Senaste kommentarerna i forumet

Kram är i din sits nu! Stå på dig hoppas du klarar detta.

det är märkligt hur man ena dagen som idag, hatar alkohol och vill aldrig mer se det, medans imorgon kanske jag förnekar alla konsekvenser, och allt ont som har hänt och inbillar mig att det inte är någon fara med mitt drickande. men det enda jag kan försöka göra är att ta en dag i taget. men blir fan livrädd när jag tänker på att ta ett återfall.

som du säger, det enda jag kan göra är att försöka

Som du själv säger; du varken kan eller ska dricka alkohol. Låter ju så otroligt enkelt egentligen, men icke.
Jag har inga jättekunskaper om medicin och hälsa men jag skulle inte tro att du hunnit få några permanenta skador. Vi är i samma ålder jag och du, jag är några år äldre dock, och jag började också dricka när jag var 15 och har sedan dess fram tills för snart ett år sedan druckit stora mängder. Ibland varje dag. Har också upplevt problem med minnet och motoriken men sedan jag slutade dricka/har druckit mindre så har jag blivit återställd. Vi får hoppas på att detsamma gäller för dig.
Se till att kämpa på, faller du så reser du dig igen! Jag har "misslyckats" många gånger och tagit återfall men så länge man alltid försöker och gör sitt bästa så är det en vinst.

Skammen är ju absolut inte din. Men jag förstår lite hur du menar ändå - jag minns att det första jag gjorde när jag insåg hur illa det var ställt var att jag ringde och berättade för min bror, mina föräldrar, och mina fyra närmaste vänner.

"Jag har träffat en kille - han är alkoholist, och det vill jag att ni ska veta - dels för att det kan uppstå situationer där ni kanske förstår mig bättre om ni vet det - dels för att ni inte ska bjuda på alkohol om vi hälsar på - och dels för att jag VÄGRAR skämmas och smussla med det!"

Ganska ordagrant så sa jag. Och det känns bra för mig. Den ENDA man kan skämmas för är sigsjälv, eftersom det bara är sigsjälv man kan bestämma över.

Det känns som att jag skäms över min pojkvän när han - stinkandes sprit - raglar in på snabbköpet klockan åtta på morgonen för att köpa öl. Kassörskorna vet vem han är; de vet att han är min pojkvän. Det känns som att de tittar på mig när jag kommer in och handlar mat senare på dagen. Då känns det som att jag skäms över min pojkvän. Men faktum är att det gör jag inte - jag skäms över MIG SJÄLV. För att jag finner mig i hans beteende, för att jag är en sån där som inte kan få "bättre", för hur folk ser på MIG.

Den skammen är mitt ansvar - vill jag inte bära den så kan jag lämna honom. Eftersom jag inte gör det så...ja, då är det upp till mig hur jag hanterar det.

Jag vet att det nog låter hårt. Men skammen är inte DIN. Ta inte på dig den - det gör det bara värre (och tenderar dessutom att leda till att man "städar upp" och "slätar över" och "hjälper" sin alkoholist. Och DET leder bara till att de kan hålla på längre utan att se verkliga konsekvenser...

Att du kan hitta känslan som tidigare föregått återfall. Att du kan se oron för depressionen. Även om insikten om att oron inte måste vara befogad inte tar bort själva oron, och därför inte tycks hjälpa, är det något som hjälper, eller hur? För du är ju nykter.
Man kan förledas att tro, eller hoppas, att förståelse för sig själv och acceptans av känslor skulle ta bort det som är smärtsamt eller obehagligt och bli besviken när man fortfarande mår lika dåligt. Men syftet är inte att ta bort svåra känslor. Utan att tillåta dem utan att döma och förstå det mänslkliga i att ha dem.
Precis det du nu gör, beskriver för dig själv (och oss) hur det känns och vad du upplever, är vad som hjälper.
Kram

Är lite orolig att hjärnan tagit mycket stryk av allt supande genom åren, är 21 och har supit till och från sen jag var 15. Närminnet och motoriken är dålig, men trodde att det bara var den jag är, men det kanske är alkoholen som gjort det.

Grattis, nu ser du och har kommit hit... läs trådarna, gör programmet, var glad att du har en familj som bryr sig genom att signalera kring din alkoholkonsumtion, berätta dina tankar för dem, dom kommer vara ett viktigt stöd! Lycka till och välkommen hit?‍♀️

Hej!
Jag är också ny här. Ser väl inte mig som en alkoholist (än), men vet att jag kommer bli det om jag inte slutar helt. Kan inte ta endast ett glas vin. Alkoholen är mitt sätt att koppla av och känns lycka. Men det kan även göra mig t en otrevlig individ, som inte ens är medveten om saker som sårar familj/vänner. Min familj har velat att jag ska sluta dricka under lång tid, men jag har blivit förbannad när de har tagit upp det m mig. Har egentligen vetat det innerst inne. Är trött på att känna mig förgiftad dagen efter, inte veta allt man sagt eller gjort och samt att ha blivit fet.

Efter alla konsekvenser, varför känns det som att man har en djävul och en ängel i huvudet, som hela tiden är i en ständig kamp. Och varför vinner djävulen?

Ja, han är ganska egoistisk och det har jag sagt till honom också, hehe! Han har också många fina egenskaper, fast just nu har jag lite svårt att beskriva dem.

Utöver alkoholproblemet så är han också ganska lat när det gäller hemmet och vad som behöver göras.
Han hjälper inte till tillräckligt med barnen. Han störs inte av att det ligger smutsdisk i diskhon eller skräp på diskbänken. Han ser inte smutsen runt omkring. Han hatar när jag klagar på att han inte hjälper till. Han vill göra saker på sitt sätt och när han vill.

Det har lett till många gräl, särkilt när man dessutom måste stå ut med den förbannade alkoholen.

För att inte gå under av frustration och ilska så har jag gjort en del förändringar i vardagen som t ex:
- Jag tvättar enbart mina och barnens kläder
- Jag diskar enbart efter mig och barnen, för hand trots att vi har diskmaskin. Jag förvarar det vi använder separat (han själv "diskar" när den rena disken i maskinen slut)
- Jag lagar enbart mat till mig och barnen. Oftast äter han inte med oss ändå. Om det blir över och jag är på gott humör kanske han får ta resterna, men bara kanske.
- Försöker låta honom ta soporna så ofta jag kan (det hinner oftast bli överfullt av blöjor innan han reagerar)
- sedan en tid tillbaka sover vi inte tillsammans, på hans initiativ! Så skönt! Behöver jag nämna att vi inte är särskilt intima längre, eller är det underförstått?

Han märker att jag inte är intresserad av att vara intim trots att han är nykter. Han kanske inte fattar exakt varför, men han har börjat fjäska lite mer. Män är så jäkla primitiva!

Det har som sagt varit ganska lugnt trots drickande. Han har tagit små bebissteg för att hjälpa till lite mer, så jag tror att han har påverkats lite iallafall.

Jag har också i stort sett slutat prata om hans alkoholvanor, såvida det inte har skett något dåligt som jag vill ta upp med honom.

Om han vill förklara sig eller rättfärdiga sina val att dricka så säger jag bara att du gör som du vill. Avstå inte för min skull.

Jag kan inte förändra honom men jag kan förändra mig själv och jag bestämmer över min egen kropp!

Work in progress!

Jag har många saker jag känner mig besviken, ledsen, stressad, orolig osv för. Många av sakerna är sådant jag inte kan förändra, men varför anser människor att jag ska inkludera dom i mitt liv när dom själva exkluderar mig och får mig att känna ovälkommen? När människor är så måna om att jag inte ska veta något om deras tissel-tassel hemligheter som är privata, när mina hemligheter som jag berättat i förtroende sprids som en löpeld? Nej.. Fy fan är vad jag har att säga.
Tre veckor utan alkohol idag iaf, behöver knappast dricka och skaffa mig ännu mer problem än jag redan har.

Så slog den igenom igen, min rädsla. Den som förmodligen varit motorn i mina återfall. När den känslan kommer har jag svårt att värja mig. Intellektet avtrubbas och viljan likaså. Dagen mulnar och allt blir grått och känslan förstärks av oron över att en depression kan vara på väg. Nu är det säkert inte på det viset men insikten om det hjälper föga. Flykt är den tanke som kommer. Fly från det hela. Fly från vad?
Jag är medveten om att flyktbeteendet är naturligt när man blir rädd. Rädsla är förmodligen en överlevnadskänsla som ställer in organismen på kamp eller flykt.
Vad kommer då rädslan ifrån. Vad har jag att vara rädd för i dag. Faktiskt inget förutom mina egna hjärnspöken som besöker mig på natten och gör uppvaknandet svårt. Men jag minns pojken som hade alltför lätt för att vara rädd. Minns hur jag inte vågade gå till skolan eftersom fröken läste om Hans och Greta på lördagarna.
Men nu är det något bättre efter dessa rader. När jag skrivit har insikten kommit till mig om hur mycket värre det skulle vara om jag drack. Av någon anledning slipper jag det just nu. Den flykten är för tillfället inte aktuell. Något jag skall försöka ta till mig när jag brottas med känslor och tankar. Tankar och minnen som blir till en flod som gör mig trött.
Vad dessa känslor vill säga mig är jag inte klar över men något är det. Jag skall försöka tänka kring detta och kanske skriva ner några rader, men för det år jag ännu inte redo.
Ikaros

Hej!

Du är riktigt stark som har orkat med detta så länge som du gjort. Det låter extremt jobbigt.

Jag tror att det är mycket viktigt att du tänker på din egen hälsa och vad som är bäst för dig och din familj. Vad som är bäst för sig vet bara du.

Hur mår du? Hur tror du att du skulle må om du bröt med familjen?

Jag har erfarenhet av att bryta kontakten med min familj av flera olika skäl. Det var en process som tog många år och det var svårt.

Varje gång vi skulle träffas fick jag sån ångest och alla känslor som bubblade under ytan vällde fram. Jag hade försökt nå fram till mamma och pappa på olika sätt utan framgång. Jag mådde så dåligt!

Jag tog avstånd och hade dåligt samvete och tvivlade mycket på om jag gjort rätt. Med tiden började jag må bättre. Detta var innan jag fick barn. Mår fortfarande bra över beslutet men brottas såklart med samvetskänslor ibland. Men överlag känner jag att det var rätt, min hälsa är viktigast.

Jag vill inte säga vad du bör göra eftersom det bara är du som vet vad som är bäst för dig. Men känn efter ordentligt.

Du behöver inte bestämma dig med en gång och ett beslut behöver inte vara för evigt. Ett tips skulle kunna vara att du tar en paus och fokuserar på dig och din familj ett tag och se vad det leder till?

Kram på dig!

En otroligt trevlig helg med trevligt sällskap och närvaro var det!
Att få vakna relativt pigg och inte bakis inför födelsedagsfirandet var ett extra stort plus. ?

vilken berättarglädje!!!

Du skriver att ni har en bra kontakt.. du behöver henne. Sätt dig ner tillsammans med henne, berätta allt, berätta att du försökt klara detta själv för att du inte velat oroa... berätta om detta forum.. hon kommer vara stolt över dig som nu vill ändra, att du kommit till insikt.. hon kommer finnas för dig... det kommer hjälpa dig på resan..RING henne idag! Lycka till... jag sänder dig styrka???‍♀️

Låter som även du haft en trevlig helg med familj, och alternativa drycker?tråkigt att barnen blev dåliga, men du fanns där för dem, så de fixade det?

Låter som även du haft en trevlig helg med familj, och alternativa drycker?tråkigt att barnen blev dåliga, men du fanns där för dem, så de fixade det?

Bra att avstå i början men sen finns ju alkoholfria alternativ..
Vin och öl...t.om drinkar... då kan man ändå äta gott och umgås med vänner, göra det man brukar.? du fixar det! Håller på dig?‍♀️

Men vilken fantastisk valborg! Vad härligt att kunna agera jourhavande chaffis åt sina kids en sån kväll också. ?
Du är helt fantastisk som gör det här! ❤️

Ni kommer klara en vit maj månad utan problem!
Med inställningen att verkligen göra det så kan man klara allt man bestämmer sig för.
Ser man sedan till att underlätta vägen med att inte ha alkohol hemma så går det ännu lättare.
Kämpa på, kamrater, och SKRIV vad som helst om suget blir alldeles för kraftigt.

Det tummar vi på. Men efter att försökt så många gånger så får man VARA MER ÄN VAKSAM på hur man diskuterar inombords efter så där 14 dagar 3 veckor. Jag har på senare tid inte klarat mer än 14 dagar tror jag. Men nu är vi beslutsamma eller hur. Det är nu vi ska klara det. En vit maj månad.

Läst flera trådar igen och får så många tankar. Att försöka välja nykterhet före berusning är ett bra val - där är alla eniga. Att kunna känna sig nöjd efter 1-2 glas är få förunnat. Många återgår till okontrollerat drickande flera gånger innan man lyckas bli helt fri från alkoholen. Forumet här blir en livlina för de flesta som hittar hit och vill fortsätta försöka bli nykter. Att hantera sig själv och sitt beteende preventivt verkar svårt. Ångest och skam över ett beteende som man vet skadar och inte vill göra - det gör man ändå. Är människans förstånd förstört? Visst är det mesta av allt skräp vi stoppar i oss ett påhittat behov av de som vill tjäna pengar? Vem behöver alkoholen egentligen?

Veckan börjar med lillördag, den borde ju vara lätt att undvika efter en långhelg.
Torsdag så är det after work planerad, den ska jag inte vara med på tänkte jag.
På fredag har jag planerat in en detox så jag klarar helgen.
Klarar jag helgen då är jag på banan inför en vit majmånad. Vet av tidigare erfarenhet att det är lättare att välja bort A efter 10 dagar.

Vecka 4 - Åh herre min Gud så här ser ut... vin och plugg har fått mig att tappa alla rutiner och energi för att ta hand om hemmet... dags att börja rensa, städa! Hittade en låda med ordspråk... här kommer dagens: ”alla har vi våra begränsningar”
Det får mig att tänka- att vi här har olika orsak till varför vi hamnat där vi hamnat, vi har olika hinder att klara resan. Men Vi har ändå en gemensam begränsning vilket är den där lilla genen som är känslig och inte klarar alkoholen som andra människor gör. -Ha en bra onsdag... i sköna maj, försök vara ute i dagsljuset!??☘️??‍♀️