Senaste kommentarerna i forumet

Ja tro på det " litetill" ?/ btt

Försöker göra anhörigprogrammet ärligt jag tycker det är svårt. Vet inte riktigt hur jag ska tänka. Kör fast helt enkelt. Pågått många år. Svårt.

Håller med, vi pratar mycket förändringar i livet. Vad vill vi? Vart är vi på väg? Det är nog frågor som kommer med nykterheten. Saker vi inte prioriterat när jakten på och smygandet med alkohol var nummer ett i våra liv.

Nu hög tid att sova. ? God natt!

Vilken rolig läsning. Så beslutsam du är. Bra strategi det där med att köra. Även om man känner sig säker är det smart med små hinder. Fortsätt så! ♡ Kram

Tror att de flesta har en period då allt ställs på sin spets, avgörande dagar. Det är under dessa som den riktiga kampen utspelar sig. Hoppas att du orkar stå ut, kanske väntar en ny, lugnare fas redan i morgon. Bra jobbat!

Mitt i allt det jobbiga är du så klarsynt. Så smart att ta hjälp med det som går, det räcker ju till för dig med det som är ändå. Blir alldeles matt när jag läser om din jobbsituation, jag som precis tagit mig ur en liknande. Men du gör det bra, säger ifrån, låter ingen köra över dig. Du kommer att fixa detta, det är jag övertygad om. ♡

Ett extra ♡ för #287. Tack!

Kram

Oj, vilka händelserika dagar det har varit för dig, på många sätt. Tufft när någon som betyder mycket blir svårt sjuk. ♡ Något vi inte kan påverka. Så jobbigt!

Det vi kan påverka är arbetet. Eller rättare sagt vad vi vill ha för sorts arbete. När jag först läser vad du vill med ditt liv och sedan beskrivningen av ditt nya jobb känns det som riktiga motsatser. Dock är du både klok och insiktsfull, det viktigaste nu när du har börjat fundera över detta. Önskar att du får ork att ta ett beslut så småningom. Det tillhör knappast de enklaste valen vi gör, samtidigt som vårt mående tenderar att kännas allt viktigare ju äldre vi blir.

Var rädd om dig! ♡ Kram

Min motivation är mitt eget och barnens välmående. Jag är gift och bryt mig givetvis om maken också, men inte först och främst. Mitt eget välmående för jag bor i mitt eget huvud dygnet runt, kan inte flytta ut, så jag får se till att ha det så bra som jag bara kan. Och mina barn för deras trygghet, framtid och deras egen syn på alkoholen. Hoppas att de inte har ärvt min alkoholgen, men uppväxten ska inte bjuda på traumatiska alkoholrelaterade upplevelser.
Det är min förhoppning att förbli nykter resten av mitt liv.

Åh, vad härligt det låter. Underbar beskrivning. Vill ha riktig vår NU! Så stark och övertygande du är i ditt beslut. Så himla skönt att få känna så och utan att behöva kämpa med näbbar och klor. Just nu har du uppnått det så många eftersträvar. Hoppas att den känslan håller i sig.

Ha en fortsatt fin resa! ♡

Vad kul att du är här igen. ♡

Känn dig inte misslyckad, det hjälper inte ett dugg, tvärtom! Lätt att säga, jag vet, men det går så mycket lättare om man istället försöker fokusera på det som fungerar. Och det har du ju lyckats med. För dig funkar det bättre att dra ner på drickandet än att tänka alkostopp. Allt som är mindre än mycket är bra. Kanske blir du motiverad att hålla uppe helt ett tag längre fram. Det viktigaste är att det känns rätt för dig.

Önskar dig lycka till! ♡ Kram

Förresten, hur har det gått med huset?

...av hela mitt hjärta att det ordnar sig för dig. Känns så orättvist att du inte kan få hjälp med att ordna upp ditt liv. Så fel att du ska behöva gå som oavlönad assistent till någon du slutat känna "i nöd och lust" för. Men det går åt kraft till att orka göra större förändringar. Tyvärr! Hoppas att du får lite extra energi till att fortsätta söka bostad. Och att våren snart kommer på allvar. ☀️ Den är vi många som väntar på.

Du verkar så motiverad, det viktigaste verktyget vi har. Några strategier på det, så minskar risken ännu mer. Det gäller väl att inte ta just första glaset, det som är så lätt att tycka inte gör något. Men för de flesta brukar det ju bara vara det första i raden av många.

Krya på dig så du hinner bli frisk! ♡

Du är insiktsfull, tror att du fixar detta. Leta efter motivationen, det får/fick jag göra ibland. Påminna mig om plus- och minussidorna.

Lycka till! ♡ Kram

Vackert, naket och ärligt. Du berör! Kanske är det något vi som bedövat våra känslor under lång tid känner mer än andra. Något vi omedvetet längtat efter. Det oskuldsfulla och oförstörda barnets sinne.

Kram! ♡

Oj, det var mycket. Trodde att det kanske skulle ligga runt 20 000. Men antar att det kostar att ha all kompetent personal. Förstår ditt beslut att inte berätta för arbetsgivaren, jag vill inte heller, men egentligen är det nog inte så farligt som vi tror. Bra att du hänger här i alla fall. Önskar dig lycka till. ♡

Kjell-Olov Feldts ”kontrollerade” drickande! Han säger att han är typ 83 år inte vill ägna sig åt att kämpa för att va nykter alkoholist sina sista år i livet! Så det kanske inte är så mycket att förlita sig på?! Tycker du är stark Kampen och har gjort starka val, fortsätt med det! Använd din kraft och energi till att stärka dig själv! Det ger dig ännu mer styrka. Då kan man förhålla sig med lite mer distans till andras problem och sjukdomar! För det vi måste komma ihåg är ju att det är någon annans sjukdom/problem....Vi kan sätta ner gränsen och inte låta den ”krypa in” i oss! Så svårt när det är någon man håller av men det går! Kram och massor med styrka till dig?

Du har verkligen hittat just din motivation. Kul att se hur mycket man verkligen sparar. De där pengarna kan du göra betydligt roligare saker för. Att tappa några kilon är förstås också en bonus, för de flesta iaf. Bra jobbat! ♡

Tack. Jag har ringt och det verkade vara jättebra upplagt. 28 dagar med fullt stöd, hälsosam mat, aktiviteter etc. Jag kände att det verkligen hade kunnat fungera men... Det finns tre alternativ:

1. Man ansöker via sitt jobb som betalar för vistelsen (inte aktuellt eftersom jag inte berättar där) Om man inte har ett jobb gäller 2.
2. Man ansöker via socialtjänst som betalar för vistelsen (inte aktuellt eftersom jag dels har ett jobb och dels att soc envisas med att göra orosanmälning om man har barn)
3. Man betalar själv för vistelsen (inte aktuellt eftersom det kostar 70 000 kr och jag inte har ett öre över)

Så jag kämpar på i min ensamhet och med hjälp av forumet här.

Tappade helt lusten att skriva efter förra veckans kommentarer om att ingen berättar om hur det är att kämpa och att jag med flera "styr upp" och ger pikar här på forumet. Vet inte varför, men tog onödigt illa vid mig... Tack till er som försökte nyansera det hela och till Mirabelle och Mary för uppmuntran.

Nu låter jag det vara passé!

Här går det förvånansvärt bra. Inte det minsta sug på drygt två veckor. Vet inte varför, efter kampen som utspelade sig tidigare känns det nästan overkligt. Men jag tackar och tar emot och hoppas att tillståndet håller i sig. Är det kanske en typisk fas - om sådana finns - eller det som en del som varit nyktra länge beskriver, ett lugn och en trygghet som uppstår efter en tid utan alkohol. I vilket fall som njuter jag av känslan så länge den varar.

Har på allvar tackat för mig vad gäller några extra ansvarsfulla uppdrag jag innehaft ett par år på jobbet. Lättnaden går inte att beskriva. Ytterligare en faktor som gör att jag mår riktigt hyfsat. Jag sover dessutom bättre än på många år.

För tillfället är behovet av psykologhjälp mindre och jag tror att bara tanken på att det finns möjlighet gjorde att jag blev lugnare. Panikångesten är mycket snällare mot mig. Kanske är det för att jag möter den nykter. Det har jag aldrig gjort tidigare, lullig eller full som jag varit all min fritid. Herregud, vilket slöseri med livet.

Ha det gott, alla kämpar, oberoende av hur just er kamp ser ut. ♡ Kram

Ja, det är verkligen coolt. Känns bra i både kropp och huvud.

Mycket stavfel blev det också men det kanske också var meningen ?

Jag känner mig tacksam, vemodig, rörd, sorgsen och glad på samma gång. En känsla som kan vända till dödsångest om jag fastar i vemodet. Så jag tänkte ta mig ur det genom att skriva lite.

Jag lyssnade nyss på musik från min barndom och vemodet blev enormt. Och fint. Och gjorde så att jag höll andan.

Såhär blir jag ofta när årstider skiftar. Jag ska försöka att bara låta det komma utan att det blir för jobbigt i bröstet. Det är som att mitt liv passerar revy när det blir ljusare eller mörkare ute och en ny årstid tar vid. Detta är inte alkoholrelaterat MEN samtidigt ändå. För jag kan känna en extra kontakt med min barndom som jag blir vemodig över.... för nu är jag lika ren och klar i sinnet som jag var när jag var barn. Och då blir jag ännu känsligare. Men det är en ynnest kan jag nästan känna att jag får vara vuxen och känna så mycket. Inte bedöva detta med A. Då hade alla skiftningar i känslorna jag känner nu enbart resulterat i en ren ångest. Nu finns det så mycket mer i känslorna som är ganska häftiga att känna.

Vad mycket man missar av sitt eget känsloliv när man dricker. Det är förstås inte kul att ha dödsångest men om jag får det ju så genomlever jag den och känslan klingar av och blir till en annan känsla. Den passagen missar man om man dricker. Eller jag iallafall. Drickandet gjorde allt till en sörja och i slutändan var det bara självförakt och ångest jag kände.

Jag önskar så mycket att alla jag håller av fick känna det här. Jag vet inte om en enda vuxen i min närhet har den här rena kontakten med sina känslor. Kan de ha det? Det kanske de kan... men jag känner EN STOR skillnad. Och jag älskar mig själv! På riktigt alltså. Så känner jag ikväll. Och så blir jag rörd. Och åter igen vemodig. Och lycklig. Och gråtmild. Ovj får lite dödsångest. Och så går känslorna runt i mig. Och imorgon är jag kanske mindre sårbar och djup. Men jag är säker på att det är meningen att jag ska känna allt detta nu. Inte döva!

Skönt att skriva ner det här flummiga otydliga.

Godnattkram!

har maken börjat höra av sig. När vi levde "tillsammans" kunde han vara borta på jobb tio dagar utan att ta kontakt eller svara påtelefon, antagligen drack han en del av den tiden. Och inte kom han hem som han sagt heller, det kunde gå två dagar till utan att han hörde av sig. Men nu, efter fyra månaders separation då jag trappat ner mitt beroende av honom och inte gör kontaktförsök lika ofta, då har han börjat höra av sig..Som just idag när jag kom hem sent från jobbet, trött och hungrig, till ett tomt hus som vi skulle levt tillsammans i, då skar saknaden som knivar i själen och just då ringer han. .trevande koll om jag finns kvar, om jag ev kan tänka mig att försöka igen, frågar hur jag haft det (har ALDRIG hänt förr) och att han borde varit hemma och hjälpt mig med ruckelhuset i vintras....och på det svarade jag Nej, du skulle inte bott här för du dricker. :P Då la han på. Och jag fortsatte pyssla med mitt....efter att skickat ett sms att "Ditt drickande var enda anledningen till att jag bad dig flytta". För så var det. Allt annat hade jag väl kunnat ta, men inte det. Och för ett år sen påbörjade han missbruksbehandling som gick bra när han gick varje dag men som föll när han efter en månad valde att sluta sjukskrivningen och börja jobba. En gång i veckan + ett AA möte i veckan var för lite. Jag sa när han ringde om att han borde nptt kvar.,ja om du hade fortsatt din behandling, då hade det gått ett år nu....han slängde på luren. Och jag fortsatte med mitt liv. Känns skönt men lite vemodigt samtidigt som jag är stolt över mig själv att jag kommit en bit på väg och kan säga nej. Han var full i fredags, i lördags, idag är det onsdag och han var full nu med........ det går snabbt utför nu.Men jag är inte med på den resan!

Känner igen den där fallgropen efter ett par veckor som du beskriver. Jag börjar tro det att i mitt fall kan vara post akut abstinens som jag läst mycket om sista tiden. Behöver ju inte alls vara så i ditt fall men för mig hjälpte det att lära mig mer om det. (Jag trillar ofta tillbaka efter 14 dagar-1 månad fortfarande)

http://www.alkodrog.com/post-akut-abstinens-paa/

Heja dig!

Ja Emma, läste det. Och det lät bara härligt, inte jobbigt alls. Det är väl ovant i början men tanken på att riktigt njuta av resan från morgon till kväll, utan någon alkodimma öht, känns lockande.