar jag att jag nog sammanfattat dina egna funderingar i en fråga. Dessutom, du är inte ensam. Vi är flera här som lever med obekväma och delvis oformulerade frågor. Även när man hittar en klockers fråga är det inte alls säkert att man orkar agera på den. Klart att alkoholen hjälper dig fly, som jag ser det. Men blir något bättre av att du är onykter eller är det bästa sättet att skjuta upp otroligt jobbiga beslut?

Sorry om jag hörs hård - men som utomstående är det frågor som poppar upp i mitt huvud. Och no worries, jag har mitt eget krig... :/

Hej M
En fråga i all välmening: Vad är du rädd för? Du skriver att du inte kan, vill,vågar! Du tycker att det är precis lagom att endast ha en läkare som kan föga! Varför nöja dig med det? Du är värd att ha det bra. Du är värd att ha en okej självkänsla! Du är värd att få göra bra val, som stärker dig.
Du behöver ingen bla bla, kan föga läkare, du skall ha en läkare som klär av dig all ditt skådespel, rustning, försvar m.m Någon som du kan känna tillit, respekt, känna dig trygg med.
Jag hejar på dig!
Våga Märthan, vad har du att förlora på det?
Kram S69

Varit nykter ett par dagar, slätat över alla dumheter, kompenserat dåligt beteende, känner mig som vem som helst. Läser även vad jag skrivit, varit berusad och i dåligt skick, så mycket överdrifter och skrik på hjälp. Nu när jag mår bra igen så skulle jag aldrig få för mig att söka hjälp, antar att det är klassiskt periodar tänk. Vet att jag har problem, men någonstans så ligger det någon känsla över att det kommer att bli bättre, troligen önsketänkande. Hela situationen är märklig och bisarr.

Får även lite dåligt samvete när ni försöker att hjälpa mig. Och jag skiter blankt i det ni säger och gör tvärt om. Hoppas ni har förståelse för hur det är

är aldrig ok !!! Så om du hade sagt de värsta saker till honom, det är aldrig ok !!
Det är aldrig ditt fel oavsett vad han hittar på för orsak.
Vad gäller att ta sej ur ett beroendeförhållande, det tar tid. Man måste orka mentalt och så länge alla tankar lever rövare och dansar tango i huvudet är det inte lätt.
Försök att få någon att prata med, ring VC eller Alanon som nämns här.
Kram till dej och sonen ?