Senaste kommentarerna i forumet

Tack och lov har vi kommit över den fasen i familjens liv då man är så illa tvungen att stå och frysa ändalykten av sig medans man är skräckslagen för att de sjövilda ungarna ska elda upp sig, eller varandra... Nu väntar nya nagelbitare... Äldsta barnet på vift i Stockholm, och övernattar hos en kompis på andra sidan stan dessutom. Myndig som hen är så har hen ju all laglig rätt i världen att vara på vift, dricka alkohol, bli misshandlad och rånad, förstöra sitt liv med spelskulder och sms-lån, ligga runt och skaffa könssjukdomar... Hen verkar iofs inte särdeles intresserad av något av mina katastrofscenarier. Verkar väldigt klok när vi pratar. Men ändå... Varför ska ungar växa upp för? Det är mycket bättre när de är hemma i tryggheten med mamma. Fast nog är jag glad att hen vill vara ute och umgås med vänner nu, som en normal, frisk ungdom. Jag är bara inte van... Sedan hen blev sjuk i 13-årsåldern har det bara varit hen och jag mot världen. Nu är hen frisk. Allt är som det ska. Det ska vara så här, att hen är där ute och lever sitt liv, lär sig av de misstag som hör ungdomen till, medans jag vakar över mobilen med bilnycklarna i ett fast grepp. Redo att stå på gasen komma till undsättning. Inte ett dugg svårt att hålla sig nykter under omständigheterna :) Trevlig Valborg på er!

Det största problemet med att ha en missbrukande partner, är (för mig) det hat det väcker. Ett hat som förändrar personligheten; gröper ur den. Det är en ständig kamp att erkänna och bekämpa hatet, föraktet, rädslan och alla andra svåra känslor som väcks, att få ett vettigt utlopp för dem utan att skada vare sig själv eller andra, medan man (jag) bygger en mer definitiv lösning.

Skönt att du är på väg tillbaka :) Det där med stolthet är bäst att inte grunna för mycket över... Alla bär vi på alldeles för mycket skam och skuld av olika orsaker. Det är så det är att vara människa. Ha en fin Valborg och sov ut imorrn <3

På att byta till det vidare livet..Avskyr ifall jag skulle misslyckas och ta återfall..För mig känns det lika illa som att börja knarka..Jag är nog lite skrockfull också..Men snart gör jag det..Undrar vad den tråden ska heta..Kan ju hänga här också ibland..Kram..

Dina ord berör mig, jag behövde det.

Det känns bättre nu, satt och myste med barnen i soffan. Kramade och pussade på dem. Älskar soffmyset med barnen, min favoritsyssla!

Jo, jag sa till honom att det var nog, att han måste sluta annars går jag. Jag orkar inte mer. Han hade betett sig utomordentligt illa.

Jag har funderat mycket på hur det skulle gå till i praktiken att lämna. Det känns som ett stort projekt att ge sig av med tre barn. Vart? Det råder bostadsbrist, jag har inte riktigt råd till en kontantinsats för att köpa. Vart ska han ta vägen om jag slänger ut honom? Jag vet, det är hans problem. Men sen är det ju det här med vårdnaden av barnen. Är vi tillsammans kan jag gå undan med barnen om de känner att det är obehagligt. Är de själva med honom har jag ingen som helst aning hur de mår.

Sen är det ju det att jag vill ju ge honom en chans (vilken chans i ordningen var det nu då?). Jag vet att han vill förändra sina vanor och jag vet att det är en stor utmaning för den som sitter fast.

Jag älskar honom (även om känslorna just nu ligger i ide) och jag vill inte splittra familjen. Kommer själv från en splittrad familj, av andra anledningar.

Som så många andra, så undrar jag hur det blir ikväll. Inget firande för vår del men när har det hindrat någon att dricka? Han drack inte igår och det brukar inte gå mer än en, två dagar utan alkohol. Ibland dricker han mindre, ibland mer. Det är nästan som ett lotteri, hur blir det idag?

Det är jättebra att räkna dagar om det fungerar för individen. :) men mitt inre reagerar spontant, den inre lättprovocerade ”tonåringen” som kommit fram den sista tiden. Jag dealar med detta nu och ska försöka få svar på varför.

Jag tolkar det som man är uppfylld av tillbakahållna känslor av självförakt, underlägsenhet och svartsjuka eller avundsjuka.

Det känns som du redan bestämt dig för att dricka?
Jag känner igen mig...fast inte idag för min del.
Du och endast du bestämmer om du vill vakna bakis imorgon.
Glöm inte glädjen av att vakna nykter??? Kramar

Ett plus i kanten får vi ju när man räknar hur mycket alkohol kostar i pengar..Det har jag alltid slagit ifrån mig och tyckt att, alla dricker ju för stora summor..Så är det ju inte. En normaldrickare nöjer sig med någon öl eller något glas, thats it..Jag kunde dricka 8 st 50 cl folköl..Visst höll jag på att spy, men när det var för skämmigt att åka till bolaget en vardag fick det bli så..Jag skulle aldrig få i mig 4 liter cola t ex..Där har jag svaret på varför jag drack öl..Skulle aldrig druckit om dom varit a-fria..Bra Granit att du är nykter..Heja dig..

Är det överhuvudtaget någon som är här och räknar dagar för att vara duktig?

Har vi inte kommit lite längre I livet än så?

Jag tror att det för många handlar om överlevnad.

Är det duktigheten eller beslutsamheten som provocerar dig?

på varför man börjar dricka och vad som fungerar för en som motgift?

Och grattis till nykter tid. Läskigt mycket pengar det kostat för att upprätthålla drickandet. Noterade idag när jag var och handlade att det var en strid ström människor som gick till bolaget. Själv handlade jag mat till familjen och vi lyxar till det med efterrätt en dag som denna.
Trevlig kväll och grattis till 15-åringen. Bra föredöme att vara nykter för en tonåring tänker jag.
Kram
Ellan

Tackar!
Japp. Nya tag då...:-)

Välkommen hit!
Bra beslut du tagit och ta med dig ett öppet sinne på mötet så blir det bra.
Kram
Ellan

....!

Tack för hälsningar, gör gott för en sargad själ. Har tack och lov inte så mycket A kvar nu, ska bli skönt att slippa tvångssupandet. Kanske inget perfekt ord, men det enda jag kommer på nu som beskriver eländet.

Det finns inget bra med A för oss som är beroende. Punkt! Debattera med mig hur länge som helst, jag står fast vid detta. Är man beroende mår man bäst utan skiten. Punkt!

I morgon är jag nykter igen. Om jag är stolt vetefan efter de här dagarna, knappas troligt, men nykter, det är jag garanterat - och det räcker långt.

Trevlig Valborg!

Tack för ett fint inlägg!
När jag släppte logiken blev jag nykter. Och jag behöver det känslomässiga och andliga mer o mer. Är inne på mitt tredje år som nykter och detta år utforskar jag just detta. Det är en spännande resa vi är inne på.
Kram
Ellan

i maj, så tar vi nya tag, eller hur?!

Fortsätter med nykterheten nu på Onsdag och startar en ny period då. Förhoppningsvis klokare då eftersom jag idag ska testa A igen idag...
Funkar det inte med bara lite idag så måste de 3 veckorna förlängas nästa gång.
Under mina 3 nyktra veckor finns många faktorer och grejer som är analyserbara
och viktiga för mitt eget vidkommande och fortsatta livsavgörande vägval.
Nykterheten gav och tog. Kände mig lite mer stressad första dagarna. Kanske för att en vana bröts
abrupt. Fick ont och kändes lite som att laga hål hos tandläkaren utan bedövning.
Inte ont hela tiden men det har varit lite svårt måste jag säga med alla smärtor runt om i kroppen.
Nu har jag kunskap om att man kan komma i dessa tillstånd och att det inte är något farligt.
Sömnen har varit ok, men inte mer än så.. Vissa nätter fick jag drömmar som var lite välgörande
på något konstigt sätt. Vaknade glad av dessa många gånger positiva drömtillstånd.
Troligen handlar det om ett djupare tillstånd p.g.a bättre sömnkvaliet!
Vidare så kan jag redovisa att minnesbilder kommer upp som jag inte fått erfara under lång tid.
Små glimtar av dofter, naturens skönhet som man medvetet har suddat bort med A.
Man blir mera mottaglig för intryck. En tid in i nykterheten avtog stressen. Innan gick jag omkring
och plockade och försökte få ordning, men jag tycker att man fick mindre gjort av hemmasysslor
under A-affekt. Det blir mer gjort i hemmet under nykterhet helt klart.
Positivt är att kärlek och empati förstärks under nykterheten.
Det jag saknat är den enorma och ibland explosiva kreativiteten som A ger. Har haft fantastiskt skapande
med A. Jag har förverkligat många av mina innersta drömmar och uppnått mål som faktiskt aldrig
kunnat genomföras med ett visst mått av A. Dock ska sägas att överkonsumtionen inte leder till ett enda dugg.
Blir lervälling av allt och inget positivt, ungefär som att skura golv med skitigt vatten och tro att det ska bli rent.
Nu är det så att jag har gått över gränsen och genom att A blev negativt kan u.t. inte verka på samma kreativa sätt längre.
Härav tuktar jag mig själv, späker min 80 kg A-kropp till att bli fungerande igen.
Verksamheten i hjärnan och i kroppen måste börja få rätt signaler istället för den oreda som jag själv bjuder in till.
Jag kan bara säga att jag är en slarver när det gäller detta. Är pedant i övrigt med en jävligt stor ordning när det gäller
hem, bil,båt. Allt är i ordning putsat och fint. Men kropp och själ är eftersatt tack vare A . Ska fixa detta...
Har en uppfattning om varför jag måste ha allt pedantiskt och välordnat. Jag har nämligen ett inre kaos p.g.a av A
och då uppstår det pedantiska fenomenet för att på detta sätt bidraga till lugn åtminstone på ytan.
Vill inte ha för mycket prylar. Min fru är lite slarvig men det fixar jag som är pedant ;-)
Men hon är normal... Jag är onormal så ingen skugga där.
Nykterheten har gjort mig lite skrajare, får lite djupare tankar. Blir mer ledsen över händelser som är på riktigt dåliga
när man är utan A. Livet är inte bara svart eller bara vitt. Vi behöver både det svarta och det vita för att få balans.
Sortera bort det vi inte vill ha och behålla det som är bra, men man ska ha både svart och vitt så att man kan sortera fram så att det vita blir vitare
än det svarta. Detta går faktiskt bäst om man är utan A. Det svarta blir för starkt med A är min bestämda uppfattning
Fortsätter med mina rapporter för den som vill lyssna.
Icke korreturläst och skrivet i all hast. Så överseende mina vänner

Detta för nu.. Önskar alla medmänniskor här på forumet en skön Valborg

John

Tack för att du delar med dig och för att du ställer bra frågor i den här svåra situationen som många kan känna igen sig i. Du har redan fått svar från andra som kan vara hjälpsamma.

Det låter som att du och andra personer i din mammas närhet länge stöttat henne och brytt sig om hur hon mår. Du funderar mycket på vad du behöver för fortsatt kontakt och samtidigt vill du gärna påverka i en riktning som skulle kunna leda till nykterhet för din mamma och en bibehållen relation.

Jag sitter och funderar på det där med motivation. Kanske är det inte alls relevant för dig nu och jag hoppas att du tycker det är okej om jag lånar din tråd lite. Det finns en teori som handlar om att motivation kräver minst två komponenter: att det ska vara viktigt/finnas en vilja och att det ska kännas möjligt, att man har en tro på att man ska klara att nå det eventuella målet. Att vilja har till exempel din mamma visat många gånger, hon har många erfarenheter av att försöka. Tilltron däremot har kanske fått sig en törn. Så lite "svart-vitt" att vilja räcker inte och för att känna tilltro till den egna förmågan behöver vi bli påminda om det vi klarat, få fatt i de egenskaper vi har som kan bli hjälpsamma inför en ansträngning. Skam, skuld och obehag kan väcka en stark vilja till förändring samtidigt är det sällan "bränslet" så att säga. Bränslet är tilltro. Du nämner att din mamma klarat av många svåra situationer i livet. Kan den erfarenheten vara till hjälp?

Jag vet inte vad du tänker om det jag just skrev och kanske är det malplace då det är ditt mående som är centralt här. Så jag vill avsluta med att tacka igen för att du lyfter den svåra och viktiga frågan om "när är det dags att avsluta en relation, när behöver man ta en tydlig paus?". Jag hoppas ni finner något som kan fungera för er nu.

Vänligen och varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vad modigt att gå på möte! Jag håller tummarna för att det ingjuter litet hopp och framtidstro i dig :)

Och det är allt man kan göra, fortsätta streta mot vad man tror är rätt håll. Oavsett hur långt man har kommit på vägen. Och som Monday Morning brukar säga - Hur många nyktra dagar man än har, så är alla bara ett glas ifrån återfallet. Ta hand om dig!

Som jag misstänkte, han står o smygdricker ute i garaget...såg vinflaskan när jag gick in där förut för o slänga sopor. Men när jag frågar vad vi ska dricka ikväll så ville han ha läsk då ingen annan dricker som kommer ikväll! Så jvla fult så d är patetiskt! Han måste måste måste dricka, d bara är så!

går det bra ???? Jag konstaterade i morse att Valborg är en helg för 15-åringar ? och inget för oss ”gamlingar ” han höll med och därmed är det lugnt
Livet är ett märkligt pussel, när man fått dit 10 bitar så kan man ge sej fan på att den 11:e har hamnat i dammsugaren ? och man står där med sitt ofärdiga pussel. Men det är kanske det som är livet? En massa lösa bitar man får göra det bästa utav ?
En härlig Valborg till dej, hoppas ni får en härlig helg ?
Och du, glöm inte vilket fantastiskt jobb du gör med alkoholen !!

blev ingen bra månad, för ett par veckor sedan ett test att dricka en helg och nu är det förstås varje dag igen. Maj ska bli mycket bättre tänker jag. Men måste förmodligen hitta någon form av behandling.