skrev Liten stor i Det vidare livet

Inga större problem att avstå. Tänker knappt tanken längre på att dricka. Men insikten att den ständiga oförklarliga ångesten gnager vidare (som jag verkligen inte tror är kopplat till a-sug) tär... får jag ta vidare i terapisamtal. A har varit ett sätt att stänga av den. Letar fortfarande efter andra sätt men finns nog inga Quick-fixes. Gäster ikväll å drickas ska det göras av alla utom undertecknad.


skrev Blivande optimist i Nu är det dags

Ska ta och beställa den.

Idag har det gått en vecka och det har nog än så länge gått oväntat bra. Känner mig ganska matt och energilös idag men å andra sidan har jag hållit igång som en tok hela förra veckan. Får nog erkänna att det hade suttit riktigt fint med några glas vin idag. Fint väder och ledig i morgon. Det får bli till att fixa med trädgården istället.

På torsdag kommer nästa utmaning. Aw med kollegor som definitivt inte spottar i glaset; vi ska dessutom vara värdar för ett gäng samarbetspartners på pingis-vm. Hmm ska ta bilen dit.


skrev Radar77 i Tillbaka igen nu är det allvar...

Hur ska man tolka ett extremt destruktivt beteende vid alkoholintag. Alltså vid ett nyktert tillstånd finns inga tankar eller tendenser till aggressivitet men vid alkoholintag slås en strömbrytare på och man vill bara slå sönder saker och bråka med folk?


skrev anonym19976 i Nu måste jag fixa detta

Ja det är väl inget annat att göra än att resa sig igen och börja om med att räkna vita dagar. Nu lovar jag inget längre , mer än att jag ska försöka ännu en gång. Nu kände jag rastlösheten krypa i kroppen innan jag åkte till SB. Nästa gång vet jag att det är ett tecken på att jag ska hitta på nåt annat. Vad som helst förutom det.


skrev Anthraxia i Mina tankar

Det gör du visst det. Det är inte ditt fel att karln är sjuk. Däremot är det Inte en bra miljö för barn.

Vilken typ av ultimatum ställde Du? Kan du genomföra Det? Vad är kravet på honom? Sluta? Söka hjälp? Något annat?


skrev Räkan i Äntligen

Får se hur det blir, slits i mellan hopp och förtvivlan ?


skrev Mia80 i Mina tankar

Känner att jag inte förtjänar mina fina barn


skrev Mia80 i Mina tankar

Fan, fan, fan!!!!

Nu fick jag utbrott på barnen. Det här går ut över dem. Jag ville bara få lite tid att skriva här. Så när de bråkar så kan jag inte kontrollera mig och skriker åt dem.

Nu gråter jag och har jättedåligt samvete...


skrev SofiaK i Ett halvt år

Japp. Känner igen mig precis. Skönt att det beteendet numera tillhör det förflutna. ?


skrev Ron32 i Min berättelse - När botten är nådd.

Kanske är det så att den bilden man har av sig själv inte stämmer med verkligheten? Att man lever en livslögn och gör upp problem som egentligen inte finns? Att jag egentligen har en god självkänsla, men ändå att jag hela tiden tvivlar så på mig själv. Kanske är självkänslan god och självförtroendet sämre. Självkännedomen är definitivt god, det vet jag.
Detta leder till att ytterligare några pusselbitar faller på plats i min ram.
Senaste tiden har jag också upplevt hur den inre revolutionära tonåringen har tagit plats. Jag var det barn som blev vuxen snabbt, hade egentligen ingen “normal” tonårstid. Var mycket hemma, skrev texter, pluggade hårt medan mina jämnåriga stökade till det och levde livet som sig bör.

Numera vågar jag ta fler risker i livet på gott och ont, men jag blir också alltmer lättprovocerad. En känsla av att vilja göra revolt 15-20 år försent! Kan bli lätt provocerad här på forumet med de som ska upplysa och komma med pekpinnar vilket starkt gift A är och hur farligt det är för hälsan. ”Fuck that” tänker den inre tonårshjärnan, bara för det ska jag dricka ännu mer. Eller också andras duktighet i räknandet av dagar och avhållsamheten till A. Kanske en revolt för att jag alltid haft krav eller känt krav på att vara duktig utifrån min omgivning. Att göra det man ska, det rätta. Och det rätta är att avstå från A. Blir tvärtom-effekt för mig precis som när andra anser att man gör dåliga val som föredrar en blodig biff till middag istället för den där nyttiga linssoppan. Kanske är detta en process som jag måste gå igenom. Vi får se hur det utvecklar sig!


skrev Mills i Nu måste jag fixa detta

Hur många gånger har man inte köpt för det ska räcka och sen är allt slut.
Du har inte kraschat programmet, det är ny dag idag och du har säkert flera veckor kvar.
Jag kör oxå programmet och har druckit flera dagar än jag varit nykter men tänkte köra helvitt i maj för jag kan inte begränsa mig.
Känner igen mig med sambon oxå, han säger inget alls och blir less på mitt gnäll.
Tur forumet finns.
Lycka till och nu ser vi fram emot en vit maj.


skrev Granit i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Ja, det är läskigt vad pengar som gått åt på krökandet.
Den där panten motsvarar nästan 59 plattor. FEMTIONIO JÄVLA PLATTOR!

Det var faktiskt en skön känsla efteråt när alla säckarna var borta. Varje gång jag hämtat nåt i garaget så har det krupit i kroppen och det har funnits en tanke på de där säckarna i bakhuvudet hela tiden.

Kämpa på, kamrater!
Imorgon när väldigt många har blykeps och dödsångest så är vi pigga och höga på livet.
Dessutom fyller min fjortis 15 år!

Trevlig valborg!


skrev Mills i Sista chansen för miljonte gången

Vi skulle haft middag ikväll men det blev inställt. Jag hade förberett mig på sista kvällen (igen). Har upptäckt att jag kan inte ta lite så det får bli helvitt från 1 maj.
Nu är jag i valet och kvalet hur jag ska göra ikväll. Jag hoppas jag övertalar mig själv till att låta bli.
Hoppas alla ni andra klarar det ? ha en trevlig valborg.


skrev Mirabelle i Min berättelse - När botten är nådd.

Du har god självkännedom och är akut medveten om hur du avkrävs anpassning för att passa in, bli bekräftad och accepterad. Du för en ständig inre kamp mot detta. För i ditt hjärta vet du att du gör så gott du kan och att du har rätt att bli älskad och accepterad för den du verkligen är, inte den du borde försöka vara. Dina texter andas detta inre uppror :) Det upproret tar jag som ett kvitto på en i grunden sund självkänsla. Och jag känner igen så mycket, från mig själv, men speciellt två av mina barn.


skrev John-Erik i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Slarv. De som blir A-latenta har börjat med att slarva med A. En del blir kära direkt och trillar.
Kanske viktigast av allt innan man börjar slarva med A, är ju att se om A-genen finns i nära familjeband.
Har man kunskap så är det lättare. Hade jag tänkt som jag gör nu när jag var yngre hade jag inte skrivit
här. Hade varit mer försiktig och klarat mig helskinnad.


skrev Ron32 i Min berättelse - När botten är nådd.

En fantastiskt fin låt. Stavningen är helt korrekt! :)
Ja visst är det så, jag är nog rätt självmedveten.
"Jag får känslan att ditt lidande handlar mer om att din självkänsla faktiskt är god och sund, i en förljugen värld som kräver att man kohandlar med sin personlighet och integritet". Kan du utveckla detta lite? Intressant.


skrev Anthraxia i Han ska få en rejäl snyting....

har jag läst hela din tråd. Tror det måste vara en av de mest inspirerande, och gripande, på hela forumet. Aldrig träffat dig, och själv är jag anhörig - men den bild du målar upp, och din öppenhet med dina tankar hjälper även mig - MYCKET.

Jag hoppas att du lever vidare glatt, och är nykter. Du är inspirerande!


skrev Ron32 i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Det finns de som varit högkonsumenter av A och hållit sig friska och blivit gamla trots detta, precis som det finns storrökare som också lyckats med detta. Det handlar mycket om tur och gener tror jag. Så finns det de som levt exemplariskt, veganer, nykterister och som ändå fått cancer när de är 40 och som förlorat den kampen. Vi vet ingenting om morgondagen. Allt vi har är nu. Absolut ingen försköning av det ohälsosamma. Att dricka större mängder A dagligen är inte socialt accepterat, iaf inte i Sverige. Att röka ett paket cigg om dagen är mer socialt accepterat, liksom att häva i sig läsk, godis och socker i stora mängder osv. Det vita giftet. Undrar hur många sockerberoende vi har i vårt land...


skrev John-Erik i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Oavsett samhällsstatus men de rika håller sig med bra kost och klarar av A lite bättre av samma anledning.
Sökte på Korsakows, det är ju ingen lek direkt. Allvarligt tillstånd...


skrev Mirabelle i Min berättelse - När botten är nådd.

När jag läser dina inlägg får jag inte känslan av en bräcklig, skör människa med låg självkänsla. Tvärtom. Du visar på hög grad av integritet, när du inte anpassar dig till det sociala spelets regler utan gnissel. Och det du skriver om dig själv visar på en väl balanserad självbild. Du vet vem du är, vad du står för, hur du funkar både i förhållande till dig själv och andra. Jag får känslan att ditt lidande handlar mer om att din självkänsla faktiskt är god och sund, i en förljugen värld som kräver att man kohandlar med sin personlighet och integritet. Jag kommer att tänka på den där sången... "Älska mig för den jag är" av Ainbusk singers (stavning?)


skrev Mirabelle i Ett ärligt försök!

Jaja, klockan är över 11, men tekniskt sett är det förmiddag... Jag har massor att göra idag. Tagit ledigt från jobbet för att hinna allt. Jag var upp en sväng och drack kaffe, men ligger nu i sängen igen med yrsel och illamående. Försöker övertala min tunga, matta kropp om att den visst klarar av att resa sig och ta itu med allt den redan borde vara igång med... Bedrövligt. Men kika in och skicka dig en kram, det orkar jag :) Kraaaaaam


skrev Ron32 i Min berättelse - När botten är nådd.

Jag tror inte jag skulle kunna vara något annat än just genuin och ärlig. Är definitivt inte rädd för att blotta mig själv eller att visa mig "svag" inför andra.
Därför kan jag vara brutalt ärlig med allt jag skriver här. Även med mina närstående kan jag vara det. För mig finns inga andra alternativ. På jobbet åker masken på, där måste jag vara professionell, flexibel, anpassningsbar och göra vad som förväntas av mig. Sedan när jag går därifrån sliter jag av masken.
Jo jag vill ju så gärna tro gott om andra, att andra är genuina och ärliga. Jag kan nog vara barnsligt naiv.


skrev Anthraxia i En liten dagbok.

Det brukade vara en av mina favorit-högtider. Nu sitter jag bara och oroar mig.

Jag tror att jag måste acceptera att han kanske inte är en "vanlig" alkoholist, utan han kanske är periodare?

Är det bättre eller sämre?
Fan vet.


skrev Elise64 i Dag 15- dags för tredje veckan

Jag känner mig konstigt lugn, en skön känsla! Det är dags att börja fundera över varför jag hamnat där jag hamnat, vad det kostat mig! Fundera över mina styrkor och svagheter! Och vad jag vill med resten av mitt liv! Många tankar har jag fått när jag läst era trådar... har kommenterat en del, många saker jag känner igen mig i! En tråd idag fick mig att fundera över hur mycket pengar jag lagt på vin samtidigt som jag sagt till barnen att vi inte har råd... t.ex. dyrare kläder till dem, biobesök...gjorde ett snabbt överslag på mitt senaste år: om jag räknar på en flaska vin om dagen ’a 70 kr •5 dagar= 350 kr/ veckan. På en månad blir det 1400kr, på ett år 17000kr... fan en resa med barnen precis som nån annan skrev... igår när jag gjorde räkningar satt jag in 1000kr på mitt forexkonto, gav mina två hemmavarande ungdomar 200kr var i kontanter! Dom tittade frågande på mig. Jag log och sa trevlig valborg??‍♀️


skrev Li-Lo i Ett ärligt försök!

Sänder en hälsning med hopp & tacksamhet för att du ger oss en inblick i hur det kan vara att vara människa. Du bidrar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen