Senaste kommentarerna i forumet

I genomsnitt varannan dag kanske. Men senaste tiden har han faktiskt försökt anpassa hur mycket och vad han dricker, till det bättre. Så jag ser att han försöker.

Det var också ett tag sedan han fick ett värre utbrott. Dock har han mycket negativa känslor som bubblar som gör honom arg, men i dessa fall inte på mig.

Hoppas det fortsätter i samma riktning. Men man oroar sig alltid.

Det var just så det kändes, som att jag visste att jag skulle börja spy om jag drack det där glaset som blev för mycket. Men jag struntade i det. A-hjärnan ville ha sin kick. Jag är en pytteliten person, så jag tål inte mycket även när jag vanedricker var och varannan kväll. Har aldrig kunnat hälla i mig en flaska utan ödesdigra konsekvenser. Men det vet jag att många av mina vänner (mer bastanta kvinnor) kan dricka utan att det märks nästan. Jag har lärt mig den hårda vägen att aldrig aldrig aldrig försöka hålla samma takt... Nu efter lång avhållsamhet drack jag nästan en hel flaska vin sammanlagt. Det är ju nästan suicid-varning på det :/ Urbota korkat. Men skönt på något vis att slutligen tappa kontrollen, precis som jag varit rädd för, och inse att så är det. Nu tar vi nya tag allihop!

Låter mer som självlbestraffnings(systemet)?!

Kroppen säger ifrån och det är inte alls konstigt att kräkas och allt annat efter alkohol.
Så klart kan allergin förvärra reaktionen, men jag kunde lika fint kräkas efter röd vin, vit vin, öl och vodka. Att inte tala om limoncello...
Jag tål inte mjölk, så säger hela min kropp ifrån och jag kan inte dricka det, även kaffe med mjölk gör att jag blir illamående.
Däremot röd vin... Jag kan fortsätta dricka även om jag känner att strax spyr jag. Jag går över gränsen och bryr mig inte. Jag kan även kräkas och fortsätta dricka. Det är skillnaden. Det är belöningssystemet som bestämmer, inte jag.

Du om någon har styrkan att hålla dig från A nu ett tag.
Om en vecka är det glömt och allt är business as usual.
Håller tummarna för dig...Hoppas du hittar tillbaka fort..

John

i dag är det mulet i Rom. När jag ser ut genom fönstret kan jag bara konstatera att det inte är lämpligt för någon längre promenad i dag. Klockan i den näraliggande kyrkan ringer och jag konstaterar att jag är trött och har en lätt oro inom mig. Inga krav finns och då är det dags för de mer diffusa känslorna. Känslor som inte sällan föregått ett återfall. Jag måste fortfarande försöka lära mig se mycket tidiga varningssignaler. Det är inte lätt och jag är långt i från säker på att mina iakttagelser är korrekta. Men det spelar egentligen ingen roll eftersom det viktiga är att jag är observant på faran.
Min sambo och jag har annars en fin tillvaro här. Hon kopplar av med sin LapTop och jag läser litet och spelar schack på nätet och när vi känner för det gör vi en utflykt. Petersplatsen ligger inom gångavstånd varför vi gärna sitter där någon timme och insuper(!) atmosfären. Här finns människor från hela världen och alla barn älskar att jaga duvorna.
Ja, det var vad jag hade på hjärtat i dag, denna förstamaj.
Ikaros

Jag har en mycket god och klok gammal vän. När jag berättar för honom hur jag har det med t.ex. min man, så säger han: det är du som är den starkare. Du är känsligare, men ändå – eller just därför – den starkare. Det märker han, känner sig hotad och slår tillbaka med alla medel (inte fysiska, lyckligtvis). Ja, det är nog så. Ödmjukhet saknas och han är en urusel förlorare. Men jag vägrar spela – eller bli! – svag igen, i syfta att freda mig och göra honom lugn. Han tvingas växa upp? I den bästa av världar...!

Krama dig när du mår så där... Du får lata dig lite idag och vara rädd om dig..

Det är något konstigt med mig. Jag läser mycket om ett glas vin hit eller en öl dit. Jag är uppriktigt sagt inte ett dugg sugen på det sedan några veckor. Tänker inte ens tanken på att dricka framåt, oavsett om det gäller bröllop, firmafest eller i solen på en uteservering. Ser mig helt nykter i framtiden.

Ändå har jag tvångsdruckit mängder nästan maniskt från sju på morgonen två fyra-dagars-helger på kort tid. Varför i hela friden? Jag litar inte på mig själv alls nu. Jag är rädd, rädd på riktigt.

Att jag inte fixar tillgängligheten hemma vet jag, därför är all A inlåst. Men Systemet kan ju knappast ha låst för min skull, inte alla barer heller, även om jag inte brukar hänga på dessa.

Vet att jag är på jobbet som vanligt igen i morgon. Kommer säkert att undvika allt som har med A att göra under lång tid. Men det känns som att jag inte har koll, ingen koll alls på livet längre. Och det skrämmer mig som f-n.

Vi har alla varit busiga i helgen. Nya tag nu. I morgon påbörjas en ny period.
Ska inte räkna dagar längre, det får bli internt för att hålla koll.
Summan av lasten A är mindre genom ny strategi. Mitt mål har nåtts.
Det var att dricka mindre, vilket jag gör numera. Längre uppehåll gör
även att 2-3 glas vin känns i kroppen då man inte tål samma mängd.
Nu blev det 5 glas igår. En flaska vin tyvärr...
Men nya tag ....

Ha det gott Vänner och tänk på att de nyktra dagarna som vi har samlat på oss är det ingen som tar ifrån oss

John

Skit samma. Allt får gå som det går :)

Japp, testat med groteska resultat... Då vet vi att det är inte värt det. Härligt att du är på banan igen! Du är en klart lysande stjärna i mina ögon ❤️

... och försov mig. Sååå skönt att sova ett par timmar till.
Det var evigheter sen jag försov mig sist.

bilresan, trots okristligt tid. Ännu en anledning till att vara nykter. Tänk att det finns så mycket positivt och ändå ska det vara så svårt ibland. ♡

Delad glädje är dubbel glädje??
Jag blev jätteglad av att läsa om din valborgsmässoafton...vad skönt att bara kunna sätta sig bakom ratten mitt i natten?
Tänk vad orolig du hade varit om du inte hade kunnat ställa upp. Man är ju inte lugn förrän ungarna är hemma...

Ta dig igenom dagen, låt giftet gå ur kroppen, ät något, ta en promenad om du orkar. Du kommer igen nu, skriv här om du behöver mer pepp. ♡ Kram

Du är uppmärksam och insiktsfull, låt sliten gå ur kroppen, ta en dusch, snart är du på den nyktra vägen igen.

Nästa gång vet du: Det är f-n inte värt det!

Tack för pepp hos mig, betyder mycket ska du veta. ♡ Kram

Tack och lov att du inte föll tillbaka, vilket jag inte heller förväntade mig att du skulle.

Ta det lugnt, knoppa en stund stående, sittande eller liggande. Skit samma. En kortvecka väntar, tre dagars arbete vore lagom.

Tack för peppande rader hos mig. De har varit guld värda. ♡ Kram

Hoppas du kunde somna om efter sena hämtningen av ungdomarna.;-)
Lycka till Elise du är stark...

delade meningar (erfarenheter)! Love, peace and understanding!

Grått och regnigt. Perfekt dag för att röja bland allt bråte som samlats på hög.
Nu är våren här på riktigt ?

Det fick vara As sista återbesök. Efter nästan fyra månader nykter slutar det ändå illa. Jag ville testa om det var så att A har tappat sitt grepp om mig nu när livet är relativt hanterbart, jag har ”avgiftat” mig redigt och tagit tag i psykiska ohälsan. Men nä. Någonstans passerade jag en gräns. A kommer alltid att få övertaget till sist om jag ger mig in i brottningsmatchen. Så jag lämnar ringen och börjar ägna mig åt något mindre äventyrligt. Knyppling eller nåt.

Jag mår hyfsat idag, om än tröttheten är bedrövlig. Jag försöker finna lugn i att så är det just nu och det får vara så. Orkar man inte stå upp så får man sitta ner. Orkar man inte sitta upp så får man lägga sig ner. Skulle man råka knoppa en stund så är väl det himmelriket. Fler röda dagar åt folket!

Skrattade till så jag nästan satte kaffet i halsen =) hur som helst, de som har en vinnarskalle och en stark tävlingsmentalitet tror jag har bättre förutsättningar att klara av nykterheten.

förlora ibland förstås och deppa och muntra upp sig med a.... Eller fira!? (med a?! ) för att det går så bra... i värsta fall. Men är man tävlingsinriktad så kan det vara svårt att bryta det tänket? tänker jag.

Min inre lillasyster skriker högt ”JAG kan OCKSÅ faktiskt!!!” Och stampar i golvet. Och det blir ett sjujävla liv om ”storebror” fortfarande kan bättre... Alltså, kan vi inte alla bara låta henne vinna va? Jag orkar inte mer... Haha

Man kan ju föra en privat dagbok som man håller för sig själv, där man antecknar hur det går med nykterheten eller att dricka mindre. Är så långt ifrån tävlingsmänniska man kan komma. Aldrig gillat att tävla eller känt ett behov av det i något sammanhang i livet. Jag blir inte peppad eller motiverad av att få beröm för hur väl jag lyckas minska A och de nyktra dagar jag har. Men för många andra finns det kanske inga andra alternativ. Till alla er som behöver bli peppade och få beröm och som blir inspirerade och motiverade av att läsa om andras nykterhet och räknandet av dagar, fortsätt så! Önskar jag var likadan!