Senaste kommentarerna i forumet

...helt rätt! Man har ett problem som ingen ser, ingen heller ser som ett problem. Men det var också det enda jag hade i skallen: tillfällen att dricka vin. Blir skickad på jobb till Paris. ”bra” tänker jag ”då kan jag dricka vin på en trottoarservering i Paris!”.

Där kan Paris bytas ut mot Norrköping eller Tokyo. Det fanns alltid en anledning.

Och det var så skönt när de släppte, tankarna. Herrejävlar vad skönt!

Jag kom in här efter en veckas nykterhet och hängde här väldigt mycket. Fick ( och gav tror jag ) väldigt mycket stöd. Både i funderingar och under stark ångest. Ett helt otroligt ställe.

Att kunna dela med sig, ocensurerat, och förstå att de flesta varit med om samma grejer, och kämpar på i samma riktning ❤️

Alla som jobbar där dricker och även andra saker. Det är en miljö där nykterhet ses som konstigt och jag har länge varit med i gruppen som stöttat detta. Det fördärvar mig. Vet inte om jag har det som krävs för att bryta mig ut om jag är kvar där...men ja jag har ingen annan inkomstkälla så jag är ju illa tvungen att fortsätta.

Ord är överflödiga....tack å all styrka till dej ❤️

Kunde inte skrivit bättre själv...som att läsa om mitt eget liv... TACK❤️

Känner sååå väl igen detta...
Detta är en helt klart medvetet missbruk, tyvärr. Tror det är själva grejen att få ha sina "hemligheter" att lyckas vara "duktig" på att luras osv men ej att förglömma, dålig självkänsla å insikten finns där men varför sluta med nått som funkar...det är sjukt och så tragiskt för det förstör.

Ursäkta sent svar: Såg det först nu. Tack. Kollar på Kitchari.

Ha det gott!

John

Såklart att du blir arg! Du är en bra människa så bort med de negativa tankarna om dig själv!

Jag har också varit med om något liknande. Tydligast var det då efter han hade betett sig sämre än sämst. Han fattade att det var allvarligt nu.

Kommer inte ihåg om det var dagen efter eller ett par dagar senare. Han sa att han ville köpa dricka - jag blev rasande!

Då började han förhandla om alkoholen, först att han skulle köpa lite svagare alkohol, sen lite starkare, osv. Tror jag sa gör vad f-n du vill och var jättearg!

Det var efter det som jag hittade hit och jag även insåg att jag inte kunde påverka honom i hans val.

Så där är jag nu, funderar på vad det i längden innebär för oss om han inte väljer att sluta själv.

Hade visst inga råd, men medkänsla och en kram vill jag ge dig!

Vi hörs av

//John

Hej ni fantastiska

Jag läste de jag skrev igår (relativt nykter) Jag förstår att man kan tolka de på olika sätt.Och de var inte min mening.De jag skrev va en positiv stund/ögonblick.Även om de kanske inte låter som det när man läser det.Men när j stod där så var jag bara så närvarande i mig själv.De var bara här och då.De vara bara en "skum" känsla från motivation,styrka och viljekraft.Och sen att det inte gick som jag ville är ju en annan sak.Men tyvärr kan man inte styra allt vad som sker i livet.Mycket men inte allt.

Jag har nått min botten.Även om mitt liv inte skiljer sig så mycket med A-missbruket nu som dom senaste åren.Men nu orkar jag inte mer.Jag vill inte mer.Jag slösar bort mitt liv helt och hållet.Jag är så trött på lögnerna.trött på att jag inte kan gå framåt.Trött på ömkan.Att erkänna för mig själv att min ångest förtär mig och styr mig 24 h om dygnet.Och de har den gjort för länge nu.Har haft självskadebeteende från och till sen jag va i tonåren.Har blivit erbjuden hjälp en antal gånger, från terapi till medicin.Men har varit så anti.Att jag ska klara det själv.Om man är tillräckligt stark så klarar man det. Men nu sitter jag här som en 34-åring och är långt ifrån stolt hur mitt liv har blivit.Vissa saker har jag inte kunnat styra men jag måste ändå ta mitt ansvar för vissa val och beslut jag har tagit.Och mitt beteende.Svårt att erkänna.Ibland har jag/man rätt att tycka synd om sig.Ha sina "tycka synd om dagar" men det måste även ta ett slut.Om jag vill ha förändring så måste jag "ställa" mig upp och ta itu med dom.lättare sagt än gjort.Men det ligger hos mig nu.Jag kan inte skylla på saker som har skett eller inte.Jag går runt och är så arg, och säkert lite bitter.Ingen charmig känsla.
Man kan inte förändra det som har varit.Men nu ligger allt hos mig det vet jag. Men vet inte riktigt hur när hjärnan inbillar en att man mår bättre när man dricker. För i stunden så gör man det.(iallafall först )

Igår när jag bara låg och tänkte så kom en tjej upp i huvudet på mig som jag träffade 2009.Det var en av min väns vännina.Vi alla tre träffades upp på en pub.Hon var 21 år då.Och medans vi satt där så kom det upp att hon hade bröstcancer.Jag blev lite paff för man "såg" inte att hon var sjuk..! Vi pratade lite om de och hon berättade även att hon hade peruk på sig.Resterande av kvällen/natten var super. Hon "fascinerade" mig på ett visst sett.Hon va så lugn och så positiv.Efter ca 1 år så träffade jag henne av en slump på ett uteställe.Hon kom fram till mig och kramade om mig och va så glad.Först hade jag svårt att placeras henne men efter några sek så visste jag vem hon va.anledningen varför j inte riktigt kände igen henne va att hon inte hade peruken på sig.Hon såg så stark ut..!Efter några månader fick j veta att hon tyvärr hade gott bort.Jag blev ledsen även om jag inte kände henne.Men hon hade sådan livsglädje och kämparglöd som va så fantastiskt.Hon ville leva men fick tyvärr inte chansen..!

Jag har chansen men "väljer" ändå att slösa bort de

Har jag också läst om och funderat på att göra. Ska kika lite mer på det tror jag. Tack för tipset!

Önskar dig en fin helg också!

Det känns skönt att få bekräftelse för sin kamp.

Instämmer angående kommunikation, det har vi båda också alltid sagt är bland det viktigtaste i relationen. Men det känns som den inte riktigt fungerar så bra i dagsläget tyvärr.

Fortsätter det så här utan någon förändring så är jag rädd att vi har förlorat varandra om 1-2 år. Frågan är om jag är kvar eller inte. Just nu känner jag mig inte redo att lämna trots att tankarna oftare går åt det hållet. Det som gör att jag tvekar är barnen och att jag vet vilken fin människa och far han är egentligen.

De två glasen jag drack var 0,5 %alkohol i... gott kylt... för mig är nog suget efter stunden... sitta ner och koppla av med ett glas... kommit så långt så det är ok med alkoholfritt vin... så det blir det ikväll också. Hoppas din kväll blir en trevlig fredagkväll...

Hade du det så illa?
Vilken bedrift att klara upp det!
Du skall vara omåttligt stolt över dig själv!
Jag brottas fortfarande, men jag skall klara det jag också.

Hej Emma,
Tack för ditt svar. Jag ska kolla in din tråd. Jag blir så himla glad över att bara kunna skriva fritt om det här problemet och direkt få så fina och peppande kommentarer=). Starkt jobbat med 72 dagar! Riktigt fantastiskt. Ett besök i skogen låter underbart. Ska nog göra detsamma.
Ha en fin helg//J

Tack snälla John,
Ditt svar gjorde mig hoppfull och glad. Känner precis som du, att kroppen beter sig annorlunda fast att det bara har gått en vecka utan alkohol. Jag har en konstant rinnande näsa (inte pollenallergi, thihi) ont i huvudet, men framförallt har flera rynkor i ansiktet bara försvunnit=) Alltid något! Att hantera ångesten, ledan och sömnbesvären är riktigt läskigt, men jag känner mig stärkt av att läsa om alla andra i samma situation som faktiskt har klarat det!
Hoppas att du får en fin helg//J

Det blir bättre efter ett tag, du hittar nya grejer att se fram emot! Klart att du inte ser dem nu, men de kommer.

Jag har en tråd någon sida bort ”Vart går gränsen?” Läs gärna om alla turer fram och tillbaka! Är nu på dag 72 som nykter och ser fram emot en A-fri AW ikväll och därefter middag med familj och vänner! I helgen vill jag ut i skogen. Det låter skittöntigt, jag vet. Men om du känner att du behöver förändring så ska du veta att det går!

Emma

Hej!

Finns egentligen inga genvägar. Bra att du har en vecka.. Toppen! Bra att skriva och läsa här..
Det blir bättre med tiden och det är det viktigaste och den bästa informationen som man har att förhålla sig till.
Symtomen klingar av sakta såsom sömnproblem, ångest m.m.
Har själv ont i kroppen lite överallt p.g.a att kroppen ska fixa till det man druckit sig till.
Träning fungerar bra för många.Tiden som vinet tog måste man försöka ordna till med annat som man tycker
om. Men ta en dag i taget och låt tiden gå. Varje dag som nykter räknas. Tiden som nykter är din bästa vän så håll ut.
Det blir bättre, mycket bättre...

Trevlig fredag/helg

John

Idag har jag börjat i programmet här på Alkoholhjälpen, ska bli intressant hur det kommer funka ☺️

...drev ensamheten och tystnaden mig till att dricka. Jag vet, nu låter det som ”skylla ifrån sig på omständigheter”, men vad jag vill komma till är att det under hela vårt liv tillsammans var enda gången jag var den svaga, när jag vek mig för drickandet.
När inte sjukskrivning pga utmattning räckte för att bli sedd, när inte skyhögt blodtryck och bröstsmärtor togs på allvar, inga ord om hur jag mådde gick fram, inga tydliga och känslosamma vädjanden om omsorg och tröst blev lyssnade på....enda sättet att slippa ansvar och enda sättet att visa att jag fått nog var att gå in i missbrukarrollen.
Sedan fanns det så klart andra faktorer också, men jag kom att tänka på detta när jag läste ditt inlägg, Amanda.
Kram

Idag brast min goda moral. Nej, jag drack inget men i gengäld fullkomligt dräpte jag ett halvt paket digestive som triggade igång belöningscentrat i hjärnan. Jag skulle ju bara ta ett kex... Misstänker att samma typ av respons kommer kicka igång om jag tar ett glas. Reagerar jag så starkt på ett digestivekex, hur ska jag då reagera om jag dricker alkohol igen?

Idag är det fredag. Efter 13 dagar nykter - där han just bara kommit från jobbet, duschat, ätit, fått ryggmassage, och somnat - så frågar han om det är "ok" att han sticker ut och super med "grabbarna" - det går ju så bra nu, liksom.

Känner mig som den vidrigaste subban i världen. Sa att det inte är ok. Sa att det känns som att alkoholen är hans jävla älskarinna - att jag också vill få tid och engagemang när han väl ÄR både vaken, nykter, och pigg. Men det är så; livet utanför fyllan verkar vara en nattsvart mardröm han bara sover sig igenom. Han må vara nykter - men han känner bara att han LEVER när han är full.

Så nu är han arg. Agget mot varandra bara växer, och jag vet inte hur jag ska vända det här...

..."Alkoholens offer". Låter intressant. Tack för tipset!

Jag vet vad som hände tror jag. Någonstans har jag hela tiden haft en ambivalens när det gäller alkoholens vara eller icke vara. Utan att jag uttalat det vare sig för mig själv eller någon annan. Det har funnits en tvekan att kanske har alkoholen ändå haft något att ge mig, något positivt.
Idag kan jag nog lugnt påstå att det inte är så...
Det finns ingenting positivt.
Ingen förstärkt glädje, lyckokänsla osv. Kanske var jag bara tvungen att få det bekräftat.
Kanske var det också bra för min man att se det. Jag skrämde skiten ur honom faktiskt....
Vilket resulterade i att han lovade att sluta vardagsdricka, hur det sen går får vi väl se.
Men vad gäller mig själv känns det väldigt tydligt idag. Jag kommer aldrig få ut något positivt av att dricka. Det finns ingen mening med att göra det.
Enbart förstörelse. Jag kan inte leva mitt liv så. Så enkelt är det.

Man klarade att låta bli när de andra drack så då ska man minsann belönas!
Vet inte hur jag lyckats vända det men numer är min belöning just att inte dricka. Blir både glad och nöjd när jag avstår.
Hoppas jobbdagen funkar för dig idag!

Inte mycket som går bra i livet just nu. Men humöret är lite bättre idag och nykter har jag såklart varit och fortsätter vara.
Trevlig helg på er allihop.