Senaste kommentarerna i forumet

Så jäkla bra !! Han kanske tycker de funkar kanon ??
Ingen kan säga att vi inte är uppfinningsrika .....
Satt och tänkte på det här med semestrar . Vi reste väldigt ofta till för 3 år sedan, då tröttnade jag. Det var ju inte ens kul de flesta gångerna. Jo, att se och uppleva såklart men oron för flygresan( ska han traggla ihjäl alla på planet) första 3 dagarnas standard-brakfylla ( vad ska de andra gästerna tänka) och sedan resan hem( alla vilar och är trötta, min man kör hela programmet) Skaffade valp och har två hundar nu så det är svårt att lämna iväg dem, men jag trivs hemma , här behöver jag inte oroa mej! Fan va sjukt, vi har alla möjligheter att ha ett fantastiskt liv och här sitter vi.. eller rättare sagt jag sitter , han har lagt sej....

Knäpp dag idag. Varit mer ledsen än vad jag brukar känna mig. Insåg när jag kollade i min app att jag borde ha mens nu. Kan ju vara den skiten som spökar också. Livet som kvinna va ?

Kände en typ av aggro på tuben, stog och svettades i en bastutunnelbana. Massor av folk. Väldigt varmt. Rusningstid. Humöret sjönk och jag kände för att nita någon. På riktigt alltså ?

Meeeen sen kom jag av tuben, träffade min polare. Vi käkade glass och gick i solen. Stötte på lite gasumusikanter och humöret sken upp en aning. Stockholm är väldigt vackert på sommaren.
Speciellt vi sådanadära små mickromoments, när allt bara är bra. Ljummen vind, solsken, sällskap, musik, glass, glada människor som går förbi och inga problem. Det ger iallafall mig energi. ☀️

Fick tag på min läkare tillslut, sånt morgon startar jag voxra. Fick ställa alla frågor jag behövde, framför allt ska de inte vara beroendeframkallande. ?

Gjorde även sönder toaletten på något magiskt vis idag. Försökte laga den samtidigt som jag bölade. Löv lajf!
Kunde inte laga skiten för jag har tummen mitt i handjäveln. Så en annan polare kommer hem i kväll och ska försöka laga den. Håller tummarna. Allt löser sig. Även toaletter. -_-

Fridens ?

Hej,
Välkommen till forumet. Ja det är extremt slitsamt, både fysiskt och psykiskt, att vara aktiv i sitt drickande. Varför är det då så otroligt svårt att ta steget mot något som bara kan göra oss gott. För mig var det en mängd saker. Bla rädsla, skam och att ge upp min trygghet. Vem var jag egentligen utan alkoholen som snuttefilt. Det kan kännas som ett enormt stort steg. Men om vi börjar med ett litet steg, ex gå på ett kvinnomöte. Mer än så behöver du inte göra just nu. Jag vet att det känns tufft men kan lova dig att du blir bemött med värme och kärlek. Jag älskar kvinnomöten och jag är långt ifrån ensam. Prova och är du osäker innan så kolla om det finns något nummer du kan ringa så kan du säkert få sällskap.
Kram
Ellan

Måste bara berätta.. Min man ville nyss ha en sömntablett ( mina )
Inte så lämpligt med så mycket alkohol i kroppen men han gav sig icke
Gav honom en Dimor ( mot diarré) ?
Och nu har han lagt sig

Ja det är skönt att få lite egentid på semestern men jag måste ju vara hemma med. Jag har inte sagt varför jag gör det. Vet inte om han fattar. Vårt förhållande är ju allt annat än bra så han tycker nog det är skönt när jag är iväg. Ingen som ser eller tjatar. Men däremot har jag sagt att jag inte orkar med honom vid middagar när han pratar strunt. Jag har sagt att jag går undan och inte vill umgås. Då brukar han låta mig vara, men hur kul är det att sitta ensam? Han kan liksom inte tänka sig att hoppa över några öl så vi kan få en bra kväll tillsammans. Det finns inte på kartan för hans del. Kom hem från min dagstur och känner hur kort jag är mot honom. Han hade gjort sig till och gjort ostbricka till oss. Jag vet att han druckit öl innan vi äter detta. Han dricker öl till ostbrickan och nu gick han ut och satte sig på altanen så han kan fortsätta dricka utan att jag ”ser”. Orkar inte bry mig. Idag skulle jag vilja berättat hur gårkvällen kändes men hann inte riktigt innan jag kände att han hade börjat dricka öl. Men jag har tagit upp det massor av gånger och det rinner av honom som man häller vatten på en gås. Han hör, men säger inget och ändrar inget. Han ska dricka sina öl, det är ju semester, punkt slut!

Ja det är skönt att få lite egentid på semestern men jag måste ju vara hemma med. Jag har inte sagt varför jag gör det. Vet inte om han fattar. Vårt förhållande är ju allt annat än bra så han tycker nog det är skönt när jag är iväg. Ingen som ser eller tjatar. Men däremot har jag sagt att jag inte orkar med honom vid middagar när han pratar strunt. Jag har sagt att jag går undan och inte vill umgås. Då brukar han låta mig vara, men hur kul är det att sitta ensam? Han kan liksom inte tänka sig att hoppa över några öl så vi kan få en bra kväll tillsammans. Det finns inte på kartan för hans del. Kom hem från min dagstur och känner hur kort jag är mot honom. Han hade gjort sig till och gjort ostbricka till oss. Jag vet att han druckit öl innan vi äter detta. Han dricker öl till ostbrickan och nu gick han ut och satte sig på altanen så han kan fortsätta dricka utan att jag ”ser”. Orkar inte bry mig. Idag skulle jag vilja berättat hur gårkvällen kändes men hann inte riktigt innan jag kände att han hade börjat dricka öl. Men jag har tagit upp det massor av gånger och det rinner av honom som man häller vatten på en gås. Han hör, men säger inget och ändrar inget. Han ska dricka sina öl, det är ju semester, punkt slut!

Nu har jag läst din tråd och känner igen mig i mycket..
Fastnade för din mening där du skriver att så länge du väljer att stanna kan du inte gå och gnälla och tycka synd om dig själv.. Tack! Precis så är det ju även för mig. Jag är fri att gå om jag vill men precis som du älskar jag ju min man och hoppas. Kram

att du och sonen haft en bra dag ?det är så livet ska va !

Trist att era planer på att flytta till landet tillsammans sprack. Samtidigt blir jag avundsjuk. Jag vill också bo på landet helst själv. Men förstår att det kan bli jobbigt ekonomiskt, speciellt om man är arbetslös. Kan förstå att det är lite ensamt, men precis som du skriver så är man rätt ensam i ett förhållande med någon som dricker. Jag kommer fortsätta leta boende. En dag så kanske mitt drömhus dyker upp och kanske kan jag fixa ekonomin då.
Ta hand om dig du med, jag tror du kommer få det toppen i ditt hus! Kram

klarat det men jag önskar att jag hade !
Ensamheten blir tung som medberoende, ännu mer på semestern som man åker på tillsammans men om man inte håller god min så blir det en ensam semester fast man är två.....

Jag har också en man som verkar anse att semester är lika med att få vara full och strunta i allt. Jag har börjat boka min semester med barnen skilt från hans, så vi kan göra vad vi vill de veckorna. När han sen är ledig är han mest i olika grader av fylla i garaget. Det värsta är att man själv är på jobbet och konstant mår dåligt när man inte vet hur full han kommer vara när man kommer hem. Tål inte ens mer när han bara är lite småfull och ska skoja, blir bara irriterad och äcklad redan av blotta lukten. Och så tycker han jag förstör hans semester...

Men det blir ju så att när jag är ledig sköter jag allt och roar barnen med resor och utflykter, när han sen blir ledig sköter jag mitt jobb, och allt hemma och barnen roas på kvällen av mig för pappa vill helst vara ifred och dricka när han är hemma ledig och sällan i körksick så nån mat blir inte heller handlad så allt faller på mig. Men vilket liv det blir när jag nån gång frågat när jag ska få koppla av ens en dag, då får jag höra vad missunnsam jag är för hans avkoppling och att jag får skylla mig själv som vill göra allt själv. Vill och vill, måste snarare eftersom han inte deltar.

Bästa dagarna är när jag och barnen sover borta nånstans, då man inte behöver våndas över vad som väntar hemma till kvällen. Semester är plågsamt med en alkoholist i familjen, allt krtsar kring hur man ger barnen en glad sommar med så liten påverkan som möjligt av hans drickande.

Känns tyvärr inte som något alternativ
Befinner oss långt ifrån en flygplats
Och ärligt talat.. Det hade inte den medberoende idioten i mig klarat av även om det kanske varit ett bra uppvaknande för mannen. Tack för att du tar dig tid att skriva! Betyder mycket när man känner sig väldigt ensam

Jo o d är ju d jag vet och som jag vet att jag måste gå in för.....
Har faktiskt haft en riktigt skön dag där jag kunnat koppla av så mkt som en trött gravid mamma kunnat göra (läs energilös) ?
O trots mina tankar som bränner som eld i min kropp så har ändå dagen varit bra och omringad av vänner med barn så sonen har haft d riktigt kul också!

Jodå, jag förstår hur du menar - och det ÄR ju klassiskt medberoende; nu har JAG gjort, alltså har JAG ett värde.

Det är lite det tänket jag försöker undvika - och lite det jag menar när jag säger att jag hoppas att HAN aldrig tänker i de banorna. Men jag tycker verkligen fortfarande att jag kan kosta på mig lite kärlek och stolthet över migsjälv.

För faktum är att jag HAR lyft honom och hjälpt honom ta tag i det här. Men arbetet i sig är HANS - precis som eventuella misslyckanden blir hans.

Och det är det jag menar i mitt andra inlägg här; det spelar ingen roll om det går BRA eller DÅLIGT för "våra" beroende-personer - VI är fantastiska allihopa. Men medan vi kan påverka positivt så misslyckanden (Om/när de kommer) inte VÅRT fel.

Jag tror att det är det närmaste jag kommer just nu; jag har gjort så vansinnigt mycket för honom. Nu är det dags att låta honom vara vuxen och ta hand om resten själv.

Det är en "löskoppling" jag känner att jag måste göra för att vårt förhållande ska kunna utvecklas i takt med hans framsteg, så att jag inte FORTSÄTTER vara "mamma" åt honom.

Men det är fortfarande sant att det ÄR jag som lyft och uppmuntrat den här utvecklingen. Om jag nekas känna stolthet över att ha varit på rätt plats vid rätt tillfälle, med just min personlighet, så blir allt jag givit meningslöst. Och det är det inte.

Jag drar litegrann paralleller till att just uppfostra ett barn från hjälplöst knyte till självständig vuxen.
I DEN utvecklingen - i just det här - befinner han sig i något som motsvarar de sena tonåren.

Det är nu jag liksom måste våga släppa taget om "barnet" och möta honom - och vårt förhållande - som vuxen.

Ser fram emot att följa din nya karriär som panternykteriskt, underbart ord som genast läggs in i min verbala ordlista ?

Identitet och självbild, där fastnade jag. Vill ställa en fråga rakt upp och ner till dig, vänd på den många gånger. Vad i A identifierar dig som person, skapar självbild och i jämförelse med vad?

Jag har samma bild av människor som inte dricker, tråkiga. Vilka fördomar, får sticka hål på dumhetsballongen där.

M

Imorgon ska jag göra ändringar i vardagen... jag brukar börja med att kolla mobilen, vara den som går upp först, sätter mig i köket med min dricka när övriga hushållet fortfarande sover.

Imorgon har jag bestämt att vi går upp samtidigt och tar en morgonpromenad. Kommer aldrig klara en vit dag än men om man drar på det, hittar annat fokus är man kanske ett litet steg på vägen, eller försöker jag bara lura mig själv?

Har ett inbokat möte med min insider 24/7, ska fråga efter campral. Om ångesten, oron, illamåendet, skakningarna minskar, om jag får sova utan att ligga o drypa av kallsvettningar, kanske går det göra större förändringar. Frågan är till trots den ni tidigare ställt, vad vill jag? Vad ör målet? Hur mycket är man beredd att offra och till vilket pris?

Imorgon ska jag ta en promenad som start på dagen innan frukost.

... är en framgång! Och du ska berömma dig själv för den! Kanske känns det bättre redan idag, att ha druckit mindre än vanligt?

Började dagen rätt sent med drickat, kände mig ju nästan förföljd av partnerns ögon, skuld och skam. Men innan vi for iväg hann jag med några återställare, men sen höll jag upp under hela resterande fm och em. Allt för hans skull, för att han skulle få komma iväg och jag var då tvungen att ta bilen till ett möte tidig kväll....

Fy fasen vad jag mådde där ett tag, oro, ångest, illamående, förjävligt helt enkelt. Men ändå en vinst.

Sitter återigen med ett glas, men tänker försöka sluta piska mig själv och faktiskt säga, vad bra du var M! Men det ger verkligen en tankeställare vad det gör med en, fysiskt och psykiskt, ändå vill man ha det?

Det är så konstigt...

Jag klarade vågen.

Stoppade in älskade maken i bilen och for iväg för att köpa färg och penslar osv. På vägen dit meddelade han att -”ska du köra så här så var vänlig att sätt av mig nu”. Jag svarade inte och släppte lite på gaspedalen och försökte tänka på mitt språkbruk.

Väl framme frågade han;
-”har du ätit idag”?
-”ja, det har jag men jag är törstig som fan”
-”då stannar jag kvar här för jag har inte lust att följa med in när du är på det humöret”
-”nähä”?
-”du e så jobbig nu”!
-”jaha”?
Efter en stunds tystnad på parkeringen så sa jag att ”faran var över” för denna gången och jag lovar ett inte köra på någon med kundvagnen eller fräsa till någon osv.

Nu sitter jag hos ”frissan” med en plastpåse på huvudet och ser värre ut än vanlig. Rödmosig i ansiktet av värme och irritation över allting. Inte sugen på någon form av alkohol just nu men det känns att kroppen skulle behöva det. Som sagt så förra ggn var det hemskt de första tio dagarna och nu är det sex stycken kvar. Milde tid, också denna värmen som pricken över i;et.

Låt han sitta i sin solstol och lösa problemet ?
Lätt att säga men nog hade det varit en bra lösning, då kan du njuta av semestern du har kvar.......

Se det som vågor. Topparna är kanske svåra att uthärda, men rid ut varje våg, de klingar av.

Och bra att du även beskriver svårigheterna. Uppvaknandet av alkoholtankar är egentligen den största anledningen till att jag väljer bort alla ”dricka vid enstaka tillfällen”. För det brukar gå jättebra. Ett tag. Och för att det ska fortsätta fungera behöver nivån hållas låg och sällan. Det svåra är att det då finns ett alternativ till att vara nykter. Ett val. För egen del är det valet som ställer till det och tar energi. Länge.
Jag lägger ingen värdering alls i ditt val att dricka på festivalen, men känner igen det ökade kämpandet efteråt. Eller hur man nu ska beskriva det.
Du verkar klara det bra.
Kram

Det hade varit något! Ja verkligen en annan person. Tänk att man både kan älska o hata en person så innerligt
Just nu skäms jag något så fruktansvärt över honom och vill bara försvinna
Samtidigt som jag är så besviken
En hel jävla semester helt åt helvete
Börjar också fundera på om vi kommer att kunna ta oss hem. Han har druckit mycket, så mycket.. Kommer aldrig gå att bara sluta tvärt och han verkar ju inte ett dugg intresserad av att trappa ner

Blev visst dubbelt i all ilska

galen och lite elak tanke men kan du inte fota och filma honom när han är sådan! Visa honom när han är nykter för att visa honom vad det är du får utstå! Och också han förnedrar ju faktiskt sig själv! Som många andra alkoholister är han säkert en helt annan person när han är nykter! Kram