Senaste kommentarerna i forumet

Nykterhet=ensamhet?
Håller mig undan folk en sån här dag som idag, för att det är jobbigt att va med folk som dricker när man är nykter, och jag vet inte en enda i min närhet som inte dricker idag, det är rätt sorgligt när man tänker efter.

Hej tack för ditt svar. Jag tror det är bra att ta i sig själv. För man hamnar lätt med människor som tar en förgivet överallt. Och det är ju inte bara ens ex som verkar ha alkoholproblem. Verkar bli mer och mer människor som super och förstör sina liv. Man orkar inte med all skit och man är för snäll så folk äter upp en . Kram

Jo så sant
Men i detta fallet så är det även min egen mamma som både tycker och inte tycker att jag har problem.
Att jag kan hålla mig till nåt glas. Men hon förstår inte att de ledar till annat. Hon är dock gammal medberoende så det kanske förklarar saken
Trevlig helg!

Här har du en till med problem som ingen annan ser... Jag vet många som dricker bra mycket mer än mig och inte anser sig ha några problem. Men vinet blir ett problem när man inte kan slappna av utan det. Även om man kan sköta sitt liv, sitt hem, sitt jobb mm klanderfritt. Jag tänker att det kan inte hålla i all evighet. Har man väl blivit besatt av A så är det bara en tidsfråga innan det går åt H-vete på riktigt... Så vi har båda hamnat helt rätt, trots att det bara är vi själva som fattar det :) Välkommen hit och grattis till första veckan!

Det var rent avtändande att se. När vätskan börjar hamna i kroppen för att levern har kollapsat och man får gå för att tappa ur 10 liter vätska åt gången och det som kommer ut ser ut som urin och man har 3 månader kvar att leva. Nä tack. Jag avstår. Jag håller mig nykter fortsättningsvis.
Samtidigt så tänker jag - Stackars människor. Glad att jag har tagit mig ur det mest akuta. Nu är det bara att hålla sig i schack.

Kram glada fina Anders

Var tog du vägen ?
Är du ok ❤

Genom försvara sitt eget drickande ifrågasätter de andras icke drickande.

Dom vill så gärna ha de där ölen , glasen vin, så obekvämt, när du säjer -vatten tack
Visst är det konstigt eller är det deras dåliga samvete...?
Varför dricker jag för att umgås ???
Så skäms inte för att dricka vatten det är den bästa drycken som finns tycker jag?
Trevlig helg

Det var ett riktigt bra program. Man blir inte sugen på något fredagsvin... Jag fortsatte titta på "de sinnessjuka". Rekommenderar även de två avsnitten. Inte för att det har något med alkohol att göra, utan bara för att det var kusligt intressant...

Dionysa om du läser det här:

Missade en kram från dig. Kram tillbaka nu dock lite sent. Bättre sent än aldrig ;-)
Letat genom alla artiklar i Läkartidningen gällande Zeolit. Hittar bara att det kan innehålla bly. Men....om man tar av ett bra fabrikat
så får man med ett mätprotokoll som visar på ren produkt. I kroppen ska den ju samla in tungmetallerna och då ska den vara ren
när man plockar in den i kroppen. Sen när den är på väg ut ur kroppen ska den vara full med skadliga ämnen.
Läste också på ett annat ställe att Z ska vara effektiv att rensa ut alkohol, men detta måste faktamässigt undersökas
och källkritik skall naturligtvis tillämpas. Kollar vidare på detta...
Du nämnde ayurvediska preparat. Dessa är (enl. läkartidningen) behäftade med flera hundra ggr mer bly än man får
av konservburkar, metalltuber (kaviar, ost) m.m. Skulle inte våga mig på dessa preparat.
Vidare när vi pratar tungmetaller så är det bra att kolla hårsprayer (aluminium m.m.), hårgele, vissa tvålsorter (kvicksilver)
Brun utan sol, m.fl. Alla ingredienser är så finstilt att man måste ha förstoringsglas.
Allt som rör huvudet är ganska viktigt att inte tillföra gifter på s.a.s. Går ju rakt in i hjärnan..
En annan sak som jag läst mig till alldeles nyligen: Om man är hungrig så ökar kortisolet i kroppen vilket kan ge stress (med ansträngda binjurar som följd)
och A-behovet kan triggas för att lugna ned stressen. Bästa är således att inte vara hungrig och kanske äta
lite mellanmål mellan huvudmåltiderna.

Detta för nu...

Önskar mina medskribenter en trevlig kväll

John

Fan va svårt det är när folk i ens närhet inte förstår beslutet. Svårt att förklara för någon när man inte ens själv är hundra på att det går.

Samt, herregud va mycket godis jag äter.

Jag önskar dig lycka till.. grattis till att du klarade prövningen?imponerad?

att du har din arbetsgivare bakom dig! Jobbet är en så stor del av ens liv, åtminstone tidsmässigt! Det blir bra för dig med dessa stunder där fokus är på dig och dina behov! Nu är det verkligen din tur! Kram

..att vara nykter när alla andra dricker. Påfrestande också, det beror lite på vad man är på för humör.

Jag var på en jobb AW idag och hade hur kul som helst ( skulle aldrig existerat innan ) alla gick vidare, jag gick hem till middag o barnmys ( töntigt ord men tja det är ju så det är ) .

Känner obehag när jag tänker på vissa tillfällen i jobbet när jag druckit så mkt att jag inte kunde gå rak hem. Fy fn.

Nu skrattar jag lite åt mina kolleger, de som alltid berättar samma sak med samma inlevelse, de som börjar säga konstiga saker, de som öppnar upp lite mer än i vanliga fall.

Jag behöver liksom inte dricka, de sköter den biten- står för underhållningen.

Kan man säga så? Ja, jag tror du fattar vad jag menar!

Lycka till!

Min kvinna frågade om det var okej att hon köpte hem något att dricka inför morgondagen redan idag.
Jodå, sa jag.

Jag öppnade kylskåpslådan där jag förvarar mitt snus, och där låg det några kortplugg. Tänkte att det hade nog varit gott, men sen drack jag lite vatten och känslan gick över.

Jag klarade min första prövning.
Imorgon ska jag sättas på prov ordentligt på leverantörsmiddagen med 300 pers.
Jag, som alltid brukar bli dyngrak och ha obotlig ångest minst en vecka efteråt, ska vara nykter.
Dricka vatten och se hur flocken som jag vanligtvis tillhör agerar. Det kommer nog vara nyttigt och ge ännu mer avsmak.

Om jag ger fan i drickat.
Antabus har jag inte tagit än, så jag har bara mig själv att förlita mig på.

Wish me luck!

Ha en skön helg!

Eftersom allt varit så bräckligt med barnens pappas mående har hans behov kommit först. Även nu när vi inte lever ihop.

Hans möten. Hans träning. Det som är viktigt för att han ska må bra.

Jag har fortsatt att göra som jag brukar och nu är jag trött.

Jag behöver gå på fler möten igen. Jag behöver tid utan barnen ibland. Jag behöver jobba mindre. Jag behöver precis som du säger sätta mig själv längre fram.

Min chef ska nu ordna professionell hjälp också.

Tack!

termen medberoende från admi.
Som i språkbruk kanske inte är det rätta för det som många av oss anhöriga dras med.
Alla dessa symtom som många anhöriga kan bocka av och känna igen oss i.
Sånt som man förstår inte är ok eller normalt,men ändå är en del av vår verklighet.

Som vi inte kan skaka av oss eller förändra,trots att vi åtminstone bitvis ser klart.

Det jag funderar på är varför det inte skulle kunna kallas medberoende.
Vad är det annars som driver oss anhöriga in i detta destruktiva beteende?
Där vi varken kan hjälpa oss själva eller den som dricker.
Likt en beroende så återfaller vi i samma mönster trots att vi borde veta bättre.
Även om slöjorna sakta lyfts från våra liv så är det fortfarande så svårt att inte falla tillbaka i relation till andra människor.

Och jag tänker,visst är vi olika
En del arga förbittrade ledsna
Slagna till marken
Arga som bin.
Men likafullt står vi där och våndas och hoppas.

Och visst,vi kan alla bli friska på vårt sätt.
Både den som dricker och den som står bredvid.
Men likt att den beroende behöver avstå drogen så kan jag om jag väljer det på samma sätt avstå mitt sätt till att finnas till för andra på min egen bekostnad.
Det är ett livslångt projekt i mitt fall.
Är jag då inte "värd" en diagnos.
Som kan hjälpa mig att identifiera och ringa in det jag är i.
Kanske söka kunskap och hjälp och ändra riktning i mitt liv.
Vad ska jag annars benämna min svaghet eller mitt tillstånd?

Jag delar den med så många andra som också befinner sig i samma situation.

Just vikten av att få till höra en grupp av likasinnade som bär på liknande problem,symtom och svårigheter är väldigt värdefullt.
Det är inget man kan dela med någon som inte varit där.
I mörkret och våndan av att inte kunna hjälpa den man älskar.
Eller ännu värre,inte förmå att bryta sig fri om det är det man innerst inne strävar efter.

Det var mina tankar om termens medberoende vara eller icke vara.

många som känner igen oss! I början när jag läste här så tog jag till mig och lärde mig att alkoholisten måste komma till egen insikt och verkligen vilja sluta dricka! Då gav jag upp det där med att FÅ honom att sluta dricka! Sen kom en fas när jag mer hoppades och var kvar och om jag ska va ärlig även försökte manipulera honom att sluta dricka! Kom sedan till vägs ände och insåg att det minst lika mycket handlar om mig, att jag skall få insikt och skaffa mig den rätta viljan att sätta gränser runt mig själv, ta hand om mig själv, inte i första hand ansvara för andra, styra, ställa och kontrollera eller vad man skall kalla det! Andra (ex en alkoholiserad partner) har ett val men det har jag med! Det som är grejen är att man förstår i ord och vetenskap men det stämmer inte alltid överens med ens egna handlingar och beteende! Så var det för mig! Jag var enormt bra på att reagera men urusel på att agera utefter det! Det jobbar jag med nu istället för att försöka få mitt numera ex att sluta dricka!

Jag bor i en småstad. De flesta av mina vänner bor inte här. Dvs alla utom en.
De andra finns inom ett rimligt avstånd, men inget avstånd där man bara kan ses över dagen, utan det blir oftast runt helger.
Jag delar lägenhet med min vän, men jag är själv/ensam hemma 3-4 dagar per vecka, då hen är på jobb på annan ort.
I sällskapet med min vän är det lättare att vara nykter. För det är just ensamhetskänslorna som är problematiskt för mig.
Många andra belyser svårigheterna med att gå en fest eller middag, en aw och avstå att dricka. Det är inte svårt för mig.
Det svåra är när jag är själv hemma och då känner jag mig nästan alltid ensam. Ensamheten som leder till ångest.
Det är då A är min allra bästa vän. Kortsiktigt tänkt. Morgonen därpå är vi inte vänner längre. Men vi kommer överens till slut och fortsätter denna "relation" trots att den i längden är destruktiv. Varför gör vi sådant mot oss själva som skadar oss i slutändan. Jag har inget bra svar.

"Jo men skaffa nya vänner, gå med i någon förening, engagera dig politiskt, börja någon sport". Andra vill gärna hjälpa. Det är fint.
Men det är inte så lätt att skaffa nya bekantskaper, det finns begränsat med utbud i en småstad som denna. Jag är heller ingen "lagspelare", ingen gruppmänniska, utan snarare en ren individualist. Social på mina villkor, inte speciellt bra på att ta kontakt med andra.

Har nog alltid varit en sökare. Vad jag söker vet jag inte. Jag är ändå hoppfull, tror att framtiden har mycket bra att erbjuda och är nyfiken på livet.
Men det existentiella ligger nog alltid där, någonstans i medvetandet.
Vi som lever är bara döda på semester...

har du någon ventil som bara fokuserar på dig? Ditt mående, vad du behöver, vad du tänker och känner? Jag har sökt hjälp och så skriver jag och läser här mycket! Det hjälper mig så oerhört mycket! Skriv här så stöttar vi och peppar! Kanske också proffessionell hjälp om du inte redan har det! Satt långt inne hos mig för det är ju ett erkännande både inför sig själv och andra men så bra det är! Prioritera dig själv även om du har barn att tänka på! Jag har satt mig själv längst ner under många många år, det sämsta man kan göra! Kram ❤️

Jag har en make som haft två vändor till Maria gått på Riddargatan för att kunna dricka ”normalt”.
Sista svängen hade jag bett honom att flytta o tänka efter hur han ville ha det o vi bodde då inte i hop o han hamnade på Maria men då klev hans pappa o hans syster in på banan vilket var skönt. Även de förstod mig. Vi bor tillsammans nu sedan snart 8 veckor o han äter antabus två ggr per vecka. Förra veckan kom frågan om ett glas vin upp o jag påminde honom varför jag bad honom att flytta. Den frågan får jag ibland det är som om alkoholen kidnappar hjärnan på den som dricker dvs han kommer inte i håg.
Vissa dagar är jag stark o andra är jag svag.
Jag går på samtal för att få hjälp med mitt medberoende vilket är så viktigt att bli påmind o få stöd.
Som anhörig känner du dig ändå ensam även om personer i din omgivning säger att de förstår men de gör inte det.
Jag tror att man måste ha varit med om det själv för att förstå vilka tankar oro o ångest alkoholen skapar.
Hoppas detta kan vara till någon hjälp.

Har du provat ta en rask promenad? Är det ngt annat som brukar kunna konkurrera med a?

Oron/ångesten börjar tära på mig då den inte verkar vilja släppa mig ur sitt grepp men tror att det har med min utmattning och stress att göra mer än att det är ett sug på a för jag är verkligen inte sugen på skiten. Samtidigt dyker ju tankarna upp att bara vilja bedöva de jobbiga känslorna med vin. Hoppas fler terapitimmar hjälper.

Tänker lite på vad som är problemet med mitt drickande, det största problemet är nog att jag tappar kontrollen över mig själv och mina beslut när jag drukigt. Och att den kontrollförlusten sitter kvar även dagen efter vilket resulterar i ännu mera kaos. Och då låter det kanske konstigt att jag blir sugen på att dricka igen. Men jag tror inte att jag har ett större sug på alkohol än någon annan som dricker.
För jag är ju väldigt sällan sugen
förutom dagen efter T.ex.
Och ja det är klart jag blir sugen på en öl när solen lyser. Och det är efter den som det drar igång karusellen.

Lite otydligt, men hela situation är otydlig

Jag har inte varit inloggad på länge och så möts jag av några rader. Tack!

Min kropp har försökt få mig att förstå. Att jag ska lyssna. Reagera. Förändra.

Men jag har inte lyssnat.

Nu har kroppen gjort så att jag börjat stamma.

Nu hör alla andra i stället.

Och välvilliga runt mig lyssnar.

Jag själv har fortfarande svårt att reagera och förändra.