Senaste kommentarerna i forumet

och sms från mitt ex på Valborg och första maj! Svarade inte! Gjorde min KBT! Vad tänkte jag? Jag förtjänar verkligen mer än fyllesamtal och fyllesms! Jag saknar honom och tänker på honom ofta spik nykter! Han verkar komma på att jag existerar när han dragit i sig alkohol och känner sig ensam! Vad kände jag? Typ ingenting...faktiskt! Trots några riktigt tunga dagar i veckan så kände jag bara: Näe jag vill inte prata med honom! Vad ville jag spontant göra? Låta bli att svara! Tog min lilla time-out men kom fram till samma: inte svara!

Inget sug alls :)
Hur går det för er andra?

Dionysa att stå emot alkohol hemma! Det handlar väl om insikt och den rätta viljan! Att komma till den där berömda punkten när man har fått nog! Tycker numera att alkohol är riktigt skrämmande! Tycker alkohol har fått en stor plats i samhället överlag jämfört med för bara 20 år sedan! De flesta verkar dricka mer nuförtiden! Måste vara jättesvårt att vara alkoholist och vilja sluta dricka, fallgropar överallt och så lätt tillgängligt!

Hej o välkommen hit!
Aldrig mer-tankar är läskiga... för mig känns det näst intill orimligt att tänka ”aldrig-mer” om nästan vad som. Jag låter bli... och tar en dag, vecka el period i taget. Kan låta lätt eller svårt men jag undviker att göra saker större än vad de redan är. Får lätt katastroftankar i huvudet annars. Om du känner dig ensam och vill träffa likasinnade så finns alltid AA eller om det skrivna ordet fungerar gott o väl så fortsätt läs o skriv här.
Åter igen, välkommen!
Kram
Ellan

Nya tag och nya möjligheter. Känner igen känslan av att ha en djävul och ängel i huvudet. Numera förknippar jag djävulen med mitt beroende. Den finns kvar men är minimerad och knappt synlig. Dock är jag vaksam för jag är fullt medveten om att den finns kvar... Nog om det. Du är tillbaka. Jag tänker så här; vad kan du göra denna gång för att lyckas som du inte gjorde förra gången? Du skriver att du vill göra allt du kan för att lyckas. Har du människor runt dig som förstår vad detta handlar om?
Kram
Ellan

Du finns i mina tankar och jag hoppas du ska må bättre i morgon.
Du är inte jobbig du är en människa som reagerar på en jobbig situation.
Kram?

Det stämmer absolut för mig i alla fall. Förut var jag väl lite bakis på förmiddagen dagen efter men sen kunde jag dricka igen på eftermiddagen. Nu för tiden så blir jag liggande minst 2 dygn efter jag druckit med skakningar, illamående, magproblem och annat skit. Utan att kunna äta något, brukar försöka dricka lite läsk eller vatten men skakar så mycket och mår så illa så det är svårt. Tyvärr förtränger min hjärna detta och minns bara det bra och roliga med alkoholen..

Det komiska i det hela med livet med min alkoholist. När han var på behandlingshem efter det har det varit absolut nolltolerans hemma. Som jag tror vilket har inneburit sista året med honom är jag den spiknyktra i vårt förhållande. Nu är det slut å vi ska skilja oss å flytta isär. ?

Ja han har fått lägenhet 450 m från mej på gott å ont. Bra för våran dotter men inte om han tänker dricka mär han har henne vi får se. Men jag kan iaf låsa stänga dörren om vårat hus för det ska jsg ta över.

Alla dessa beslut som måste tas...ännu en nackdel med ensamlivet. Ingen att dskutera med när beslut ska fattas. Som igår: Jag ska tapetsera alkoven. Ska jag köpa en ny rulle tapet för 900:- (det skulle bli heeeelt perfekt!) eller använda den tråkigare som jag har massvis av? (det skulle bli fräscht men trist) Jag måste bestämma själv. Å ena sidan vill jag göra fint i mitt hus, å andra sidan ska jag ju flytta. Skjuter upp beslutet och målar panel istället...............OM jag flyttar tillbaka senare kan jag ju sätta upp den finare tapeten då, om jag säljer huset är det ju sk*t samma..

Hej!
Tack för svar.
Ja - rädd för att det är hjärtflimmer. Går det att bota? ( ska gå till vårdcentralen).
Min plan nu är att dra i handbromsen helt. Inte dricka alls ( jag har ju just hundra gånger försökt dra ner).
De fysiska symptomen är skrämmande men kanske ska jag vara glad över dem - de får mig till slut att agera.
Jag orkar inte heller deala ( och misslyckas) mer. Att sätta stopp gör ju att jag inte behöver tänka på ’hur mycket’ och ’när’.
Ska gå en promenad nu.
Jag har bestämt mig för att börja med 90 nyktra dagar - och sedan se.
Det är tre månader och då borde jag känna hur kroppen reagerar.
Jag har aldrig upplevt denna obehagliga hjärtklappning när jag inte druckit.
En dag i taget alltså.

Jo absolut gör den det. Men har alltid levt med psykisk ohälsa och det är väl det som alltid får mig att dricka för mycket också.
Insikten är stark och att jag har mitt problem vet jag så VARFÖR är det då så läskigt att ta tag i det. Har så löjliga tankar ”tänk om jag inte blir inbjuden mer”
”Gud va jobbigt att förklara för alla” ”va hemskt att aldrig kunna ta en dagsis igen, det som är så kul”

Sen är jag intresserad av vin och har utbildning inom det. Tanken av att inte kunna dricka ett glas vin igen...Den är jättekonstig

Bra beslut att stanna denna gång :) De fysiska följderna av ditt alkoholbruk låter otäcka. Förstår att du blir rädd. Bra. Rädsla är en känsla som skyddar oss mot det som är skadligt. Du är redan på rätt väg nu när du tydligt ser både aktuella och framtida negativa konsekvenser. Det kommer gå bra det här. Välkommen!

Det är en värdefull insikt detta att du själv vet att du inte kan dricka alls. Inte måtta, nej – inte alls! Så är det ju för de flesta som har (haft) ett missbruk. Den ångest du har – skapas den inte mycket av själva giftet; alkoholen? Och tankarna kring drickandet?

Välkommen tillbaka! Ser fram emot att följa din resa :)

Jag tror det bästa är att försöka avdramatisera vikten av ångesten. Finna ett lugn i att så här känns det just nu. Känslor kommer och går. Det onda värker färdigt. Hur mycket av det som blir ogjort är absolut livsnödvändigt att det görs precis just nu? Om möjligt, ge dig själv andrum. Bestäm ett datum då det får vara slut på det andrummet och ladda med motivation att ta tag i det viktigaste då. Lycka till!

Sökt hjälp tidigare. Gick på samtalsbehandling för några år sedan men då handlade det bara om att dricka mindre. För det var det dom trodde att jag hade problem med
”Du kan absolut dricka ibland med motta”
Känns konstigt att dom sa så då med facit i hand när jag ändå bad om hjälp menmen. Nytt försök nu och nu vet jag själv att det är allt eller inget
Känns skönt att kollit till insikt men ångesten och ledsamheten är enorm. Ångesten är fruktansvärd och jag har svårt att komma utanför dörren. Saker som måste göras blir ogjorda och jag får mer ångest. Vart hittar man självförtroendet och motivationen i allt detta? Har fortfarande sånt hat mot mig själv från i fredags

Faller hårdare för varje gång, tar längre och längre tid att resa sig. Har varit nykter ett par dagar nu. Tänkte skriva upp fördelarna med att vara nykter

Fördelar
*jag har kontroll
*är omtyckt och älskad/jag sårar ingen
*jag behöver inte oroa mig/jag mår bra

Det är dom viktigaste fördelarna med nykterheten för mig

Jag svarade just i den gamla tråden att det blir lättare att hitta dina inlägg om du skapar en ny tråd. Och här är du! Vilken räser-fart :) Det låter riktigt lovande att du redan sökt hjälp via beroendemottagning. Du menar allvar! Klart du klarar det. Vägen kan vara både guppig och krokig. Det viktiga är att inte bli liggande i diket och vänta på bättre tider, utan resa sig, borsta av dammet och ta några steg till i rätt riktning. Välkommet hit!

Att byta tråd och börja skriva på anhörigsidan var ett viktigt steg för mig, har det visat sig. Jag känner mig i och med det rätt klar över min position och vad jag vill. Jag dricker numera aldrig a. hemma med min man. Hur mycket han än köper hem och ställer fram på strategiska platser, dricker och är odräglig så man bara vill fly... så känner jag mig aldrig frestad att falla dit tillsammans med honom. Blotta tanken får mig att rysa av obehag.
Jag har heller inget större behov av att gå ut och ta ett glas till maten, även om det känns ok att göra.
Tack forumet.... utan er hade det inte varit så "enkelt" och solklart!

Forumet är väldigt aktivt :) Starta en egen tråd, så hittar vi dina inlägg lättare. Så bra att du redan tagit steget att söka hjälp på beroendemottagning! Jag vet inget alls om mediciner, men tänker att allt som kan hjälpa är värt att testas :) Välkommen hit till forumet!

Tack ...HyperD
Det du skriver hjälper mig framåt. Visst tjänar känslorna ett syfte och klarar man att bejaka dem går man åt rätt håll. Men när känslorna är starka blir åtminstone jag blockerad. Nu när rädslan är på tillbakagång och knuten i magen börjar släppa kan jag ta det till mig. Jag skall nu börja fundera över vad denna känsla(rädslan) vill säga mig.
Ikaros

Hej
Ny här, är det fortfarande folk som är aktiva här? Skriver ändå..
Jag är så konstigt rädd på nåt vis. Rädd för hur jag ska klara detta och rädd för vad som händer om jag inte gör det
Haft problem med alkoholen under flera år, förlorat jobb, vänner och snart sambo och självförtroende
Har inget direkt sug efter alkohol men kan inte sluta när jag börjar och kan inte säga nej om nån erbjuder
Väntar kallelse från en beroendemottagning, vill ha medicin och all annan hjälp som finns. (Hjälper medicin?, får man några andra biverkningar?) Men som jag såg att nån skrev innan, jag känner mig så ensam. Varför jag, varför kan jag inte klara alkohol som alla andra. Försökt få det under kontroll för att kunna ta nåt glas dåochdå men tillslut har det slutat i en katastrof kväll med total minneslucka och ett fyllehuvud som kan göra vad som helst. Orkar inte det mer, klarar inte en enda dagen efter ångest till, vet inte vad jag gör då. Skakar fortfarande pga kaoset i fredags
Vill ha alla tips som finns från er starka som klarat det <3 har sån respekt till alla nykterister

Jag har inte klarat den här resan utan antabus. Har inte haft några biverkningar, men däremot gått hos en psykolog och fått lite hjälp hur jag ska tänka när suget kommer och livet känns så otroligt tråkigt utan alkohol. För mej var det så, jag drack ofta när jag hade tråkigt och kände mej deppig, men kunde inte sluta och så kom ångesten och skammen. Jag kan se tillbaka på mitt drickande som ett heltidsjobb med smygandet, planerandet. Är så lycklig och stolt för varje nykter dag som går. Kämpa på alla, det går om man vill och orkar. Kram

Och upprepar detta om och om igen.!Men allt känns så overkligt nu.Just nu känns det som jag är i en "bubbla" som jag inte kommer ut ifrån.Som jag kvävs. Mitt liv har varit lite komplicerat.Och från andras ögon kan det nog ses som hårt och svårt.Och det har inte alltid varit lätt.Men jag tror att alla svårigheter gör så man blir förstående, inget tunnelseende och inte har giftet i sig som gör att man dömer och ser ner på folk på olika sätt.Alla har sina egna problem och smärtor. .Så jag är ändå "glad" att man har varit med om vissa saker/levt på ett visst sätt så man har dessa egenskaper.Men det har även gjort att man tror att man kan klara allt och kan lösa allt, och även att inte kunna be om hjälp.Men om jag inte hade haft mina negativa erfarenheter som har visat att jag har lyckats att hantera det,och då kunnat ställa mig upp varje gång-även om man har velat ge upp.Så skulle jag exempelvis fortfarande varit med ASET eller till och med inte levt idag (men samtidigt om jag inte hade druckit så skulle j inte ha träffat honom.Eller gett honom en chans)..Men där var jag tvungen att be om hjälp och visa min sårbarhet även om skamen va stor.Men där va jag tvungen till slut.

Så även allt som skett i mitt liv.Så tror jag att jag aldrig haft sådan ångest som jag har nu !!

Förlåt om jag inte ger respons på allt ni skriver.Men nu är hjärnan helt förlamad.Men tro inte att jag inte läser och uppskattar de SÅ mycket..❤️