Senaste kommentarerna i forumet

Eller hur ? Se på någon film på kvällen
Läsa en bok.
Göra sej en liten laxbricka rökt eller gravad.?Avsluta med lite ost ???
En full peson.är det mest ointressanta som finns får en bara att bli medstämd och besviken.
Njut av tystnsden och lugnet

Miss L .. Du vet att det finns ngn för oss alla därute .. ❣️ Ha bara tålamod .. Den rätta som inte gömmer sig bakom ngt beroende ... När jag visade mitt rätta Jag .. Nykter o Närvarande .. Så hittade jag rätt .. Lycka Till o Kram , Lerigen

Fråga Inuet kolla vad han har för iställning. Han brukar veta hur det fungerar vilka inställningar man behöver för att lyckas

Tack för stöd och omtanke. Nä det är inte lätt. Mannen är min stora kärlek. Det är inte så att han kunnat tryckt ner mig, jag är stark, vet var jag har mina fötter och står stadigt på dem. Maken har förvisso försökt "sticka upp" och tro att är för mer för att han är akademiker vilket inte jag är. Det har aldrig bitit på mig. Jag vet vem jag är och är trygg i det. Det har stört honom naturligtvis.
Inte lätt för honom som varit den aktive utåtriktade, medan jag har varit den mera softade, att vara beroende av mig. Livet är inte enkelt. Kram och god natt.

med dig, Forumet har stor betydelse! Man kan dela bra och dåliga stunder, glädje och sorg. Det är så skönt, med människor som inte dömer utan förstår och glädjs med det bra och stödjer i det svåra! Man växer även om det inte alltid i varje stund känns så! Har haft det precis som du: man vill stötta sin man men...det blir ju helt konstigt när han skall bevisa att han kan vara nykter en ”liten stund”! Att man själv blir en drama-tant som överdriver?! Man ska va tacksam och positiv..! ”Kan du inte ha tålamod och se att det går åt rätt håll” var mitt ex favorit-kommentar! Jo men när det har gått åt rätt håll i två veckor så går det ju alltid åt fel håll igen! Berg-och dalbana kan man ju kalla det också! Bitter är du inte Kampen, du är nog bara realistisk i dina förväntningar! Och för den delen är det okej att vara lite bitter och nere ibland! Önskar dig en riktigt glad påsk! Kram ?❣️

Har ni inte ens varit på ett AA möte tycker jag ni ska gå dit och döm efter! Jag själv tror på en Gud men jag upplever då inte att AA i sig skulle tro speciellt mycket på en Gud. Det skiljer sig där precis som överallt i samhället. Det enda alla har gemensamt där är att vi inte vill dricka längre! Sen är det allt från "den fattiga uteliggaren" till den "rike direktören". Vad man läser etc är ju helt upp till dig själv att ta till dig eller inte. Själv så är det delningarna jag tycker är bra.

Var går gränsen mellan ett bruk och missbruk? Och när blir man alkoholist?

Tack Ron!

Bra med sällskap helt klart. Tur att vi har det..Det här löser vi, bara att kämpa på

Trevlig kväll

John

Det stämmer att när jag förändrar mina mönster så gör han det också, nar jag slutar ligag på och försöka ta kontakt så blir han mer aktiv. Förra gången vi separerade (på hans initiativ, idag kan jag tänka att han flyttade för att kunna dricka mera, det var svårt att dölja och gömma i förra trängre bostaden) fullkomligt jagade jag honom och han försvann in i en annan famn, först då slutade jag ringa och messa, när han hämtade/lämnade barnet varannan vecka var jag pigg, glad och alltid på väg ut på nåt kul (när han hämtade såklart) och helt opersonlig..... det tog mindre än tre månader så kom han tillbaka och ville försöka igen. Taktiken lyckades. Då.
Den här gången är det mer en blandning av taktik (för jag vill inte förlora honom) och självbevarelsedrift och realistiska förväntningar (jag tror inte att han kommer att bli frisk, samtidigt bekänner jag mig till en religion som tror på mirakel ((kristendom)) tricky tricky det där ;D)
Men du pekar på det viktigaste där, att jag tar beslut som jag mår bra av och jag MÅR bra. Samtidigt pressas jag ut till ett liv som jag egentligen inte vill leva, jag vill ju egentligen leva i hus på landet med djur och en man och ungar, men hans alkoholism och husets omedgörlighet och min beränsade ork tvingar mig till en lägenhet i stan. (Som tack och lov är en drömlägenhet) Det är ju lite därför jag hänger här, som rubriken på tråden säger: Börja ett nytt liv utan alkoholisten- hur gör man? Som tur är har jag alltid varit bra på att gilla läget och göra det bästa av det jag har eller får.

Du ska vara glad och stolt. Din beslutsamhet lönar sig :) Det går ju strålande! Ha en fin påsk nu, och keep up the good work. Kram

När man skriver med någon så här anonymt och har mycket gemensamt försöker man föreställa sig en bild av den man skriver med. Jag lever till skillnad från dig ensam, av olika anledningar. Eller, jag delar iofs lägenhet med en vän som är hemma 3-4 dagar i veckan. Vi kommer bra överens. Mitt dilemma, är att jag har lättare att vara nykter i min väns sällskap än när jag är själv hemma. Vad skönt att du liksom jag har stöttning av någon närstående i vår omgivning.

Trött jag blir när det blir dubbelt ?

För min egen resa har forumet haft och har en stor betydelse. Att dela sina sorger men även glädjen sina misslyckanden men även lyckanden ger mig så mycket nya input.
Lite ledsen/sorgsen dock ikväll.
Jag förstår att det finns inga enkla lösningar. Jag är glad för att mannen inte dricker nu. När vi pratar om missbruket så menar han att han slutat för att visa att han har inga problem. Jag har överdrivet och nu vann jag striden? Det blir fel
Jag önskar att vi kunde göra detta tillsammans. Jag vill stötta men hur gör jag om det är jag som har problem???
Jag vet att det inte är så jag vet också att jag känner mig hyfsat stark. Min känsla är att han inte själv förstår och då inte på allvar tar tag i sin situation
Nu svamlar jag kanske runt lite och tänker att jag ska vara tacksam att han inte dricker längre. Jag ska vara nöjd nu....Jag är inte det. Det har gått så kort tid så jag ska inte heller vara otålig
Men nu är han mest sur arg och vresig. Det skulle han ju kunna få hjälp med, att känna sig glad och lättad. Att livet kommer få en mening och att kunna tänka framtid. Mulletant med ”gubbe” har gjort en fantastisk resa. Det tror jag inte min man orkar.
Förlåt min bittra attityd känner mig säkert positivare i morgon

För min egen resa har forumet haft och har en stor betydelse. Att dela sina sorger men även glädjen sina misslyckanden men även lyckanden ger mig så mycket nya input.
Lite ledsen/sorgsen dock ikväll.
Jag förstår att det finns inga enkla lösningar. Jag är glad för att mannen inte dricker nu. När vi pratar om missbruket så menar han att han slutat för att visa att han har inga problem. Jag har överdrivet och nu vann jag striden? Det blir fel
Jag önskar att vi kunde göra detta tillsammans. Jag vill stötta men hur gör jag om det är jag som har problem???
Jag vet att det inte är så jag vet också att jag känner mig hyfsat stark. Min känsla är att han inte själv förstår och då inte på allvar tar tag i sin situation
Nu svamlar jag kanske runt lite och tänker att jag ska vara tacksam att han inte dricker längre. Jag ska vara nöjd nu....Jag är inte det. Det har gått så kort tid så jag ska inte heller vara otålig
Men nu är han mest sur arg och vresig. Det skulle han ju kunna få hjälp med, att känna sig glad och lättad. Att livet kommer få en mening och att kunna tänka framtid. Mulletant med ”gubbe” har gjort en fantastisk resa. Det tror jag inte min man orkar.
Förlåt min bittra attityd känner mig säkert positivare i morgon

Hej Ron!

Jag är 50+. Vill inte säga exakt då jag inte vill att det ska kunna härledas ifall fel person läser detta. Hoppas du har överseende.
Stora mängder i ungefär 1,5 år. Det ökade succesivt p.g.a kringliggande faktorer av traumatisk karaktär. Man kan säga självmedicinering.
Tidigare drack jag mer än de 14 glas/vecka men inte så stora mängder som jag slarvigt vant kroppen med och höjt toleransnivåerna med
under sista tiden. Det var ju av den anledningen jag sökte mig till detta eminenta forum.
Mitt drickande har inte påverkat andra i min omgivning nämnvärt. Jag blir heller inte personlighetsförändrad. Kan ju vara att hustrun nämnt
alkohollukten. Dricker aldrig dagtid. Aldrig före 18 på kvällen och inte efter 24.00. Dricker inte bland vänner vid fel tidpunker och fel tillfällen.
Är inte öppen med detta till någon mer än min fru. Det är helt enkelt inte lämpligt av olika skäl. Många aspekter att ta hänsyn till i detta som jag inte kan gå in på. Jag kom till insikt när jag började må dåligt av A. Det negativa blev större än det positiva. Sen när jag började räkna glas så blev jag varse
om mitt slarv med A. Ska försöka styra till detta nu på ett bra sätt.

Bästa hälsn.

John
Min fru stöttar mig så det är bara bra ur den aspekten. Hon är ju rädd om mig och min hälsa.

Har funderat på dom som vill fortsätta dricka eller byter beroende..Den bästa partnern enligt dom själva måste vara en annan missbrukare eller medberoende, eller både och..Väljer man en tillfrisknande så kan den andra partnern inte fortsätta sitt missbruk utan att få frågor och kanske ultimatum..Men väljer man en aktivt beroende eller medberoende, så hjälper hen att dölja missbruket för omgivningen..Smart..Kom på det när jag tänker på en som bytt sitt supande och låtsas vara fri..Ja fri från alkohol men inte från spel och sexchatt..Då tror omgivningen att hen är nykter..Om hen då också skaffar en täckmantel som partner och möjliggörare..Perfekt..Ryser när jag kom på detta...

Tack för dina ord. Jag ska också lämna, men det är inte läge just nu. Nä min familj vet inte. Han kan dricka galet mycket men ändå sköta sig inför dem. Men jag ser och märker. Men jag tror att hans syster och hennes man vet, men inte orkar inte ta tag i det eller förnekar det. En dag ska jag berätta för dem varför jag alltid är sur på våra fester eller varför jag går hem först. Jag förstår om du känner dig lite ensam. Det är jag också rädd för att jag ska bli om jag lämnar. Alla våra vänner här är hans vänner. Jag lämnade alla mina när jag flyttade hit. Mina föräldrar börjar bli till åren. Är så rädd för ensamheten. Mina söner är på g ut i världen på egna ben. Deras prioritet ska inte vara mamma utan bygga upp sina egna liv. Påsk, midsommar, nyår, vem vill sitta helt själv? Julen får man förhoppningsvis tillsammans med sina barn. Fast egentligen är man ju ganska själv nu med. Glad påsk till alla oss som kämpar!

Jag tror att han säkert ångrar sig. Normala människor brukar göra det och känna skuld när de inser att de har sårat någon... Det är nog frigörande för dig själv om du kan förlåta. Därmed inte sagt att du ska fortsätta leva som du gör. Det är beslut du måste fatta och utgå från dig själv och dina behov. Klart det är lättare att tänka på sig själv och gå vidare om livskamraten är rätt igenom ond, som hin håle själv. Så är det emellertid sällan. Han ångrar sitt utspel, och säkert mycket annat som sagts och gjorts under alla era år tillsammans. Frågan är vilken bärighet den ångern ska få i de beslut du fattar gällande ditt liv och din framtid. Det är en stor och svår fråga att tampas med. Kram

Jag har lämnat nu så min påsk blir lugn (fast lite ensam) i år men minns förra påsken allt för väl! En katastrof kan man kalla den, en supande man hade jag då som bar sig så dumt åt! Vet att jag bet ihop på påskafton för att inga barn skulle märka nåt och få den dagen saboterad! Var osams med honom efter påsk istället! Blä! Förstår dina känslor inför långhelg! Kan vara så skönt med några dagar extra ledighet....men kan också vara en ren fasa! Undrar om inte din familj förstår och vet ändå? Eller håller han sig i skinnet då? Var inte ensam om detta, prata med människor du litar på och tycker om! Då får du också stöttning och förståelse tror jag! Kram

Njut av landet och lite ledigt Vännen❤️ Det förtjänar du. Kram

Stressfri och nykter, lapandes sol och värme... Riktig vila. Så härligt! Kram

Här har du en själsfrände i det avseendet... Vin som stresshanteringsmetod, det känns igen. Gratulerar till 25 dagar! Nu slappnar jag av med fåniga inredningsspel och liknande på iPaden. Jag brukar läsa böcker annars, men har svårt att samla huvudet just nu (utmattningsdepression). Varma bad med levande ljus är ett annat hett tips. Dricka te funkar. Ligga på spikmatta brukar också hjälpa. Välkommen hit!

Man säger i aa, gud som du ser honom..Jag är inte kristen, har dock en egen tro. Förmodligen kan man byta ordet gud mot mig själv eller vad som..Förstår mångas avoghet mot ordet gud..Tror AA behöver mordeniseras på många sätt..

Ja Lim .. känner igen mig i det du skriver .. vemod o ledsen .. verkligheten från förr kommer ibland ifatt mig ... Men min Vita verklighet idag är annorlunda .. a är ute ur mitt liv och jag bestämmer själv hur jag ska leva det .. Lycka ❣️ En riktigt skön o Glad Påsk till dig Lim ??? kram Lerigen

Nu är det snart påsk med lite ledighet. Ser inte fram emot detta. Hur mycket ska det drickas? Idag onsdsg åkte jag och handlade och var borta ca en timme. Under den tiden hade han hunnit få i sig två stora glas med whiskey. Visste att hans öl var slut. Märkte på honom när jag kom hem att han druckit. Han var otrevlig mot mig inför barnen (vuxna barn som bor hemma) och drog upp saker som han vet gör mig ledsen. Ville starta bråk. Kollade i spritskåpet när han lagt sig framför teven och såg hur mycket det sjunkit i flaskan. Han ska ju jobba imorgon. Varför? Får ont i magen och ångest inför denna långledigheten. Vi ska fira påsk med vänner på lördag och med min familj på söndagen. Fattar ju hur det ska gå. Min familj vet inget. Hintade lite till min svägerska sist vi sågs. Orkar inte vara ensam med allt längre. Hur tänker ni andra inför påsken? Hur orkar ni med det?