Senaste kommentarerna i forumet

FinaLisa, vilka tänkvärda ord. Så viktiga och helande. Tack för att du delade dem just i dag. De bär jag med mig länge nu.

Jasmine, tack ännu en gång för stöd. Förstår självklart att alla när på erfarenheter och utkämpar sina slag, men det här beteendet skrämmer mig. Har alltid druckit mycket när tillfälle getts (typ alla helger...) Men att börja på morgonen har inte varit en helgvana förrän för kanske ett par år sedan. Tidigare gjorde jag som många andra, tog en drink eller ett glas vin/öl under matlagningen. Ihåg inser nu att jag är farligt ute...

Inteengångtill, jag uppskattar din omtanke. Verkligen! Vi måste komma igen, hur ska det annars gå?

Kram till er! ♡

En kram hade jag behövt just nu! Men, nu checkar jag ut från den här dagen och försöker glömma gårdagen. Jag är så innerligt trött på mig själv, på min icke-relation, på allt tvätt;) Nu ska jag försöka sova...

När jag drack var jag expert på olika saker(försökte i alla fall), hälla upp vin i glas så tyst som möjligt, svepa ett glas vin på ett par klunkar, sminka över ett fyllerött ansikte, öppna ölburkar så tyst som möjligt med öppen vattenkran på, hitta nya gömställen för alkohol, hitta på ärenden i olika städer för att gå på olika bolag, dölja alkoholandedräkt, kompensationshandla åt barnen för mitt dåliga samvete...mm, mm..Idag bor jag i eget hus, glada och nöjda barn både stora och mindre, kan svinga en yxa elegant när jag hugger ved(eldar med ved numera) fixar och donar med hus och hem, umgås endast med folk jag tycker om, känner mig oftast nöjd både till kropp och själ, tittar folk rakt i ögonen utan att skämmas, har inga alkoholrelaterade krämpor..Slutförgiftat med substansen alkohol för gott hoppas jag..Varför drack jag när livet är friskt och ärligt härligt som nykter..Sinnesförändrande medel som ger så många ett beroende..Och ett jobbigt liv..Tur att det går att sluta, jag trodde det skulle vara mycket svårare.. kram

Snart två veckor som nykter. Det känns riktigt bra på ett sätt samtidigt som all tid jag lagt på att reflektera över det som varit delar mig, å ena sidan är jag så glad och stolt över vad jag nu gör för mig själv och mina nära och kära men samtidigt föraktar jag mig själv och allt jag gjort och all tid jag spillt..... jag vet att det är bäst att blicka framåt men detta är första gången på 20 år som jag faktiskt stannar upp och tänkt efter ordentligt...... läskigt men sannolikt nödvändigt.....

Jag har inte riktigt sett det ur det perspektivet. Men, du har säkert rätt. Jasmine1 behöver stöd och omtanke, hon har inte alltid haft det så lätt?

Suverän signatur! :-))
I morgon skulle vara en bra dag att börja igen med nykterhet. Ska vi inte göra det tillsammans?
Hur många hänger med? Kanske kan vi ge styrka till varandra under resan.
Skriver till dig men även övriga (oss) som inte riktigt kan härda ut och trillar.
Visst kan vi läsa om de som har lättare här på forumet och de som verkligen har förstått.
Vi som inte riktigt vill förstå och fasa ut A än... Vi måste reducera A men det kommer att ske på villkor som vi själv bestämmer eller?
Själv tänker jag fasa ut och göra detta men min följeslagare sedan många år måste få tillträde och befria mig ibland. Så är det.. Skäms givetvis. men ändå..Någon myntade: en terapeutisk fylla kan rensa. Men då utan ångest dagen efter för då blir fyllan inte särskilt terapeutisk.
Man ska må bra 100% av tiden. Om inte så har man agerat fel.. Bra måttstock eller hur?.....
Jag är på nyktra tåget i morgon... någon som hänger på?

John

... att kopiera inlägget från min tråd. Det var ju fantastiskt bra! Kanske go viral i massa trådar??

till Nykterhetsforum!?

Grillade också. Skönt att vakna och vara sugen på kaffe! Har nog varit bakis de senaste 20 första maj men inte idag :)

Har också trillat dit igen. Men är nu på väg upp igen. Nu slutar vi med den här skiten och tar ledigt från drickandet och allt smusslande. Fr.o.m.imorgon så ... Hoppas det går åt rätt håll för din man. Det är så himla lätt att ta till A för att lindra smärta och jobbig oro.

Jag förstår om du blir rädd! Jag har ingen förklaring och känner (i alla fall inte ännu) inte igen mig i situationen, men det låter obehagligt att bara trilla dit ”utan anledning” om jag förstått det rätt. Är det här något nytt eller har det här hänt tidigare? Kram?

Det var beroendet som gjorde entré och tog över. Inte nog med att jag drack det där glaset jag visste skulle bli för mycket. Jag drack ytterligare ett glas efter det. Jaaaa... vad säger man... ska nåt göras så ska det göras ordentligt :P Fy bubblan! Nu vet jag iaf att det är så här det blir. Jag har ett faktiskt beroende som ligger och lurar och väntar på en spricka i rustningen... Då är det realiteten jag får förhålla mig till hädanefter.

Jag kan lita på henne! Vi är nära men ändå inte nu för tiden (komplicerat relation).Vi har haft det kämpigt båda två.Hon vet eller säkerligen misstänkte att jag drack väldigt mycket för några år sen.Pga då va jag i ett väldigt destruktivt förhållande.Fysisk som psykisk misshandel.Då va hon där och stöttade mig så gott hon kunde.Men hon vet absolut inte att de är/har blivit som jag skrev i mitt förra meddelandet. Känns som jag tappar fotfästet nu.Som du skrev - avgrunden öppnar sig under mina fötter..Paniken i mig är så hög just nu..Hon skulle aldrig medveten skada mig.Men detta kan absolut påverka vår relation.Jag kommer backa.Både pga skamen och sen ilskan om hon har läst de även om jag har bett henne att inte göra det.Sms:att henne för en stund sen.Men har inte fått en svar än.Jag skulle inte gett mig medans vi pratade i mobilen då bad jag henne redan då att radera det men hon visste inte hur hon skulle göra det medans vi pratade..! Allt bara snurrar..?

Jag vill citera ett stycke ur boken "Ångest" av Christer L Nordlund.
På sidan 135 i kapitlet om Tvångsmässigt drickande:

Ett återfall betyder mycket litet om jag inte blir besviken och ger slaget förlorat. Förberedelsen bör bla innebära att jag ställer in mig på att avbryta drickandet så snabbt som möjligt, och inte fortsätta "eftersom jag ändå trillat dit"
Dessutom bör jag berömma mig själv för varje dag utan sprit och vid återfallet betona hur duktig jag varit som klarat mig så många dagar."

att någon drar nytta av mina inlägg :) tack för uppskattning, det värmer och motiverar :)
Jag har konstaterat att många här på forum undviker "farliga" situationer som fest, träff med vänner osv. Det är tryggare att sitta hemma, man undviker frestelsen. Och det är nog helt rätt. I början. För att festen frestar, vännerna kanske ringer och hemma ... känns det så tråkigt och man deppar för att man ser alkoholismen som ett hinder.
Jag har ganska snabbt kommit på (när jag slutade dricka) att jag måste identifiera mina triggers. En del var faktiskt självklara, min hjärna går igång när jag ser en vinflaska, ett vinglas, när jag känner doften av vin, när det är fredag och lördag, när det är fest, när jag är ute och ska äta. En del var mindre självkära. När jag ska träffa en viss person. När jag ska flyga. När jag ska läsa en bok. Osv.
Jag har i börjat eliminerat alla triggers och det lämnade ett stort svart hål i min tillvaro, och stora svarta hål har tendens att dra in materia, even levande materia som jag är. Så med ett ord var det trist för mig och även himla tråkigt för min familj.
Jag höll på att svälta dem. En av mina triggers var "att laga mat". Jag drack alltid ett glas vin till matlagningen. Vid sidan av det officiella glaset tömde jag en flaska i smög. Så, jag slutade att laga mat. Det var inget populärt beslut. Hade dåligt samvete. (även trots det att jag var ganska bestämt just då att fokusera på mitt eget bästa, för att om jag inte tar hand om mig själv, kan jag inte ge något till någon, så jag tänkte lite: jag, jag, jag!) Jag behövde faktiskt äta någonting också. Även om det inte var lika ofta och lika mycket som tonåringen hemma. Jag bestämde mig att exponera mig för denna trigger och kom på en smart knep.
När jag lagade maten som min mamma gjorde när jag var barn, var suget mycket mindre. Jag ändrade helt menyn hemma. Jag fick faktiskt lite kick av de maträtterna, en mysig känsla av att vara hemma. Mamma trodde först att jag var galen när jag ringde varannan dag och frågade om recept, men sen började hon bara blomma av uppskattning. Familjen var uthungrad, så de åt vad som helst och hur mycket som helst. Idag är denna triggers borta. Totalt.
Jag vill egentligen säga att triggers kommer inte att magiskt förintas efter det att man slutar dricka.
Man måste arbeta med dem. Först identifiera, sedan ta små steg för att lura vårt beroende centrum, skaffa andra referenser. Helst i en trygg situation, men någon som kan stötta och stå vid sidan måste man exponera sig för dem. Det tar himla mycket energi.
Jag tror att många av oss gör det omedvetet, känner att man inte kan låsa in sig inomhus och bryta kontakter med alla vänner. Jag tycker att ju mer medvetet man gör det, desto bättre effekt. Annars är risken stor att man tar ett återfall och det är kanske min strategi som har så länge räddad mig från återfall?
Det är svårt att bara gå på fest och återuppleva exakt samma situation som när man drack. Då känner man bara att det blir tråkigt, man själv är inte social, suget är stark och det är bara en trist kamp. Nästa dag är man nöjd med sig själv, men för mig räckte det inte. Jag var tvungen att hitta andra kickar på festen. Jag gick bara till fester som kunde ge mig något mer.
Man kan dansa vild, om det hjälper. Man kan ragga en snygging och få honom att berätta komplimanger. Man kan prata med någon som har samma intressen. Man kan se sjukt snyggt ut och få massa komplimanger, bli allmänt beundrad. Man kan träffa någon mycket spännande person, typ en känd författare och njuta av det att denna person vill konversera med mig. Man kan träffa någon som har samma passion. Eller bara hjälpa en främling som behöver hjälp.
Det ger mig kickar. Det är mina antitriggers.
Alla har sina egna antitriggers. Det är bara att leta, känna efter och sånt.

Står ni nära varandra, du och din syster? Är hon en person du annars vänder dig till för att få stöd i livet? Förstår att det känns riktigt riktigt jobbigt... Som om avgrunden öppnar sig under dina fötter... Du har gjort vad du kan i det här läget. Resten beror ju på vilken sorts person din syster är och vilken sorts förhållande ni har till varandra. Hon skulle väl inte medvetet skada dig på något sätt väl? Min familj är bindgalna och rätt svåra att hantera, men de skulle aldrig någonsin svika mitt förtroende eller medvetet orsaka skada för mig... De skulle vilja hjälpa däremot. Kan din syster hjälpa dig på något sätt, vara ett stöd för dig nu när du har slirat av vägen? Kram

Vad fan har jag gjort.Tårarna bara rinner här.Meddeladet jag skrev här igår skickade jag av misstag i ett sms till min storasyster.Hade kopierat de till mina noteringar. jag ringde henne och bad henne att inte läsa det och radera det.Men jag vet inte hur mycket jag kan lita på det.Man ser ju alltid några av meningarna även innan man öppnar det.Så nyfikenhet kanske tar över. Min ångest nu är 100 % .Vad har jag gjort..

Sömnen börjar funka igen utan hjälpmedel. Måste nu jaga rätt på hur jag får bukt med den ständigt närvarande ångestklumpen i halsen så jag inte får för mig att försöka skölja ner den med a när jag antagligen snart kommer tänka ”nu är ju faran över efter en vit månad”.

Tillsammans! Superbra ;-)

John

.... utan vinet! Har varit stark för länge, tänkte bli lite mer mjuk och skör! Just att jag har mina barn som vet, stöttar och har förväntningar gör att denna resa blir enklare❤️ Hoppas du hade en trevlig valborg och att vi här haltandes kan vandra tillsammans?

Vi är ju biologiska varelser trots allt. Kanske behöver vi gå i träda i perioder, för att blomstra och bära frukt senare ?

Ja, Mirabelle, jag är också väldigt liten :) Definitivt för liten för en flaska vin, ha ha.
Att kräkas var nästan som min strategi när jag drack, för att då viste jag att bakfyllan kunde bli mindre och jag skulle nyktra till snabbare. Om jag inte kräktes, kunde det sluta väldigt dåligt. Bakfyllan nästa dag var hemskt. Jag kunde också bli nästan medvetslös, ramla, slå mig, fattar inte att jag inte har gjort mig riktigt illa någon gång, jag hade nog lit tur. Jag drack en flaska vin när det var varmt någon gång (blandad vit och rött), kräktes på natten och nästa dag var jag helt borta, fick minnesförlust. En vän som jag sov över hos ringde efter ambulansen och det visade sig att jag hade vätske- och elektrolytbrist. Jag har hunnit nyktra till då.
Hur många gånger som helst var chauffören tvungen att stanna på vägen från en fest för att jag skulle kräkas. Hur många gånger som helst försökte jag spy "tyst" på toaletten på en "fin" middag... Kommer ihåg när jag kräktes under en middag hos släktingarna, tyst och diskret på toa, ingen märkte något... men det blev stopp i handfatet (han nog inte till toastolen). Aj då. Det var inte lätt att få den att funka igen ;)
Kroppsstorleken är viktig.
MEN att veta att man kräks om en stund och fortsätta dricka betyder att beroendet säger "here I'm".
Tack för påminnelsen, nu känns det faktiskt ganska bra att inte dricka en dropp ;)

Man kan inte göra mer än sitt bästa. Valborg var lugn, som alla andra dagar när jag är nykter. Skönt men är ständigt trött och för tillfället känner jag ingen större lust till något alls. Sitter mest och tycker synd om mig själv ? jaja, det är väl också ett sätt att fördriva tiden!

Jasmine1 behöver också kärlek och omtanke... Det kanske är hon som behöver det allra mest. Tänker på Rons tråd där vi just diskuterat våra inre tonåringar och barn. Jasmine1 är fullt medveten om sina misslyckanden och tillkortakommanden. Hårda ord och fördömanden leder bara till att hon bråkar ännu mer för att skydda sig. Krama om, lugna ner, avled, anpassa omgivningen så att hon har bättre chans att lyckas i framtiden. Kram

Ja, jag tror att han vill sluta, eller iallafall förbättra sitt drickande.

Han brottas just nu med bl a en besvärlig arbetssituation som han försöker förändra. Han dricker för att dämpa den värsta ångesten och även för att kunna sova. Det sistnämnda kräver oftast lite mer alkohol.

Han har prövat sömntabletter men antingen så hjälper de inte eller så känner han sig jättegroggy dagen efter, vilket han upplever som väldigt obehagligt.

När han försöker lägga alla problem åt sidan och fullt ut ägnar sin uppmärksamhet på familjen så verkar han lycklig. Då älskar jag honom så mycket.

Men det känns också lite dubbelt eftersom han bara för stunden försöker dölja de negativa känslorna och visa ett leende istället. Det är ju inte heller bra i längden. Tror han har mycket att bearbeta.

Svårt att komma igenom den starka vägg han byggt upp genom livets alla svårigheter.