Senaste kommentarerna i forumet

Låter som att du inte mår så bra. ♡ Låt det komma ut, ta sedan en paus, andas/sov lite och återkom. Vi finns kvar här för dig, jag lovar. ♡ Kram

Så tråkigt att läsa om ditt förhållande. Något som försvårar, men du verkar ändå hyfsat säker i din kamp just nu. Uppfattar dig som insiktsfull och tycker att dina inlägg genomsyras av klokhet. Hoppas av hela mitt hjärta att du klarar detta, prognosen verkar god iaf. Tänker på dig lite extra nu. ♡ Kram

.

.

Kan funka.. fast vilken alkis som bara vill dricka sig redlös säger till en timme innan? Tvivlar på att min hade gjort det iallafall. Men glad för er skull om det visar sig funka ??

???life’s a bitch. Tänker på dig.

Givetvis har jag bara mig själv att skylla. Det betyder inte att det är lätt eller att det inte gör ont. "Problemet", som jag ser det, är att jag har tagit all hjälp jag kan få. Och när jag väl gör det, när jag faktiskt behöver honom som mest, då väljer han att bryta. Jag har inte druckit på 19 dagar (idag) och han har sett en stor förändring men det räcker inte. Och även om det här inte är ett forum för trasiga förhållanden så är det ju något som påverkar ens mående och ens riskbenägenhet. Jag blir på allvar orolig över min reaktion och mina tankar.

Hade jag fortfarande druckit, inte haft kontakt med psykologer, läkare etc så hade det varit en annan sak. Nu känns det mest som att jag behöver ta tag i en tung börda till, utöver allt det andra jobbiga som måste bearbetas (depression, utmattning, ångest).

Jag har kompisar som bryr sig men det är liksom inte samma sak. Jag kan inte begära att de finns där för mig i ur och skur. Men någon man gift sig med, lovat i nöd och lust och som man gjort allt för, den personen trodde jag skulle orka mer, finns där längre och hjälpa mig när jag faktiskt kämpar mig ur beroendet. I alla fall ge det en chans.

Inspiration! Tack!

.. att när det kommer till kritan, finns det risk för att ”ingen bryr sig”. Jag är själv ett typfall av att ”ingen bryr sig”.
Vet du vad - jag har ägnat massor av tid i mitt liv för att att bevisa att ingen bryr sig. Jag vill absolut inte lägga sten på börda, och påstå att ”det är ditt eget fel”.
Bara öppna för att man kan fundera på hur mottaglig man är för den hjälp som finns.

Jag vet att min man tycker att han försöker ”stödja”. Jag vet att jag själv tycker att han är en självupptagen idiot som bara ägnar sig åt att vara ”fin”. (Du förstår nog nyanserna bra nog utan att jag förklarar).

I vilket fall; man är ensam. Men inte så ensam som man tror.

Jag hoppas att du hittar vidare.

Planerade förra veckan att jag skulle ta ut ledighet hela em i dag. Redan i måndags började A-rösten viska: "Påfredagpåfredagpåfredag..." Ju längre veckan gick, desto högre ropade den. N-rösten tog sats flera gånger för att överrösta, men det var låst läge. I morse fullkomligt skrek A-rösten att det var väl själva den, klart du ska ha något att fira med, som du har jobbat och slitit hela veckan. När N-rösten inte lyckades göra sig hörd, blev jag tvungen att gå in och bryta tjafset: "Stopp, jag tänker inte ta ledigt, tvärtom, jag jobbar över tills man och/eller hemmavarande barn finns i huset när jag kommer hem". Sagt och gjort, här andas jag nu ut, nykter som bara den.

Ja det finns ju där men ofta går det i vågor. Ta en dag i taget. Idag ska jag vara nykter och i morgon är en annan dag. Kan vara svårt att tänka ”hela livet utan...”.
Du få lyxa med annat idag i stället.

Tack FinaLisa, Studenten och IronWill. Vad vore jag utan ert stöd?

Det är fruktansvärt tufft just nu och jag vet varken ut eller in. Maken gråter (fast nu jobbar han), jag gråter. Han säger massor av fina saker, att jag är hans bästa vän, att han vill att jag ska må bättre, att han finns där. Men det är ju inte samma sak. Och jag är så rädd att jag inte kommer fixa det här utan att jag faller tillbaka i ett destruktivt levende.

Jag har tyvärr ingen nära släkt, han var min familj, mitt allt. Och jag har svårt att tänka mig ett liv utan honom. Jag har fått hjärtat krossat innan men det här är annorlunda. Jag känner att jag försöker förbättra mig allt jag kan, kämpar som ett svin men får ingeting för det. Jag vet att jag gör det för min skull, jag vet det. Och inget hade blivit bättre om jag druckit alkohol. Men attans vad jag tänker på det nu, hur det skulle bedöva känslan (antagligen inte, snarare förstärka) och låta mig fly.

Det är dag 19 och det känns som om jorden rasar under mina fötter och jag har ingenting som hindrar fallet. Jag känner mig orättvist behandlad och förd bakom ljuset (han sa att vi skulle gå i familjeterapi vilket jag ändå såg som att det fanns hopp) och att han ger upp utan att han har försökt. Han tycker att han har försökt i ett och ett halvt år. Att jag varit sjuk under en tiden verkar inte spela någon roll. Jag vet bara inte vad jag ska göra, hur kan man vara bara vän med någon man älskar och trodde att man skulle bli gammal med.

För första gången sen jag slutade dricka infinner sig de absolut svartaste tankarna man kan ha, jag ser inte riktigt poängen med att finnas när alla bara lämnar. Om ingen älskar en, vad har man då att leva för?

Jag vet varken ut eller in...

Vi har faktiskt fått världens chans nu, bägge två - jag pratade ju om en certifiering jag missade; det kostar drygt 20 000, vilket är mer än jag har just nu. Men - min föredetta lärare (tillika pojkvännens) har helt sonika bestämt att vi ska få tillgodogöra oss diplom som vi egentligen var för sent ute för (lite komplicerat upplägg det här...) så nu blir det så. Och med ett sånt diplom (beroende på resultat/"betyg") så lurar vi på att flytta.

Jag vill ju inte bo här egentligen ändåså, och han skulle må bra av lite miljöombyte.

Jag håller tummarna. Det är ju flera månader kvar tills jag kan börja TRO på att Naltrexonet FAKTISKT gör det det ska, men som idag; istället för att springa på Systemet så är vi ute och övningskör till seeent ikväll. Mycket Nice ^_^

.. tolkar från ditt meddelande, att du inte lyckats med din föresats.
Vill säga att en föresats är bättre än ingen föresats. Fortsätt att försöka. Du är värd ett nyktert liv, hur mycket arbete det än krävs.

Lycka till Hugo! Hoppas att idag har varit ok för dig.

Och ett stort välkommen till forumet! Vad bra att du hittat hit och känner dig nyfiken på en förändring till bättre hälsa!

Du kommer säkert hitta massor av stöd av de andra medlemmarna här, men jag ville bara lägga in den här längden där du kan läsa om abstinens: https://alkoholhjalpen.se/akut

Känner du dig osäker så kan du alltid ringa sjukvårdsupplysningen. Vill du vara anonym kan du också ringa Alkohollinjen.

Hoppas du vill skriva och berätta mera om dig!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

nytta av att ösa ur mig allt från ”skit från uppväxten” till dåliga saker som hände under mitt förhållande med en alkoholist! Skrivit här, tagit långa skogspromenader som jag bara gått och skällt/gapat rakt ut! Allt måste ut på nåt sätt! Tycker det är bra att du skriver här! Då bearbetar du! Att skälla på eller prata med den det gäller (ditt ex) ger dig nog inte mycket! Så skriv här och kanske testa min variant ta en promenad och skäll! Ensligt och folktomt läge rekommenderas :-) Tänk snälla tankar om dig själv, jobba på att berömma dig själv mycket! Var inte arg på dig själv för att du stod ut med saker man inte ska stå ut med! Du gjorde ditt bästa och fattade beslut som du trodde var bra just då! Kram

Så kan man få en hint om hur ett tillfrisknande kan gå till..Ibland kan man förlora partner, vänner och annat, men ändå släpper vi inte flaskan..För några av oss blev det ännu värre..Det jag förstått är att när vi får konsekvenser, när vi blir blottade för tex arbetsgivare, då måste vi göra något..Så länge vi är ”skyddade” av anhöriga så sker ingen hållbar förändring..

Väldigt individuellt hur man fixar att klippa alkohol rakt av. Men jag skulle alltid valt det säkra för det osäkra och trappat ner, i ditt fann antagligen med stesolid!

Ja, det med sömnen är ju oftast det jobbigaste när man bryter något sådant här! Det blir bättre men kan komma svackor sen. Bara kämpa!

Dagen börjad tyvärr inte så bra som jag önskat. Kärleken var nykter igår, pga av vårt ögonöppnande samtal mm... därav sov han som en stock hur länge som helst. (Jag skulle aldrig sova så).

När jag kommer ur rutin eller förväntan landar jag tillbaks i trygga hjulspår, orkar liksom inte ens ifrågasätta dem. Jag vet att det är fel.

Sen är alla dagar olika, när jag mår ok så är det alltid en ursäkt att dricka. Då leker livet. Då tar man problemen en annan dag, då finns ärligt inga problem.

Lyssnar på yotuben från länken, är ff på del ett och kan än bifalla i allt... ska ta mig till del två idag...

Tack! Det är som du skriver att fokusera på vinsterna än förlusten att jag inte får dricka..
Jag ska kolla in de andra forumen, som medberoende.
Jag var på stan ieftermiddag på lunch med min dotter och istället för att ta ett glas bubbel blev det en ColaZero.. Det kändes helt ok. Jag ska inte sticka under stolen att jag är jättesugen på vin.. vanan, fredag, fint väder, trött efter jobbvecka, ja du vet.. det är bra att ta fram vinsterna:)
Tack!

Många här på forumet börjar nog bli lite trött på mitt tjat om just Naltrexon, men det fungerar hittills bra för mig och min pojkvän (Det är han som har ett problem)

Jag tänkte främst på att använda det som "vi" gör; ta ett piller en timme innan han börjar dricka, och ett till efter 10 timmar.

Jag ska inte reklama, utan ni kan kolla upp "Sinclair-metoden" tillsammans sen.

Innan dess så bör ni kanske kolla med läkare - även om det inte är DITT jobb så kan det kanske underlätta; du är ju i alla fall nykter och redig.

Du har inte fel. Men på ett sätt har han lite rätt han med; många dricker alldeles för mycket. Men många dricker även mycket UTAN att ha problem med det - och hur orättvist det än är så KAN inte en alkohol-missbrukare dricka på det sättet.

Förringa inte din upplevelse här.

Sjukskriven, min fd sambo for in den berömda väggen...... Följt av själmedicinering, total vägran att söka hjälp och kommer aldrig på frågan att prata med nån hjärnskrynklare eller beteendevetare! Och sen rullar karusellen på. Hoppas allt löser sig på bästa sätt och under tiden ser du till att ta hand om DIG!