Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan!
Är ny här, har läst vad ni skrivit & jag hoppas att ni lyckas.
Ni verkar vara starka i era beslut, undrar bara vad gör ni när ni blir sugna på ett glas vin framåt kvällen?
Själv så kan jag säga att jag är riktigt sugen på ett stort glas vin mellan 19 och 21 på kvällen.
Känner att jag kan unna mej detta då jag har arbetat, fixat färdigt hemma & man ska landa i soffan innan man går & lägger sej, ser detta som ”egentid” & ”lyx”.
Har 2 vuxna barn som inte bor hemma, ska snart bli mormor inom något år om dottern får som hon vill. Har en 15 åring hemma, och om jag ska hämta/lämna på helgerna så är det inget problem för mej att fylla på glaset med pepsi. Händer en helg i månaden.
Annars lyxar jag till det med detta vinglaset, kan bli två också ibland....
men nu till frågan: min andra hälft som jag lever med tycker att jag har problem, själv tar han gärna 2-3 öl precis vid samma tillfällen som jag tar mitt vin. Men han anser att detta glaset vin är ett beroende.. eller komma kunna bli det, men det märker man väl själv?

Tack för era inlägg, det värmer och inspirerar mej till att ta nya tag. Jag har försökt förändra mitt drickande i 2-3 år, och lyckats ha allt längre uppehåll med alkoholen. Jag gjorde upp flera strategier i början, som jag skrev ner samt skrev upp allt jag drack (och hur jag mådde) varje månad. Det har varit en lång process, och det tar ju tid att förändra "sitt tänk" om alkohol och gamla ovanor. I alla för mej. Kanske jag äntligen börjar inse att det inte är någon idé att testa mer, om jag kan kontrollera intaget. Avhållsamheten tar inte bort oförmågan att kontrollera intaget. Det är som du skrev Mirabelle, inte värt att testa. Nu ska jag använda mina strategier igen. Fokusera på andra saker och det som verkligen får mej att må bra i längden. Ingen mer alkohol alls för min del, för mycket lång tid framöver, är det som gäller för mej nu.
Lycka till alla ni andra som kämpar också! Kram.

Igår ute med kompisar.
Alkoholfri öl hela kvällen - gott!

Sovit bra.

tog det två år att ta mig till den punkten gentemot mitt ex! Har vacklat, förlåtit och gjort nystart flera gånger! Men nu har jag verkligen verkligen fått NOG! Nu är det inte LÖFTEN om nykterhet som gäller eller räcker! Nu är det påbörjad nykterhet och proffshjälp som gäller! Och faktiskt vet jag inte om ens det räcker med tanke på allt dåligt som hänt! Rädslan för återfall skulle också plåga mig!

så stärkande att få din och andras respons här! Det är mycket den responsen tillsammans med mitt ”självarbete” som får mig att klara av att stå emot! Börjar sakta men säkert känna ett egenvärde och att jag förtjänar att ha det bra! Som sagt tack för ditt svar och för allt du delar med dig av här på forumet! Man lär sig så mycket av varandra här tycker jag!

När ska man gå frid. Det kan gå dagar som jag inget hör iftån fyllot. Men då har han lattjo lajbans med sina supar kompisar . Sen blir även det tråkigt och då ska det ringas till mig . Jag vill inte höra skiten . Vill inte veta nåt . Samlar mig själv att inte svara .eller ringa upp. Nu kan han inte skylla på spriten bara. I grund och botten är han nog en psykopat . Ingen som helst konsekvens tänk alls.

Den var bra den texten ifrån al-ano eller vad det hette. ☺ vad kan man gå in och läsa så bra texter .

Jag vände mig till beroendemottagningen. Där funkade det så att man var tvungen att gå dit för att få tabletter och ta dom där. Det var två gånger i veckan för mig vilket inte funkade med jobb och liknande då mottagningen låg en bit bort. Man kan dock få det via vårdcentralen som jag förstått och därmed ta dom hemma men det verkade mer eller mindre omöjligt för mig i min kommun iaf.
I övrigt fick jag jättebra bemötande inom vården och alla möjliga alternativ kring behandling.

Ja, kanske jag ska avdramatisera drickandet en smula och lägga kraften på att ha en nolltolerans hemma ensam. För det är ju egentligen dit jag vill. Men frågan är om jag klarar det?
Jag får göra ett försök, ....om jag håller mig till helgen om två veckor då vi ska ha gäster så får jag dricka max tre glas vin. Om jag vill....?

Min resa började hos riskbruksenheten på sjukhuset. Samtal. Orosanmälan till socialtjänsten. Ville inte gå dit fler gånger.

Jag vände mig till kommunens missbruksenhet här i staden.
Eftersom jag har minderåriga barn hemma så upprättas en orosanmälan till socialtjänsten. Jag fick gå på möte tillsammans med min fru och min äldsta dotters mamma.
Det var enbart för barnens skull och för att se att de inte farit elller far illa pga mitt drickande. Då jag visade viljan att förändra mitt drickande så skrevs ärendet av direkt.

För Antabus ringde jag bara min vårdcentral och fick läkartid.
Jag ska ta 3 tabletter i veckan och jag tar dessa själv.

Det kändes enormt stort och faktiskt riktigt skrämmande att ta de där stegen, men de jobbar ju för att hjälpa oss.
Nu, dagen efter läkarbesök och efter att varit på missbruksenheten, känns det bara skönt att tagit hjälp.

Vi finns här för dig!

Hej Lisa!
Jag gör som du och tillåter mig att dricka max tre glas en gång i veckan dock aldrig ensam. För mig fungerar det som en ventil. Det känns lite mjukare att göra så. På något sätt känns det som att både ha kakan och äta den! Jag har inte klarat målsättningen helt. Har ibland druckit 3.5-öl 2 st 33-or hemma själv. Jag tycker dock att vinsten är så tillräckligt stor ändå! Jag har inte samma sug längre, och min totala konsumtion har sjunkit från 15-25 glas/vecka till 3-5 glas/vecka! Har upptäckt de goda alkoholfria ölen och dricker det till mat. Om det inte fungerar kommer jag att byta taktik och köra helvitt i tre månader. Lycka till Lisa!

Efter nattsvart eländesmörker kom det en gnutta solsken också. ?

Det är mycket tack vare alla er, här i forumet, ska ni veta.
Jag kanske inte alltid kommenterar, men jag läser så ofta och mycket jag bara kan och hinner.
Ni är fantastiska allihopa, och ni kämpar precis som jag.
Ni ger mig styrka jag inte trodde att jag längre hade. För det är jag er evigt tacksam!

Så till alla er: ❤️

Kanske börjar jag förstå att min hjärna sänder signaler som varnar för ett återfall. Oro och rädsla är nog sådana signaler. Jag försöker att föra upp dem på en medvetandenivå och då är att skriva här utmärkt. Genom att skriva ned tankarna blir känslorna också klarare och mindre hotfulla.
Ja, just nu varnas jag för ett eventuellt återfall. Det gäller att tacka budbärarna (känslorna) för varningen och göra vad jag kan för att avstyra ett återfall som riskerar allt. Min familj, min ekonomi, min hälsa och ja mitt liv. Jag kan inte ännu en gång räkna med att ha änglavakt.
Vi är fortfarande i Rom och det är något av en svensk sommar. I morgon blir det Sixtinska kapellet och på lördag hemfärd. Allt i nykter tillstånd.
Ikaros

Har läst vissa trådar här ang om olika behandlingsmetoder /former genom kommunen.bland annat något med Kognitivt osv? Hur fungerar de? Vem pratar man med osv?
Även angående antabus.Är inte läkare rätt så hårda med att skriva ut det? Måste man gå till vårdcentralen varje gång man ska ta dom? För just nu känns det som att med endast viljekraft att kunna sluta är som raderat/bort blåst..Är inte tillräckligt stark för att klara detta själv just nu.Men det enda jag är säker på är att jag vill inte leva så här igen/längre.Jag har börjat dricka igen varje dag.Och pga jag lever själv så är det inget som kan stoppa mig.Behöver inte smyga.Bor i en stad där jag inte känner någon,så har inget som kan störa mig.Jag däckade igår och vaknade och visste knappt var jag var.Satte mig upp och såg alla dessa ölburkar överallt.De är så sjukt och så långt ifrån normalt man kan komma.Jag är en relativt tunn tjej så att jag ens kan dricka den mängden är onaturligt.Det skrämmer mig rätt mycket.Men ändå kan jag inte sluta!Jag har inte ätit på några dagar och när jag dricker glömmer jag att ta min epilepsi medicin.Jag har sjukskrivit mig.Det här återfallet har gjort så jag har förlorat kontrollen helt och hållet.Det har gått så snabbt utför så jag vet inte hur jag ska komma tillbaka..

Jag har testat AA och de var inget för mig.

Jag brukar inte ha skrivit i din tråd.
Men ditt inlägg om din ångest och känslan av att helt ha tappat kontrollen är så likt den medberoendes kamp för att få kontroll på sin anhörigas drickande.
Som förstås inte är möjligt.

Så någonstans har vi samma resa,samma våndor.
Samma själsliga plågor.
Vi försöker båda få kontroll på våra liv och misslyckas bitvis.
Inser fakta,reser oss och tänker nu djävlar.
Nu vet jag hur det här ska göras.
Jag ska låta bli, ej falla eller utsätta mig för frestelser eller vad man nu kommer fram till.
Och man mår lite bättre,tycks ha fått tillbaka kontrollen och börjar återigen snegla på gamla vanor eller förhållningssätt.

Men det bästa med att tappa kontrollen över sitt liv det är att man faktiskt inser att det inte fungerar längre.
Man måste göra något radikalt för att åtminstone ha en rimlig chans att få till det bättre i framtiden.

I mitt fall blev det alanon.
Det första steget var just att inse att man förlorat kontrollen.
Att faktiskt förstå att ens liv går åt pipsvängen om man inte lyckas häva begäret att kontrollera/manipulera ( i mitt fall) eller kanske som i ditt fall dricka.

Och hur häver man begäret?
Om jag hade ett piller så skulle jag nog vara väldigt rik.

Kan AA vara något för dig?
Just 12 stegs modellen har fungerat för väldigt många.
Det är en sorts personlig resa som inte alls har så mycket med alkohol eller medberoende att göra.
Mer en resa man gör med sig själv för att städa upp i sitt inre.
Men med en nykterhet som vän med sig på resan.
Dvs riktiga försök att hålla de gamla vanorna ifrån sig.

Som sagt,ta inte mitt inlägg som någon sorts försök till påverkan.
Mer en beskrivning hur det har funkat för mig och varit en viktig vän i mörkret och med många verktyg som man sakta men säkert tar till sig för att leva livet bättre än man lyckats tidigare.
Jag mår fortfarande dåligt bitvis trots Alanon.
Men det är långt mycket bättre och jag kommer snabbare tillbaka på banan efter mina utflykter ner i mörkret tack vare den hjälp och det stöd jag får därifrån.

I vilket fall,jag hoppas att du snart kan må bättre.

.Solskenshistorier också...
..Du är fantastisk!???

Bellman’s förföriska egenskaper faller jag inte för i första taget längre!
Känns på gränsen till fantastiskt att jag klarade av en riktigt usel dag och inte ta till A. Vaknade lite yrt av unge herr son som ville morgongosa.
Den känslan! Kärleksbarn och ingen baksmälla. Att jag glömt hur härligt det är.

Min blivande terapeut ringde för en stund sedan om tidsbokning. En kvinna.
Historiskt har jag haft lättare att anförtro mig till kvinnor under terapi-liknande sammanhang, så jag tror att även det här kommer sluta bra.

Jag har passerat 17 nyktra dagar och har redan sparkat sönder dörren till den 18:e.

Känner mig riktigt bra idag! Som en bra person, make, pappa, son, bror och kamrat.

Heppr!

Jag minns än hur jag led och våndades och till slut gav jag efter och kontaktade själv min fyllgubbe för att se hur han mådde.
Om han drack,eller inte drack osv..
Om han hade legat på och velat tillbaka till mig så hade jag stått med öppna armar.
Ett tag,tills jag hade fått nog igen och sagt att det fick räcka.

Så i mitt fall var det mitt ex som såg klart och tänkte klart trots sin alkoholism.
Varken han eller jag var i dåläget kapabel att ha en relation.
Vi var båda alltför sjuka och det vi hade var inte längre friskt någonstans.

Så kämpa på.
Kanske kanske han vaknar upp och tar tag i sin sjukdom och kopplar tillbaka till dig i nykter form.
Då får du ju isåfall ta ställning till om du vill ge dig själv och honom fler chanser.

Man sitter där och spänner alla sinnen till det yttersta för att behålla drömmen och tankarna om det bättre livet i huvudet.
Det där livet som aldrig blev,men som kunde ha blivit.
Sen så spinner liksom hjärnan vidare på det fast de tom lämnat boet.

Man orkar liksom inte med verkligheten,den krassa att man är ensam.

Det står så fint beskrivet i en alanontext jag har:
"ett tag kritiserade jag mig själv för att jag varit så blind.
Jag hatade förnekelse och betraktade det som den värsta karaktärsdefekten.
I och med att jag blev snällare mot mig själv började jag också förstå att förnekelse kunde vara väldigt bra.
Den höll mig vid liv tills jag var mogen att inse sanningen,min sanning.
Att se det klara skarpa ljuset innan jag är redo för det kan blända mig helt."

Stämmer i alla fall väldigt bra i mitt fall.

Först nu har jag läst hela din tråd och det tog en stund?
Du skriver väldigt fint och jag blir väldigt berörd av din livshistoria.
Jag har en liknande bakgrund och känner igen mig i så himla mycket.
Den inre oron och ångesten har förmodligen kommit med modersmjölken i mitt fall.
Att jag inte gått under på livets stig är att jag ändå fått bekräftelse av människor jag mött på vägen.
Precis som du hade jag turen att till slut möta kärleken med stort K.
Mina inre demoner har lugnat sig, men de poppar upp med jämna mellanrum och det är då alkoholen har varit lindringen.
Men det är ju utan alkohol jag vill bekämpa demonerna och jag ger mig inte för det måste gå!???
Hoppas att du är ok, kära Vinäger
Kram??☀

Igår valde jag att dricka vin och jag ville det....Kan inte förklara men jag bestämde samtidigt att inte ha ångest idag. För då förstör jag ju den förändring av mitt drickande som jag håller på att bygga upp.
Å ena sidan vill jag sluta helt men å andra sidan vill jag kunna dricka normalt dvs två glas vin när vi har gäster eller är bortbjudna.
Å tredje sidan vill jag aldrig dricka ensam hemma för då känns det fel.
Så jag är kluven i tre delar just nu.
Har ont i huvudet idag efter en liter rödvin igår. Det är priset som jag visste jag skulle få betala. Men ingen ångest iallafall....?

i det du skriver väldigt mycket.

Har kommit upp i drygt 6v nu och kroppen mår förträffligt! Tankar och känslor om det ”tidigare livet” kämpar jag med dock, men har lärt mig att slå av emellanåt... jag behöver göra det, blir för mycket negativt annars helt enkelt.

Kommer heller inte helt överens med att inte längre kunna ta det där glaset, men det finns inget mellanting för mig, jag ska inte ha något! Punkt!

Faktiskt har det blivit lättare och lättare för varje dag/vecka, och det är jag glad för.
Ju längre jag håller mig undan a, desto bättre går det att vara utan a.

Håll hårt i motivationen, kämpa på, det blir lättare vartefter tiden går!

Hej Elisa,

Ska givetvis kontrollera mer och aktuella rön om Z. Håller dig uppdaterad.

Ha själv en fin dag :-)!

John

Jag har väldigt lite tillit till svenska myndigheter. Tex när jag nämnde för en läkare att jag drack mycket, så var det första som dom sa var att dom skulle kontakta transportstyrelsen. Jag vill inte bli dokumenterad som Alkoholist. Då jag vet vilka problem det innebär när jag tillexempel ska bli Pappa i framtiden osv. Mina närstående vet om situation, dom stöttar. Men dom har dåligt med erfarenhet kring detta så dom känner sig nog rätt så maktlösa