Senaste kommentarerna i forumet

Vilken besvikelse det är...att kampen inte är över. Att inse att jag inte blivit frisk, att de resonerande rösterna återvänder. Plötsligt hör jag dem igen och förstår direkt vad de diskuterar.
”Om jag bara dricker när jag går på fest? Det gör ju alla, kan ju inte vara så farligt?”
Men jag vet att ordet fest kommer bytas ut mot fler och fler andra, mer vardagliga ord...
Jag läser också att många av er här just nu går igenom samma sak. Men jag tänker såhär för egen del: Nu har den alltså kommit. Tryckvågen, som följer den första explosionen av sug och abstinens, är på väg rakt emot mig och frågan är om jag ens har en bunker att gömma mig i?
Jag tror faktiskt det är sant att sjukdomen är progressiv trots att man är nykter. Det skrämmer mig och jag gömmer mig i den rädslan. Det jag känner inför mitt sug idag är samma känsla jag hade när jag slutade för snart 9 månader sedan: Skräcken över att allt, precis allt, kommer gå åt helvete om jag fortsätter dricka.
Dricker jag igen kommer jag väcka något som inte får bli väckt.
Men jag undrar om jag är stark nog att orka bära den här kampen med mig så lång tid som det faktiskt krävs?
Det är jag inte så säker på.
Så jag är väldigt besviken, jag trodde att det värsta var över. Det är jag inte heller så säker på längre.

Hej Nykis och välkommen! Vill du berätta lite om hur antabus funkat för dig? Biverkningar, hantera sug och så vidare. Snart aktuellt här. Kämparkramar tillbaka!

... men det är naturligt och inget du ska bry dig om. Om det hjälper dig att hålla dig nykter så ska du skriva här... precis vad som helst. Vi kan sluta läsa om vi blir för oroliga, men det gör vi inte. Vi finns här för dig i cyberrymden. Oavsett. Kram

Under alla år som jag drack så trodde jag att jag inte kunde hantera mina tankar,känslor, ältande och mitt grubblande som nykter.Jag kunde bli så manisk så jag kunde spela upp saker och ting om och om igen i huvudet men kom aldrig till en lösning.Oftast pga de inte fanns någon.Det kunde vara en situation/händelse av olika slag,och de kunde vara i veckor och månader från och till med samma sak..Men jag hade helt fel. Jag ältade och grubblade även när jag var nykter Men jag kunde kontrollera tankarna bättre.ibland kunde jag till och med släppa de.Det var alkoholen som förstorade varje känsla och tanke när jag drack,lät mig tro att jag inte kunde hantera dom.Även om det låter konstigt så kan jag ändå sakna vissa delar av det.Pga att jag fantiserade och kunde gör min "filmklipp" i huvudet.Men den fantasin har jag inte som nykter.Och sen vågar jag inte riktigt låta mina tankar flöda helt vilt,pga jag vill inte bli manisk eller få obalans i mitt tänkande.Men vare sig så kan jag sakna de ?

har båda jag och min man gjort. Det har varit jättebra. Mannen min har bra kontakt med Olle de gånger vi setts, jag tror de förstår varandra utifrån den gemensamma erfarenheten av missbruk. Olle är bra. Min favoritpräst i Katarina, och överhuvudtaget, är Camilla Lif. Solkram / mt

att duka upp i uterummet och ha ”långprat”??
Jag dukar gärna med finporslin och finglas emellanåt till ”vardagsmaten” när tid finns. Det går alldeles utmärkt att dricka citronvatten ur finglas också!?

Härligt!! ???

Ringt sedan kl 9. Först nu får jag tag på dem.
Jag var redigt förbannad ett tag innan de slutligen svarade, men nu är det på G.
Känner att humöret sviktar, och jag tänder till på varje cylinder när något (enligt min hjärna) blir fel. Sjukt frustrerande.

Till nästa gång.

Och välkommen hit till forumet! Vilken bra fråga du ställer! Ilska och frustration är något som de allra flesta anhöriga känner och jag kan tänka mig att vägarna till att hantera det är lika många.

När jag läser ditt inlägg så får jag känslan av att du önskar att du kunde hantera din ilska annorlunda, då det blir slitsamt inom dig att stångas med känslorna av ilska och sedan känslorna av dåligt samvete. Du har också insikt om att egentligen är det andra känslor som ligger under ilskan, som sorg och besvikelse på en person du bryr dig så mycket om.

Jag får en del tankar när jag läser ditt inlägg:
1. Du gick medberoendeprogram när du var 16 år som du tycker har hjälpt dig till viss del. Vad lärde du dig där som kanske kan vara till hjälp även för att hantera ilskan?
2. Vad skulle hända och hur tror du det skulle kännas för dig att vara ärlig med dina känslor till din mamma? Att sätta ord på dina egentliga känslor? Ex. "Jag blir så ledsen och besviken när du har druckit. Då väller ilska upp inom mig, men egentligen är det sorg jag känner." Hur skulle det kännas efteråt om du sätter ord på dina känslor?
3. Jag tänker också på att du säger att ilskan blir "övermäktig". Tror du att du skulle kunna vara hjälpt av att ta kontakt med en terapeut eller psykolog för att få hjälp att hantera dessa känslor? Då kanske din sorg och besvikelse blir lite lättare för dig.
4. När detta händer, som situationen som du skriver ovan, vad gör du då? Stannar du kvar och försöker städa upp efter din mamma? Eller låter du henne ta ansvar för det hon orsakat under alkoholruset? Ofta känner man ännu mer ilska om man som anhörig dessutom väljer att städa upp efter personen och ta ansvar för konsekvenserna av vad som har hänt under berusningen.

Håller tummarna för att du hittar strategier som passar dig!

Varma hälsningar
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Har under de senaste dagarna vid flera tillfällen stolt definierat mig som “en som inte dricker”.

“Ja vad vet jag för drinkar det ska bjudas på på eventet, har ingen aaaaaning, personligen så dricker jag inte, bestäm ni.”

“Nä asså jag tar en glass, har inte druckit på två månader.”

Inte en endaste följdfråga. Ingen skam mer som att vara steget före.

Typ “Dricker ni fortfarande?! Trodde inte någon gjorde det längre, det är ju 2018!”

?

När jag drog ner på drickandet under en period för ett par år sedan började jag shoppa något så inuti helvete online! Och sälja på Tradera. Det är ju auktioner så jag tror det triggade en massa mekanismer.

Denna gången gör jag ingenting. Ta bort alla beroenden och se vad som finns kvar.

Kan inte träna annars hade jag säkert gjort det.

“Kan inte” är rätt skönt ( skada dock, inte skönt alls iofs ) för där sätts en tydlig gräns. Jag tror att gränslösheten är förödande I dagens samhälle.

Livstegen i Katarina ska vara väldigt bra, oavsett om man är missbrukare eller inte.
Har bara hört gott om det. Sen är ju min favvopräst där: Olle Carlsson.
Jag kanske ska gå och snacka lite med honom????
Han är präst, nykter alkoholist och han borde väl kunna ta emot mig för stöd?

Det ska jag kolla upp. Bra ide.

Tack. Försöker men man är inte mer än människa. Trillar man (som jag har gjort SÅ många gånger förut) Jag har ju haltat mellan nykterhet i mina perioder - och tyckt att nu är jag på den säkra sidan. Nu är jag okey, allt är som det ska vara, nu kör jag på igen.

Där tror jag intervall drickarens problem ligger. Vi tror att vi är läkta.

Det löser sig :)

Kram

MM

Ja kanske min hjärna tycker att den är färdigbehandlad då jag avslutar nu på Huss kliniken. I'm on my own. Kryckan är borta. Sänker som du säger garden, och då kommer tankarna som ett brev på posten. Jag har lovat mig själv att göra allt som står i makt, alltid sätta nykterheten i första rummet. Alltid. Klarar jag inte att gå med på krogen, sitta på pizzerian och vänta på pizzan, åka tåg om det finns en bar - då får jag helt enkelt välja bort det.

Jag kommer ihåg ditt återfall förra våren. Var det då din pappa kom och hjälpte dig?

Jag har ganska mycket tid över nu då jag har sagt upp mig på jobbet och kommer börja plugga i höst. Tanken jag har är att jag ska leva på kapitalet och vara lite ledig. Bara ta lite ströpass. Har inte haft någon längre semester på 6 år. Detta gör att jag känner mig lite ensam och rastlös.

Kanske läge nu när jag har tid över att besöka några AA möten i Sthlm?
Går du fortfarande på AA?

Kram

Det är tydligen väldigt vanligt. Vi fick tidigt i min öppna behandling tips om att vara väääldigt uppmärksamma på att vi inte hoppar på nåt annat nu när alkoholen är borta. Socker, spel och träning ligger väldigt högt upp på risklistan tyvärr.

.....som är lite av "boven". Jag tog ju själv ett återfall i april förra året. Det var ett par veckor efter att jag avslutat med psykoterapeuten hos beroendeenheten. Hade också en "frihetskänsla" på något sätt - och var nöjd med de samtal vi haft. Men visst, återfallet tog jag där o då. Kanske inte helt ovanligt - att frihetskänslan manifesterar sig någonstans och på något sätt. Dumt bara att låta det bli ett återfall. Du klarar dig igenom det här också, det är jag övertygad om...../Kram

Efter 5 dagar är väl den värsta fysiska abstinensen över? Min erfarenhet att det blir svårare och svårare att ta sig igenom abstinens och den blir VÄRRE varje gång. Ta hjälp av vården på alla sätt du kan är mitt tips. Du kan beskriva problemet i fler delar ångest/stress etc där du är orolig för att själmedicinera med a tex och behöver hjälp med alla delar? Hellre ta ngt lugnande än sjunka längre med a?
Jag är ingen expert utan är också bara 4-5 vita dagar i mitt nya vita liv. Men jag kommer aldrig röra ett glas igen nu.

Och ingenting att vinna. Och det vet du ju. Att det ska va så svårt. Att man aldrig kan koppla av helt.

Jag både hoppas och tror att du står emot denna gången också, finns absolut ingenting du skulle tjäna på att följa suget nu.

Gör precis allt du vill och unna dig det du vill ha idag, förutom en sak. Du vet vilken..

Solen skiner idag. Njut av våren!

/Mic

.. har till viss del hjälpt mig genom min resa sedan den 26/2. Nu är jag inne på min fjärde dag nykter efter tre till fyra bakslag. Det senaste varade i 7 kvällar.
Det som hjälpt absolut bäst är peppande kommentarer från Li-Lo och detta fantastiska forum. Forumet började jag skriva på först natten till tisdag efter flera månaders läsande.

Googla L-Glutamin + alkohol.
Det har tagit bort mitt sug efter alkohol. Eller om det är placebo, men så länge det funkar. :-)

Sist men inte minst: Du är INTE ensam! Att du ens skriver här tyder på mod och vilja att förändras, och det är starkt som fasen!

Kram, och kämpa på. En stund i taget!

Hej!
Jag är så ny i detta (dag 12) så jag känner inte att jag kan ge så många råd. Men det sägs ju att man måste nå sin egen botten- kanske var detta din? För mig var det väldigt tydligt när jag nådde min.

Men det tips jag kan ge är att läsa här. Och skriva om du vill. Detta forum bär mig just nu. De första dagarna läste jag hela kvällarna och på nätterna när jag inte kunde sova. Lovade ingenting i början, inga mål. Bara en dag i taget.
Kanske kan du bestämma dig för 3 nyktra dagar?
Då kommer du troligen hinna känna fördelarna. Piggheten. Energin. Och bli motiverad av just det.

När min abstinens gått över och jag vaknade min första pigga morgon insåg jag att det var åratal sedan jag mådde så bra. Nu är detta en del av min motivation. Jag vill ju må så här imorgonbitti också.

Lycka till- du kan klara dig. Och Det finns många fantastiska människor här som kan peppa och stötta.

Jag går programmet från alkoholhjälpen. Men det är segt. Så lätt att bara stänga ner sidan och korka upp istället.

Min tro är att det är vanligare än vad man tror.Kan bara ta från egna erfarenheterna.Själv hade jag stora problem med spel för ca 12 år sen (hade en osund relation av alkoholen,men då var det spelet styrde) Har en i familjen som har varit kraftig narkoman och idag har hon ett kraftigt spelberoende.Har två vänner som har varit i ett missbruk med narkotika och idag är dom båda två alkoholister. Även hört att träning kan bli maniskt när man slutar med Alkohol.Jag tror när man är en beroende människa så måste man har en balans, pga belöningssystemet vill ha belöning på något sätt och kan då lätt bli destruktivt.Som du skrev- Du känner dig nöjd,och de ska man känna om man har gjort något bra självklart men inte om något tar över och blir skadligt.Men som sagt detta är endast mina erfarenheter och vad jag tror..

Kramar

Jag försökte många ggr på egen hand, men insåg till slut att jag fick ringa en ”klinik”. Går på öppen behandling, men vet inte om motsvarigheten finns på så många ställen.
Plus att min behandling får jag bekosta själv eller om arbetsgivaren gör det. Detta upplägg funkar ju inte för alla.

Läste den här idag. Min 5:e dag utan A.
Artikeln gav mig ytterligare krafter att hålla mig nykter. Jag hatar alkohol.
Verkligen hatar! Den här gången vill jag ha all hjälp.

http://www.mimersbrunn.se/article?id=1173

I Stockholmsvåren och i Katarina. Jag har Livsstegsvänner där... Kan förstå att du inte vill oroa, det är bra att du skriver och berättar. Vi som läser och oroar oss tar hand om oss och du tar hand om dig. Men vi finns för varandra <3 Kram, kram / mt