Senaste kommentarerna i forumet

Länken jag postar här har hjälpt mig en hel del, när det gäller att dra ned på drickandet. Fått en del abstinens, men inte så illa som du beskriver. Vet inte om råden i länken är till någon hjälp för dig, men att läsa lite mer skadar inte.

https://www.paihdelinkki.fi/sv/sjalvhjalp/alkohol/tips-att-minska-drick…

Hoppas du har det bra och kan samla tankar och styrka nu när du väljer dig själv för en stund! Vilken jobbig sits du är i. Jag har lust att ge olika förslag men inser att du vet bäst själv om och hur du kan ta dig därifrån. Det bästa vore, kanske.... att mannen förmår samla ihop sig och bli nykter. Jag säger kanske för han kan ju knappast må bra ändå. Men det där vet du bäst.
Jag minns dig och kollade tillbaka i din tråd. Tänk att alla våra berättelser har så lika, så samma innehåll. Jag skrev till dig om att ta makten i sitt eget liv för ganska precis två år sen, det är ingen lätt sak och aldrig en quick fix. Jag lever fortfarande med min nyktra man, sex år nu av total nykterhet. Alltmer och allt ärligare kan vi tala om det mesta. Tolvstegsarbetet som vi har gemensamt har varit en stor hjälp. Senast igår sa han att en avgörande sak till att vi har det så bra nu är att vi båda har den goda viljan och månar om att visa det i handling. Jag känner mig som en realist idag.... jag tror ju att en människa kan välja att lämna sin drog men det kräver, vid sidan om att verkligen vilja, ett pågående aktivt arbete. Och, som någon skrev tidigare, insikt om att det handlar om att säga adjö till alkoholen eller vad det handlar om. Det måttfulla drickandet senaste sommar och vad som hände sen gav ett tydligt svar till dig - och borde även ge det till honom... Sannolikt en smärtsam insikt till honom. Jag tror att de flesta som tagit makten över ett beroende har en tid av sorg och att den tiden måste få finnas.
Oj, det blev långt och säkert lite rörigt. Inlägg som ditt väcker alltid mycket inom mig, känslor och tankar. Och minnen inte minst. Du är inte ensam om att vara intrasslad i en härva av förhoppningar och besvikelser. Kanske du skulle göra som jag, gå tillbaka till ditt första inlägg och läsa. Åtminstone för mig, när jag var i samma skede som du är, var det jätteviktigt för mig att följa min egen berättelse. Det gav ett slags perspektiv.
Hoppas innerligt att du hittar en bra utväg och kommer hem till jobbet och vardagen. Fortsätt gärna skriva här och gå gärna till Alanon! Kram och lycka till❣️? / mt

Helt otroligt den kraft och underbara energi ni orkar lägga på mig, en person ni inte känner eller behöver bry sig ett skvatt om. Tack ♥️

Nej den här dagen blev inte heller som tänkt, fast problemet är nog att det faktiskt inte är tänkt alls. Min partner är på sin dag tre utan A, toppen för honom men det får mig att känna mig än mer misslyckad. Jag är en hemsk människa som inte kan glädjas fullt ut, hans mål är att dricka två dagar i veckan, något som stör mig. Fråga mig inte varför. Jag vill också dricka fre/lör i lagom mängd, men det går ju inte ?

Tror att det är jag som är beroendepersonen och han den medberoende, så ledsamt. Jag har alltid haft en tajt kontakt med mitt belöningssystem, hur i hela friden kommer man ifrån det?

Utan A blir livet så tråkigt, rastlöst, dagarna tar aldrig slut. Deprimerat. Jag är en surfan utan A. Jag vill hitta en motivering att plåga mig igenom detta till något bättre, men jag har aldrig varit bra på den typen av plågande. Som att träna (hatar det, det gör bara ont) för att må bättre efteråt, aldrig varit min grej.

Funderar på att våga vara nykter imorgon. På riktigt men litar inte på mig själv. Ångesten, svettningar, tjurighet, ledsamhet, tristess... hur orkar man. Hur ska jag orka.

Läser era trådar i smyg, imponeras!

Dag 32 och jag är fortfarande nöjd med beslutet att ta hjälp att sluta dricka.
Men antabusen har gett mig hemska bieffekter.
Jag är som en zombie. Konstant trött och slut i huvudet, vilket gör mig väldigt nere. Klarar knappt av jobbet. Tidigare har jobbigt varit min räddning när jag haft dåliga dagar. Men allt jag vill nu är att ligga hemma och sova.
Tidigare har jag varit en person med väldigt hög energi, som skuttar ur sängen på morgonen för att ge mig iväg på träning/jobb/äventyr. Jag har pratat mest, skrattat högst och kommit med idéer. Kunnat jobba långa pass och fortfarande haft energi kvar när jag kommer hem.
Har haft enstaka dagar elr timmar när jag kämpat med ångest, gråt och skrik. Men så fort det är över är jag tillbaka igen.
Nu är jag bara trött och låg.
Förhoppningarna på att nykterheten skulle ge mig ännu mer ork och glädje blev tvärtom. En månad kanske inte låter som mkt. Men tänk er själva att känna att man kan somna vilket sekund som helst och vara deppig konstant?
Dessutom har mina levervärden (som faktiskt var bra innan) höjts nu, trots att dom sänkt dosen.
Hela min hals/bröst och panna har exploderat med finnar. Vilket såklart sänker självförtroendet och gör mig ännu mer nere.
Jag tror inte jag fixar att hålla mig nykter på egen hand riktigt än, men samtidigt fixar jag inte att må såhär. Hur ska jag tänka? Vad hade ni gjort?

Försök komma ut och gärna träffa lite folk, men minst en promenad. Ångesten brukar ju lugna sig lite framåt kvällen under de dagar då den pågår hela dagen.
Kanske en glass på vägen?

Har en sådär dag. Varit stressad och pressad under en lång tid nu och har svårt att komma ner. Irriterad och grinig och det vill inte släppa. Blir inte bättre av värmen. Ska försöka bada på dagen och springa när solen lugnat sig en aning.

Så kanske det är, men det hjälper föga just nu tyvärr.

Tack för era stärkande ord. Jag känner mig inte så stark och klok men jag vet att jag är det innerst inne. Men det är väl så när smärtan tar överhand.

Idag är det dag 20 och jag ska fika med två av mina bästa och äldsta vänner, de vet allt men vi har glidit ifrån varandra det sista året (pga mig). Så tacksam att de finns där nu iaf, jag har varit hundra procent ärlig mot dem om alkoholen, tabletterna osv. Nu behöver jag deras stöd för att inte braka ihop helt och de finns där, fantastiskt.

Orkar inte skriva så mycket idag. Fick sova "hemma" inatt med min make eftersom jag inte ville vara ensam. Men nu drar han iväg till sin familj över helgen. Jag har en förhoppning att de ska be honom att inte ge upp utan att kämpa lite till men jag har ingen aning. Igår sa han iaf att han skulle fundera på om det var lönt med familjeterapi. Men bara fundera och det fanns inga löften eller garantier. Jag håller fast vid det som det sista halmstrået i en tornado.

Jag är så tacksam att ha hittat hit och kunna få erat stöd och era råd. Tack fina ni.

Kram

Såå himla duktigt, Vinäger. Härligt att höra. Jag tar rygg och följer efter denna vackra dag.

Styrkekramar ?

Gick han och la sig.. Han säger han måste försöka sova bort det..
Satt en bra stund utanför.. Bara då kan jag ju hålla koll.. Men nu sitter jag på stranden med insikten att det spelar ingen roll vad jag gör.. Vill han dricka gör han det oavsett om jag sitter och passar på honom eller om jag sitter här, läser, lyssnar på det lugnande ljudet av havet, badar. Just nu väljer jag mig själv ❤

precis hur det tar och hur man pendlar i känslor. Du är inte ensam ?

Tack för din omtanke John. A är verkligen ingen lösning på någonting och jag älskar känslan av att vakna upp klar i huvudet utan ha den där känslan av att ha druckit alkohol dagen innan. Det finns inget bättre. Det känns som att upptäcka hur det verkligen känns att leva. Jag håller i den tanken.

Konstaterar att idag är min första dag på länge då jag inte är rädd. Jag behöver inte vara rädd för min chef längre, för att inte orka gå till jobbet pga mobbning, bli av med jobb pga av hennes lögner. Nu har jag en ny chef att gå till och han är snäll och resultatinriktad. Ingen mobbning=trygghet=bättre mående=lättare att skippa A

Så tänker jag.

Idag andas jag och läser mejlet från personalavdelningen om och om igen. Smakar på ordet. Förflyttad. Behövd på annat ställe i organisationen. Viktig arbetserfarenhet från relevant område.

Herregud herregud, som jag har kämpat !!

Att han överraskar.. vi behöver köra på onsdag så än finns det hopp
Men det kan väl gå hur som..
jag pendlar hela tiden i mitt mående o mitt bemötande. Just nu i denna stund tycker jag synd om.. Och jag blir besviken på mig själv för det..
Men bakom ångest o fylla skymtar jag min man, mitt livs kärlek
Dagen har bara börjat.. Som vanligt är det omöjligt att förutspå var/ hur den slutar
Det är det som är det jobbigaste
Att aldrig veta. Att ständigt vara beredd på kris. Det tar på en.. Hårt
Kram

att du behöver en plan B .... T.ex ta dej till flygplatsen och flyga hem. Åka bil med någon som varit full så lång tid och som lär ha rejäl abstinens känns som farligt för både er och andra.
Men ibland kan de överraska och göra rätt , jag hoppas på det för din skull!
Stor kram ?

Att idag är sista dagen... Att han ska trappa ner. Men det har jag hört nu den senaste veckan så inget jag litar på..
vi får väl se.. annars får jag väl ringa hem/ till jobb o säga som det är. Att jag är fast i ett annat land med en full man
Får väl se hur denna dag utvecklar sig

han själv om hemfärden, har han någon plan, hur tänker han stoppa drickandet? För det måste han om ni ska ta husbilen hem.

Mäktigt med en så lyckad utekväll!

Att motstå alko-rösten när den varit på en hela veckan är svårt! Fint att du hittat sätt att hantera det.

Att den här mardrömmen tar slut..
Att jag får komma hem o känna trygghet o kärlek av mina nära
Hemma har jag ju någonstans att ta vägen om jag vill. Här är jag fast
Fast i något jag inte vill vara en del av
Inatt kändes det som hjärtat gick sönder
Var tvungen gå ut för att få luft
Och det gjorde ont, så ont
Att ta mig hem på egen hand känns svårt då vi är iväg m husbil
En bil jag inte ens kan köra ?
Men det var tufft gjort av dig Nurture.
Hjälpte det något? Hur ser ditt liv ut idag?
Kram på er ❤

undrar jag?
Tänker att din kropp håller på att ställa om, att hitta rätt utan alkohol och med nya medel i kroppen..
Om det är ett stort problem så prata med din läkare..det finns säkert biverkningar av mediciner.
Du kanske behöver tid att landa lite?
Kram

Jag tänker att du har exakt koll på hur det är. Samma sak för mig. Det går ju bra ibland. Och sen gör det inte det. Och därför ska jag ju låta bli.
Jag ser intr min festivalvecka som ett misslyckande utan som en nyttig påminnelse till vad som är bra och vad som är dåligt för mig.

En sak som är jätteskön är att jag träffade en dagiskompis förälder häromdagen. Hon var jättebakis och hade "spytt och bajsat ut 2 kg"...
Tänkte att det måste vara hemskt att må så dåligt. I denna värmen.. Och kände mig så himla glad och tacksam att det inte var jag!

Snart ska vi fira bröllopsdag och då är det ett år sedan jag insåg att jag behövde lägga ner alkoholen.
Jag ser fram emot att fira! Och jag ska fira nykter.
Tjohoo

200 vita dagar av 230? Respekt! Jag har nog inte haft en helvit dag på tre år. Därmed inte sagt att jag varit full varje dag, men alltid har det blivit något. Otroligt bra jobbat av dig. Undrar lite över hur du dricker, om du vill dela med dig? Är problemet att stoppa när du väl har börjat?

Bästa hälsningar,
Dl

Igår vart det en bra dag
Han hade slängt sitt vin som han hade kvar här hemma och sedan hade han tänkt handla hem starköl men hade hejdat sig....
Det talade han om igår kväll...
Anledningen var att han tyckt det varit turbullent mellan oss på sistånde
Och att han kunde handla lite nästa vecka
( en av våra överenskommelse är högst tjugo enheter per vecka och han får handla hem starköl hem )

Så det här var en sån där positiv reaktion.

Tackar för kommentarer! Planer och drömmar är jag expert på, det är i genomförandet som det brister ibland... :)

IronWill, känner igen det med att se fram emot drickandet, fast för mig är det snarare att jag ser fram emot ensamtid - och då dricker jag gärna. Sociala sammanhang funkar just nu återhållande på mig, umgås mest med folk som dricker betydligt mindre än jag (en del inte alls). Får då press på mig att hålla mig städad. Igår är ett bra exempel, jobbade först (där dricker jag aldrig), sedan en kort stund hemma (ett glas vin plus vatten) och sedan hänga med vänner (en öl som jag medvetet drack mycket långsamt). Men jag ska minnas det mönstret för framtiden, klokt att tänka på.

Igår gick alltså bra, drack ungefär som är mitt mål - socialt och rätt lite. Var dock lite yr på jobbet, kan ha att göra med att alkohol går ur kroppen kanske. Känns iaf som om jag har fått min kropp tillbaks. Brukade känna mig "bräcklig" och oroade mig över balansen. Igår var det fart på mig, raska steg ibland.

Min lilla plan för söndag är att slutföra ett projekt som ger pengar in rätt snart. Det måste helt enkelt göras i morgon, annars får jag skämmas lite. Pengar in behövs verkligen, har lite knagglig ekonomi. Risken är att jag slutför projektet fort för att sedan "belöna" mig. Med två högriskdagar avklarade genom att blanda 50/50 vin och kolsyrat vatten har jag tänkt göra samma på söndag. Har dessutom "bara" köpt hem två flaskor vin, så mer än så blir det inte. Fortfarande för mycket, men två flaskor på en dag är bättre än sex flaskor.

Börjar bli dags att tänka på hur jag går vidare. Tror jag har skurit bort de verkliga dipparna med blackouter och fyllesamtal. Kanske nästa mål ska bli en vit dag.

Inser att jag faktiskt dansat in i min 25e nyktra dag, bokstavligt talat.

Hur jävla gött är inte det? ?❤️

Precis kommit hem från en kväll ute på stan. Så.jävla.lycklig!

Herregud vad vi dansat, min klänning blev blöt av svett XD
Massa blinkande lampor, grym musik och bara låta kroppen skrika av glädje i takt med basen.

Mötte upp mina kompisar vid 18, förfest på en solig balkong. Djupa samtal. Sminka sig tillsammans. Skratta, dansa och bara vara just där och då. Nykter.
Jag testade ett afritt rosevin, var väl helt okej. Somrigt om inget annat. Jag saknade ingenting.

Tog en Uber hem, inget illamående. Tittade på soluppgången och njöt av endorfinerna. Tog en protteshake nu precis. Duschade, sminkade av mig. Ingen mega meny på donken, ingen hink brevid sängen. Pigga ögon Fasten klockan är mycket, och en trött glad kropp.

Nu ska jag sova. I kväll/natt var en av de bättre kvällarna jag haft på väldigt länge ❤️

Fridens ?