Senaste kommentarerna i forumet

... exakt samma sak hände mig ( se min tråd ). Enda skillnaden är väl att jag fixar med växterna var o varannan dag!

Heja oss! ( och alla andra såklart ☺️)

Påsk är överskattat. Ägg är ju skitäckligt! Att ersätta flaskan med kokta äckelägg är dömt att misslyckas. Rätt tidpunkt att ta tjuren vid hornen kommer aldrig när man väntar på den. Varje tidpunkt är rätt tidpunkt. Just precis nu är den rättaste tidpunkten av alla. Släng ut flaskan. Gå till närmsta affär och köp dig något riktigt gott och syndigt till tröst. Du har klarat 17 dagar tidigare. Du fixar en nykter dag till! Kram

Får man åka litet snålskjuts på ditt kunskapande? :) Du kan väl plita ner några rader om vilka verktyg du får lära dig för att hitta det här "Good enough"? Alla fortsätter säga det till mig... Släktingar, kollegor, chefer, vänner... Du måste lära dig good enough... Men hur vet man var ribban ska ligga då?

Men jag lade ner alkohol helt 1 januari, för att kunna se på mitt liv med nykter klarsyn. Så sakteliga har insikter värkt fram. Ju fler nyktra dagar som förflöt, desto klarare såg jag orsakerna till varför jag började konsumera alkohol på ett riskabelt sätt, och vad jag behövde göra åt "roten till det onda". Om du har nytta av just min historia vet jag inte. Det beror ju på hur ditt alkoholbruk ser ut och din målsättning. På det här forumet hittar du en uppsjö av olika slags historier, lika många som det finns användarnamn :) Läs trådar och ta rygg på dem som har kommit en bit på vägen. Välkommen!

Går raskt mot 6 veckors nykterhet ???. Maken och en god vän satt här och drack öl och drinkar igår och vi åt god mat. Var inte ett dugg sugen. Hade bunkrat upp med goda ”vuxenläsk” (dricker inte alkoholfri öl eller liknande heller - just nu). Riktigt trevligt och kag nattade barnen nykter och fin, sov gott och vaknade pigg och fräsch.
Nyss planterade jag om lite växter här hemma. När hände det sist ???

om jag hade haft vett att skriva ner hennes delning !!!!

Allt var rörigt inom mig och det berodde på att jag inte visste vem jag var, den nya nyktra alkoholisten, som inte levt ett "normalt" liv på 20-25 år. Jag visste inte hur man gör för att vara "normal" och letade efter en väg ut. Hon hade som medberoende varit i exakt samma situation när hon klev bort från sin missbrukande partner och det något år före mig.

Men kontentan av hennes delning då var att hon nyligen hade upptäckt vägen som leder mot horisonten där ljuset finns och hon hade styrka och kraft att gå den på helt egna ben. Hennes självkänsla, och inte minst, hennes uppfattning om sin egen identitet, sin egen person, gav henne en kraft som förde henne framåt. Jag hade ju själv lärt mig det nya med självkänsla men inte riktigt fått det på plats men som så ofta är så ramlar kunskapen på plats när jag är mogen för det. Helt plötsligt, där och då, fattade jag att jag var en egen person värd att älskas för den jag är och inte bara en alkis som stapplade fram. Jag kan nog säga att där bytte jag identitet från alkis-Adde till en person som heter Adde och har en sjukdom som kallas alkoholism. Jag var inte längre min sjukdom, jag var en person. Jag insåg att som en person hade jag möjligheter att skaffa mig ett liv och göra nånting bra av det istället för att jag hela tiden skulle släpa på en gammal alkis som var bara en tyngd på mina axlar.

Sjukdomen är kronisk precis som astma och diabetes men jag har alltid möjlighet att medicinera mot den om jag lever rätt och gör bra saker för min egen skull. Och, inte minst, påminner mig om vem jag är för glömskan är min värsta fiende.

Jag försökte att få tag i kvinnan ifråga efter mötet för att ge henne en bamsekram men hon försvann lika snabbt som en avlöning ! Tyvärr !

Jag läste noga om min nya medicin i FASS, och det stod att den inte förväntades interagera med alkohol. Jag smuttade försiktigt på litet rött till middagen. Sedan festade vi halva natten, och det gick rätt vilt till. Folk ramlade omkring och sluddrade så inte en människa kunde förstå vad de ville ha sagt. Det var nog något fint iaf, för de var väldigt kärleksfulla... Fast jag drack inte mer än vinet till middagen, för jag hade ingen lust. Det räckte liksom bra så. Den känslan är ovan för mig. Även om jag aldrig dricker mig berusad bland folk, så brukar begäret efter mer vakna. Jag pratade med min man om det när jag kom hem idag. Han tyckte det verkar solklart att jag har självmedicinerat min ångest och depression med alkohol, och nu behöver jag inte det längre. Inget behov av att fortsätta tillföra alkohol och underhålla det ångestdämpande ruset. Det låter vettigt. Och jag är förundrad över hur jag inte kunnat se sambanden tidigare, och skakat fram hjälp. Korkskalle! Vad jag ska göra med insikterna nu vet jag inte. Sluta vara rädd för alkohol och räkna mig till en av de lyckliga som trots allt kan ha ett hälsosamt förhållande till rusdrycker? En sak är säker, något mer vinlullande hemma i soffan blir det inte. Dit ska jag aldrig tillbaka. Hur kan man vara säker på att inte hamna där?

Lördagen gick förvånansvärt bra och förblev nykter. Kan vara så att jag inte passerat sista utposten innan botten, och kanske det finns hopp
om att organen återhämtar sig. Hoppas! Man får inte glömma att folk dör av detta missbruk. Som flugor i en del släkter
som har A-genen. Känner dofter bättre och känsloregistret är lite större och inte så avtrubbat när man är bakfull.
Smärtorna kom tillbaka igår kväll men avtog snabbt som tur var. Magen känns förvånansvärd lugn. Det är längesedan kan jag säga.
Märklig iakttagelse är dock att små känningar som kan uttydas som små kramper förflyttar sig runt kroppen.
Tummarna, ögonlocken, kliande lite varstans, men inget som man lider av direkt.
Tinnitus och huvudvärk men det tar jag som en reaktion på kroppens vana att erhålla A men nu inte får denna substans.
Hur som helst, ser framtiden an och är säker på att klara detta.
Vill nämna att denna sida är superbra att läsa i. Då ser man att det finns fler som drattat på ändan och inte bara undertecknad ;-)
Nu nykter Söndag med möbelinköp på programmet

Ha det bra alla!

för din positiva delning !

Det var känslan som lyste igenom redan dina första inlägg, att här handlar det om så mycket mer än att plötsligt behöva vårda sin älskade... Gamla besvikelser, oförrätter och ouppfyllda behov, som gör uppoffringen så mycket större. För stor. Skönt för dig att du har kommit fram till ett livsbeslut. Kram

Inombords finns fortfarande ett litet barn som kämpar för att bli sedd utan att ställa krav... Jag tror det är det här lilla barnet som tänker och agerar när vi hittar på omogna, barnsliga sätt att skaka om den äkta hälften och få hans uppmärksamhet. Jag är inte psykolog, men jag ska snart börja gå hos en, så det räknas väl som nästan ;) Jag har också hittat på det ena mer korkat än det andra för att försäkra mig om att maken "ser mig". Himla ineffektivt. Han ser ju inte ett skit per automatik. Om jag tex ger honom "tystnadsbehandlingen" så tycker han bara att vad lugnt och skönt det blev. Haha. Man får lära sig att tala klarspråk, helt enkelt. Om karln är ointresserad av att mötas i gemensamma lösningar då... Ja då får man ju ett otvetydigt kvitto på sin status. För mig betyder soulmates just ömsesidighet. Dina problem är mina problem, vi överkommer dem tillsammans... Lycka till med funderandet!

Jo men det var nog faktiskt svar (ditt svar) på min fråga! Även om mitt ordval var vad som var svårt och du väljer formulering vad som var viktigt! Ändra gamla vanor och mönster verkar vara väldigt viktigt! Blev onekligen lite nyfiken på vad det var för ord som hen sa på mötet som hade avgörande betydelse för dig!

Vilken trevlig läsning du bjuder på :) Toppen att du får njuta så många positiva effekter!

Det där var inte snällt av äkta hälften :( Jag hade bränt propparna fullkomligt. Bra att du står på dig!

Igår: Enorm irritation och trötthet. Arg över allt jag vill ha och vad jag inte har... Frustration över att inte komma framåt snabbt nog som skapar ilska över att inte kunna påverka, göra mer. Vilket naturligtvis födde ett sug efter alkohol. Jag kände hur min blick blev svart och hård när jag betraktade min man sitta där i godan ro vid matbordet med ett glas vin och vara fullständigt nöjd med tillvaron. Till synes helt omedveten om slagfältet inom mig.
Min nykterhet har normalt sett inte påverkats av att han dricker, det har liksom varit en naturlig komponent i min kamp för att hålla mig nykter. Det är klart att det underlättat om han slutat med mig men det har aldrig varit en förutsättning. Ofta undrar jag varför och hur det ens varit möjligt. Kanske är det pga min syn på honom och mig själv, att vi är så väldigt olika, att det han väljer att göra aldrig varit något jag identifierat mig med. Kanske.
De stunder när mitt hopp sviker mig, det är då jag är som närmast det första glaset. De stunder då mina ansträngningar inte lönar sig. Då är kampen blodig igen.
Idag: Vaknar utsövd, inga drömmar jag minns vilket oftast påverkar mitt humör i positiv riktning. Kaffet är gott och tack vare det faktum att jag ilsket städade igår är hemmet rent idag och det ger mig en känsla av lugn inför dagen. Inga direkta måsten förutom att plugga och för mig innebär det en känsla av att jag rör mig framåt. Det är faktiskt inte mycket jag hellre skulle göra än att sitta med mina anteckningar och läsanvisningar och mitt kaffe. Ingenting faktiskt, förutom detta att skriva här och strukturera mina tankar om gårdagen. Detta måste jag göra först för att lägga dem åt sidan och fortsätta framåt.
Det känns idag otänkbart, som det faktiskt oftast gör numera, att ta det första glaset. Otänkbart därför jag identifierar mig med någon som inte dricker alkohol, otänkbart för att jag numera är rädd om mig själv, värnar för mycket om min tankeförmåga. Alkoholen grumlade mina tankar och mitt minne, i sanning förgiftade både mig och min tillvaro.
Det jag känner idag är att jag har ett val. Alltid ett val, dricka eller inte dricka.
Dricker jag inte har jag en chans att uppnå något stort, att vara den jag vill vara och att göra det jag vill göra. Nykterhet ger mig den CHANSEN, möjligheten finns där. Misslyckanden kommer med säkerhet men jag har iallafall chansen att genomföra allt jag tar mig för.
Om jag dricker däremot... Då kommer alla dessa möjligheter försvinna, vara som bortblåsta. Det jag vill att mitt liv ska innehålla kommer aldrig komma inom räckhåll med alkohol i blodet. Det bara är så. Då kommer jag slösa bort det enda liv jag har.
Därför är valet varje dag ganska enkelt men jag fruktar varje misslyckande enormt av samma anledning. Att förlora hoppet och tänka "Vad är det för vits?" skrämmer skiten ur mig samtidigt är det en kraftfull drivkraft.
Jag är pressad men inte stressad. Det finns en mycket viktig skillnad!
Press är krav som är rimliga i förhållande till förmåga.
Stress är orimliga krav i förhållande till förmåga.
Om jag dricker är stressen ett faktum.
Därför dricker jag inte.
Kram på er<3
Amanda

Vilken fin respons du fick från chefen. Spärrar släpper och man orkar litet till, när man vet att förståelse finns att hämta när den behövs... Det låter vettigt att ta påsken till att fundera över de stora frågorna. Du fick en rätt tuff start på nya jobbet. När det är lugnt om kring dig kan du fundera över vilka av dina känslor som är "inskolnings-relaterade", hur sannolikt det är att tempot är så krävande över lag, vad som går att vänja sig vid osv. Stor kram

var så långt nergången så när jag väl tog emot hjälp, som jag själv fick leta upp och betala, så var jag verkligt mogen för förändring. Jag tror att eftersom jag tog beslutet själv med att åka på behandling så hade jag kanske lite försprång på livet efter behandling ? Statistik från behandlingshemmet säger att de som klarar sig bäst är de som betalar ur egen ficka och sen de som kommer dit via en arbetsgivare och med ett kontrakt på nykterhet efter behandling. Idag vet jag att man kan betala en del själv och arbetsgivaren betalar resten just för att förstärka effekten. Men...nog om detta.

När jag kom ut i verkligheten igen efter en omvälvande månad i en skyddad miljö var jag nervös, riktigt nervös, över hur jag skulle klara det. Jag var dessutom ensam hemma eftersom mitt ex påbörjade sin familjevecka samma dag som jag åkte hem. MEN...jag gjorde som de hade sagt åt mig : Jag letade upp AA första dagen jag var hemma och fortsatte sen att gå regelbundet i stort sett varje dag och ibland ett par gånger om dagen. Jag såg till att skaffa mig telefonnummer till AA-folk att ringa om det krisade och, det viktigaste tror jag, jag ändrade varje lite detalj jag kunde i min vardagliga rutin !

Jag bytte plats vid frukostbordet, jag läste tidningen från slutet till framsidan (!), läste AA-litteratur, planerade, och åkte på , olika stormöten och konvent som AA har runt om i Sverige, övade mig i tålamod och att ha tråkigt, började se över mina matvanor (att ta en sup som första frukost är sådär..), jag sov !! MASSOR !!, började träna på gym vilket jag idag avråder från eftersom kroppen inte är mogen för det efter lång tid med giftet, jag övade upp min förmåga att prata öppet och ärligt på mötena om hur jag mådde och vad jag kände (inte lätt , men det går !) , jag kände ju efter ett tag att jag bara måste släppa ut trollen som jagade i mig efter en halv livstid som lögnare och lurendrejare och då är pratandet en ovärderlig hjälp, jag började förändra min syn på mig själv dvs försöka tycka bra om mig själv från en bottennivå, började upprepa för mig själv att : Jag duger som jag är.
Ett axplock som dyker upp i minnet just nu.

Jag använde AA´s deviser som stöd och hjälp :
Ta det lugnt.
En sak i taget.
Det viktigaste först.
Gör det enkelt.
Lev och låt leva.
Små enkla formuleringar som gav mig tips om hur jag ska agera i mitt nya liv och som jag utan tvekan hade (har) mycket nytta av.

Jag är medveten om att det är JAG som är alkoholist och det innebär också att andra har friheten att dricka som de vill. Jag har aldrig mått dåligt över att se andra dricka (om de inte blir plakat för då går jag iväg) och har heller inte problem med att säga till om att jag inte vill ha vin som serveras utan vill ha vatten, gärna kolsyrat !

För mig var nog jobbet med att släppa ut trollen i ljuset det viktigaste arbete jag nånsin utfört. Än idag kan det poppa upp nåt som legat gömt i skallen i åratal men lyckligtvis inget riktigt allvarligt, men irriterande. Första året var det mycket som ville ut...

Efter dryga ett år i nykterhet var jag fullständigt vilse, jag hade inte en susning om vem jag var eller vart jag var på väg. Jag hade tappat bort mig i nykterheten och var helt off i livet. Men...under avslutningsmötet på Gullbranna det året så var det en anhörig/medberoende som klev upp på scenen och sa precis exakt de ord som jag saknat i livet !! Allt, hela livet, föll på plats och jag blev en hel människa som visste vem jag var och vad jag ville !! Den känslan jag hade i bilen hem då var fullständigt euforisk ! Jag blev pånyttfödd !

Detta blev ju egentligen inte svar på din fråga men såhär var det för mig. Jag tror att om man accepterar sin sjukdom så går allt mycket enklare men det kan vara lättare sagt än gjort. Jag fläskade i min personliga botten och insåg att alternativen inte var många och då är det nog lättare att ta till sig vad de säger, Di Gamle, de som gått före mig. Och att inse att nykterheten är en färskvara som måste underhållas livet ut.

Läste mycket och kollade massa föreläsningar om sinclar metoden då jag inte heller hört om det innan. det låter ju som mirakel OM det funkar för personen, de kan fortsätta dricka på det om de vill eller sluta dricka helt men det är helt och hållet upp till personen och hur den fungerar. jag ska försöka få min anhöriga att testa detta, man kan även kombinera med antabus... jag tror någonstans att det finns medicin för denna sjukdom men det uppmärksammas tyvärr inte då man vill att folk ska vara missbrukare då det tjänas mer på det. lite kort om sinclar metoden nedanför

Sinclairmetoden utnyttjar en mekanism i nervsystemet, s.k. utsläckning, för att stegvis minska alkoholsuget och de beteenden som är förknippade med alkoholkonsumtion. Sinclairmetoden bygger på en teknik där alkoholsuget utsläcks på farmakologisk väg.

Den centrala vetenskapliga upptäckten bakom denna behandlingsteknik var att alkoholavgiftning och total avhållsamhet från alkohol inte leder till att alkoholsuget försvinner utan till ökad alkoholkonsumtion i ett senare stadium[1],[2]. Detta var en insikt som gick på tvärs mot tidigare antaganden. Uppfattningen att alkoholism orsakas av ett fysiskt alkoholberoende måste därför överges och en ny syn på alkoholism växte fram.

Den fortsatta forskningen visade att alkoholkonsumtion är ett inlärt beteende [3]. Vissa individer får, delvis av genetiska skäl, en så stark positiv förstärkning varje gång de dricker, och har så många tillfällen att dricka och få denna förstärkning, att de utvecklar ett för starkt beteende. De får problem att kontrollera sitt drickande och har svårt att sätta gränser – det är dessa personer samhället kallar alkoholister.

God morgon Liten stor!
Eller god å god men morgon är det kanske fortfarande...
Jag känner igen det du beskriver. När det hände mig var jag förtvivlad och trodde jag hade sabbat minnet för alltid. Det blev dock bättre och jag känner ingenting av det idag, mer än ett halvår senare. Idag undrar jag om det kanske handlar om att man varit så van vid att vakna på detta sätt så länge att hjärnan inte hunnit ställa om sig...
Jag hoppas att detta går över för dig såsom det gjort för mig.
Kram!

Jag berättade för min chef.. om hur jag mådde och min situation... snällare människa får man leta efter... han sa att ja inte skulle tänka på jobb utan om jag vill boka första flighten hem och ta tag i saker som jag behöver för att må bra.. jag blev helt mållös... så snäll människa... vi har ett stort möte på måndag.. enormt viktigt... och ett på tisdag.. så jag gick upp på rummet och funderade på hur jag ville göra.. jag bestämde mig för att stanna till måndag.. jag vill ju på ett sätt vara med på detta på måndag.. bara att veta att jag sen får sätta mig på ett flyg hem på kvällen ensam i lugn och ro... gjorde mig lugnare igår.. jag tog en sömntablett och sov 8 tunga timmar inatt... kändes bättre imorse.. inte hundra.. men jag e klarare i huvudet och inställd på att jag ska stanna till måndag. jag r nöjd över beslutet. Sen i påsk ska jag fundera på hur jag ska gå vidare... älskade vänner tack för allt ni gjort för mig under dessa kritiska dagar... faran e inte över för min del.. jag har mycket att kämpa vidare med.. men just idag.. ska jag andas och bara ta mig igenom dagen.. tänka på er... tänka på vad ni sagt.. och vara tacksam att jag trots allt är omgiven av människor både här inte men även där ute.. som verkligen bryr sig.. idag är det fullt ös inför det stora som ska hända här på måndag.. bara å köra.. påsken ska vara helt vit har jag bestämt.. dags för klara tankar.. har läst i några av era trådar en del i dagarna och ska använda mig av era knep.. och era sunda tankar! <3 vad hade jag gjort utan er!! NU ska jag proppa munnen ful av dajmcola och börja se på repetitionerna här .) har till och med skrattat lite idag.. livet finns där ute.. ska bara hitta det! <3. Hoppas ni har en fin söndag allihop ? <3

Tack för info :)

Visdomsorden är; sätt smarta mål, överlista suget, tänk framåt, träning ger hälsa, reparera en trasig självkänsla och syna min självbild! och det viktigaste tänket är att säga good enough!
Nu slutar jag mina skriverier men kommer finnas kvar som läsare en tid.

Alkohol finns ju överallt. Egentligen. Som sjöman är jag ju supernyfiken på vart du ska och på vilket fartyg.
Nä jag vet att du inte kan delge men jag funderar. Får inte riktigt ihop det med det du (jag tror) arbetar med idag....
Är det så att du kommer att mönstra på flera dagar och sova i hytt? Du är stark och trygg. Bomba dig själv med AA innan och efter du går av. Ha en strategi. Mental träning. Men minsta lilla tanke på att dricka så kliv av fortare än du klev på.

Jag har ju jobbat på Silja Line med ett flytande systembolag som var öppet på Söndagar när jag mönstrade av.
Det gick bra när jag var i bra period (bekom mig inte) men ett par gånger så började jag dricka redan på väg ut från
hytten. För det var jag ju värd, jobbat i 16 dagar på nattklubben med en otrolig fylla.

Klart jag var värd att fylla på vodka i en lokaflaska och dricka på väg hem.
Med 0 tanke på att barn och vänner hade saknat mig.....

Kram kram kram

MM

Två hinder avklarade! Du ska vara stolt.
Det är så konstigt att man anses vara tråkig/onormal när man avstår A.
Visst är det lite skönt att betrakta fester nyktert och sen åka hem klar i huvudet?

Sover länge oavbrutet.
Trötthet och irritation håller i sig.
Känns som man vaknar bakis med lite suddiga minnen från gårdagen precis som man hade druckit.