skrev Dionysa i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Tror kosten lindrar – och skjuter upp– många a-relaterade skador, t.ex Korsakows sjukdom. Parkbänksgubbarna (kvinnorna), ser väl ut som dom gör för att dom blivit av med hus och hem och riktig mathållning. Spriten har ju en förmåga att lindra hungern, rentav göra en aptitlös. Och felnärd. Tänker också på Djursholmsalkoholisterna, – dom kan ju se hyfsat fräscha ut länge. Mycket längre än dom sämre lottad fastän dessa rentav kan ha lägre spritkonsumtion.


skrev mulletant i Min man dricker för mycket.

välja att fira Valborg och ta emot våren någon annanstans? I trivsamt sällskap?!
Jag önskar dig ett lugnt och trevligt valborgsfirande ???


skrev Mirabelle i Min berättelse - När botten är nådd.

Kan det vara så att du är en väldigt ärlig och genuin person, som gör antagandet att omgivningen är lika genuint ärliga? Jag har själv gjort det misstaget i många många år... Nu har jag passerat 40 och insett hur sällan människor klargör hur de verkligen känner och tänker. De säger det som är passande i situationen. Omöjligt för mig. Jag vet tex inte hur många kollektiva lovsånger till den ekologiska kostens ära jag har avbrutit med typ "Herregud att ni orkar. Jag bryr mig inte ett dugg om sånt där. Hemma hos oss äter vi halvfabrikat, som jag lyckas bränna dessutom." Det landar inte så väl... Tryckt tystnad, eller förskräckt indignation följer, eller förlösande skratt ibland. Den fyrkantiga klossen lät sig inte tryckas ner i det runda hålet... Det underlättar att åtminståne lära sig att hålla tyst i situationer där man annars bryter mot normen. Och så kan man tänka "Jahajaja här står ni och ljuger och överträffar varandra i anpassningens konst. Mig lurar ni inte, jag håller tyst jag."


skrev Elise64 i Min berättelse - När botten är nådd.

.... jag känner alltid att jag är udda i de sammanhangen, känns som jag inte har nån stil alls, att hela mitt liv är helt misslyckat... varför vara på sådana platser.. idag väljer jag mitt umgänge, vänner som uppskattar min spontanitet och galenskap. De vänner som följt mig har också sett hur jag hanterat en tradegi jag varit i under 7 års tid.. är imponerade av mitt sätt att stå i det! Likaså hur jag vågar ta itu med vidare utbildning? för dem är det heller inget konstigt när jag säger- äh jag har slutat dricka vin... de tror att det är ytterligare en idé som dykit upp hos mig?ADHD... ska man vara stolt över att ha... de människorna är kreativa människor med starka känslor..❤️?‍♀️


skrev John-Erik i Min berättelse - När botten är nådd.

Mirabelle,

Man lär känna varandra mer och mer
ADHD är det många som har, många utan att veta om det.
Många skapandesjälar har det.
Barn och fyllon säger sanningen ;-)


skrev John-Erik i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Aldrig influensa inte ens snuvig. Men ont i kroppen vid A-avslut.
Dock är det nog så att A-latenta tänker mer på kost, juicer m.m.
Man förebygger tror jag


skrev Mirabelle i Min berättelse - När botten är nådd.

Om din version stämde så hade jag ju lyckats ganska bra ;) Jag har nog alltid varit en udda figur... En frisk fläkt, brukar det kallas. Ett vänligt sätt att påpeka att jag inte har en aning om hur man uppför sig. Det uppfattas nog ganska ofta som att man är för självsäker för att bry sig om förväntningar... Men jag bryr mig, fast efteråt när jag fattar att jag återigen varit opassande ärlig och öppen. Heart on my sleeve, brukar min man säga. Fritt flygande själ, säger min mamma. Så jävla ADHD, säger mina barn :)


skrev Ron32 i J-E:s fria forumtråd - Välkomna att skriva inom ramen av Forumets regler

Det förvånar mig väldigt ofta att jag typ aldrig är sjuk. Kanske varit förkyld ett par gånger de senaste fyra åren. Förr var jag det mycket ofta.
Sen jag började äta ordentligt, laga riktig mat och så småningom druckit grönsaksjuicer dagligen har jag hållit mig frisk trots en hög konsumtion av A. Immunförsvaret borde ju vara rätt sabbat. Men kanske är det för att jag lever så nyttigt i övrigt, med näringsrik kost, daglig motion, minimering av stress, sover ordentligt, röker inte osv. Hur har det sett ut för dig och er andra i tider med hög konsumtion? Var ni oftare sjuka?


skrev Blivande optimist i Äntligen

Hoppas verkligen att dagens möte går bra! Och varmt välkommen :-)


skrev Anthraxia i En liten dagbok.

Fortfarande nyktert. Mirakel inträffade i morse; HAN ville ha sex. Naturligtvis kom hunden och satte sig bredvid sängen och YLADE tills vi gav upp. Det räckte för att jag skulle bryta ihop och gråta som någon jävla småunge - sååå naturligtvis blev det bråk och sura miner till frukost. Men inte alkohol. Och det är ju bra.


skrev Nordäng67 i Börja ett nytt liv-utan alkoholisten

inte bo kvar i huset själv då? Är det helt uteslutet? Ibland är det svårt att se möjliga alternativ när man är mitt i ”eländet”! Jag menar lägenheter går att hyra ut snabbt idag med tanke på rådande bostadsbrist! Så bara för att du har skrivit kontrakt på den är det inte kört! Eller har du sålt huset redan? Arg har du rätt att känna dig! Arg på rätt sätt kan göra en urstark!


skrev Li-Lo i min man är alkoholist

Först vill jag säga att du är modig som nu börjar berätta om hur du har det. Anonymitet hjälper många att vara uppriktiga. Det låter som att du länge levt under stor psykisk press. Även fysiskt är du hotad på olika sätt. Nu är din energi på sparlåga och du har blivit sjukskriven. Du är inte ensam, många som lever med någon som dricker blir utmattade. Du är besviken på din partner och du kanske känner skuld för att barnen hamnar i kläm men det är just kärleken till dina barn och föräldern i dig som fortsatt vill ta ansvar och nu ber du om stöd. Starkt. Utöver att skriva här, finns det något annat du har gjort eller kan tänka dig att göra nu? Finns det någon du kan kontakta?

Hur skulle det vara att starta en egen tråd här så att du kan berätta mer och kanske få stöd från andra användare? Andras erfarenhet och kunskap kanske ger dig verktyg eller en riktning nu. Tack för att du delar med dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev Elise64 i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Och välkommen in i vecka tre...håll kvar tanken kring pengarna... när suget kommer.. satt själv igår och kollade på mina konton i samband med att jag skulle göra räkningar... det är så sorgligt att tänka på att man använt dina fickpengar och sparpengar till vinet.. jag går in i vecka 4 med ett nytt lugn i min kropp, fast besluten att fortsätta utan vin! Trevlig valborg?


skrev AL i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Jag har själv kollat och det är inte kul att se de mängder jag slösar på vin. Nu är det betydligt mindre och ännu mer sparsamt ska det bli.
Idag är det Valborg och väldigt nyktert för min del. Det känns skönt.
Läste om dö-städningen här ovan. Det är verkligen en befriande känsla och en minnenas allé på gott och ont. Jag tror att det är en väldigt bra grej att göra med jämna mellanrum.
Önskar dej en skön dag.


skrev Ullabulla i Mitt nya år

Och så svåra att leva efter för både anhörig och beroende.
Men likafullt sanna.
I filmen avatar så kopplar ett kärlekspar ihop sig med tentakler för att liksom komma åt och in i varann.

Kanske det är så vi anhöriga också gör i lite högre grad.
Vi kopplar in oss på den sjukes system och får vårt eget system förgiftat.
Så svårt sen att koppla loss och ut i det friska.
Eller tillbaka till vårt eget friska jag.
Men som du skriver mt.
Ju mer vi lyckas bygga på vårt eget jag.
Ju starkare blir självet och ju friskare val kan vi göra.


skrev Granit i Står och stampar på samma ställe

Kanske en redig förkylning och ”påtvingad” nykterhet är precis vad han behöver för att se saker ur ett annat perspektiv?
Hoppas helgen gick så bra som du hoppades!


skrev Granit i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Jag firade detta med att lämna blodprover inför onsdagens läkarbesök.
Bortsett från mitt första försök i slutet på februari (15 dagar), så har jag inte varit nykter så här länge sedan slutet av 2014 och en bra bit in i april samma år.
1412kr blev det i pant. Det blev en storhandling.
De 21180kr jag betalat för burkarna hade varit en vecka all-inclusive med hela familjen.


skrev Granit i Äntligen

Och lycka till idag!
Skönt att du har din make med dig som stöd. Allt går så mycket lättare när man inte är ensam.

Berätta gärna hur det gick på mötet.


skrev mulletant i Mitt nya år

och vanmakt när jag tittar in och läser på forum.... speciellt när jag läser inlägg från (nästan alltid) mammor som lever i oro inför helger och den stora överskuggande frågan är ’hur ska min man bli nykter? Vad kan jag göra?’

Även om jag vet, alltför väl, att alla måste ’göra sin egen resa’, komma till sin egen insikt, drabbades jag imorse av en stark önskan om en tråd för samlade erfarenheter. Främst för barnens skull, alla de barn som lever i oro inför helger och sommarlov med fylla och bråk. Eller tystnad. Jag vet att det inte är en rimlig tanke men jag känner förtvivlan över det pris barn betalar medan en förälder väntar och hoppas och försöker.... ibland genom att vrida ut och in på sig själv .... och den andra föräldern kämpar (i bästa fall) för att hålla sig mer eller mindre ’i skick’. Eller ännu värre anser sig ha rätten att välja att dricka.

Vi är så många som gått igenom det här och insett att det inte är möjligt att ’vara så’ att en annan blir nykter. Så många som utan att önska det, i bästa välmening, stannar kvar hos den som är fången i sitt missbruk.

Förstås har min förtvivlan sina djupaste rötter inom mig själv, i en barndom där alla helger drunknade i spriten och dess konsekvenser. Våra barn har inte drabbats på samma sätt då jag länge höll mannen i ett hårt grepp. När vindrickandet eskalerade var de utflugna. Alkoholen har ändå orsakat dunkla områden i familjen och gett upphov till mycket smärta. I det arbete jag haft har jag mött otaliga som kämpar med sår i spåren av liknande erfarenheter. Kan alkoholens glädje nånsin vara värd sitt pris? Säger jag som också haft en livsperiod där det var otänkbart att ha fest utan bubbel och vin...

Nyligen skrev någon i Förändra sitt drickande om utmaningen att de som insett att det enda möjligheten är att inte dricka alls ska samsas i samma tråd som dem som vill lära sig att dricka måttfullt. Jag förstår problematiken och just det problemet är ju inte mitt. Men i stort berör alkoholfrågan så många, många....

Just Valborg är ju en av mina märkesdagar, den kväll då mannen för sex år sen tog sitt förhoppningsvis sista återfall som förde honom till det avgörande vägskälet. Just idag lider jag med vuxna och barn som ser fram emot att fira vårens ankomst med oro och vanmäktiga försök att bevara kontroll. Just idag skulle jag önska ett inlägg i eldskrift som säger ’Ge upp’ och välj nykterheten, närvaron, den genuina gemenskapen...

Vi ska göra allt det vi gjort under så många år - de senaste helt nyktra! Samlas många vänner, nära och kära runt en eld. Släpa ris, kratta fjolårsgräs och äta sotiga korvar. Inte många barn... de har blivit vuxna och är på egna vägar men några halvvuxna och kanske några vänners barn. De kommer att få uppleva en gemenskap där åtminstone några vuxna är helt nyktra. Jag känner tilltro till att en av dem är mannen i mitt liv. Den man jag intensivt avskytt och tagit avstånd ifrån som den han förvandlades till då han drack. Idag är han den ’sanna X’ den jag längtade efter och alltid sagt att jag vill leva mitt liv med. Idag kan han säga att ’jag, som alla alkoholister, är en skadad människa’. Underligt nog är det lugnande att höra. Jag vet ju, jag har sett och upplevt hans smärta och sår som de kommer till uttryck då han sökte den falska trösten i flaskan. Jag vet också hur det är nu då vi delar våra liv utan att förvanska oss i ’vinets värmande yra’ som Barbro Hörbergs skriver i en av sina fina visor.

Det blev långt... jag har skrivit ur mig mina tankar. Till dig som orkade läsa till slut önskar jag en ljus och glad Valborgsmässoafton och Glad Vår. Minns att vi var och en gör våra egna val och att det är möjligt att ta makten i sitt liv ☀️??


skrev misty65 i Min man dricker för mycket.

Hmm kl 7.00 Jo då flytande frukost av alkohol. Tillbaka till gamla mönster.


skrev anonym19976 i Nu måste jag fixa detta

Åkte och handlade inför helgen och nu är det redan slut. Hur gick det till? Mår skit både fysiskt och psykiskt. Min man tycker inget, säger inget annat än nåt syrligt om mitt beteende. Jag känner mig otroligt ensam i detta. Börjat på programmet som jag nu kraschat med besked. Nu vill jag inte dricka . Tänk om man kunde behålla den tanken resten av livet.


skrev Övärden i Dag för dag

Andra natten utan insomningstablett.
Inte så mycket sömn men ändå ganska utvilad.
Hjärnan känns liksom inte lika utmattad som tidigare.
Mitt långsiktiga mål är att återaktivera mitt egna sömnhormon som jag gissar är utkonkurrerat av alkohol och Immovane.
Är kanske en bit på väg...


skrev Övärden i Nu är det dags

Boken heter:
Härskarteknik - den fula vägen till makt
Författare Elaine Eksvärd.
Jag ser fram emot art bli konfronterad med mindre smickrande sidor av mig själv.
Men varje steg mot att bli bekvämare med sin spegelbild är ju värt att ta.


skrev Jojo_ i Tillbaka igen

Hej Jasmine!

Jobbig period du är inne i nu, men rösten lägger sig så småningom som tur är. Det gäller bara att inte ge efter.

Skit i vad de nya människorna på festen tycker om dig på Valborg om du inte dricker. ( Dessutom är du säker mycket trevligare nykter, jag är det i alla fall :) ) Tänk istället vad dina barn, dina nära och du SJÄLV vinner på att inte dricka. Hur vill du att dina barn ska tänka på dig när de ser tillbaka på den här perioden om 10 år? Ska de se en mamma som smygdricker vin eller ser de en närvarande mamma? De är viktigare än vad de tycker om dig på festen.

Men jag känner så igen mig i det du skriver, jag tänkte precis likadant. Men sen försökte jag tvinga mig själv att tänka Vad vill jag se tillbaka på? Vad vill jag att mina barn ska se tillbaka på när de tänker på mig? Vem vill JAG vara? Att vara fullast och göra bort mig ständigt och förhandla med mig själv om alkohol - så ville jag ABSOLUT inte vara, men jag hade ju råkat bli den personen. :(

Att vara en person som dricker måttligt tror jag kan vara en utmaning för någon som mig så jag har valt att vara helt nykter ett tag. Hur länge vet jag inte men nu är det över åtta månader utan alkohol och det är så skööööönt! Avigheten att vara nykter i alla sällskap finns fortfarande kvar men den bleknar hela tiden. Jag uppskattar verkligen mitt nya nyktra liv. Jag är piggare, smartare, snyggare och trevligare och hinner med en massa mer saker än jag gjorde innan när jag befann mig i alkholdimman några dagar i veckan.

Men den första tiden, de första veckorna, till och med månaderna, var sjukt jobbiga. Jag tror på dig Jasmine, du klarar precis allt du vill! Du kan få precis det livet du vill! Hoppas inte detta låter för pretto, men mitt liv har verkligen förändrats till det bättre sen jag tog bort alkohol från mitt liv. Jag skickar en stor varm kram till dig! ❤️


skrev John-Erik i Min tanketråd

Det där låter intressant. Kitchari. Hur når jag detta?
Fixa själv eller köpa?
Gluten m.m. är inga problem men koffein är ju nyttigt. eller?
Se senaste rönen om just koffein
Socker ska ju självklart fetbort.
Du har duktiga 42 dagar, Grattis!!