Senaste kommentarerna i forumet

Precis, så därför borde ju vi, som har problem med den där spärren inte dricka så ofta. Som du säger, det blir inte så kul i slutändan ;)
En sak som hjälper mig är att inte ha alkohol hemma, prova det! Eller att kanske inte alltid säga ja till utgångar och fester, även om det känns tråkigt. Jag tror på att skapa nya rutiner som inte innefattar alkohol...

...är någon tröst men jag är på utlandsresa och det har gått jättebra. Bara att bestämma sig och sedan stick to it.

Usch, har blivit förkyld och är tröttare än vanligt. Vill bara sova! Längtar efter påsk och påsklov så man kan sova och vakna av sig själv, utan det förbannade alarmet.
40 vita dagar idag (ja, jag räknar fortfarande ?) och nästa vecka står jag inför min största prövning: utlandsresa. Känner mig trygg just nu, men hoppas det känns lika enkelt på plats. Semester är annars ganska starkt förknippat med öl, vin och några drinkar. Men inte nu....får inte....

Alltså det funkar! Visst är det coolt?

Inatt når jag 10 dagar. 1200 kr sparade.

Det var många år sedan jag hade en vit vecka, nu har jag passerat en vecka utan problem. Midjemåttet har minskat.

Kittlingarna i sidan är borta.

Hej! Förstår vad du menar. Jag vill ju eg inte bli full, men har svårt att stoppa mig tex hemma el ute om jag kommer över min gräns f när jag tappar min spärr. Då vill jag bara fortsätta dricka o ha kul. Blir ju dock inte så kul.

Hej Orca!

Vad skönt det måste kännas med dag 88. Längtar dit. Vill också ersätta normen A.
Du har gjort en fantastisk resa... Fint :-)
Känslan av befrielse är mest påtaglig på morgonen så här långt för mig. Alltid en början..

John

För Pepp och boktips! Idag är en konstig dag. Blev starkt begär efter A vid 15.00 tiden. Det är väl nu man behöver all styrka.
Får inte trilla dit det så jag får helt enkelt gå ut en sväng. Känns bedrövligt att det blev så här.
Gällande påsken är det väl lättare med allt tjöt, svärmor m.fl. om man har lite innanför västen.
Men jag ska försöka hantera även detta ;-)

Ha det fint Emma!

John

Ingen hit. Trist och mörk, behöver ljus. Budgeten är begränsad så utbudet är i te så stort. Maken ångrar djupt sitt sista utspel och skäms. Tro på det? Villrådig.

Hejhej,

Jag försöker också minska mitt alkoholintag och gör precis som du, dricker för mycket när jag väl dricker. Vi kanske ska börja tänka mer på vår inställning och vårt mål när det uppstår en situation där vi dricker. Mitt mål, när jag och min man köper hem något, är att alltid bli så full som möjligt (det är där jag har problem), när jag är ute och äter middag med vänner etc, då kan jag hålla mig till ett glas för målet är inte att bli full. Därför kanske man ska försöka undvika vissa saker oftare, typ köpa hem alkohol, eller gå ut och festa till en början tills man kan ändra sitt mål. Det är det jag försöker göra i alla fall. Lite lulligt kanske men hoppas du förstår vad jag menar!

Precis så som du skriver! För min cirkel här på forumet har varit att jag försöker avstå helt och sen faller jag efter ett par veckor, håller mig borta härifrån ett par månader och sen repeat. Vill inte ha det så längre. Jag vill kunna stanna upp och tänka, ändra rutiner och skaffa nya men allt kan inte gå på en gång.

Mitt mål är att dra ner på alkoholen så mycket som möjligt men det är ingen press och inget tidskrav just nu. Det enda jag ska hålla är att skriva ner de dagar jag dricker och hur mycket jag dricker. Men det gör jag inte här, utan i min privata dagbok. Här är mer för reflektion och för att få/ge stöd och råd :)

Jag blir också stolt ifall jag bara tar ett, eller två glas. Vill känna så och inte som att börja om på nytt igen. Det är en resa liksom...

Kram till dig också!

Hej, jag är inne på dag 88 nu och jag lovar att sorgen du beskriver sakteliga övergår i lättnad och en känsla av befrielse. För mig handlar det mycket om att ersätta alkoholen som norm och dit är jag på god väg. Förlåt om jag vältrar mig i självberömmelse men jag hade inte förväntat mig att den starkaste känslan skulle vara lättnad och att saknaden klingar av dag för dag. Och "omgivningen" är mindre intresserad än jag trodde...

Som någon skrev: "man ångrar aldrig en nykter afton".

Jag ser att du inte fått något svar än på ditt inlägg. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar av någon och man kan behöva skriva flera gånger. Möjligt är också att ingen som har denna erfarenhet har sett detta.

Jag får en idé, vet inte om det fungerar för dig. En del brukar göra så att de ringer det ställe eller mottagning de är lite nyfikna på och frågar lite om hur stödet ser ut innan de anmäler sig. Om man väljer att göra så kan man ju fortfarande vara anonym om man vill det. Vet inte om detta är aktuellt längre eller om det är ett förslag som passar dig.

Hoppas du hur som helst får svar på det du undrar på något sätt.

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Ja Lerigen jag mår väldigt bra! Och det är helt klart nykterhetens förtjänst att mitt mående är så pass stabilt.

Igår tog jag en a fri öl som sparats ett bra tag pga att jag inte varit sugen. Det tog mig flera timmar att dricka halva. Sedan hällde jag ut resten. Kunde liksom inte med känslan av att den landade i magen. Trots att den var a fri. Tänker på hur jag drack öl förut. 50 cl burkar i ett svep. Nu klarar jag knappt 17 cl a fri på flera timmar.. Tala om att det var alkoholen jag ville åt! Nu är det verkligen bevisat.

Kram till er alla!

...att läsa din omfattande lista!

Var nyfiken på att se vad du saknade med alkoholen. Ang kreativitet- vänta ut det, den kommer tillbaka och när den kommer- håll I dig! Här var det som att öppna en fördämning.

De där två timmarna- tja du har rätt de måste fyllas. Har du läst Dennis Lehanes senaste? Gör det annars, du kommer att glömma tid och rum!

Storhelger, släktkalas o dyl- drack man för att klara av släkten kanske? Är just nu mitt ibland dem och det går utmärkt utan A, samtalar frågar fördjupar- jätteintressant!

Jag tror att det kommer att plana ut med tiden och den där härliga känslan av första glaset vin får man väl lära sig att leva utan.

De positiva punkterna överväger!

Kämpa på!!

Det är förmiddag. By I norra italien, marknadsdag. Alla gamlingar har tagit sig ner till centrum för att tja framförallt mötas umgås skvallra en del och kanske köpa en och annan grönsak.

Sitter på baren för en cappuccino och en toast. Damerna och herrarna runt mig tar aperitivo innan lunchen: ett glas vitt eller rött, en Campari eller kanske en alkoholfri crodino. De Snaskar I sig mini-panini och chips.

Jag älskade det där innan. Att följa traditionen och ta ett glas innan lunch. Lulla omkring på marknaden sen. Inte nu, jag tar en cappuccino och ser mig omkring istället. Noterar saker. Tjuvlyssnar. Och bara flyter med nuet. Och jag är inte stressad och jag är inte irriterad, jag bara är.

Solen och våren tinar upp mig. Panikångest och jobbstress känns så långt bort och främmande.

Det är så tyst. Lite vårfåglar kvittrar i plommonträden här utanför. Det skramlar lite från vinfabriken här nedanför ( idag sätter de etiketter på en röd Barbaresco till en restaurang I grannbyn ).

Nu lite siesta. Ha det gott!

Du har startat en tråd här och tänkte titta tillbaka i den när du känner dig helt redo för det. Du skriver något om att du inte kunde radera den, vill du vi på admin gör det?

Annars är det bara kul om den ligger kvar här och väntar tills du känner att det är dags!

Du är igång!

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Tack för att du vill dela med dig samtidigt har vi ett ansvar då det handlar om att länka. Jag hoppas att de som är intresserad kan hitta informationen ändå.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Transportstyrelsen har samla mycket information på sin hemsida,

https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/Korkort/fragor-och-svar-…

hoppas du finner det du söker där.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Underbart att vara fri..Du var en av de första jag läste om på forumet..Så skönt för dig att bara vara och bara leva. Utan kamp..Kram✨

Du berättar att din FD sambo har problem med både alkohol och olika droger. Han har försökt att sluta flera gånger och lyckats kortare perioder, det går upp och ned för honom och senaste året har det eskalerat om jag förstår dig rätt och han har inte arbetat. Du hör fortfarande att han vill och du vill försöka ett sista försök att få honom till hjälp.

Det hörs att du gjort och gör mycket för honom, samtidigt är du också tydlig med vad som krävs om nu ska ha en framtid tillsammans med honom, att han förändrar och tar hjälp.

Nu har du hittat hit till anhörigstödet och tagit modet att skriva, bra gjort! Hoppas du hittar en del som blir hjälpsamt för dig här inne. Ibland tar det lite tid innan man får svar i sin tråd och man kan behöva skriva flera gånger.
Fint att du är här så vi kan ge dig stöd.

Vänligen
Rosette
Anhörigstödet

Tycker det är väldigt starkt att du väljer din väg. DIN väg. Ibland ÄR man INTE redo att ta steget fullt ut... ibland kanske det inte ens behövs.. snarare kanske man behöver som du skriver... föra dagbok.. ( precis som med kost) och sen titta tillbaka för att utröna ett mönster.. jag håller med att det kan verka omöjligt att sluta helt.. där är ju jag.. också.. men låt oss då tillsammans.. ( om du vill).. försöka räkna mindre glas istället för vita dagar.. jag tror att de vita dagarna ändå kommer göra sig gällande om vi testar det här.. de gånger.. vilket numera är mycket ofta... som jag lyckats stoppa mig själv från okynnesglasen.. så mår jag mycket bättre.. och det leder i sin tur till att jag nästa gång drar åt svångremmen ännu mer... ( typ... ett glas till middagen.. och sen stopp)... så smyger sig stoltheten på.. jag blir nöjd över mig själv.. jag gläds åt min preliminära kontroll.. och en glad cirkel skapas... istället för en ond... kanske är räkna dagar inget för oss men bra för andra.. jag vet inte.. alla sätt är BRA sätt kan jag tycka... hur som, låt oss se hur mycket vi kan begränsa oss? :) jag tror på dig. Du har insikt. KRAM

Hej fina forumvänner ❤️ Hoppas ni mår ok ? Inatt kom jag tillbaka till Sverige efter overkligt tunga dygn utomlands på jobb. Jösses så overkliga.. gänget jag arbetar med jobbar dygnet runt när dom är iväg såhär... och då vill jag pointera.. DYGNET RUNT! snitt på sömn och återhämtningstid är ca 2.5 timmar per natt... sen är de små myrorna igång igen... maniskt... jag har jobbat HÅRT i många år av mitt liv... men detta tar priset.. :) Dom verkar trivas med att successivt brotta ner sig själva så till den milda grad att det blir till absurdum...( många e dock mycket unga och driftiga... ) jag försöker förstå varför... vad driver dem? Det som drev mig innan var KARRIÄR!... adrenalinet blev en drog till slut... precis som A... A blev lösningen för att TVINGA kroppen att gå ner i varvtal... TVINGA kroppen att somna de få timmarna man FICK sova... hysteriskt... fel.... dumt.. sjukt... japp.. så är det.. hur som.. förstående chef.. jag åkte hem igår som sagt en dag tidigare än mina kollegor.. det fanns absolut INGENTING KVAR att hämta hos mig.. nu e man hemma igen... i hemmets trygga vrå.. påsklov nu... dags att verkligen reflektera och komma på en ny plan. Att ändra på livet... är svårt.. men jag vet att det är min enda chans... A kan inte vara ett sätt att överleva livet.. A kan inte vara lösningen på att orka fortsätta i samma veva... det om nått är sjukt.. vet inte hur ni känner... men jag önskar egentligen bara... att få kunna vakna på morgonen .. och inte känna ångest... det behöver inte vara glamoröst eller storartat... längtar efter LUGNET... att kunna ta mig igenom en dag i livet med lugn glädje... träning.. mat.. kärlek från mina nära.. jobb ( i normala mängder) ... och att kunna njuta av en kopp oboy på kvällen och känna att idag... var helt enkelt en vanlig.. fin .. harmonisk dag... utan kamp..utan A som medicin... utan en massa eländig ångest... livet är så fullt av sorg förluster och kamp ändå... så varför sätta sig i en position där man bara adderar ännu mer skit till ekvationen... idag är jag mer slut än jag varit på säkert ett år.. mannen jobbar utomlands idag så jag e hemma själv... får bli frukt.. vila.. och andningsövningar idag.. och framförallt landa i det som hänt min kära älskade släkting som nu har obotlig Cancer... :( så man kommer på fötter igen och kan tänka klart. Tack för att ni stöttade mig under helgen... det hade INTE gått utan er❤️

Ingen som vet ?

Varför hoppas jag på en förändring? Jag vet att det inte kommer ske.
Ändå har jag så svårt att ta samtalet igen, kanske för jag inte har mer än mig magkänsla och erfarenhet med henne att gå på!
Idag swishar hon pengar till ett påskägg till vår dotter! Hon kan inte ens handla det själv?
Ho har ju trotsallt antabusen hemma men jag vet innerst inne att man inte bara får det sådär av en läkare!

Snart dags för vårt andra barn, jag har varit sjukskriven hela tiden och haft en tuff graviditet hon har aldrig frågat hur jag mår, vad lösningen är mm mm.. ja ni förstår vilka frågor jag är ute efter..
Hob skulle komma och fika imorgon och jag kände nej det går inte, alla är sjuka här hemma och hennes svar blir aha!
Aha!!??!!?! Så mycket vill du verkligen ses?